Inställningen till brukshundklubbar

[Sampi]

Angående privata aktörer så tycker jag att de håller en god standard omkring där jag bor. Dyrt är det däremot ja, men sedan har de ofta ett rikligare kursutbud än på brukshundklubben. Jag går ju inte t ex valpkurs eller allmänlydnadskurs där, utan där går jag mer "utvecklande" kurser.

Jag har gått otaliga kurser på BHK och min grundläggande inställning till dem är mycket god, men däremot går jag i tankarna om att lämna min lokala BHK då jag upplevt att det faktiskt är elitistiskt och svårt att komma in där även om man försöker vara med och är intresserad av att hjälpa till.

 

[Miao]

Jag har gått otaliga kurser på BHK och min grundläggande inställning till dem är mycket god, men däremot går jag i tankarna om att lämna min lokala BHK då jag upplevt att det faktiskt är elitistiskt och svårt att komma in där även om man försöker vara med och är intresserad av att hjälpa till.

Hur menar du när du säger att din BHK är elitistisk ? Alltså, vad är det som gör att du känner så?

 

[Killaloe]

Hur menar du när du säger att din BHK är elitistisk ? Alltså, vad är det som gör att du känner så?

Jag kan inte svara för någon annan, men jag upplever ofta att om en inte tävlar så är det bättre att en tar sig någon annanstans. Och jag fattar ju att tävling är en stor del av en klubbs verksamhet och att många satsar ditåt - men det blir lite elitistiskt när tävling ”måste” vara målet för alla

 

[Raderad medlem 94602]

Förlåt i förväg, men jag kan inte motstå det. Jag tycker språkkurser är bortkastade på renrasiga hundar också.

Jag tycker på det stora hela att den lokala brukshundklubben är trevlig och välkomnar de flesta. Däremot har man ju stött på individer som tycker att man är dum om man tror det går att träna en boxer. Vissa dagar är jag benägen att hålla med. ;P

Autokorrekt

SPÅRKURS!!

 

[Monstermom]

Vad har ni själva för inställning till brukshundklubbar, och vad har ni mött för olika åsikter om dem?

Jag tycker klubbar är väldigt olika, de har olika "personligheter" och varierar väldigt mycket i hur de känns. Funkar inte en så provar man nästa tänker jag - i alla fall här nere i söder där det är ganska tätt mellan klubbarna.

Jag träffar ofta på folk som är besvikna med andra klubbar (är de besvikna med vår klubb är det inget de nämner för mig ), jag tror de har god anledning till det. Med det menar jag inte att andra klubbar är hemska och vår är suverän, utan just att de skiljer sig åt väldigt mycket och alla söker inte samma saker.

På en del klubbar passar man verkligen inte in om man inte har en "riktig" hund, tråkigt för oss som inte har det då men för de som har den övertygelsen är det väl trevligt att det finns en klubb där de slipper oss med skit i snöret.

privata aktörer där en får betala det dubbla eller trippla för sämre utbildade instruktörer med obefintliga lokaler.

Intressant! Jag tänker att är det någonstans SBK verkligen förlorar mark är det med våra låga kunskapskrav på instruktörsutbildningarna (och uppföljningar i hur de/vi gör ifrån sig på kurser)! Medan (delar av...) de privata aktörerna verkligen har rejäla utbildningar och inte minst ser till att vidareutbilda sig. Jag har gått två instruktörsutbildningar inom SBK, jag får ärligt säga att jag är besviken. (Den nya friskvården ser dock ut att vara ett steg i rätt riktning!)

Lokalerna håller jag med dig om i många fall dock!

Min klubb har både ideella instruktörer på kurser och privata på avtal (och en del, som tex jag, agerar i båda roller), så jag ser inte riktigt motsättningar på det sättet heller. Vi har mycket gott utbyte med (vissa) privata aktörer!

 

[Tonto]

Jag kan inte svara för någon annan, men jag upplever ofta att om en inte tävlar så är det bättre att en tar sig någon annanstans. Och jag fattar ju att tävling är en stor del av en klubbs verksamhet och att många satsar ditåt - men det blir lite elitistiskt när tävling ”måste” vara målet för alla

Ja, folk fattar inte hur jag kan hålla på och träna och pyssla om jag inte tävlar. Sånt jävla tjat hela tiden. Jag blir så sjukt omotiverad pga. det.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker klubbar är väldigt olika, de har olika "personligheter" och varierar väldigt mycket i hur de känns. Funkar inte en så provar man nästa tänker jag - i alla fall här nere i söder där det är ganska tätt mellan klubbarna.

Jag träffar ofta på folk som är besvikna med andra klubbar (är de besvikna med vår klubb är det inget de nämner för mig ), jag tror de har god anledning till det. Med det menar jag inte att andra klubbar är hemska och vår är suverän, utan just att de skiljer sig åt väldigt mycket och alla söker inte samma saker.

På en del klubbar passar man verkligen inte in om man inte har en "riktig" hund, tråkigt för oss som inte har det då men för de som har den övertygelsen är det väl trevligt att det finns en klubb där de slipper oss med skit i snöret.



Intressant! Jag tänker att är det någonstans SBK verkligen förlorar mark är det med våra låga kunskapskrav på instruktörsutbildningarna (och uppföljningar i hur de/vi gör ifrån sig på kurser)! Medan (delar av...) de privata aktörerna verkligen har rejäla utbildningar och inte minst ser till att vidareutbilda sig. Jag har gått två instruktörsutbildningar inom SBK, jag får ärligt säga att jag är besviken. (Den nya friskvården ser dock ut att vara ett steg i rätt riktning!)

Lokalerna håller jag med dig om i många fall dock!

Min klubb har både ideella instruktörer på kurser och privata på avtal (och en del, som tex jag, agerar i båda roller), så jag ser inte riktigt motsättningar på det sättet heller. Vi har mycket gott utbyte med (vissa) privata aktörer!

Håller med om att privata aktörer ofta har mer utbildning, iaf de här omkring.

De flesta har också betydligt större erfarenhet av tävling på högre nivå, eller är uppfödare eller jobbar med hund i tjänst. De jobbar dessutom enbart med hund i någon form som helhet och inte bara ett par kurstillfällen i veckan.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja, folk fattar inte hur jag kan hålla på och träna och pyssla om jag inte tävlar. Sånt jävla tjat hela tiden. Jag blir så sjukt omotiverad pga. det.

Samma här. Den privatklubb vi tillhör består enbart av tävlingsfolk. För maken passar det utmärkt och alla är verkligen jätterara. Men jag tappar helt sugen av att träna där när det då och då återkommer hintar om tävling. De vill bara väl och vill peppa. Men det får helt motsatt effekt.

 

[Bulldoozer]

Både och tycker jag!

Vi gick agility grundkurs och även om vi inte kände att vi fick särskilt mycket hjälp på kurstillfällena (då våra hundar skötte sig bäst) så kompenserades detta av att våra instruktörer tog sig lite tid för oss när vi kom på de öppna träningarna. I agilityn är alla raser välkomna så nåt sånt var inte heller nåt problem.

I våras gick jag tävlingslydnads-kurs och hade himla tur som fick en riktigt bra instruktör och som inte heller är "ras"ist i tänkande. Dessutom plockade hon snabbt upp mig så jag håller nu på läsa till TL på hennes (klubbens) rekommendation. Har varit på nån öppen träning i lydnad men kände mig lite vilse där till skillnad från i agilityn där jag redan kände lite folk. Första gången kom nån fram och frågade om jag ville ha hjälp och andra gången så verkade de upptagna med sitt i grupp moment så jag tränade en bit bort och det blev att jag tränade en stund och åkte hem sen. Jag har även varit skrivare på tävling och ska även hjälpa till på nästa tävling. liksom att vi ställde upp som funktionärer på agilitytävlingen i somras. Skulle säga att lydnadsgruppen verkar inte så himla lätt att komma in i.
Nu när jag själv hjälper till med öppna träningarna i agilityn så är jag ju genast framme och pratar med folk om jag ser nåt nytt ansikte, likaså när jag tränar själv och nån jag inte känner dyker upp så säger jag hej och försöker vara lite trevlig och kolla av om den vill köra lite emellan. Det saknas lite i de andra grupperna på klubben, känns som folk kör lite i sina egna klungor och gärna också skvallrar elakt om andra som de anser gör "fel" istället för att prata med dem.
Få se om jag får lite bättra koll framöver när jag vart på TL träffen i helgen och tävlat samt hjälpt till på klubben nästa helg, men nä; att hjälpa till gör inte automatiskt att man kommer in i gänget utan det verkar som man får jobba lite på det. Nu är jag varken en osäker eller särskilt blyg person utan är rätt bra på att ta för mig men kan tänka mig att de som är lite osäkrare kan tycka att det blir väldigt svårt om man kommer som ny på en tävling eller öppen träning och inte en kotte pratar med en..

 

[Tonto]

Samma här. Den privatklubb vi tillhör består enbart av tävlingsfolk. För maken passar det utmärkt och alla är verkligen jätterara. Men jag tappar helt sugen av att träna där när det då och då återkommer hintar om tävling. De vill bara väl och vill peppa. Men det får helt motsatt effekt.

Ja, alltså jag ville tävla förr, men hysterin har fått mig att tappa sugen lite.

 

[inverterad]

Jag menar hur testerna är utformade och hur resultaten tolkas. Inte att de visar samma egenskaper.

Inte säker på att jag förstår hur du menar. Kan du utveckla ditt svar lite mer?

 

[inverterad]

I den första klubben så var detta rätt ökänt att de var nedlåtande mot blandraser. Jag tog det inte riktigt på allvar. De hade mycket kunniga instuktörer så jag ville gå där. Men inte till vilken attityd som helst.
De är fortfarande en klubb med hög kvalité på instruktörer så jag kanske skulle ge dem ett nytt försök med nästa hund. Nu när jag har renrasiga jyckar?

Så ska det ju inte behöva vara. Men folk på BK'n är ju som folk är mest - en del fattar att en hund är en hund, och en del är lite fast i tänket att BK är för bruks, och inget annat.

 

[inverterad]

Jag tycker klubbar är väldigt olika, de har olika "personligheter" och varierar väldigt mycket i hur de känns. Funkar inte en så provar man nästa tänker jag - i alla fall här nere i söder där det är ganska tätt mellan klubbarna.

Jag träffar ofta på folk som är besvikna med andra klubbar (är de besvikna med vår klubb är det inget de nämner för mig ), jag tror de har god anledning till det. Med det menar jag inte att andra klubbar är hemska och vår är suverän, utan just att de skiljer sig åt väldigt mycket och alla söker inte samma saker.

På en del klubbar passar man verkligen inte in om man inte har en "riktig" hund, tråkigt för oss som inte har det då men för de som har den övertygelsen är det väl trevligt att det finns en klubb där de slipper oss med skit i snöret.



Intressant! Jag tänker att är det någonstans SBK verkligen förlorar mark är det med våra låga kunskapskrav på instruktörsutbildningarna (och uppföljningar i hur de/vi gör ifrån sig på kurser)! Medan (delar av...) de privata aktörerna verkligen har rejäla utbildningar och inte minst ser till att vidareutbilda sig. Jag har gått två instruktörsutbildningar inom SBK, jag får ärligt säga att jag är besviken. (Den nya friskvården ser dock ut att vara ett steg i rätt riktning!)

Lokalerna håller jag med dig om i många fall dock!

Min klubb har både ideella instruktörer på kurser och privata på avtal (och en del, som tex jag, agerar i båda roller), så jag ser inte riktigt motsättningar på det sättet heller. Vi har mycket gott utbyte med (vissa) privata aktörer!

Jag tycker att privata aktörer kan variera otroligt i kvalitet. En del har ju bara nån "hittepå-utbildning" men tar ändå mycket betalt för sina kurser. Sen finns det såklart de som är riktigt välutbildade och kunniga också. En del privata har ju också fått sin utbildning på en BK, helt gratis, som de sen kapitaliserar på genom att starta eget efteråt. På brukshundklubbar kan såklart kvaliteten variera, men på de tävlingsinriktade kurser jag gått har instruktörerna varit väldigt kunniga inom hunderi i allmänhet och sin egen tävlingsgren i synnerhet, med resultat på hög nivå i nutid osv.

Jag önskar verkligen att vi fick bukt med den här elitistiska kulturen som verkar gro på en del BK'n så att det blev öppet och välkomnande för alla - att utbilda hundägare och att ge hundar ett mer aktivt liv är verkligen en samhällsservice som behövs!

 

[Raderad medlem 94602]

Ja, alltså jag ville tävla förr, men hysterin har fått mig att tappa sugen lite.

Så funkar jag också.
Låt mig liksom vara och köra min grej i min takt så kan jag mycket väl bli sugen.

 

[Dentaku]

Min egen inställning till brukshundklubbar är att när de fungerar som de ska är de fantastiska och jag tycker rätt ofta att de får oförtjänt med skit, t ex att någon aldrig skulle gå kurs där för att deras kompis blev illa bemött när de kom dit med sin blandis på 80-talet. Med det sagt så vet jag också att det finns klubbar där det fungerar mindre bra, eller kanske inte alls. Eftersom det i princip bara är ideellt arbete som håller igång klubbarna handlar det väldigt mycket om vilka personer som är engagerade i styrelse och sektorer, vilka instruktörer som vill ha kurser och så vidare.

Vad gäller instruktörer så har de bästa jag haft också varit inom SBK, även om det förstås varierat väldigt mellan olika kurser. Jag har visserligen inte gått lika många kurser för privata instruktörer men där är det bara en som jag tyckt varit riktigt duktig som inte haft en grund som instruktör inom brukshundklubben. Jag tror egentligen lite att det är sak samma, det finns duktiga instruktörer både på klubbar och som kör privat, det gäller bara att hitta dem...

 

[mysboll]

Jag gjorde misstaget att gå valpkurs med min första hund på brukshundklubben (svindyr btw). Sen hittade jag en privat som har bättre kursutbud, flera inomhushallar och utomhusbanor, gedigen utbildning och som dessutom klarar av att träna ekipage på väldigt olika nivå på samma kurs. Kommer aldrig byta!

 

[Lena Furberg]

Jag tycker Brukshundsklubbarna är jättebra!

Men. Jag hade dåliga erfarenheter i början av min tid som Brukshundsägare: Jag gick det sedvanliga valpkursen. Med min Beauceron. Pga dödsfall i familjen blev jag sen lite efter i fortsättningskursen, men anmälde mig snabbt till Spår och Bruks. Besökte klubben med min Beauceron, som då var under året ... och fick bedömningen att han var olämplig att delta i någon som helst kurs. Jag kunde träna, själv, i utkanten av apellplanen men inte på planen.

Min Beauceron var glad, brötig, vild och "otämjd" men absolut inte elak, aggressiv, knäpp eller något sådant. Bara väldigt "på", på ett sätt som jag IDAG anser vara positivt och väldigt bra. Men då - jag gick ut i skogen med honom och grät.

Två år senare, då jag bestämt mig för att vi måste göra NÅGOT, anmälde jag oss till Viltspår hos en jaktklubb. Vi behövde då gå Jaktlydnadskurs, vilket jag fasade för.... Vi kom dit, kanske 25 andra hundar .... och min "oacceptabla" Beauceron var bäst. Klart bäst. Den ende som hade någon form av lydnad, den ende som SÅG MIG I ÖGONEN (ofattbart enligt andra deltagare) och som spårade som en Gud.

Jag fick blodad tand. Anmälde oss till Brukshundsklubbens Lydnadskurs. Min galning var bäst. Jag fattade INGENTING! Vi, som inte ens fick befinna oss på appellplanen?!!

Jag anmälde oss till tävlingslydnad. TVÅ kurser. Tävlade - fick förstapris. Då ... var han 6 år gammal.

DEN Brukshundsklubben stoppade oss från att visa vår potential. De behandlade oss på ett sätt som förändrade hela vårt liv tillsammans. Inte så att jag menar att tävlingsresultat har med livskvalitet att göra, men jag grämer mig, jag är upprörd och jag önskar att min finfina hund fått visa vem han verkligen var. Nu är han 12 och det är för sent. Han var en alldels utmärkt brukshund med exakt de egenskaper man vill ha. Men förvägrades. Och jag var för okunnig för att sätta emot.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker Brukshundsklubbarna är jättebra!

Men. Jag hade dåliga erfarenheter i början av min tid som Brukshundsägare: Jag gick det sedvanliga valpkursen. Med min Beauceron. Pga dödsfall i familjen blev jag sen lite efter i fortsättningskursen, men anmälde mig snabbt till Spår och Bruks. Besökte klubben med min Beauceron, som då var under året ... och fick bedömningen att han var olämplig att delta i någon som helst kurs. Jag kunde träna, själv, i utkanten av apellplanen men inte på planen.

Min Beauceron var glad, brötig, vild och "otämjd" men absolut inte elak, aggressiv, knäpp eller något sådant. Bara väldigt "på", på ett sätt som jag IDAG anser vara positivt och väldigt bra. Men då - jag gick ut i skogen med honom och grät.

Två år senare, då jag bestämt mig för att vi måste göra NÅGOT, anmälde jag oss till Viltspår hos en jaktklubb. Vi behövde då gå Jaktlydnadskurs, vilket jag fasade för.... Vi kom dit, kanske 25 andra hundar .... och min "oacceptabla" Beauceron var bäst. Klart bäst. Den ende som hade någon form av lydnad, den ende som SÅG MIG I ÖGONEN (ofattbart enligt andra deltagare) och som spårade som en Gud.

Jag fick blodad tand. Anmälde oss till Brukshundsklubbens Lydnadskurs. Min galning var bäst. Jag fattade INGENTING! Vi, som inte ens fick befinna oss på appellplanen?!!

Jag anmälde oss till tävlingslydnad. TVÅ kurser. Tävlade - fick förstapris. Då ... var han 6 år gammal.

DEN Brukshundsklubben stoppade oss från att visa vår potential. De behandlade oss på ett sätt som förändrade hela vårt liv tillsammans. Inte så att jag menar att tävlingsresultat har med livskvalitet att göra, men jag grämer mig, jag är upprörd och jag önskar att min finfina hund fått visa vem han verkligen var. Nu är han 12 och det är för sent. Han var en alldels utmärkt brukshund med exakt de egenskaper man vill ha. Men förvägrades. Och jag var för okunnig för att sätta emot.

Just detta med att en rejäl brukshund kan kväsas var det jag upplevde med Calibra på sista klubben vi gick kurs på. Hon är ändå en väldigt mild och förig tik. Det fanns en Schäferhande på 8 mån med på samma kurs. Han var i drygaste slyngelstadiet med hormoner. Den backade instuktörerna undan för. Det fanns inget illa i honom. Han for bara runt som en jojjo och saknade fokus och skällde lekfullt på de andra. Störande? Absolut! Farlig? O nej.

Över lag så har det varit väldigt ont om medlemmar med hundar av brukskaliber där jag har varit. Det har mest varit sällskapsraser som man velat köra bruks med och då har kurserna anpassats efter dom. Det gör att för min del känns kursen halv.

 

[Puffindog]

Har inte varit på en brukshundsklubb själv (har man inte bil eller körkort som jag så är det väldigt drygt att nå ut till en med buss/tåg), men där jag växte upp hade vi en lokal brukshundsklubb. Vi hade arbetande vallhundar och mina föräldrar tyckte att dom var väldigt knepiga och elitiska, så dom slutade gå där. Detta var dock på sena 80-tal/tidiga 90-tal någon gång, vet inte hur det är idag på den klubben. Idag bor jag närmre en annan i en grannkommun, dock har ännu inte gått med i BHK.

Min ort har en lokal hundklubb som är icke-SKK ansluten, jättebra instruktörer som är även aktiva i BHK, tjänstehund och tävling, billiga medlemsavgifter + kursavgifter, och flera av oss som har gått där gör rätt så bra ifrån oss på officiella tävlingar. Dock de flesta fristående/privata hundtränarna och företag här har galet dyra kursavgifter, ibland över dubbelt så mycket som det på vår lokala hundklubb eller på BHK.

Framförallt reagerar jag på att det är ett extremt fokus på momentinlärning men att relation och kommunikation med hunden som sker utanför appellplanen är något som ignoreras/bör bli bra av sig självt.

För mig som möter hundarna i en situation som verkligen testar av just kommunikation och relation så blir det så plågsamt uppenbart att det öht inte finns hos de flesta ekipagen. Att klicka in ett perfekt kryp fungerar fint på rätt gräsmatta, men det är omöjligt att få kontakt med hunden som ylar i bilen eller för all del att få den att sätta sig på högersidan.

-klipp-

Alltså, sådant tycker jag att man ser överallt och inte bara bland folk inom hundsportsträning eller tävling. Ser detta hos MÅNGA arbetande vallhundar häromkring - total kontroll på hunden ute på arbete, men utanför hagen så är det odrägliga hundar som tjuvvallar allt och alla, lyssnar inte ett jädrans skit på sin ägare, skäller som en bunte tokar (om dom besöker en av ortens hundrastgårdar), springer runt hur dom vill. Men sålänge dom arbetar fint i hagen så spelar det väl ingen roll...

Jag tror många stirrar sig blint på vad hunden gör och hur duktig den är under arbete/träning, men sen gärna glömmer bort att "vardagslydnaden" är minst lika viktig.

 

[Snurrfian]

Med första hunden var jag ganska engagerad i brukshundsklubben, men då inom agilityn och eftersom det är skrämmande många år sedan så var vi inte poppis hos "lydnadsfolket" en bitter lydnadsgubbe menade att klubben skulle lägga ner agilityn eftersom den "tog" deltagare från lydnaden. Att det var de som skrämde bort de som var nyfikna på lydnad slog dem aldrig.
Men under åren jag var kvar ändrades attityden och när jag tittar på utbudet idag så undrar jag snarare varför det inte finns några kurser i tävlingslydnad, men det är många olika i agility, rallylydnad osv

Jag kommer antagligen att söka mig tillbaka dit med Ville. Både agility och rallylydnad lockar och anläggning ligger bra till för mig.