Jag fattar faktiskt inte varför ni har så dåligt rykte

Ajdå... Du skulle ha PM:at moderator i tysthet istället. Nu kommer det nog inte att hända eftersom det var jag som skapade tråden ;)
 
Jag tycker att Hund har bra klimat nu, så länge inte trådar handlar om tex CM för då kan det bli ganska polariserat och hett i tongångarna. :)
Har ju två hundar själv men är en ganska 'lat' hundmänniska. :o Så länge jag och mina vofflingar (som de brukar få heta härhemma när jag inte orkar kalla två namn) är glada och harmoniska är jag nöjd. :) Men jag tycker att det är intressant att läsa i trådar och lära mig mer även om jag inte direkt tillämpar det mesta själv. Har ju två gamla tanter så det är mest promenader och lite lätt lydnadsträning som gäller numera. Men de börjar få riktig pli på mig så de är rätt bra på det där. :D
 
Aussies kan vara både merle (fläckiga) och solida (helfärgade), med eller utan vitt och tantecken (bruna områden i ansikten och på ben). Finns 16 godkända färgkombinationer om jag inte missminner mig!

Bägge mina brudar är solida, den äldre är svart med vitt och tantecken, den yngre svart/vit :)

img_0720.jpg
En grej som jag funderat på sedan jag såg den här bilden är hundars uttryck. De här två har så fint uttryck, de är ser pigga och glada ut, "kolla vi är med matte och har SÅ kul!" Man blir glad av att se dem.

Men så tänker jag på en kollegas hund, en fransk bulldog, och hennes uttryck. Hon ser fullständigt förtvivlad ut jämt, som om hon är på väg till sin egen begravning. Jag blir ledsen av att se henne. Och då ska vi inte tala om hur ledsen jag blev av den engelska bulldog en annan kollega hade, hennes uttryck väckte bara medlidande hos mig.

Borde det inte vara jobbigt att ha hundar som jämt ser bottenlöst förtvivlade ut? Det finns säkert folk som påstår att hundar inte har ansiktsuttryck utan man får titta på annat för att läsa av dem, men jag håller inte med. Nog sjutton har de uttryck i ansiktet. Och då vore det väl roligare med en hund som såg glad och förväntansfull ut?

(Nu tänker jag bort alla medicinska aspekter på t ex bulldoggars fejs, det är bara själva uttrycket jag funderar över)
 
En grej som jag funderat på sedan jag såg den här bilden är hundars uttryck. De här två har så fint uttryck, de är ser pigga och glada ut, "kolla vi är med matte och har SÅ kul!" Man blir glad av att se dem.

Men så tänker jag på en kollegas hund, en fransk bulldog, och hennes uttryck. Hon ser fullständigt förtvivlad ut jämt, som om hon är på väg till sin egen begravning. Jag blir ledsen av att se henne. Och då ska vi inte tala om hur ledsen jag blev av den engelska bulldog en annan kollega hade, hennes uttryck väckte bara medlidande hos mig.

Borde det inte vara jobbigt att ha hundar som jämt ser bottenlöst förtvivlade ut? Det finns säkert folk som påstår att hundar inte har ansiktsuttryck utan man får titta på annat för att läsa av dem, men jag håller inte med. Nog sjutton har de uttryck i ansiktet. Och då vore det väl roligare med en hund som såg glad och förväntansfull ut?

(Nu tänker jag bort alla medicinska aspekter på t ex bulldoggars fejs, det är bara själva uttrycket jag funderar över)

Håller utan tvekan med dig, och även hundar med "normala huvuden" kan ha en enorm mängd olika uttryck, det gäller bara att vara uppmärksam och lära sig läsa hundarnas kroppsspråk. Själv tycker jag att det bästa som finns är att se när hundarnas ögon lyser av lycka eller när de sover och ser nästan fjantigt nöjda ut efter en dag fylld av deras favoritaktiviteter.
 
Håller utan tvekan med dig, och även hundar med "normala huvuden" kan ha en enorm mängd olika uttryck, det gäller bara att vara uppmärksam och lära sig läsa hundarnas kroppsspråk. Själv tycker jag att det bästa som finns är att se när hundarnas ögon lyser av lycka eller när de sover och ser nästan fjantigt nöjda ut efter en dag fylld av deras favoritaktiviteter.
Ja, dina blondiner är ju klart uttrycksfulla! Fast du är grym med kameran också. :)
 
Haha, tack!
Men ja, kommer någon och säger att hundar inte kan ha olika ansiktsuttryck så är det bara att visa dem de här bilderna på Aysu som ett exempel:
12007_1418499873.jpg

94794_1418499879.jpg


12036598_553677588113959_8298134547283973268_n.jpg
Ja, så himla fina! Den sista är ju :love: Men den första, jag hoppas att du skämdes riktigt duktigt över att utsätta henne för en sådan kränkning! :mad:
 
En grej som jag funderat på sedan jag såg den här bilden är hundars uttryck. De här två har så fint uttryck, de är ser pigga och glada ut, "kolla vi är med matte och har SÅ kul!" Man blir glad av att se dem.

Men så tänker jag på en kollegas hund, en fransk bulldog, och hennes uttryck. Hon ser fullständigt förtvivlad ut jämt, som om hon är på väg till sin egen begravning. Jag blir ledsen av att se henne. Och då ska vi inte tala om hur ledsen jag blev av den engelska bulldog en annan kollega hade, hennes uttryck väckte bara medlidande hos mig.

Borde det inte vara jobbigt att ha hundar som jämt ser bottenlöst förtvivlade ut? Det finns säkert folk som påstår att hundar inte har ansiktsuttryck utan man får titta på annat för att läsa av dem, men jag håller inte med. Nog sjutton har de uttryck i ansiktet. Och då vore det väl roligare med en hund som såg glad och förväntansfull ut?

(Nu tänker jag bort alla medicinska aspekter på t ex bulldoggars fejs, det är bara själva uttrycket jag funderar över)

Hundar har definitivt ansiktsuttryck! De som säger annat kan inte veta mycket, ärligt talat... Inte nog med det, de har uttryck som väldigt mycket liknar våra egna. Vad ser du här, tex?

pjDVvF0.jpg

MBlDVJd.jpg


R79VvlL.jpg

q8wtFwk.gif


Jag är rätt säker på att en människa som aldrig haft något att göra med en hund kan titta på dessa bilder och inte bara se skillnaden (ja, det är samma hund :D) utan även tolka vad han förmedlar.

Även bulldoggar och liknande kan i min erfarenhet se annat än förtvivlade ut, även om det såklart blir svårare ju mindre flexibelt ansiktet är - en del extremt platta hundar har ju liksom inte "plats" att göra något med sitt ansikte. Men jag tänker också att de extremt platta hundarna förmodligen är förtvivlade en stor del av tiden. Jag vet själv hur jag mår när jag inte får luft... :(
 
En grej som jag funderat på sedan jag såg den här bilden är hundars uttryck. De här två har så fint uttryck, de är ser pigga och glada ut, "kolla vi är med matte och har SÅ kul!" Man blir glad av att se dem.

Men så tänker jag på en kollegas hund, en fransk bulldog, och hennes uttryck. Hon ser fullständigt förtvivlad ut jämt, som om hon är på väg till sin egen begravning. Jag blir ledsen av att se henne. Och då ska vi inte tala om hur ledsen jag blev av den engelska bulldog en annan kollega hade, hennes uttryck väckte bara medlidande hos mig.

Borde det inte vara jobbigt att ha hundar som jämt ser bottenlöst förtvivlade ut? Det finns säkert folk som påstår att hundar inte har ansiktsuttryck utan man får titta på annat för att läsa av dem, men jag håller inte med. Nog sjutton har de uttryck i ansiktet. Och då vore det väl roligare med en hund som såg glad och förväntansfull ut?

(Nu tänker jag bort alla medicinska aspekter på t ex bulldoggars fejs, det är bara själva uttrycket jag funderar över)
Ja jag håller med. Jag gillar hundar som ser glada ut. Att ha hund ska ju ge energi, inte göra så man får dåligt samvete...
10983496_10153276824992150_6329827152720924720_o.jpg


Och på tal om ansiktsuttryck, så är det något alldeles speciellt med gamla hundar :love:. Det är en av de största behållningarna med att ha hund, att titta på sin gamla kamrat som man delat så många år med och nästan känna att man läser varandras tankar.

193577_10151447493647150_2031009476_o.jpg
 
Jag håller absolut med dig @Milsosari, det är något alldeles speciellt med en gammal hund som man kamperat ihop med i många år. Huliganen fyller snart 13, och jag blir varm inombords varje gång jag ser honom (även när han kör upp mig mitt i natten och behöver gå ut). Vi var aldrig några lysande stjärnor på lydnadstävlingarna, men oj så mycket roligt vi haft ihop! Och när jag tänker på att det rimligtvis snart är slut, så blir jag lite lessen och kall inombords.
 
När sambon gick BH-provet för ett tag sen sa domaren :Jag ser hellre olydiga hundar i dag än olyckliga. Ser jag att ni och hundarna inte har kul ihop blir jag stenhård på poängen.

Sånt gillar jag. Det ska inte löna sig att kuva sin hund.
Jag skämdes så efter ett lydnadsprov när min hund busat. En bekant på tävlingen pekade på ett annat ekipage där hunden såg ut som den nyss fått stryk. Och hon sa att det där är pinsamt, ni såg iaf glafa
Jag har inte ens fattat att hundforumet skulle ha något dåligt rykte :p. Tvärtom så tycker jag att tonen är god, trots att vi inte dunkar varandra i ryggen eller snuttigullar med nya användare som undrar om det är en god idé att ta valpar på sin söta men lite "blyga" och bara lite allergiska blandrastik. Men antalet användare som går till personangrepp eller dumförklarar folk är väldigt liten tycker jag, i alla fall jämfört med olika facebookgrupper. Och det är rätt intressant eftersom man är mer anonym här (eller kan vara det, själv är jag inte särskilt hemlig).

Som så många andra så var jag rätt mycket nybörjare när jag hittade hit. Jag hade två stora hundar och hade problem med båda. Den ene var en superturbo arbetshund som jag hade enbart till sällskap, den andre var ett nervöst vrak som ville bråka med alla andra hundar hon såg. Inga papper på någon av hundarna såklart men de var högt älskade i alla fall. Jag fick jättemycket tips och råd, bl a från @Brandgul som hette något annat på den tiden tror jag.

En kortare period var det en användare här som stod för en ganska förlegad (och icke kompatibel med SBK's dressyrpolicy) syn på hundträning. Användaren fick en liten hejarklack och det var rätt hårda tongångar mot nya hundägare. Men det är så länge sedan nu att eventuella rykten från den tiden väl knappast kan hänga kvar?
Dagens muffin! :heart Jag kan inte se att jag någonsin mer blir riktig hundmänniska. Men roligt var det. Och vad mycket folk jag har lärt känna!
 
En grej som jag funderat på sedan jag såg den här bilden är hundars uttryck. De här två har så fint uttryck, de är ser pigga och glada ut, "kolla vi är med matte och har SÅ kul!" Man blir glad av att se dem.

Men så tänker jag på en kollegas hund, en fransk bulldog, och hennes uttryck. Hon ser fullständigt förtvivlad ut jämt, som om hon är på väg till sin egen begravning. Jag blir ledsen av att se henne. Och då ska vi inte tala om hur ledsen jag blev av den engelska bulldog en annan kollega hade, hennes uttryck väckte bara medlidande hos mig.

Borde det inte vara jobbigt att ha hundar som jämt ser bottenlöst förtvivlade ut? Det finns säkert folk som påstår att hundar inte har ansiktsuttryck utan man får titta på annat för att läsa av dem, men jag håller inte med. Nog sjutton har de uttryck i ansiktet. Och då vore det väl roligare med en hund som såg glad och förväntansfull ut?

(Nu tänker jag bort alla medicinska aspekter på t ex bulldoggars fejs, det är bara själva uttrycket jag funderar över)
Mina Labradorer såg jämt rätt lidande ut. De höll ständigt på att svälta ihjäl. Tror jag.

Man vänjer sig.
 
Ja jag håller med. Jag gillar hundar som ser glada ut. Att ha hund ska ju ge energi, inte göra så man får dåligt samvete...
10983496_10153276824992150_6329827152720924720_o.jpg


Och på tal om ansiktsuttryck, så är det något alldeles speciellt med gamla hundar :love:. Det är en av de största behållningarna med att ha hund, att titta på sin gamla kamrat som man delat så många år med och nästan känna att man läser varandras tankar.

193577_10151447493647150_2031009476_o.jpg
Finns han kvar fortfarande? Den stora!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Valp 2024
  • Bra blötmat

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp