Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Ursäkta om jag är besvärlig - jag förstår om jag är hopplös i mina svar - sele fungerade ett tag - jag blev mindre stressad av att han drog då han inte blev strypt - men det förbättrade inte kontakten. Menar du en sådandär som spänner åt runt frambenen så fastnar den i hans päls - han har underullen från nordpolen och lång mjuk täckpäls - tom hans länk löper dåligt vilket man får åtgärda med pälstrimmer. Men jag kan ju inte raka kraken överallt.
Han går alldeles utmärkt att få kontakt med om man har en kastleksak tex - problemet är att för att han ska vara intresserad så måste du visa honom den kontinuerligt - jovisst - han hugger då efter den - förr eller senare. Gör ont i fingrarna kan jag säga.
Det är liksom på eller av.
Nu har han varit riktigt vettig sen jag hade hallkampen med honom. Knallar runt i kopplet helt ok - liiite ivrig ibland men lyssnar och stretar inte.

ALLA former av beröm betyder att han får springa dit han vill - så om jag gör en inkallning på honom (i koppel) och berömmer så sätter han iväg - kopplets längd...sätter jag honom och säger bra - så sätter han iväg. Han tar inte spontan kontakt om jag inte väntar ut honom - och då snackar vi låååånga minuter - då kan han putta till en.
Jag belönade ögonkontakt - stannade - tittade han på mig så fick han vidare - när han upptäckte detta - tog väl några få gånger - smart jycke - så modifierade han - tittade - och satte iväg...
Han fungerar mycket bra lös - då kan han gå med mig, han håller kontakten osv - men då har vi jakten - den här hunden springer om han TROR att han ser något som rör sig. Han ger sig iväg efter lövruskor en blåsig dag - och ser snopen ut när han ser vad det var. Och jag är inte beredd att förklara var grannens katt tog vägen...eller tolerera att han jagar vilt.
Just nu ligger han som en död sill bredvid mig. Totalt avkopplad - reser jag mig och går 3 meter till toa lägger han sig utanför, får dörren i ryggen - far upp - följer mig till datorn, lägger sig bakom stolen - jag glömmer bort att han är där - rullar stolen bakåt - sliter loss en tuss päls för jag kör på honom...
Jag förstår inte hur en hund kan vara så smart och så korkad samtidigt.
En annan märklig sak är att han HATAR att ligga på anvisad plats - så jag har försökt att lägga en filt/matta/hunddyna där han föredrar att ligga - vilket gör att han direkt byter plats och lägger sig på en annan matta.
Heeela tiden verkar det röra sig om att HAN vill välja - det enda han inte rår på själv är sin jaktinstinkt - vid minsta misstanke om att jag ska kasta något så kommer han som ett jehu - och det kan man ju använda vid inkallning - hehehe - om det vore så att han kom fram till mig...nix pix..han stannar en bit ifrån

Nästan allt du beskriver passar in SÅ bra på min hund. Det där med att försöka explodera så fort de får ett litet "bra", toadörren i ryggen osv. Råda jagar inte dock, men har i gengäld stora problem med att komma ihåg att gå "här" när hon är lös. Helst vill hon raska iväg som räven.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Klippet verkar vara borttaget, fast jag kanske inte ville se det (?). Vad gjorde han?

Åh typiskt!

Det är olika klipp på när han kickar hälen i hundens mjukdelar precis bakom revbenen (typ solar plexus och tarmpaketet). I vissa fall kan jag ha överseende med det, men att visa de där klippen på tv..urk. Ett annat klipp där han först bär runt (?) en bulldogg i nackskinnet, sedan hänger han den (som att den inte hade nog med andningsproblem innen) och sedan lägger han den samtidigt som han trycker ner den med knät (hörs bara en massa grymtande från det stackars djuret). Sist men inte minst ett klockrent exempel på hans dåliga tajmning. Någon varghybrid som gör utfall mot andra hundar, han låter hunden vrålstirra på den mötande hunden och när den kommer fram och hunden exploderar DÅ korrigerar han,,suck.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Ah! Såg det klippet i CM-tråden, förstår inte varför den fungerar där. Nåväl.
Han tycktes även träffa hanarna på andra känsliga ställen än bara magen ibland... :crazy:


Tack för din beskrivning iaf :)
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Skogstrollet
Ja det kan man undra - den handlar ju iochförsig om mitt Cnasiga Monster.

Cillamuffins - jag har klickat, pysslade vi med ett tag men han är inte lätt att godismotivera. Efter några klick så får det vara väldigt gott godis om han ska hålla intresset uppe.

Att byta föremål med honom är det enda som fungerar, men det är inte lätt - han släpper det föremål han har en bit ifrån så han kan plocka på sig bägge föremålen - han kan kontrollera 3 saker samtidigt med tassar, kropp o käft.
Ang klippa ner - stackarn skulle få skavsår, det som växer ut blir ju inte följsamt och skulle i princip behöva rakas väldigt ofta. Jag har ju ansat halsen på honom och det blir tovat pga av friktionen. Att göra så i armveck - nä hujja.
Jag förstår inte vad du menar med att förlänga ögonkontakten - han skulle alltså titta på mig stadigt och vara lugn innan jag kommenderade framåt. När han förstod det här med ögonkontakten modifierade han och tittade till på mig och gick - han kom ju ingenstans men tyckte att jag var oerhört dum som inte gjorde enligt överenskommelse - titta= gå.
Sen kan jag stå länge och vänta ut honom. Men det sitter inte i - när jag tycker vi befäst något så hittar han på en annan knasighet.
Idag var han hysterisk igen på pinketuren när vi vände hemåt - går med klorna i marken och stretar och hässjar. Jag kan stanna precis hur ofta som helst - vänta tills han lugnat sig - gå 2 m och han är där igen - en kissetur på 15 min tar 30 istället.
Krockar dessutom hans hjärnceller så börjar han tugga snö i farten...medans han piper och skäller.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Man kan ju sätta på mjukt nosludd på linorna för att undvika skav? Fungerar det med en vanlig sele kanske? Jag tycker mig märka att min hund blir stressad av sitt eget flåsande när han drog i kopplet, och då fungerade sele bättre.

Jag tror inte på att vänta ut en hund som stressar upp sig själv. Då är det bättre att peta till hunden och säga "du vi hittar på något annat istället" och träna lite fotgående, ingångar eller vilken nonsensövning som helst, bara det är något som kräver mer hjärna än ben.

Om det funkar med gott godis, så använd det då? ;). Mjukost eller leverpastej på tub är hemskt populärt bland många hundar, och förlänger tiden som har får ta del av belöningen. Lever som torkats i ugn brukar också vara en höjdare, eller varför inte frolic?

Vad har han fått för belöning för att han tar ögonkontakt? Om belöningen är att han får fortsätta framåt och du inte kan kontrollera när han väljer att hämta sin belöning så är det inte konstigt att det inte fungerar. Se istället till att ha belöningen hos dig. Börja med att berömma och belöna nästan samtidigt. När du ser att hunden ökar sin förväntan så börjar du variera tiden lite. Ibland berömmer du, väntar och belönar sedan. Ibland väntar du, och berömmer och belönar samtidigt. Och ibland så får han beröm och belöning samtidigt. Börja inte öka kraven för tidigt, och träna inte för långa stunder. Det är viktigt att du inte tar kål på hans förväntan. Var också noga med att visa att övningen är slut, så det är du som bestämmer det och inte han.

Och sen så hoppas jag att det bara är att jag läser in saker i texten som inte finns, men det verkar som om du inte tror att det kommer att gå att få ordning på hunden. Att du tycker att "vi har provat det en gång men det funkade inte och det är för att min hund är som han är". Det är svårt att få saker och ting att fungera om man inte tror på det själv. Hunden märker av den inställningen bättre än man tror! Jag tror inte alls att din hund är hopplös, men du behöver nog lite peppning så att du själv börjar tro på honom? Jag har heller inte fått svar på frågan när din hund senast fick höra att han är världens duktigaste. De behöver få veta det, varje dag!

Finns det några kurser där du bor? En intensiv helgkurs för en riktigt duktig instruktör, där ni fokuserar på samarbete snarare än vardagslydnad tror jag hade gjort susen. Det kan lätt vara värt att lägga ett par tusenlappar på.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Du läser in en del som inte finns JA. Det vore ännu bättre om du läste det som står i texten.
Inte är han omöjlig - men svår - först 2 år med i princip INGEN social träning med hundar och folk (valpkursen var full ser du), han har dragit sin matte på cykel i halsband sen han var 1 år - gick jättebra enligt henne...i övrigt har han sprungit lös på en gård långt ut i skogen - antagligen jagat allt han sett.
Koppelträning NOLL. Kunde inte sitt eller ligg. Gå fot??? - har han aldrig ens hört märkte vi.
En sak kan han - han går alltid på rätt sida om snöstolpar - hur långt ner i diket han än är så går han upp och går på rätt sida. Nej inte om hjärncellerna har krockat men även när han stretar så är detta befäst - uppenbarligen blev hon upprörd när dom cyklade och han sprang på fel sida.
Rumsren är han till 200 %. Också något som dom lagt energi på.
Han är också mycket snäll mot våra barns leksaker - han vet vilken boll han får leka med. Dottern i gamla familjen fick alltså ha sina leksaker ifred - detta måste ha tränats på.
I övrigt har dom nog inte befäst något på 2 år...
Han har också med sig ett genetiskt arv som komplicerar det hela - pappa (en bukehund) är en soffpotatis av rang enligt ägaren. Mamma hade tydligen enormt mycket nerv - det togs 5 kullar på henne och där är det flera omplaceringar med liknande problem.
Det är arbetande linjer men individerna kanske inte riktigt matchande varann.
Han är mycket lätt att tycka om - en riktig gosegris -INNE. Jag berömmer honom alltid när han är lugn - genom att prata med honom, klappa honom osv. Alltid förstärka lugnet. Ett glatt bra får honom att sätta iväg...en riktig brukshundklapp a la duktig vovve på bogen får honom att ge sig iväg så fort klappen är klar.
En smekning över kinden - ja lyckas man missa käften på honom så - det är oftast så att jag föröker klappa honom och sticker fingrarna rakt in i munnen på honom. Kliar jag honom ska han vara med med käften. Han bits alltså inte bara har den öppen och ivägen.
Att ge honom gott godis triggar honom - han fixerar sig då på godiset och kan alltså gå upp och hugga efter det helt plötsligt (han biter aldrig hårt). Av eller på - hela tiden. Icke gott godis - inte på alls efter några bitar...

Jag tror stenhårt att han kunde blivit en kanonbrukshund med rätt förare från början. Grejen är allt det här att alltid få motivera en hund som hela tiden belönar och motiverar sig själv. Han är en sådan motsägelsefull hund så ibland tror man att han är schizofren - på riktigt.
En superschäfer (mycket karakteriskt beteende i mångt och mycket)
Men så lat så han gömmer sig när maken ska springa med honom men så motiverad så han kan klättra över en vägg för att få ta en cykeltur MED MIG.
Kan inte släppa mig med blicken när vi är inne, ute så är det goodbye om han ser en stare - ingen kontakt.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Att han var som han var när ni fick honom kan ju förklara att det var knepigt i början, men något har ju gjort att vissa beteenden har stannat kvar eller hur? Jag missade också allt det viktiga i början (valpkurs, fostran, ensamhetsträning, you name it), min hund var 4 år innan jag fattade hur man tränade. Men med hårt arbete så har det ju gått väldigt bra om jag får säga det själv.

Alla hundar har sina fördelar och nackdelar och man får liksom jobba utefter det man har. Nu har ni en hund med massor av kamp och egen vilja, och då gäller det ju att lära hunden att använda dessa egenskaper på ett sätt som gynnar er. Där har ni misslyckats, och det beror inte på hur han hade det under sina första två år (vilket ju är flera år sedan). Det beror snarare på att ni inte har hittat rätt knappar. Varför vill jag inte sia om för då får jag väl på huvudet. Men jag vill fortsätta att uppmana dig att gå en kurs som fokuserar på samarbete. Det är väl investerade pengar!

Jag kan fortsätta komma med tips här också, men eftersom responsen i varje svar är att "det går inte pga diverse orsaker" så börjar det kännas lite tröttsamt. För jag vet ju att det går, om man bara gör på rätt sätt. Men det är ju din hund och ditt liv. Det är bara du som kan bestämma om du vill försöka jobba på problemet eller fortsätta tycka att det är hopplöst svårt.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Att han var som han var när ni fick honom kan ju förklara att det var knepigt i början, men något har ju gjort att vissa beteenden har stannat kvar eller hur? Jag missade också allt det viktiga i början (valpkurs, fostran, ensamhetsträning, you name it), min hund var 4 år innan jag fattade hur man tränade. Men med hårt arbete så har det ju gått väldigt bra om jag får säga det själv.

Alla hundar har sina fördelar och nackdelar och man får liksom jobba utefter det man har. Nu har ni en hund med massor av kamp och egen vilja, och då gäller det ju att lära hunden att använda dessa egenskaper på ett sätt som gynnar er. Där har ni misslyckats, och det beror inte på hur han hade det under sina första två år (vilket ju är flera år sedan). Det beror snarare på att ni inte har hittat rätt knappar. Varför vill jag inte sia om för då får jag väl på huvudet. Men jag vill fortsätta att uppmana dig att gå en kurs som fokuserar på samarbete. Det är väl investerade pengar!

Jag kan fortsätta komma med tips här också, men eftersom responsen i varje svar är att "det går inte pga diverse orsaker" så börjar det kännas lite tröttsamt. För jag vet ju att det går, om man bara gör på rätt sätt. Men det är ju din hund och ditt liv. Det är bara du som kan bestämma om du vill försöka jobba på problemet eller fortsätta tycka att det är hopplöst svårt.

Tycker ocksa alla svar blir som du beskriver "det går inte" :(. En bra instruktör kan ge en lådvis med inspiration och visa och tala om att det inte alls är omöjligt! Man ska inte vara rädd för att be om hjälp i sådan form!

TS: Går det bra på en kurs med en erfaren hundmänniska kan du ju se med egna ögon att det går, då blir vardagen helt plötsligt lättare! Bara om ni tillsammans hittar en belöningsform som funkar i fler lägen än vad ni har nu kan ge dig mycket hjälp och att jobba vidare på!

Tycker fortfarande du ska låta honom dra något, inte cykeln utan en riktigt tung kätting/däck eller annat. Då kan du gå brevid och hålla hunden kopplad i halsband: är det han drar tungt nog drar han inte i själva halsbandet/kopplet utan tar i med dragselen och du får iaf en trevligare promenad och en trött hund.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Hann inte ändra i tid:

Det verkar jobbigt att ha stått ut med en såpass stökig hund i 5år, du verkar ju helt uppgiven! Som utomstående så ser man lite att för att ändra hur ni har det måste ni ändra drastiskt på något i ert sätt att förhålla er till hunden i vissa situationer! Hur ni ska ändra kan bara någon instruktör/erfaren som träffar er hjälpa er med.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Det är inte min första schäfer - det är min fjärde - kul att ni utgår från att jag inte har kunskap. Jag har haft schäfer av brukslinjer sen 1987.
Min man har också haft hund i hela sitt liv - han skulle gärna vilja leka med hund, kampa osv - men jycke klarar det i 30 sekunder - sen krockar hjärncellerna och han skäller i Falsett. Inget annat - bara skäller i en så hög ton att man får gå bort från dom.
Jag har kommit långt med honom ändå - kampa var omöjligt i början - han högg efter händerna så jag fick släppa - nu kan vi kampa så det ryker och han tycker det är skitkul. Tills han blir trött eller inte vinner - släpper jag inte OFTA så går han därifrån och blir putt.
När jag då släpper måste jag gå efter honom och ta trasan igen så vi kan fortsätta leka - han skulle aldrig komma fram till mig med den. 4-5 ggr vill han - sen så är det klart och han tjurar.

Hela grejen är ju att saker som funkat helt plötsligt inte funkar. Efter 5 år så bestämmer han sig helt enkelt för att forcera en grind tex som han aldrig gjort förut.
Jag har inte skrivit att ingenting går - jag skriver ju att fungerar med vissa saker, blir befäst och PANG så funkar det inte. .
För att han fattar att det begränsar hans egen vilja eller att han blir uttråkad för att han inte vill jobba.
I början så försökte han slita sig med vilje - tog fart och snäppte av både halsband, longerlinor, metallkrokar, selar - vi var rädda att han skulle skada sig (detta hade han gjort konsekvent hos förra ägaren - strypkedjan han hade när vi fick honom var tung kan jag säga.) förutom det faktum att han slet sig och skrämde höns, hundar, hästar och folk.
Detta fick vi bort genom dubbel förankring med en grov båtfjäder så det inte skulle bli tvärnit och OM det gick av så fanns ett koppel till som stoppade.
Men han kan forfarande inte behärska sin impuls att ge sig iväg men det att slita sig har han slutat försöka.
Jag har dragit med honom i sele - det är kul. Tyvärr blir han bara fysiskt trött. Och nästa promenad så stretar han igen - eller inte...

Vi får ju inte någon glädje i att röra oss ute i skog och mark - bara hets och hysteri. Om han inte får gå lös - och då jagar han...
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Det var faktiskt fruktansvärt roligt den gången han drog pulkan över ett litet dike med rätt så tunn is för att han bestämde sig för att hoppa av vägen mittialltihop pga något som han såg - min 10-åriga son som satt i pulkan tyckte inte det var så kul. Vattnet var kallt..och hunden som ju inte kom någonstans ställde sig och vrålskällde på honom medans jag försökte trassla ut folk o fä under återhållet asgarv.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Livet med schäfer låter ju verkligen skitkul. Eller inte... :D Jag skulle nog gå runt med högt blodtryck för jämnan. Är glad att jag lyckats stå emot de övertalningsförsök som faktiskt förekommit. :p
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Funderat på att köpa en sån där 3-hjulad cykel och låta honom dra? Om han nu gillar det verkar den enklaste vägen vara att välja en aktivitet han uppskattar.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Låter som min fd stresshund på många bitar.

Vet du att det ofta är av respekt som hundar avlämnar saker en bit ifrån den som kastade? Det + dragande osv låter som att det kanske fattas ngt i er relation. Hunden måste ju först och främst vilja vara NÄRA dig, gå BREDVID dig och att våga lämna leksak i handen! Jag lärde min hund apporteringen genom att först träna in att dutta nosen i min hand med klicker. Sedan skule han dutta leksaken i handen, allt annat var utebliven godis. Sedan löstränade vi gåendet mycket. Har ni ingen inhägnad plats alls att träna på och att LEKA på med hunden för att förbättra tilliten? Sådana hundar behövde dessutom LÖJLIGT mycket beröm, VARJE promenad! Att han är så på dig inomhus är ju också osäkerhet. Kontrollbehov.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Äsch - det är ju inte rasen i det här fallet - mina 3 andra har varit normala. Mycket olika men inte på långt när så här. Vanliga hundar med vanliga problem. Lite jakt, lite pinntokighet, en trodde han var en liiiten liiiten vovve som inte märktes när han kröp upp i soffan bredvid någon (35 kg långhår - närå vi märker dig inte).
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Ja - vi har funderat på trehjuling - det är ju det här med att på en split sekund ge sig iväg. Över krondiken tex...har han alltså gjort...rakt ut..utan hänsyn till koppel. Jag cyklade ju med honom mycket i början. Det går ju alltså inte att surra fast honom i något - han släpar med sig en vält trehjuling utan snack. När jag cyklade med honom så parerade jag ju med handen och kunde släppa om det sket sig - gjorde jag ju inte utan flög istället men jag hade kunnat. En trehjuling behöver man väl styra med bägge händerna på grusväg -vi bor en bra bit från asfalt.
Man behöver ha både koppel och draglinor - så man kan bromsa i halsbandet. Försökte cykla med båda men fick ingen styr på snörena. Springer föreslog någon, den filmen kunde blivit rolig - POFF - cykel borta sidledes från cyklist.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Japp, han är osäker och så lättstressad så det finns inte. Och smart och lat. Han älskar att vara ute lös. Så att få tag på honom då kräver lite tricks. Han kan ju inte motstå föremål så då lattjar man med något o så kommer han. MEN jag vill ju inte lura honom varje gång - så jag fångar honom bara - klappar och släpper loss kanske 9 gånger av 10. Jag använder också ett annat kommando när det ÄR dags att gå in - men jag måste ofta förstärka det med föremål. Å herreminje va lååååångsamt en hund kan gå.
Godis - inte gott eller stressar.
Föremål - fungerar men han väljer ju hellre en cyklist eller en stare.
Motionera - med mig älskar han det - för mycket. Make får dock släpa runt honom.
Beröm - om du har läst tråden så ser du hur han reagerar på beröm - beröm betyder att han ska få göra som han vill - klappar, ord, smekningar, positiv ton = springa iväg.
Jag tränar honom lös - på kvällstid när de synliga störningsmomenten är borta. Busar, söka leksak, inkallning, klappar om, skickar iväg, gömmer mig - och tjoho - helt plötsligt anfaller han en buske och kan slita käften blodig för att få loss en pinne som han sen går undan med.
 
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG

Min hund tror också att beröm = färdig övning. Men man kan träna upp det där genom att berömma UNDER lek med leksak utan att han får den,nästan tjata ut berömorden mitt i lekar. Min hund är exakt som din men kanske 50% lättare och har inte fått hållas i s många år. Har du testat alternativ hjälp så som massage, akupunktur eller t om healing ( energiöverföring) ? ( alla tror inte på sådant ). Kan hjälpa all den där stressen som förstör precis ALLT! Healing ( om du tror på sådant ) kan ges på distans.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vi har en hundvalp på 5 månader som gör utfall mot katterna vid maten. Vi har alltid gjort så att hon får äta själv i köket men ibland...
Svar
18
· Visningar
873
Senast: Praefatio
·
Övr. Hund Jag skulle behöva tips på hur man överlever sin hunds bortgång. Just nu känner jag ingen anledning till att ens existera själv då han...
Svar
3
· Visningar
438
Senast: Myrten
·
Hästhantering Har mitt sto på lösdrift. Har gått på box nattetid fram tillsnu då de går ute dygnet runt. Sen hon började göra detta så har hon blivit...
Svar
3
· Visningar
381
Senast: EmmaN
·
Hundhälsa Har en unghund på snart ett år som jag tyckt haft stabil och bra mentalitet. Van med barn, lek och lite högljutt. Visserligen tränat men...
Svar
2
· Visningar
390
Senast: Harrysen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Sommarföräldrar 2024
  • Gårdar förr
  • Vinterföräldrar 23/24

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp