Sv: Jag står inte ut längre.
Fossing skrev:
Jag har en liten fråga till dig; hur gjorde du där hästen du beskrev gick till anfall? Hur gjorde du när du fick den att förstå att det var du som bestämde? Hade varit intressant att veta.
Obs! Jag är bara nyfiken och tycker du verkar ha en bra inställning till hästar!
Jag gillar egentligen inte sådana beskrivningar i text, för det är en sak att ha läst att man kan göra 'si och så', men det kan änddå bli så väldigt fel om man provar det utan att ha förstått principen och inte gör saker i exakt rätt läge etc. Så jag tillråder INGEN att utefter att ha läst om något prova något liknande.
När min åring anföll så var situationen den att hon hade ett sår på bogen som jag skulle göra rent. Det gjorde ont tyckte hästen. Jag förklarade att 'ja jag vet, men vi måste' och försökte göra det så snällt som möjligt, men krävde i gengäld att hon skulle stå still. Hon tyckte 'det gör OOOONT, ge fan!' och dansade runt (såå jädra ont gjorde det btw inte). Efter att ha tragglat ett tag så ledsnade jag, satte på henne en repgrimma för att få bättre håll på henne och tyckte 'stå still!'. Damen har ända sen hon föddes varit tuff, jag hade sett det under ytan lääänge, men vi hade inte haft någon strid än. Nu blev hon dock ARG på att jag hade mage att försöka TVINGA henne till nånting
Så, från att ha handlat om att göra rent ett sår handlade det i hennes värld om huruvida jag kunde TVINGA henne till saker. Vilket jag tyckte men inte hon
Hon dansade runt, reste sig och betedde sig allmänt som en apa, men jag hade ju repgrimman, och är dessutom smartare. När det inte fungerade som tänkt för lilla damen blev hon förbannad på riktigt och gick som sagt till anfall. Vilket jag hade förutsett som en av två tänkbara scenarion (det andra var att hon skulle ge upp). Hon reste sig mot mig och kastade sig mot mig på bakbenen, hon vevade med frambenen efter mig och var skitförbannad.
Det enda jag gjorde var att ryta NEJ samtidigt som jag utnyttjade att jag är smartare än henne, dvs jag ställde mig i position vid bogen där människan är starkare, och drog tag i grimskaftet. Då måste de om man gör rätt gå ner på alla fyra igen. Såfort alla fyra var i backen berömde jag och gav eftergift. Då reste sig hon naturligtvis igen efter att ha tagit 'sikte' igen och vi upprepade det där ungefär en miljard ggr (kändes det som, jag räknade inte). Tur man har stooor stallgång.
När det inte fungerade så slutade hon stegra och försökte istället knuffa omkull mig med bogen och hugga efter mig samt måtta sparkar. Men jag höll mig vid bogen (där är man hyfsat skyddad) och när hon for runt så böjde jag bara in huvudet mot mig, samtidigt som jag - elakt nog - satte armbågen i bogen på henne. Där satt ju såret så hon tryckte ju inte emot då. Så snart huvudet var mot mig (och den kosparkande bakdelen bort från mig) så gav jag eftergift på linan. Sen höll vi på sådär och snurrade runt, runt tills hon insåg det meningslösa i det och stannade. Direkt beröm och eftergift.
När hon då stod still så började jag tvätta såret igen, och då började hon ju igen, så det var bara göra om hela proceduren, med beröm och eftergift när hon stannade och stod.
Efter en sisådär 45 - 60 minuter kunde jag tvätta klart såret, hon stod helt still på slakt grimskaft. Dagen efter var jag ut i hagen och pillade på såret utan att hon varken gick iväg eller gjorde en enda sur grimas, hon stod då helt lös (ingen grimma). Så läxan fastnade..
Hon är fortfarande en väldigt uttrycksfull häst som TYDLIGT talar om vad som passar henne eller ej, kan göra ganska fula miner ut i luften och hugga i luften etc om hon tycker jag är en taskig djurplågarmatte, men hon står kvar, och skulle inte rikta det mot MIG (eller annan människa). Så hon är långt ifrån kuvad eller knäckt

Och hon är fortfarande en glad, social häst som gnäggar varenda gång hon ser mig.
(och ja, vi har haft lite fler, mindre diskussioner efter det där, men då har hon 'gett sig' efter att ha testat om hon bestämmer eller ej, dvs långt ifrån några anfall. Vi hade en ganska rejäl diskussion ungefär en månad in i inridningen, när unghästtrotset kom, men det är den enda större vi har haft sen det där)
Ungstoet som anföll när jag bad om back var ungefär samma lösning på, bara det att när hon gick upp på bakbenen och anföll så tog jag ner henne och bad direkt om back, och hon fick inte berömmet och eftergiften förrän hon åtminstone TÄNKT back. Henne fick jag traggla mer med än en gång dock, det var en process över några veckor från det att hon anföll tills det att hon backade på slakt grimskaft på kommandot' back'.