Jag kvävs

nyttnick

Trådstartare
Kan inte sova. Sambon berättade att han inte vill ha mig. Varje gång jag lägger mig känns det som jag ska kvävas.

Jag vill ha honom. Jag vill ha mina barn. Vill ha mitt hus. Vill ha mina hästar.

Nu får jag inte honom. Inte mina barn (bebis plus 3-åring - de är så små och jag vet att de behöver mig, men jag kan ju inte neka dem deras pappa, men jag vill inte vara utan dem). Förlorar mitt drömboende - vår fina lilla gård och alla minnen med barnen. Har inte råd att bo kvar och framförallt kommer jag inte ha tid att sköta hela stället själv med två små. Förlorar mina hästar- kan självklart inte behålla dem. Blir för dyrt med inackordering för hela gänget.

Jag kvävs.

Han sover. lättad över att ha sagt det han funderat på länge. Har tydligen letat boende länge, medan jag fixat och donat och planerat för vårt hem.

Han frågade mig varför jag inte sover. Det måste han väl ändå fatta, eller?

Han ville att vi skulle börja planera för framtiden. Direkt i soffan. Direkt efter att han släppt bomben. Hur kan han tro det? Prata med mig säger han. Men jag får inte luft. Vad ska jag säga när allting är definitivt? Jag kvävs.

Inget nytt här. Inget som inte tusentals upplevt och överlevt innan mig.

Men jag får bara bekräftelse på att jag är samma nolla som alla trackade ner på under skoltiden. Jag är inte värd. Det bekräftar mina värsta farhågor, det jag alltid vetat, men försökt att inte tänka på. Jag är värdelös.

Jag måste sova. Måst ta tag i en massa problem i morgon som om mina problem inte fanns. Jag kan inte andas, hur ska jag kunna stötta imorrn när jag måste?

Vill inte.
:cry:
 
Sv: Jag kvävs

(((kramar))) Satt ner foten och KRAV att han inte bara visar hansyn utan att du far den tid du behover att landa pa fotterna. Hur illa det an kanns nu ... det kan oppna nya battre dorrar for dig.

/hastflicka vars make nummer 2 alltid sagt att vi skulle skickat tack kort till exet for hans svek ... annars hade det aldrig blivit vi/
 
Sv: Jag kvävs

Jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Men jag vet vad du går igenom.

Jag har inga ord för att hjälpa dig. Och just nu behöver du bara ta en minut i taget. Tänk på vad du har kvar. Du har dina fantastiska barn. Och vet du vad, de behöver sin pappa men de behöver även sin mamma. All kärlek som du har, ge det till dina barn för det förtjänar de.
Ta hjälp av dina vänner. Visa dina känslor och låt dina vänner ta emot dig i fallet. Ta hand om dig själv!
 
Sv: Jag kvävs

tack ändå båda två för orden. Alltid skönt att någon hör en, även om det inte hjälper.
 
Sv: Jag kvävs

Du är värd mycket!

Du är mamma, du är dotter, syskon, kusin, kollega, vän, matte etc.
För alla dem är du värd en hel massa!

Soooor kram!
 
Sv: Jag kvävs

För honom är det inte nyheter, han har tänkt på detta länge innan han tog steget att informera dig. Därför är han lugn.

För dig släpptes bomben och lämnar kaos kvar. Tryckvågen finns fortfarande kvar inuti dig och ingenting är som det ska.

Jag vet.

Det enda jag kan säga är att det blir bättre.
Det är en hård och tuff vandring när man känner som du, men det ordnar sig på sitt eget sätt och vis.
Jag säger inte att det blir som du vill ha det, jag säger inte att det kommer bli lätt, men dom akuta fruktansvärda känslorna av denna värdelöshet lägger sig med tiden.

Allt blir annat, och det behöver inte bli dåligt.
Det är inte säkert att du bli helt nöjd med det nya som kommer, nu när du levt din dröm, men du klarar dig och du kommer klara att vara den bästa mamman till dina barn.

Men först behöver du hjälp och det nu på en gång. Be dina vänner och dina nära och kära om hjälp. Du ska inte gå med detta ensam och du behöver hjälp att strukturera upp livet.

Kram!
 
Sv: Jag kvävs

Det borde inte vara en nyhet för dig heller.
Jag kände igen saker i din berättelse så jag tog och läste dina gamla inlägg från juni förra året.

Det borde du också göra.
 
Sv: Jag kvävs

Tufft. Som Fan of Bill säger: han har tänkt och planerat länge, för honom är orden avslutet. För dig är de början på resan.

Jag tror du får tvinga din hjärna att skilja på det som är ditt dåliga självförtroende och det som är er separation. Du får inte ta separationen som en bekräftelse att du inte duger. Du måste vara ärlig mot dig själv och inse att det är ett förhållande (inte du) som inte fungerar.

Fortsätt att andas, pressas inte att ta beslut du inte kan ta i nuläget. Gör en lista och prioritera - vad måste du göra och vad kan vänta. Vilka beslut måste fattas och vilka kan vänta till nästa dag/vecka/månad. Kontakta en jurist, börja ordna för dig själv i din tillvaro.

Hans beslut kan du inte påverka, men du kan ta kontrollen över din egen situation. Gör det, ju fortare desto bättre för dig. Även om det inte känns så just nu.
 
Sv: Jag kvävs

Jag gick igenom samma sak i höstas och jag känner igen varje ord du skriver! Paniken, uppgivenheten, sorgen, ilskan... Allt det där och tusen känslor till. Även här med drömgården, djur som fick säljas och allt.

Var inte så mesig som jag var, låt honom inte bara flytta iväg på två röda sekunder och lämna dig med allt. Kräv att ni båda ska ha en fungerande lösning för boendet innan han försvinner, det är han skyldig dig efter att ha satt dig i den här sitsen! (tycker jag alltså ;) )

Ska det röjas ur huset inför försäljning i framtiden så se till att allt sånt sker nu, senare vet du inte hur er relation är och om han kommer att hjälpa till.
Det här är jobbiga, praktiska saker men om det blir som för mig så har du bara ett kort tidsspann när han har lite dåligt samvete och du kan få hjälp att få saker gjorda så det gäller att passa på.

Sen måste jag säga att jag tycker att du är en underbar mamma som tänker på dina barns behov av sin pappa före dina egna känslor för situationen, toppenbra! Håll kvar i det, det är den finaste gåva du kan ge dina barn!

När min sambo lämnade mig läste jag mycket på ett skilsmässoforum som finns, men det är lätt att fastna i bitterheten där så det är inget jag rekommenderar egentligen. Det som kan hjälpa är att få berätta och älta om och om igen när väninnorna tröttnat, för på en sån sajt finns det alltid någon som bryr sig och lyssnar och prata - det behöver man i början!

Våga vara arg och att känna dig sviken, du behöver bearbeta dina känslor om du ska kunna gå vidare så småningom, det är mitt råd. Sen får man hålla tungan rätt i mun ibland, det är lätt att säga (eller göra) saker man ångrar efteråt för det är såna enorma känslostormar ett uppbrott som det här rör upp eftersom det inte bara rör er två utan även barn och djur.

Många varma tankar och med förhoppning om att saker ändå ordnar sig på så bra sätt det går!
 
Sv: Jag kvävs

Nu har jag läst även tråden från din graviditet och visst är det väl ändå så att det inte är honom du vill ha, utan den du VILL att han ska vara så du kan ha ditt liv med hästar och hus osv.? För han verkar direkt inte vara någon stjärna som gör ditt liv lättare.

Livet tar en ny vändning nu. I dagsläget förstår jag om du inte kan tro det, men det BLIR BÄTTRE, mycket bättre. Du kommer tänka tillbaka och fundera över varför ni höll ihop så länge som ni gjorde.

Säg ifrån att du måste få tid, han får stå tillbaka och vänta nu ett tag tills du hinner få ordning på dina tankar och hamnar på fötter igen.
 
Sv: Jag kvävs

Läs din egen tråd från i fjol.
Sen åker du och köper en stor tårta och firar att du blivit av med honom!
 
Sv: Jag kvävs

Det borde inte vara en nyhet för dig heller.
Jag kände igen saker i din berättelse så jag tog och läste dina gamla inlägg från juni förra året.

Det borde du också göra.

När jag först läste Inte_Ungs rader här tänkte jag att det var okänsligt sagt men gick själv in och kikade på dina gamla trådar och nu kan jag inte annat än hålla med.
Ts: Läs dem själv några gånger, ert liv tillsammans har varit riktigt osunt!
Det är nu sitt liv börjar. Ditt riktiga liv. Och det är du som bestämmer hur det ska utformas. Försök häng kvar vid den känslan och se något positivt i det.

kramar!
 
Sv: Jag kvävs

Nä, egentligen inte, men jag är en av de där dumma som bara minns det som är bra och som lever på hoppet. När vi gått i familjerådgivning, när han tagit ut extra föräldraledighetsdagar med vår äldste, när han jobbat en del hemifrån och när han nu på måndag ska gå hem och vara pappaledig så trodde jag (ville jag tro?) att det hade vänt.

Trodde att pappaledighet i 7 månader skulle göra familjen gott, trodde när vi senast i måndags pratade om att köpa gungställning till barnen att vi faktiskt planerade för OSS. Jag ville tro att han ville det.
 
Sv: Jag kvävs

Jag vill ha honom.

Vill du verkligen det? I ljuset av det du skrev förra året så har jag svårt att förstå det. Vill du verkligen vara den som tar allt ansvar för barnen? Den som inte respekteras? Den som blir trampad på och söndersmulad när graviditeten gör det ont att ha sex?

Jag tror att du vill ha det som var, när allting fungerade. Jag tror att du vill ha det som aldrig blev, dvs. en närvarande sambo och närvarande förälder till era barn i er gemensamma familj.

Sörj att det inte blev som du hade planerat. Sörj att din sambo visade sig besitta egenskaper du i din vildaste fantasi inte hade kunnat drömma om. Men du kommer att få ett mycket bättre liv nu. Jag lovar!
 
Sv: Jag kvävs

Nä, egentligen inte, men jag är en av de där dumma som bara minns det som är bra och som lever på hoppet. När vi gått i familjerådgivning, när han tagit ut extra föräldraledighetsdagar med vår äldste, när han jobbat en del hemifrån och när han nu på måndag ska gå hem och vara pappaledig så trodde jag (ville jag tro?) att det hade vänt.

Trodde att pappaledighet i 7 månader skulle göra familjen gott, trodde när vi senast i måndags pratade om att köpa gungställning till barnen att vi faktiskt planerade för OSS. Jag ville tro att han ville det.

Saker och ting är ju tyvärr inte alltid vad de ser ut att vara. Han kan mycket väl ha ansträngt sig för att ta ansvar genom att gå på familjerådgivning, ta ut extra föräldraledighetsdagar osv. Men frågan är varför han har gjort det? För att han har velat det eller för att han har känt sig tvungen?
 
Sv: Jag kvävs

Nu så har han försökt.
Och antagligen kommit fram till att han inte trivs med att försöka vara den som du vill ha.

Det måste du respektera.
 
Sv: Jag kvävs

Och var står det skrivet att jag inte gör det?

Jag skriver om mina känslor, min ångest och vart jag trodde/ville tro/hoppades att vi var på väg.
 
Sv: Jag kvävs

Läte också de gamla trådarna, jag har varit med om ett uppbrott med mannen jag älskar..men vårt förhållande var ändå sunt. Vi är tillsammans idag igen.

I ditt fall vill jag bara säga som de andra, ditt liv börjar nu. Du värd så mycket mer än det du har haft..Jag förstår att det känns åt helvete, men om du listar de problem ni har haft och väger upp mot det goda, vilket väger tyngst?

Det kan bli så mycket bättre! Bryt ihop och ställ dig upp igen, starkare än någonsin! Hejja!
 
Sv: Jag kvävs

Men om du respekterade hans känslor så skulle du inte blivit så överraskad.
Du har försökt att klämma in honom i en roll som han inte trivs med och borde kunnat förutse att det kanske inte skulle fungera.

Att han inte var snäll mot dig förut gör inte hans vantrivsel mindre.
Jag påstår inte att du skulle ha låtit honom gå på som han gjorde utan bara att du ju egentligen vet hurdan han är när han får vara som han trivs med.
 
Sv: Jag kvävs

Du är ingen nolla det är viktigt att komma ihåg, det är de som trackade dig under skoltiden som är nollor. Du måste tänka på allt du har för att gå vidare du har fortfarande dina barn kvar.

Vad jag förstår har ni varit till familjerådgivningen och försökt reda ut de problem som ni har och din sambo har under den tiden kommit på att han inte vill leva på det sättet. Han har säkert tänkt på detta under en längre tid, vilket innebär att han planerat "sin" framtid och han förstår säkert inte att du behöver tid att vänja dig.

Mitt råd är att fortsätta andas och att prata med dina vänner, ventilera tills du inte vill prata mer.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 033
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 809
Senast: lundsbo
·
  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 737
Senast: Roheryn
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 514
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp