Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Där har vi min schäfer i ett nötskal. Ska jag och sambon gå med henne så är det hässjningar, pip, och bonka in huvudet i våra knäskålar för att slänga sig ut i trapphuset. I FYRA år har vi ältat samma grej. In igen, lönar sig ALDRIG att försöka pressa sig ut. Då står hon still och väntar, men har inget mellanläge. Hon kan antingen stå helt still på lydnad, eller Kalle Ankastarta med hoprafsademattor och kasta sig ut i trappen. På vägen ner till bottenvåningen försöker hon fita sig förbi mina ben, höger-vänster, höger-vänster, buff och knuff. Ut genom dörren, vill pressa sig förbi och kasta sig i kopplets längd och sedan dra iväg på isen så att man glider efter som Pluschenko. Det enda som faktiskt funkat där med henne är godis. Att köra som ett träningspass med att gå vid sidan och motivera med godis, men ja, man blir less ibland.
Där har vi min schäfer i ett nötskal. Ska jag och sambon gå med henne så är det hässjningar, pip, och bonka in huvudet i våra knäskålar för att slänga sig ut i trapphuset. I FYRA år har vi ältat samma grej. In igen, lönar sig ALDRIG att försöka pressa sig ut. Då står hon still och väntar, men har inget mellanläge. Hon kan antingen stå helt still på lydnad, eller Kalle Ankastarta med hoprafsademattor och kasta sig ut i trappen. På vägen ner till bottenvåningen försöker hon fita sig förbi mina ben, höger-vänster, höger-vänster, buff och knuff. Ut genom dörren, vill pressa sig förbi och kasta sig i kopplets längd och sedan dra iväg på isen så att man glider efter som Pluschenko. Det enda som faktiskt funkat där med henne är godis. Att köra som ett träningspass med att gå vid sidan och motivera med godis, men ja, man blir less ibland.
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Fast viltspår förstärker inte viltintresset så mycket som att det ger hunden tillfälle att få Utlopp för intresset under sunda och kontrollerade former.
På det viset dämpar man egentligen risken att hunden ska fokusera/dra på vilt.
Min Jack russel kommer till exempel ifrån linjer med mycket jaktintresse, och jag låter henne bejaka det genom kamp och spår just för att vi ska kunna fungera tillsammans i vardagen. Jag tycker att ni ska prova! De flesta hundar tänder som sagt på blodspår. ; )
Fast viltspår förstärker inte viltintresset så mycket som att det ger hunden tillfälle att få Utlopp för intresset under sunda och kontrollerade former.
På det viset dämpar man egentligen risken att hunden ska fokusera/dra på vilt.
Min Jack russel kommer till exempel ifrån linjer med mycket jaktintresse, och jag låter henne bejaka det genom kamp och spår just för att vi ska kunna fungera tillsammans i vardagen. Jag tycker att ni ska prova! De flesta hundar tänder som sagt på blodspår. ; )
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Han är ju inte klok den mannen
Han är ju inte klok den mannen
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Typ! Att hunden äntligen kan få utlopp för sin jaktinstinkt under kontrollerade former.
Typ! Att hunden äntligen kan få utlopp för sin jaktinstinkt under kontrollerade former.
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Min gamla labbe var också på det där viset när han var yngre och det viktigaste rådet är nog att du måste försöka jobba med din hund, istället för mot den. Ska du straffa den där hunden till lydnad så får du nog bryta vartenda ben i kroppen på honom. Det funkar helt enkelt inte. Kamplusten är så stor att tar det emot så trycker de bara på ännu hårdare.
Jag har några få regler som jag håller benhårt på, i de situationerna är jag ALLTID beredd att gå in med den kraft som behövs, jag viker aldrig en tum och överträder han gränsen så blir det hemskt otrevligt för honom. I alla andra situationer så jobbar jag utefter att han ska vilja göra som jag säger. Han får inte heller några chanser att göra fel, och de gånger det ändå händer, så är det mitt fel, inte hans. Det är viktigt! Är det t ex så att jag inte tror att han kommer kunna låta bli en viss sak, då utsätter jag honom inte för frestelsen. Sedan tränar vi på att han ska kunna låta bli betydligt mindre retningar tills vi når en nivå där han klarar betydligt större retningar än den som vi normalt utsätts för.
Viktigt är också att underhålla utbildningsnivån, och ibland träna på löjligt lätta saker och belöna jättemycket fast hunden gör något enkelt.
Jag tog omvägen via att inte ha några "heliga" regler alls, men sedan jag hittade den här balansen så har saker och ting blivit mycket enklare för oss båda. Jag har så sakteliga kunnat utöka min "absolut förbjudet-lista" och ju mer jag litar på att han ska kunna klara av saker, desto duktigare blir han. Den där egenskapen med att aldrig ge sig, den har ju sina fördelar också, det gäller bara att kunna dra nytta av den.
Sedan han blev gammal så har han blivit riktigt mjuk och behaglig att ha och göra med. Det har blivit väldigt viktigt för honom att göra mig nöjd och han hejdar sig själv innan han gör dumma saker, utan att jag behöver säga till honom. Så det finns nog hopp för din jycke med, om du står ut några år till
Min gamla labbe var också på det där viset när han var yngre och det viktigaste rådet är nog att du måste försöka jobba med din hund, istället för mot den. Ska du straffa den där hunden till lydnad så får du nog bryta vartenda ben i kroppen på honom. Det funkar helt enkelt inte. Kamplusten är så stor att tar det emot så trycker de bara på ännu hårdare.
Jag har några få regler som jag håller benhårt på, i de situationerna är jag ALLTID beredd att gå in med den kraft som behövs, jag viker aldrig en tum och överträder han gränsen så blir det hemskt otrevligt för honom. I alla andra situationer så jobbar jag utefter att han ska vilja göra som jag säger. Han får inte heller några chanser att göra fel, och de gånger det ändå händer, så är det mitt fel, inte hans. Det är viktigt! Är det t ex så att jag inte tror att han kommer kunna låta bli en viss sak, då utsätter jag honom inte för frestelsen. Sedan tränar vi på att han ska kunna låta bli betydligt mindre retningar tills vi når en nivå där han klarar betydligt större retningar än den som vi normalt utsätts för.
Viktigt är också att underhålla utbildningsnivån, och ibland träna på löjligt lätta saker och belöna jättemycket fast hunden gör något enkelt.
Jag tog omvägen via att inte ha några "heliga" regler alls, men sedan jag hittade den här balansen så har saker och ting blivit mycket enklare för oss båda. Jag har så sakteliga kunnat utöka min "absolut förbjudet-lista" och ju mer jag litar på att han ska kunna klara av saker, desto duktigare blir han. Den där egenskapen med att aldrig ge sig, den har ju sina fördelar också, det gäller bara att kunna dra nytta av den.
Sedan han blev gammal så har han blivit riktigt mjuk och behaglig att ha och göra med. Det har blivit väldigt viktigt för honom att göra mig nöjd och han hejdar sig själv innan han gör dumma saker, utan att jag behöver säga till honom. Så det finns nog hopp för din jycke med, om du står ut några år till
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Åhej vad många inlägg
Okey men jag skulle nog ändå tipsa om böckerna, jag har tittat på Cesar alla de tre år vi har haft vår hund och först nu när jag köpte böckerna på bokrean och läste dem började jag att faktiskt förstå och använda mig av Cesars hundpsykologi.
Lycka till med yrvädret då och kämpa på.
Om vi säger att psykologi och motion och så vidare inte är tillräckligt, vad har du för utrustning? Kan tillll exempel halti göra promenaderna trevligare i alla fall?
Åhej vad många inlägg
Okey men jag skulle nog ändå tipsa om böckerna, jag har tittat på Cesar alla de tre år vi har haft vår hund och först nu när jag köpte böckerna på bokrean och läste dem började jag att faktiskt förstå och använda mig av Cesars hundpsykologi.
Lycka till med yrvädret då och kämpa på.
Om vi säger att psykologi och motion och så vidare inte är tillräckligt, vad har du för utrustning? Kan tillll exempel halti göra promenaderna trevligare i alla fall?
Luff
Trådstartare
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Först så vill jag bara säga - till er som som tror att jag försöker straffa till lydnad - det gör jag inte. Jag hindrar honom med min kropp - Ja. Jag har vid tillfällen hållt fast honom - Ja - men jag försöker inte fostra honom med våld. När jag fysiskt får ta i så är det för att hindra honom från att hugga katten, jaga folk och ta bort honom från tex grinden han helt plötsligt klättrade över. Jag håller helt enkelt fast honom i halsbandet eller knuffar till honom så han flyttar på sig.
Halti = testat - ja herregud - dom promenaderna var intressanta. Han är snabb - vad mer kan jag säga. Han såg rätt så korkad ut med ena tassen fast i haltigrimman snurrandes runt runt. Han lärde sig fort hur den funkade - och gick ordentligt - och sen glömde han.. och blev skogstokig på det där som hindrade honom... när man efter några veckor lessnar på att alltid gå beredd på att han "glömmer" och trasslar in sig.
Ett annat knep var att gå med Käpp - och nej - inte för att slå utan för att vara ett fysiskt hinder för att hindra honom från att gå förbi mig - att visa honom en tydlig position. Ja herreminje - kilometer efter kilometer under några veckor när mycket stressad knasboll försöker zickzacka sig förbi denna dumma pinne. Ganska avkopplande för mig, jag behövde bara hålla käppen lite snett ut och sätta ner den som om jag lekt Vasa på skidor - men hund fick nästan nervösa utslag.
Jag vill ju gå på normala hundpromenader - med en jycke som går och snusar i diket, spanar runt om, hittar smaskiga grejer, får springa av sig på gärdet, leka lite i samspel, jobba med ett spår, söka upp föremål som jag placerat ut dagen innan, cykla någon mil.
Först så vill jag bara säga - till er som som tror att jag försöker straffa till lydnad - det gör jag inte. Jag hindrar honom med min kropp - Ja. Jag har vid tillfällen hållt fast honom - Ja - men jag försöker inte fostra honom med våld. När jag fysiskt får ta i så är det för att hindra honom från att hugga katten, jaga folk och ta bort honom från tex grinden han helt plötsligt klättrade över. Jag håller helt enkelt fast honom i halsbandet eller knuffar till honom så han flyttar på sig.
Halti = testat - ja herregud - dom promenaderna var intressanta. Han är snabb - vad mer kan jag säga. Han såg rätt så korkad ut med ena tassen fast i haltigrimman snurrandes runt runt. Han lärde sig fort hur den funkade - och gick ordentligt - och sen glömde han.. och blev skogstokig på det där som hindrade honom... när man efter några veckor lessnar på att alltid gå beredd på att han "glömmer" och trasslar in sig.
Ett annat knep var att gå med Käpp - och nej - inte för att slå utan för att vara ett fysiskt hinder för att hindra honom från att gå förbi mig - att visa honom en tydlig position. Ja herreminje - kilometer efter kilometer under några veckor när mycket stressad knasboll försöker zickzacka sig förbi denna dumma pinne. Ganska avkopplande för mig, jag behövde bara hålla käppen lite snett ut och sätta ner den som om jag lekt Vasa på skidor - men hund fick nästan nervösa utslag.
Jag vill ju gå på normala hundpromenader - med en jycke som går och snusar i diket, spanar runt om, hittar smaskiga grejer, får springa av sig på gärdet, leka lite i samspel, jobba med ett spår, söka upp föremål som jag placerat ut dagen innan, cykla någon mil.
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Har provat nån typ av medecinering?
Har provat nån typ av medecinering?
H
Hessen
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Jag var bara tvungen att skriva till dig för jag känner igen mig i din situation. Har en schäfer/husky på 4 år. Mer vild en tam. Tog han som omplacering för 2 år sen, funkar inte att möt andra hundar på promenader. Gör utfall. Men när man gått en gemensam promenad, så funkar det att hälsa och kanske busa.
Jag tror att det finns något för varenda hund. Det gäller bara att hitta vad som motiverar dom och var dom tycker är kul. Vi har försökt sök, spåra, drag (som inte funka då han blir orolig när något släpas efter honom) mm. Men det var inte svårare en att skaffa en klövje väska. Han älskart, så fort han får på sig den och börjar traska är öronen ner och man ser hur han börjar jobba. Sen såklart, kör vi lydnad och andra promenader utöver det.
Men han kan fortfarande vara extremt jobbig. Men bättre och bättre blir det och jag lever just nu på dom små framstegen som han gör. Sen är det stunder som det känns meningslöst, ungefär 1 steg fram och 3 bak. Men även om dom "bra stunderna" inte är lika vanliga som dom sämre, så är dom guld värda.
Jag var bara tvungen att skriva till dig för jag känner igen mig i din situation. Har en schäfer/husky på 4 år. Mer vild en tam. Tog han som omplacering för 2 år sen, funkar inte att möt andra hundar på promenader. Gör utfall. Men när man gått en gemensam promenad, så funkar det att hälsa och kanske busa.
Jag tror att det finns något för varenda hund. Det gäller bara att hitta vad som motiverar dom och var dom tycker är kul. Vi har försökt sök, spåra, drag (som inte funka då han blir orolig när något släpas efter honom) mm. Men det var inte svårare en att skaffa en klövje väska. Han älskart, så fort han får på sig den och börjar traska är öronen ner och man ser hur han börjar jobba. Sen såklart, kör vi lydnad och andra promenader utöver det.
Men han kan fortfarande vara extremt jobbig. Men bättre och bättre blir det och jag lever just nu på dom små framstegen som han gör. Sen är det stunder som det känns meningslöst, ungefär 1 steg fram och 3 bak. Men även om dom "bra stunderna" inte är lika vanliga som dom sämre, så är dom guld värda.
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Det var mest för att förklara att man inte kan pressa igenom sin vilja, vilket man kan med de flesta andra hundar. Du plockar bara fram kampen i honom, och då blir det sådär segt och utdraget och du kanske inte vinner = vad har han lärt sig då?
Jag är generellt emot alla typer av redskap som verkar genom smärta, men om alternativet är att du får ont så kanske man ändå får prova. Det blir ju en konflikt mindre i alla fall. Om inte grimma fungerar, så kanske sele gör det?
Hur gör ni annars på promenaderna? Belönar du spontan kontakt? Med vad? Hur ofta får han veta att han är den duktigaste hunden i världen?
Själv gav jag upp det där med att lära hunden gå ordentligt i koppel. Han reagerar precis som din på alla metoder som går ut på att han ska gå bakom. Det var mycket enklare att lära honom gå lös. Jakten löste jag med skvallerträning. Fortfarande så har jag ibland gotter/leksaker med mig på promenaderna, och belönar då och då att han kommer in till sidan, eller att han går dit han blir kommenderad, eller att han rapporterar att han sett en kanin.
Det var mest för att förklara att man inte kan pressa igenom sin vilja, vilket man kan med de flesta andra hundar. Du plockar bara fram kampen i honom, och då blir det sådär segt och utdraget och du kanske inte vinner = vad har han lärt sig då?
Jag är generellt emot alla typer av redskap som verkar genom smärta, men om alternativet är att du får ont så kanske man ändå får prova. Det blir ju en konflikt mindre i alla fall. Om inte grimma fungerar, så kanske sele gör det?
Hur gör ni annars på promenaderna? Belönar du spontan kontakt? Med vad? Hur ofta får han veta att han är den duktigaste hunden i världen?
Själv gav jag upp det där med att lära hunden gå ordentligt i koppel. Han reagerar precis som din på alla metoder som går ut på att han ska gå bakom. Det var mycket enklare att lära honom gå lös. Jakten löste jag med skvallerträning. Fortfarande så har jag ibland gotter/leksaker med mig på promenaderna, och belönar då och då att han kommer in till sidan, eller att han går dit han blir kommenderad, eller att han rapporterar att han sett en kanin.
Luff
Trådstartare
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Ursäkta om jag är besvärlig - jag förstår om jag är hopplös i mina svar - sele fungerade ett tag - jag blev mindre stressad av att han drog då han inte blev strypt - men det förbättrade inte kontakten. Menar du en sådandär som spänner åt runt frambenen så fastnar den i hans päls - han har underullen från nordpolen och lång mjuk täckpäls - tom hans länk löper dåligt vilket man får åtgärda med pälstrimmer. Men jag kan ju inte raka kraken överallt.
Han går alldeles utmärkt att få kontakt med om man har en kastleksak tex - problemet är att för att han ska vara intresserad så måste du visa honom den kontinuerligt - jovisst - han hugger då efter den - förr eller senare. Gör ont i fingrarna kan jag säga.
Det är liksom på eller av.
Nu har han varit riktigt vettig sen jag hade hallkampen med honom. Knallar runt i kopplet helt ok - liiite ivrig ibland men lyssnar och stretar inte.
ALLA former av beröm betyder att han får springa dit han vill - så om jag gör en inkallning på honom (i koppel) och berömmer så sätter han iväg - kopplets längd...sätter jag honom och säger bra - så sätter han iväg. Han tar inte spontan kontakt om jag inte väntar ut honom - och då snackar vi låååånga minuter - då kan han putta till en.
Jag belönade ögonkontakt - stannade - tittade han på mig så fick han gå vidare - när han upptäckte detta - tog väl några få gånger - smart jycke - så modifierade han - tittade - och satte iväg...
Han fungerar mycket bra lös - då kan han gå med mig, han håller kontakten osv - men då har vi jakten - den här hunden springer om han TROR att han ser något som rör sig. Han ger sig iväg efter lövruskor en blåsig dag - och ser snopen ut när han ser vad det var. Och jag är inte beredd att förklara var grannens katt tog vägen...eller tolerera att han jagar vilt.
Just nu ligger han som en död sill bredvid mig. Totalt avkopplad - reser jag mig och går 3 meter till toa lägger han sig utanför, får dörren i ryggen - far upp - följer mig till datorn, lägger sig bakom stolen - jag glömmer bort att han är där - rullar stolen bakåt - sliter loss en tuss päls för jag kör på honom...
Jag förstår inte hur en hund kan vara så smart och så korkad samtidigt.
En annan märklig sak är att han HATAR att ligga på anvisad plats - så jag har försökt att lägga en filt/matta/hunddyna där han föredrar att ligga - vilket gör att han direkt byter plats och lägger sig på en annan matta.
Heeela tiden verkar det röra sig om att HAN vill välja - det enda han inte rår på själv är sin jaktinstinkt - vid minsta misstanke om att jag ska kasta något så kommer han som ett jehu - och det kan man ju använda vid inkallning - hehehe - om det vore så att han kom fram till mig...nix pix..han stannar en bit ifrån
Ursäkta om jag är besvärlig - jag förstår om jag är hopplös i mina svar - sele fungerade ett tag - jag blev mindre stressad av att han drog då han inte blev strypt - men det förbättrade inte kontakten. Menar du en sådandär som spänner åt runt frambenen så fastnar den i hans päls - han har underullen från nordpolen och lång mjuk täckpäls - tom hans länk löper dåligt vilket man får åtgärda med pälstrimmer. Men jag kan ju inte raka kraken överallt.
Han går alldeles utmärkt att få kontakt med om man har en kastleksak tex - problemet är att för att han ska vara intresserad så måste du visa honom den kontinuerligt - jovisst - han hugger då efter den - förr eller senare. Gör ont i fingrarna kan jag säga.
Det är liksom på eller av.
Nu har han varit riktigt vettig sen jag hade hallkampen med honom. Knallar runt i kopplet helt ok - liiite ivrig ibland men lyssnar och stretar inte.
ALLA former av beröm betyder att han får springa dit han vill - så om jag gör en inkallning på honom (i koppel) och berömmer så sätter han iväg - kopplets längd...sätter jag honom och säger bra - så sätter han iväg. Han tar inte spontan kontakt om jag inte väntar ut honom - och då snackar vi låååånga minuter - då kan han putta till en.
Jag belönade ögonkontakt - stannade - tittade han på mig så fick han gå vidare - när han upptäckte detta - tog väl några få gånger - smart jycke - så modifierade han - tittade - och satte iväg...
Han fungerar mycket bra lös - då kan han gå med mig, han håller kontakten osv - men då har vi jakten - den här hunden springer om han TROR att han ser något som rör sig. Han ger sig iväg efter lövruskor en blåsig dag - och ser snopen ut när han ser vad det var. Och jag är inte beredd att förklara var grannens katt tog vägen...eller tolerera att han jagar vilt.
Just nu ligger han som en död sill bredvid mig. Totalt avkopplad - reser jag mig och går 3 meter till toa lägger han sig utanför, får dörren i ryggen - far upp - följer mig till datorn, lägger sig bakom stolen - jag glömmer bort att han är där - rullar stolen bakåt - sliter loss en tuss päls för jag kör på honom...
Jag förstår inte hur en hund kan vara så smart och så korkad samtidigt.
En annan märklig sak är att han HATAR att ligga på anvisad plats - så jag har försökt att lägga en filt/matta/hunddyna där han föredrar att ligga - vilket gör att han direkt byter plats och lägger sig på en annan matta.
Heeela tiden verkar det röra sig om att HAN vill välja - det enda han inte rår på själv är sin jaktinstinkt - vid minsta misstanke om att jag ska kasta något så kommer han som ett jehu - och det kan man ju använda vid inkallning - hehehe - om det vore så att han kom fram till mig...nix pix..han stannar en bit ifrån
Luff
Trådstartare
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Min blir ju inte ilsk när han möter andra hundar - han skriker av lycka och står på bakbenen och låter som han vill mörda - utan att visa minsta aggressivitet - han gör likadant med människor som han vill hälsa på. Släpper man då honom så gör han perfekt hundmöte. Grannens jakthund som är paniskt rädd för andra hundar kan han inte tolka alls - kraken låg och skrek så undergivet som gick och Atlas (som stack från en "fotbollsövning" när han såg "kompisen") lekte tasspåläggning och tjoade - Fyfasen va kul att du kom, ska vi brottas? Jag fick släpa bort honom medans han förtvivlat försökte få den andre att leka och inte kunde förstå vad jag skulle vara ivägen för. Den andre var då beredd att hugga för att freda sig.
Om hundarna däremot svarar upp aggressivt så blir det snabbt annat ljud i skällan.
Min blir ju inte ilsk när han möter andra hundar - han skriker av lycka och står på bakbenen och låter som han vill mörda - utan att visa minsta aggressivitet - han gör likadant med människor som han vill hälsa på. Släpper man då honom så gör han perfekt hundmöte. Grannens jakthund som är paniskt rädd för andra hundar kan han inte tolka alls - kraken låg och skrek så undergivet som gick och Atlas (som stack från en "fotbollsövning" när han såg "kompisen") lekte tasspåläggning och tjoade - Fyfasen va kul att du kom, ska vi brottas? Jag fick släpa bort honom medans han förtvivlat försökte få den andre att leka och inte kunde förstå vad jag skulle vara ivägen för. Den andre var då beredd att hugga för att freda sig.
Om hundarna däremot svarar upp aggressivt så blir det snabbt annat ljud i skällan.
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Men om belöningen är hos dig, springer han ifrån belöningen i alla fall? Jag tror att din hund tror att "bra" = "hopp och lek", och det är kanske något du ska försöka träna på. T ex genom att använda en belöning som han inte kan sticka iväg med , dvs gotter.
När det gäller att titta och gå vidare så tror jag att han har missförstått när övningen startade och slutade. Jag tror du behöver bli tydligare. T ex så kan du i början kräva ett ögonkast för belöning, för att sedan utöka och kräva sekunders - minuters kontakt. Att visa belöningen gör man eventuellt, och bara i början. Annars blir det en muta, och det tenderar att fungera sämre.
Vid kamplek så måste man träna på att de ska komma tillbaka med grejerna. 99 % av alla hundar föredrar att behålla sin vinst annars. Prova att lära honom att hämta saker mot godisbelöning, och ibland är belöningen att få lov att kampa eller att du kastar iväg föremålet så han får jaga det. En annan idé kan vara att ha två likadana saker så om han sticker iväg med den ena, så har du kvar den andra.
Har du någon koll på hur klickerträning funkar? Det tror jag hade kunnat vara något för dig och din hund. Man blir så mycket snabbare när rätt beteenden ska förstärkas. Då kan du klicka när hunden ser det som rör sig, och omrikta beteendet så att han kommer tillbaka till dig istället för att sticka åt andra hållet. Du kan också välja att shejpa in lite fåniga tricks bara för att träna honom i att jobba för dig, istället för mot dig.
Ang att klippa ner hunden så, tja varför inte? Om det gör så att promenaderna blir trevligare så är det ju lätt värt det.
Men om belöningen är hos dig, springer han ifrån belöningen i alla fall? Jag tror att din hund tror att "bra" = "hopp och lek", och det är kanske något du ska försöka träna på. T ex genom att använda en belöning som han inte kan sticka iväg med , dvs gotter.
När det gäller att titta och gå vidare så tror jag att han har missförstått när övningen startade och slutade. Jag tror du behöver bli tydligare. T ex så kan du i början kräva ett ögonkast för belöning, för att sedan utöka och kräva sekunders - minuters kontakt. Att visa belöningen gör man eventuellt, och bara i början. Annars blir det en muta, och det tenderar att fungera sämre.
Vid kamplek så måste man träna på att de ska komma tillbaka med grejerna. 99 % av alla hundar föredrar att behålla sin vinst annars. Prova att lära honom att hämta saker mot godisbelöning, och ibland är belöningen att få lov att kampa eller att du kastar iväg föremålet så han får jaga det. En annan idé kan vara att ha två likadana saker så om han sticker iväg med den ena, så har du kvar den andra.
Har du någon koll på hur klickerträning funkar? Det tror jag hade kunnat vara något för dig och din hund. Man blir så mycket snabbare när rätt beteenden ska förstärkas. Då kan du klicka när hunden ser det som rör sig, och omrikta beteendet så att han kommer tillbaka till dig istället för att sticka åt andra hållet. Du kan också välja att shejpa in lite fåniga tricks bara för att träna honom i att jobba för dig, istället för mot dig.
Ang att klippa ner hunden så, tja varför inte? Om det gör så att promenaderna blir trevligare så är det ju lätt värt det.
Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Klippet verkar vara borttaget, fast jag kanske inte ville se det (?). Vad gjorde han?
Han är ju inte klok den mannen
Klippet verkar vara borttaget, fast jag kanske inte ville se det (?). Vad gjorde han?
Liknande trådar
Senast: Praefatio
·
Senast: Myrten
·
Hästhantering
Har mitt sto på lösdrift. Har gått på box nattetid fram tillsnu då de går ute dygnet runt. Sen hon började göra detta så har hon blivit...
Senast: Cattis_E
·
Senast: Harrysen
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Därför tystnar Carl Hedin på sina sociala medier
- Hästnyheter Vad kul!!
- Rosett
- Svar: 1
- Visningar: 0
- Hästnyheter
-
Är det moraliskt försvarbart att tävla med hästar?- Hästnyheter Ja alltså med mantag och halsring tänkte jag på när man är liten och hoppar första gångerna eller när man behöver en extra balans av ngn...
- Badger
- Svar: 72
- Visningar: 2 030
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Engelsk grammatik- Skola & Jobb Mja, bla matte och svenska har jag samma utb som mellanstadielärare. När engelskakursen är klar behöver jag bara en termin med...
- Fille
- Svar: 32
- Visningar: 750
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Dressyrsnack 17
- Dressyr Var tvungen att kolla filmen. ”Wow, vad märkligt att ingen reagerat och att en ridskola postar detta som bra ridning” är enda rimliga...
- Anna-Bella
- Svar: 73
- Visningar: 4 411
- Grenar
-
Vad gör halvblodsägare?
- Ekonomi & Juridik Det är väl olika beroende på vart man bor, jag vet inte. Göteborg är det ändå många hundar i men här är det väldigt sällan svårt att få...
- Grazing
- Svar: 187
- Visningar: 5 310
- Hästmänniska
