Jag är inte välkommen någonstans

[Lilla]

Fast oavsett fobi så blir man aldrig av med den om man inte utsätter sig för den, klart det inte är lätt dock och det har väl ingen heller påstått.

Och vissa blir inte av med den när man utsätter sig heller. Det gäller mig själv och flera exempel jag kan ge.

 

[Enya]

Jag får hjärtklappning av att läsa om, se min fobi på tv, i tecknad form, i leksak mm.
Det begränsar mitt liv,
Ju mer jag har försökt utsätta mig för det desto värre har det blivit.
Jag tycker man ska vara väldigt försiktig med hur man pratar om andras fobier.
Det är dessutom skillnad på stor rädsla och fobi.
Stor rädsla har jag för en massa saker.

Så du tror mina bara är stor rädsla? Bara för att du inte lyckats hantera din fobi betyder inte det att andra inte lyckats få sin fobi på en hanterbar nivå. Jag får också hjärtklappning och mår dåligt av att läsa om och se ormar i alla dess former, men jag drar inte mig undan från det eftersom jag vet att hjärtklappning och sådant inte är farligt.

Och rent krasst, att bara gå på asfalt med hunden vore döden. Jag ber till gud om att aldrig stöta på en orm, men för att minska fobin undviker jag varken skogen eller att utsättas för bilder osv. Jag vill inte begränsas i mitt liv.

 

[hundtant]

eftersom jag vet att hjärtklappning och sådant inte är farligt.

Just detta. Där har du nyckeln till alltihop, tror jag.

 

[Milosari]

Och vissa blir inte av med den när man utsätter sig heller. Det gäller mig själv och flera exempel jag kan ge.

Som spindelfobiker med misslyckad terapi i bagaget så instämmer jag i kören att man inte kan undvika, men bara på nivån där man har kontroll. Om jag tappar kontrollen när jag utsätts för spindlar blir det bara värre. Men om jag helt undviker alla kryp blir det också värre. För mig handlar det om att utsätta mig lagom mycket. Jag tror att det är ganska vanligt?

 

[Hippocampus]

Så du tror mina bara är stor rädsla? Bara för att du inte lyckats hantera din fobi betyder inte det att andra inte lyckats få sin fobi på en hanterbar nivå. Jag får också hjärtklappning och mår dåligt av att läsa om och se ormar i alla dess former, men jag drar inte mig undan från det eftersom jag vet att hjärtklappning och sådant inte är farligt.

Och rent krasst, att bara gå på asfalt med hunden vore döden. Jag ber till gud om att aldrig stöta på en orm, men för att minska fobin undviker jag varken skogen eller att utsättas för bilder osv. Jag vill inte begränsas i mitt liv.

Jag har blivit av med alla fobier sen jag gick i terapi. Det var som när jag hittade den springande knuten på mitt psykiska mående så bara försvann alltihopa. När det var ”fixat” så försvann verkligen fobierna i ett kick. Det var så otroligt häftigt.

 

[Enya]

Som spindelfobiker med misslyckad terapi i bagaget så instämmer jag i kören att man inte kan undvika, men bara på nivån där man har kontroll. Om jag tappar kontrollen när jag utsätts för spindlar blir det bara värre. Men om jag helt undviker alla kryp blir det också värre. För mig handlar det om att utsätta mig lagom mycket. Jag tror att det är ganska vanligt?

Jag tror kanske att man gör sig själv en otjänst om man tror att man ska bli botad från sin fobi? Kanske är att ha fobin på en hanterbar nivå som är det som är det passande i ens liv?

Mina egna är inte botade, de är där och kryper upp ibland, om jag låter dem- som du uttrycker, tappar kontrollen. Som tex när jag simmar, om jag börjar tänka "nu simmar jag där jag inte bottnar" så får jag panik och sjunker som en sten. Bara det lilla behövs för att tappa kontrollen. Så jag simmar vid kanten och vet att jag hela tiden kan ta tag i kanten om det är något, och tränar på att aktivt tänka framåt istället för negativa tankar.

 

[Lilla]

Så du tror mina bara är stor rädsla? Bara för att du inte lyckats hantera din fobi betyder inte det att andra inte lyckats få sin fobi på en hanterbar nivå. Jag får också hjärtklappning och mår dåligt av att läsa om och se ormar i alla dess former, men jag drar inte mig undan från det eftersom jag vet att hjärtklappning och sådant inte är farligt.

Och rent krasst, att bara gå på asfalt med hunden vore döden. Jag ber till gud om att aldrig stöta på en orm, men för att minska fobin undviker jag varken skogen eller att utsättas för bilder osv. Jag vill inte begränsas i mitt liv.

Vad du har eller har haft eller har har jag ingen aning om.

 

[Lilla]

Som spindelfobiker med misslyckad terapi i bagaget så instämmer jag i kören att man inte kan undvika, men bara på nivån där man har kontroll. Om jag tappar kontrollen när jag utsätts för spindlar blir det bara värre. Men om jag helt undviker alla kryp blir det också värre. För mig handlar det om att utsätta mig lagom mycket. Jag tror att det är ganska vanligt?

Det är väl olika. Jag har sen jag var mycket liten försökt och velat fungera med min fobi. Jag har testat olika sätt men det är en konstant fobi. Jag har slutat jobb, varit vaken dygn, avstått festligheter, skrikit så att rösten har försvunnit, svimmat.
Det som funkar för någon funkar inte för andra.

 

[Enya]

Just detta. Där har du nyckeln till alltihop, tror jag.

Det har hjälpt jättemycket att läsa på om rädsloreaktioner och hur kroppen reagerar vid fobier. Även använt samma sätt när jag läst på om ormar tex. Mamma skaffade orm så det blev lite "akut" att börja hantera min fobi också, och att läsa om ormar och titta på bilder hjälpte mycket, att sedan börja läsa om filmerna Anaconda, om hur de gjorde sina fejkormar där osv, och sedan se filmerna och hela tiden tänka "fejkormar, skådespelare, kameror" medan jag gömde mig bakom en kudde, vandrade fram och tillbaka i rummet, hyperventilerade och hade panik, tja, det väckte till slut lite nyfikenhet också.

I går valde jag Aktivt att läsa om ormnyheten om världens längsta anaconda som hittades och nu hittats död, jag valde Aktivt att se videoklippet på den där den simmade i vatten (!!), jag valde aktivt att tänka på att det stod att dess huvud var lika stort som en människas och att den största anacondan man hittat var 7,5 m, hur långt är det, längre än min lägenhet. Men också Aktivt val att tänka att de lever inte här, här blir man inte svald av en Anaconda, inget att panika för, så hjärtat kunde sluta rusa.

Men det krävs ju hela tiden ATT utsätta mig för att titta på bilder, klipp osv och inte undvika det, och att berätta att rädsloreaktioner kommer inte skada mig.

 

[Hajfisk]

Inte jag heller, jag hatar det, men ibland kan det vara vad som behövs för att stå ut lite i mängden. "Visst ja, det var ju den personen!". Det kan räcka med ett email, typ "Fick ni min ansökan? Har ni några frågor?"

 

[Grazing]

Och vissa blir inte av med den när man utsätter sig heller. Det gäller mig själv och flera exempel jag kan ge.

Jag tror det beror på mycket vad som händer när man utsätter sig för det, hur man tar sig igenom det och vem man har som ev vägleder en igenom det. Men det är klart, vill man så kan man leva hela livet med att undvika saker och ting och låta dom styra. Det är inte lätt som sagt men man kan med mycket träning få fobier under kontroll.

Att bli helt av med fobin tror jag inte är nödvändigt alltid ens, det krävs "bara" att man har kontroll över kroppen och tankarna när man utsätts för det. Det går att få, med rätt metoder, att få kontroll över kroppen och hur den reagerar.

 

[Lilla]

Jag tror det beror på mycket vad som händer när man utsätter sig för det, hur man tar sig igenom det och vem man har som ev vägleder en igenom det. Men det är klart, vill man så kan man leva hela livet med att undvika saker och ting och låta dom styra. Det är inte lätt som sagt men man kan med mycket träning få fobier under kontroll.

Att bli helt av med fobin tror jag inte är nödvändigt alltid ens, det krävs "bara" att man har kontroll över kroppen och tankarna när man utsätts för det. Det går att få, med rätt metoder, att få kontroll över kroppen och hur den reagerar.

Man får tro olika.

 

[Sel]

Jag tror det beror på mycket vad som händer när man utsätter sig för det, hur man tar sig igenom det och vem man har som ev vägleder en igenom det. Men det är klart, vill man så kan man leva hela livet med att undvika saker och ting och låta dom styra. Det är inte lätt som sagt men man kan med mycket träning få fobier under kontroll.

Att bli helt av med fobin tror jag inte är nödvändigt alltid ens, det krävs "bara" att man har kontroll över kroppen och tankarna när man utsätts för det. Det går att få, med rätt metoder, att få kontroll över kroppen och hur den reagerar.

Precis. Det fungerar liknande med panikattacker och ångest också (som förstås kan uppstå på grund av fobier). Man blir kanske inte av med dem, men man kan få verktyg som hjälper en hantera dem.

 

[Grazing]

Man får tro olika.

Det handlar inte om att tro, däremot så förstår jag absolut att känslan att det inte går är äkta. Vi kan förändras och klara mer än vad vi tror med rätt metoder. Det är svårt dock, galet svårt ibland men det går. Även ifall det inte alltid känns så.

 

[ainasoja]

Varenda tråd slutar i att människor försöker bota TS fobier. Det handlade väl om arbete frän början? @Gunnar Är det inte dags att stänga den här innan TS mår ännu sämre igen?

 

[Lilla]

Det handlar inte om att tro, däremot så förstår jag absolut att känslan att det inte går är äkta. Vi kan förändras och klara mer än vad vi tror med rätt metoder. Det är svårt dock, galet svårt ibland men det går. Även ifall det inte alltid känns så.

Så om man har gjort allt som anses kunna hjälpa och det inte blir bättre utan sämre så är känslan att det inte går inte äkta?
Ok.

Jag lägger ner. Mitt första inlägg är iaf en påminnelse till de som på olika sätt förminskar TS fobiproblematik.

 

[Sonic76]

Nora borde väl vara dina trakter? Willys söker sommarjobbare på deltid, varierande antal timmar, 8 tjänster, möjlighet till jobb även efter sommaren.

Nora är en bit att köra.
Däremot vet jag att bryggeriet i min by söker folk och även xi bygg nu över sommaren

 

[Lilla]

Varenda tråd slutar i att människor försöker bota TS fobier. Det handlade väl om arbete frän början? @Gunnar Är det inte dags att stänga den här innan TS mår ännu sämre igen?

Exakt!

 

[hundtant]

Varenda tråd slutar i att människor försöker bota TS fobier. Det handlade väl om arbete frän början? @Gunnar Är det inte dags att stänga den här innan TS mår ännu sämre igen?

Jag tror inte att någon här kan bota TS fobier. Men: däremot tror jag att det kan vara bra att läsa andras erfarenheter, här är ju flera som berättar om hur de handskas med sina. Och när TS förklarar varför hon inte kan söka vissa jobb med att hennes fobi stoppar henne, då är det inte säkert att det bästa svaret är bekräftande, alltså Jaså jaha, en fobi, ja då går det ju inte.

Det här med fobierna verkar vara ett av de största hindren när det gäller både jobb- och utbildningsmöjligheter för henne. Fick hon bukt med det där skulle andra möjligheter öppna sig.

 

[dobbis]

Blir man av med en fobi om man inte utsätter sig för den alls?

nej