A
Arsozah
Nu känns allting bara helt meningslöst... Nu skulle jag kunna tänka mig att sälja hästen och bara sluta för jag orkar bara inte! Hon har alltid varit lite speciell att rida ut på, men ett tag fick jag buckt på det så att det gick mycket bättre, men nu har det kommit tillbaka och det blir värre och värre för varje dag, igår kunde jag knappt ens gå på promenad med henne!!
Hon ska bara vända hemåt och när hon inte får som hon vill så bara kastar hon sig bakåt och sliter sig (tur att longerlinor finns
) och det är så satans tråkigt... Tycker inte normala hästar att det är roligt att komma ut i naturen?
Eftersom att min kommer ifrån Holland så är hon väl inte van vid att rida ut, men om jag skulle vara hon skulle jag väl tycka att det var spännande isåfall. Sen så är hon rätt framskygg oxå och där jag rider är det väldigt mycket krön, och det gillar hon inte för det är rätt ofta det kommer människor på cyklar eller gående och då blir hon jätterädd. Det kan säkert vara en av orsakerna, men jag känner på mig att det inte BARA är det. Hon litar helt enkelt inte på mig och så vill hon få som hon vill. Gaah...
Det började bli som värst när jag flyttade hem henne till sommarbetet, hon går i en grön hage med två kompisar och går in på nätterna. Det finns tyvärr ingen ridbana att rida på så jag måste rida ut varje dag dessutom. Hon tycker det är jättehärligt, så antingen så trivs hon alldeles för bra och vill vända hemåt för det eller så har hon ont någonstans? Jag skodde henne igår, och då var hon oxå värre än någonsin. Visst, hon brukar vara lite kinkig med sina bakfötter, men nu bråkade hon tom när han skulle sko fram
Det var en ny hovslagare iof, men iaf, har aldrig sett henne sådan... Han tyckte vi skulle kolla upp henne, eftersom att hon har varit sån här nu, men grejen är det att massören var här för en och en halv vecka sedan och då skulle hon väl märkt nåt om hon har ont nånstans? Det enda som hon såg var att hon var en aning stum vid korset och ovanför höger bogblad men det var ingenting märkvärdigt så hon tyckte hon såg väldigt fin ut. Vad tror ni, behöver jag kolla ifall hon har nån inflammation i benen nånstans?
Åh jag blir så rädd, det var med hjälp av skoningen vi såg att min ponny var dålig och då skickades hon tillbaka till sin förra ägare i Holland...
Ååh allting känns bara hopplöst! Det ska vara kul att åka till stallet och se fram emot en ridtur, men nu känner man bara obehag och gråter varje gång man sitter på hästen! Jag vet inte vad jag gör för fel, jag gör det allt bara för att hästen ska tycka det är kul men ändå får man bara en massa skit tillbaka och hon motarbetar mig hela tiden... Men när det gäller hanteringen så är hon jättesnäll, hon har bra respekt för mig från marken och så vidare så det är det inga problem med.
Åh vad ska jag göra, jag vill inte ge upp men när man inte har nån regelbunden hjälp och man måste göra upp med hästen varje dag så orkar man bara inte till slut. Jobbigt både in och utvändigt. Till hösten åker jag till Strömsholm igen och där finns det ju massor med bra människor, men det är nu under sommaren som det är värst och det är bara helt... Blää...
/Trött tjej
Eftersom att min kommer ifrån Holland så är hon väl inte van vid att rida ut, men om jag skulle vara hon skulle jag väl tycka att det var spännande isåfall. Sen så är hon rätt framskygg oxå och där jag rider är det väldigt mycket krön, och det gillar hon inte för det är rätt ofta det kommer människor på cyklar eller gående och då blir hon jätterädd. Det kan säkert vara en av orsakerna, men jag känner på mig att det inte BARA är det. Hon litar helt enkelt inte på mig och så vill hon få som hon vill. Gaah...
Det började bli som värst när jag flyttade hem henne till sommarbetet, hon går i en grön hage med två kompisar och går in på nätterna. Det finns tyvärr ingen ridbana att rida på så jag måste rida ut varje dag dessutom. Hon tycker det är jättehärligt, så antingen så trivs hon alldeles för bra och vill vända hemåt för det eller så har hon ont någonstans? Jag skodde henne igår, och då var hon oxå värre än någonsin. Visst, hon brukar vara lite kinkig med sina bakfötter, men nu bråkade hon tom när han skulle sko fram
Åh jag blir så rädd, det var med hjälp av skoningen vi såg att min ponny var dålig och då skickades hon tillbaka till sin förra ägare i Holland...
Ååh allting känns bara hopplöst! Det ska vara kul att åka till stallet och se fram emot en ridtur, men nu känner man bara obehag och gråter varje gång man sitter på hästen! Jag vet inte vad jag gör för fel, jag gör det allt bara för att hästen ska tycka det är kul men ändå får man bara en massa skit tillbaka och hon motarbetar mig hela tiden... Men när det gäller hanteringen så är hon jättesnäll, hon har bra respekt för mig från marken och så vidare så det är det inga problem med.
Åh vad ska jag göra, jag vill inte ge upp men när man inte har nån regelbunden hjälp och man måste göra upp med hästen varje dag så orkar man bara inte till slut. Jobbigt både in och utvändigt. Till hösten åker jag till Strömsholm igen och där finns det ju massor med bra människor, men det är nu under sommaren som det är värst och det är bara helt... Blää...
/Trött tjej