Is i magen? Svika? Sätta sig själv först?

kolblakkur

Trådstartare
Har beslutsångest gällande hur jag ska göra med mitt arbete, om jag ska söka nytt eller stanna där jag är.

För mig är prio 1 att mina hundar ska ha det bra, dvs slippa vara ensamma så mycket (vi har hundrastare att anlita, så rastning är ordnat). I nuläget pluggar min man på distans vilket jag gjorde ett år innan honom också. Vad min man ska jobba med sedan och vilka arbetstider det blir är oklart, men det verkar bli måndag-fredag baserat på hur tjänsterna inom hans inriktning ser ut.

Jag jobbar måndag till fredag vilket egentligen inte passar mig, men jag trivs verkligen kanonbra på min arbetsplats, så det väger upp. Känns sällan motigt att gå till jobb, trots att jag går upp 04.25 och kommer hem 16.30.

Det kryllar av jobb inom mitt yrke, och nu har en tjänst kommit ut som egentligen vore bättre sett till hundarnas bästa då hundarna kommer ha färre dagar med hundraste på lunchen och med tider som passar mig bättre. Kvälls- och helgtjänstgöring är inte så vanligt i mitt yrke och det är just det denna arbetsplatsen har. Den ligger dessutom fem mil närmre än min nuvarande arbetsplats.

Jag började dock på min arbetsplats i september så har inte varit där så länge, vilket gör att jag känner mig som värsta svikaren för att jag funderar på att sluta nu när det äntligen blivit lugnt (varit många som börjat och sedan slutat). Känns som att alla haft det jobbigt och äntligen kunnat pusta ut efter att ha legat back så länge.

Hur hade ni rekommenderat mig att göra?
Avvakta tills jag vet hur makens arbetssituation kommer se ut (cirka sex månader innan vi vet), och därmed ha is i magen och hoppas att någon liknande tjänst kommer ut igen?
Sökt tjänsten för att se ”vad som händer”? Jag kommer med 100% att bli kallad på intervju.
 
Har beslutsångest gällande hur jag ska göra med mitt arbete, om jag ska söka nytt eller stanna där jag är.

För mig är prio 1 att mina hundar ska ha det bra, dvs slippa vara ensamma så mycket (vi har hundrastare att anlita, så rastning är ordnat). I nuläget pluggar min man på distans vilket jag gjorde ett år innan honom också. Vad min man ska jobba med sedan och vilka arbetstider det blir är oklart, men det verkar bli måndag-fredag baserat på hur tjänsterna inom hans inriktning ser ut.

Jag jobbar måndag till fredag vilket egentligen inte passar mig, men jag trivs verkligen kanonbra på min arbetsplats, så det väger upp. Känns sällan motigt att gå till jobb, trots att jag går upp 04.25 och kommer hem 16.30.

Det kryllar av jobb inom mitt yrke, och nu har en tjänst kommit ut som egentligen vore bättre sett till hundarnas bästa då hundarna kommer ha färre dagar med hundraste på lunchen och med tider som passar mig bättre. Kvälls- och helgtjänstgöring är inte så vanligt i mitt yrke och det är just det denna arbetsplatsen har. Den ligger dessutom fem mil närmre än min nuvarande arbetsplats.

Jag började dock på min arbetsplats i september så har inte varit där så länge, vilket gör att jag känner mig som värsta svikaren för att jag funderar på att sluta nu när det äntligen blivit lugnt (varit många som börjat och sedan slutat). Känns som att alla haft det jobbigt och äntligen kunnat pusta ut efter att ha legat back så länge.

Hur hade ni rekommenderat mig att göra?
Avvakta tills jag vet hur makens arbetssituation kommer se ut (cirka sex månader innan vi vet), och därmed ha is i magen och hoppas att någon liknande tjänst kommer ut igen?
Sökt tjänsten för att se ”vad som händer”? Jag kommer med 100% att bli kallad på intervju.

Jag hade självklart prioriterat mina hundar och mig själv och givetvis sökt den nya tjänsten. Det låter ju som att det blir mycket bättre för dig och hundarna om du får jobbet, jag förstår inte alls hur du kan tvivla på att söka :)?
 
Jag hade självklart prioriterat mina hundar och mig själv och givetvis sökt den nya tjänsten. Det låter ju som att det blir mycket bättre för dig och hundarna om du får jobbet, jag förstår inte alls hur du kan tvivla på att söka :)?
Jag håller med.
@kolblakkur sök jobbet.
För det första vet du inte om du får det ännu, för det andra så gynnar det ju hundarna vilket är viktigt för dig.
 
Jag hade absolut sökt jobbet och se hur det verkligen är, om du får det osv. Men iom att det är bättre för dig i flera avseenden så skulle jag verkligen söka!
 
Jag är också sådär superlojal mitt jobb och hade säkert också funderat både en och tre gånger innan jag bestämde mig, men ser faktiskt inte att du skulle göra något fel alls, om du söker dig vidare. Eller fel och fel - du har naturligtvis all RÄTT, men just samvetsmässigt.

Man kan sköta saker snyggt och mindre snyggt - där jag t.ex. hade försökt att sköta ett avslut så bra det bara hade varit möjligt utifrån min förmåga - men det är ju inte fel att ta till vara på de chanser man får.

Och även om hundarna naturligtvis spelar en stor roll, så hade nog den största knäckfrågan för mig - utifrån hur du beskriver situationen - varit om jag trodde att jag hade kunnat trivas lika bra på det andra stället som på nuvarande arbetsplats.

Arbetstider och pendling har uppenbarligen fungerat hittills och för mig är trivsel en så väsentlig sak att jag inte hade velat riskera att byta ner mig på den punkten, om jag inte var absolut tvungen. Det finns inga garantier oavsett om man själv är den som stannar eller går från en plats, såklart - och det ska man ju vara medveten om - men det är nog främst magkänslan gällande det jag hade försökt gå efter.
 
Jag ska ha medarbetarsamtal idag på nuvarande jobbet, där kommer jag att ta upp möjlighet att arbeta hemifrån och/eller jobba på kvällar och helger. Går jag därifrån med en dålig känsla så söker jag direkt - har ansökan redo på datorskärmen så det är bara att skicka in den isåfall.

Jag sökte mitt nuvarande jobb och en tjänst på samma ställe som jag nu är intresserad av, samtidigt i våras. Chefen på andra stället ringde mig fem gånger på en söndag för att kalla mig på intervju, så jag tror mina chanser är mycket goda..
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag började dock på min arbetsplats i september så har inte varit där så länge, vilket gör att jag känner mig som värsta svikaren för att jag funderar på att sluta nu när det äntligen blivit lugnt (varit många som börjat och sedan slutat). Känns som att alla haft det jobbigt och äntligen kunnat pusta ut efter att ha legat back så länge.
Tänk såhär. Normalt sett har man kortare uppsägningstid ju kortare man haft jobbet. Har du bara jobbat där sen september har du säkerligen bara en månads uppsägningstid. Vet du varför det är så? Jo, för att man ska kunna byta jobb om det kommer upp någonting bättre!

Du är ingen svikare, du sviker snarare dig själv om du inte satsar på dig själv.
 
Ansökningstiden till jobbet blev förlängd, antar att de inte fått in några vettiga ansökningar. Har en vecka till på mig att fundera.

Velar lite dels för att mannen har blivit inbjuden till att presentera sig för en eventuell arbetsgivare - som har femskift som arbetstid. Det hade löst en hel del för oss när det gäller hundarna.

Velar samtidigt för att jag inte riktigt vet om yrket är för mig :( Tycker om mina kollegor, men vet inte om jag trivs med mina arbetsuppgifter. Jag kan läsa ett år till och få en kandidatexamen och därmed kunna söka mer kvalificerade tjänster. Har en ”dröm” om att bli enhetschef inom äldreomsorgen, något som jag fått höra av mina chefer samt cheferna jag haft mina praktikplatser hos under utbildningen, att jag passar som. Den ena hade tom som sitt personliga mål att jag efter praktiken skulle vilja bli chef :) Min nuvarande chef och klinikens övergripande administratör kallar mig ”högpresterande”, och det är väl lite det som är saken - jag kräver ständiga utmaningar för att inte tröttna.

På mitt medarbetarsamtal togs det upp vad jag har för mål. Grejen är den att jag inte har några, för jag känner redan att jag slagit i taket. Efter fyra månader har jag fått arbetsuppgifter och har fler ansvarsområden är de som varit där 20-30 år. Och vill ha mer - men det finns snart inte mer.
 
Ansökningstiden till jobbet blev förlängd, antar att de inte fått in några vettiga ansökningar. Har en vecka till på mig att fundera.

Velar lite dels för att mannen har blivit inbjuden till att presentera sig för en eventuell arbetsgivare - som har femskift som arbetstid. Det hade löst en hel del för oss när det gäller hundarna.

Velar samtidigt för att jag inte riktigt vet om yrket är för mig :( Tycker om mina kollegor, men vet inte om jag trivs med mina arbetsuppgifter. Jag kan läsa ett år till och få en kandidatexamen och därmed kunna söka mer kvalificerade tjänster. Har en ”dröm” om att bli enhetschef inom äldreomsorgen, något som jag fått höra av mina chefer samt cheferna jag haft mina praktikplatser hos under utbildningen, att jag passar som. Den ena hade tom som sitt personliga mål att jag efter praktiken skulle vilja bli chef :) Min nuvarande chef och klinikens övergripande administratör kallar mig ”högpresterande”, och det är väl lite det som är saken - jag kräver ständiga utmaningar för att inte tröttna.

På mitt medarbetarsamtal togs det upp vad jag har för mål. Grejen är den att jag inte har några, för jag känner redan att jag slagit i taket. Efter fyra månader har jag fått arbetsuppgifter och har fler ansvarsområden är de som varit där 20-30 år. Och vill ha mer - men det finns snart inte mer.
Sök!
Gå på eventuell intervju och ta reda på så mycket som möjligt om jobbet och fundera SEN på om du överhuvudtaget vill ta det om du blir erbjuden.
Arbetsgivaren bjuder dig ju på intervju för att se om du tror du passar. Och omvänt tycker jag man också går på intervju för att ta reda på om man tror att jobbet skulle passa, helt enkelt ta reda på mer.
 
Sen tycker jag att det är lite skumt att chefen ringer 5 gånger på en söndag för att kalla dig tlil en intervju - det hade jag inte gillat alls.
Kan säga samma chef ringt mig i fredags kl 19 samt söndag klockan 17, trots att vi sa att jag skulle få tänka över helgen och att vi därmed skulle höras efter helgen. Jag är inte road.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 970
Senast: mars
·
Kropp & Själ Är det någon här som har varit med om liknande eller har några tankar? Jag tror att jag börjar bli utbränd av "bara" vardagen. O_o Och...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
11 474
Senast: Habina
·
Relationer Jag vill fråga er om en sak som är lite känslig. Jag lever ensam, har mitt jobb, min hund och min lägenhet. Många vänner och en...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 040
Senast: Nila
·
Hästmänniskan Hejsan, Jag letade efter min första egna häst för 1 år sedan och jag var och provred ett 8 årigt fullblod när jag råkade hitta hästen...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
18 906
Senast: mackan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp