Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Vallmo]

Ungefär, fast jag har slutat bli förvånad och insett att folk är trevliga utåt men du vet aldrig vad som pågår under ytan i familjer.

Min familj säger rakt ut saker som "men det är ju din mamma/brorsa/whatever". De tycker alltså på fullt allvar att när det gäller familjen får man liksom göra lite som man vill. Senast jag fick höra det var med brorsan, de är totalt och helt oförstående till att jag inte vill ha med denna person att göra. Tydligen är han den enda person som alltid kommer stå vid min sida, typ Att han aldrig gjort det förut och speciellt inte nu verkar inte spela någon roll. Helt oförståeligt sagt av min mor också för hon öser mest bara galla över sin egen syster (definitivt inte förtjänt heller, systern straffas för att hon är trevlig och tycker om sitt liv). Jag har en självvald familj egentligen, men det har jag inte riktigt försökt förklara för dem för det är ett koncept som jag inte tror att de någonsin kommer att förstå.

En gång ringde hon upp pappa när han var i värsta fasen av influensa och skällde ut han för att var mitt fel att syrran behövde gå till en psykolog Anledningen till att det var mitt fel fick jag aldrig veta, jag var av någon anledning hemma på besök i ett par veckor för en gångs skull (jag vet inte hur jag ska ha lyckats ge syster psykiska problem med tanke på att jag flyttade hemifrån när hon var tre, visserligen har jag tvingat henne att tömma diskmaskinen någon gång men så mycket värre än det har jag no inte gjort).

Min far berättade en gång att han vid ett tillfälle var oerhört sjuk i någon sorts hjärninflammation. Men hon körde inte in han till sjukhuset (själv var han knappt vid medvetande). Farfar hade kommit upp några dagar efter att han blivit sjuk, insåg situation och körde in honom till sjukhuset. När pappa frågade varför hon igen kört in honom hade hon sagt att det varit bättre om han dött (hon har sjukvårds utbildning så det är inte som att hon inte visste att behövde få vård akut heller). Vet inte vem som det är mest fel på, henne, eller han som gått tillbaka till någon som rakt ut sagt att de hjälper till att ha ihjäl honom.

Eller hur! Varför ska familjen behöva vara immun?
"Mamma är ju som hon är". Hur fasiken är det då? Så många gånger som jag hört det.....

Vilka jävla familjer vi och antagligen många andra har.
Så tröttsamt, men ändå lite upplyftande att veta att det finns fler av den sorten.
Hade det varit en kompis eller kollega så hade den varit utanför dörren på studs.

 

[Sar]

Jag var nog lika otydlig, jag.

Jag ska göra gastric sleeve om ca 3-4 veckor.
När jag har gjort den så kommer jag lätt ha BMI under 35 på bara några veckor.
När jag är under 35 kan jag ringa ortopeden för att boka operationsdatum för axeln.

När det gäller viktminskning, jag har gett upp.
Testade Viktväktarna, gick ner 4 på flera månader, sen upp 15. Totalt omöjligt efter att jag ätit mediciner som gjort att jag gått upp mycket.
Försökt själv också.
Kör snabbvarianten nu med gastric sleeve.
Har lite panik, vill inte att hela kroppen ska paja ihop.
Det blir ganska drastiskt, men jag väljer det av starka skäl, känns det som i alla fall.

Att bli frisk på alla sätt och smärtfri är min allra högsta prio nu.

Ingen känner din kropp så väl som du så du vet ju bäst vad som fungerar eller ej. För mig har tidigare dieter inte fungerat (lchf, viktväktare) trots att jag inte har några mediciner som kan ställa till det. Jag är därför lite nyfrälst gällande en lite modifierad/mer tillåtande Dukandieten (har nu på 10 dagar gått ner drygt 4 kilo utan att vara hungrig en enda gång och just nu känns det som att det här är en livsstilsförändring jag kan göra utan att känna att jag avstår alltför mycket. Efter att ha läst om problem med "dumpning" (?!) etc. så ville jag bara höra om det möjligtvis kunde finnas en sportslig chans att du slapp utsätta dig för det men ändå kunde nå målet för operation.

 

[Vallmo]

Ingen känner din kropp så väl som du så du vet ju bäst vad som fungerar eller ej. För mig har tidigare dieter inte fungerat (lchf, viktväktare) trots att jag inte har några mediciner som kan ställa till det. Jag är därför lite nyfrälst gällande en lite modifierad/mer tillåtande Dukandieten (har nu på 10 dagar gått ner drygt 4 kilo utan att vara hungrig en enda gång och just nu känns det som att det här är en livsstilsförändring jag kan göra utan att känna att jag avstår alltför mycket. Efter att ha läst om problem med "dumpning" (?!) etc. så ville jag bara höra om det möjligtvis kunde finnas en sportslig chans att du slapp utsätta dig för det men ändå kunde nå målet för operation.

Dumpning får man vid gastric by pass och inte gastric sleeve, vad jag har förstått det som.
Jag har läst på och övervägt för och nackdelar och har kommit fram till att jag ändå vill göra det här. Till exempel måste man stå på livslång behandling av b-12 och kalcium och något mer.
Det tycker jag ändå är ok om man ställer det i jämförelse med blodtrycksmedicin och insulin vilket är ett mycket troligt scenario och en konsekvens av min övervikt på lång sikt.
För att inte tala om knän och höfter. Fötterna har ju redan gått sönder.

 

[Mia_R]

Dumpning får man vid gastric by pass och inte gastric sleeve, vad jag har förstått det som.
Jag har läst på och övervägt för och nackdelar och har kommit fram till att jag ändå vill göra det här. Till exempel måste man stå på livslång behandling av b-12 och kalcium och något mer.
Det tycker jag ändå är ok om man ställer det i jämförelse med blodtrycksmedicin och insulin vilket är ett mycket troligt scenario och en konsekvens av min övervikt på lång sikt.
För att inte tala om knän och höfter. Fötterna har ju redan gått sönder.

Ursäkta en okunnig, men vad menas med pumpning? Dessutom så har ju antalet operationer minskat även om många väljer att betala själv, riskerna för att något ska gå fel är väldigt stora om jag förstått det rätt? Jag menar inte att sabba din tråd, men är det enda sättet för dig att gå ner?

 

[Mia_R]

Ursäkta en okunnig, men vad menas med pumpning? Dessutom så har ju antalet operationer minskat även om många väljer att betala själv, riskerna för att något ska gå fel är väldigt stora om jag förstått det rätt? Jag menar inte att sabba din tråd, men är det enda sättet för dig att gå ner?

Förlåt, dumpning var det men jag är lika okunnig iaf.

 

[monster1]

Förlåt, dumpning var det men jag är lika okunnig iaf.

http://www.ltv.se/Vardgivare-och-sa...tion1/Andra-sena-besvar-varda-att-kanna-till/ verkar handla om extremt blodsockersvaj.

 

[Squie]

Så tröttsamt, men ändå lite upplyftande att veta att det finns fler av den sorten.
Hade det varit en kompis eller kollega så hade den varit utanför dörren på studs.

Ungefär så. En blir förundrad över hur en människa verkligen kan tänka. O lika förundrad...är vi verkligen släkt?

 

[monster1]

Det verkar väll inte vara så extremt mycket biverkningar? http://fetmaoperation.se/biverkningar-och-komplikationer/?

 

[Vallmo]

Ursäkta en okunnig, men vad menas med pumpning? Dessutom så har ju antalet operationer minskat även om många väljer att betala själv, riskerna för att något ska gå fel är väldigt stora om jag förstått det rätt? Jag menar inte att sabba din tråd, men är det enda sättet för dig att gå ner?

Det händer om man äter för snabbt och magen inte "hinner med".
Man blir kallsvettig och illamående, typ.

Angående viktminskning, ja jag har övervägt alternativen och testat olika metoder utan framgångar.
Tror att komplikationer är 1-2 % efter operation, vilket jag inte tycker innebär stora risker.

 

[monster1]

Det händer om man äter för snabbt och magen inte "hinner med".
Man blir kallsvettig och illamående, typ.

Angående viktminskning, ja jag har övervägt alternativen och testat olika metoder utan framgångar.
Tror att komplikationer är 1-2 % efter operation, vilket jag inte tycker innebär stora risker.

De som jag känner som har gjort har varit väldigt nöjda och har haft få eller inga komplikationer.

 

[Vallmo]

Det verkar väll inte vara så extremt mycket biverkningar? http://fetmaoperation.se/biverkningar-och-komplikationer/?

Nej, så har inte jag heller uppfattat det.
Jag har ställt riskerna med operation mot riskerna med min övervikt och kommit fram till att riskerna med att vara överviktig är betydligt större för mig.

 

[Vallmo]

Ungefär så. En blir förundrad över hur en människa verkligen kan tänka. O lika förundrad...är vi verkligen släkt?

Ha, ha, ja vi är släkt.
Hon är ju inte enbart knäpp, ibland har även hon sina ljusa stunder.

Egentligen är det inte så konstigt att jag är väldigt olik henne.
Vi syskon (och pappa) har hela tiden varit tvungna att ta ansvar för hennes utbrott och visa extrem hänsyn.
När man växer upp med en sån person blir man ofta inkännande, vill vara till lags och stoppar alltid undan sina egna behov och önskemål.

Antagligen är det också en bidragande orsak till att jag har låtit mig bli illa behandlad och alltid tänkt på andras behov före mina egna.

 

[Vallmo]

De som jag känner som har gjort har varit väldigt nöjda och har haft få eller inga komplikationer.

Det är min erfarenhet också.
Naturligtvis är jag medveten om riskerna, men mitt val är noga övervägt.
(Om inte annat för att det kostar 85 000).

 

[Inglorion]

Ha, ha, ja vi är släkt.
Hon är ju inte enbart knäpp, ibland har även hon sina ljusa stunder.

Egentligen är det inte så konstigt att jag är väldigt olik henne.
Vi syskon (och pappa) har hela tiden varit tvungna att ta ansvar för hennes utbrott och visa extrem hänsyn.
När man växer upp med en sån person blir man ofta inkännande, vill vara till lags och stoppar alltid undan sina egna behov och önskemål.

Antagligen är det också en bidragande orsak till att jag har låtit mig bli illa behandlad och alltid tänkt på andras behov före mina egna.

Gillar för att jag känner igen mig.

Har dock försökt börja stå upp för mig själv mer nu. Det är mer i vardagen jag känner att jag blir överkörd, i jobbet är det mycket mindre.

 

[mandalaki]

Det är min erfarenhet också.
Naturligtvis är jag medveten om riskerna, men mitt val är noga övervägt.
(Om inte annat för att det kostar 85 000).

Det ser ut som att du fattat beslutet om den där operationen väldigt snabbt. Har du fått bra rådgivning inför ditt beslut? Och skulle du inte känna dig tryggare om den som gav dig råden inte tjänade 85 papp om du bestämmer dig för att genomföra?

 

[vallhund]

De som jag känner som har gjort har varit väldigt nöjda och har haft få eller inga komplikationer.

I stort sätt alla jag känner/träffat har fått mer eller mindre allvarliga komplikationer som ofta behövt sjukhusvård.

 

[Vallmo]

Det ser ut som att du fattat beslutet om den där operationen väldigt snabbt. Har du fått bra rådgivning inför ditt beslut? Och skulle du inte känna dig tryggare om den som gav dig råden inte tjänade 85 papp om du bestämmer dig för att genomföra?

Jag har övervägt alternativet i ett år, ungefär.
Operationen kommer genomföras på ett seriöst sjukhus med alla tänkbara resurser (intensivvård mm).

 

[Red_Chili]

Jag är mycket skeptisk till de olika "magoperationer" som finns, men jag förstår faktiskt hur du tänker @Vallmo och hoppas verkligen att det ger alla de positiva effekter du vill att det ska ge dig. Att du behöver gå ner i vikt nu för din hälsas skull är inget konstigt.

Däremot kan jag inte låta bli att fundera lite ändå... du behöver självfallet inte svara om du inte känner dig bekväm med det!
1: Det brukar vara lättare att gå upp i vikt om man stressar mycket, kroppen brukar inte fungera så bra när det är mycket stress inblandat. Tror du inte att bara något sådant som att flytta ifrån sambo skulle göra det lättare att gå ner i vikt?
2: Är det något som gör att det faktiskt blir lättare att gå ner i vikt med den där operationen, eller är det så att folk går ner i vikt enbart för att de tvingas äta mindre portioner och lägga om sin kost? Skulle det inte vara möjligt att bara lägga om kosten i så fall? Kanske lägga pengarna på en riktigt bra dietist eller liknande istället för på en operation?

Jag är en sådan som är väldigt skeptisk till läkare, vården och framförallt operationer rent allmänt. Dessutom var det en i min närhet som tidigare var kraftigt överviktig och som skulle operera sig. När hen ville operera sig så var hen för överviktig för att de skulle vilja genomföra operationen, det sades att hen behövde gå ner några kg i vikt först. Vad säger hen då, när allt är bestämt och klart? Jo, ungefär: "Jag behöver bara gå ner x kg för att få operationen! Nu ska jag slänga ut allt chips och godis! Dags att gå ner i vikt!!" Personen i fråga började efter det att gå ner i vikt hur fint som helst, inga konstigheter, men valde ändå att genomföra operationen. Jag är dock övertygad om att personen hade kunnat gå ner i vikt helt utmärkt genom att "bara" lägga om kosten...

Nu har du ju skrivit att mediciner m.m. påverkat hur din kropp fungerar. Jag förstår att det inte är lätt att ändra kostvanor och gå ner i vikt med hjälp av enbart det. Jag vill bara (som resten av buke) att det ska gå bra för dig och att du inte tar några förhastade beslut.

 

[Vallmo]

Jag är mycket skeptisk till de olika "magoperationer" som finns, men jag förstår faktiskt hur du tänker @Vallmo och hoppas verkligen att det ger alla de positiva effekter du vill att det ska ge dig. Att du behöver gå ner i vikt nu för din hälsas skull är inget konstigt.

Däremot kan jag inte låta bli att fundera lite ändå... du behöver självfallet inte svara om du inte känner dig bekväm med det!
1: Det brukar vara lättare att gå upp i vikt om man stressar mycket, kroppen brukar inte fungera så bra när det är mycket stress inblandat. Tror du inte att bara något sådant som att flytta ifrån sambo skulle göra det lättare att gå ner i vikt?
2: Är det något som gör att det faktiskt blir lättare att gå ner i vikt med den där operationen, eller är det så att folk går ner i vikt enbart för att de tvingas äta mindre portioner och lägga om sin kost? Skulle det inte vara möjligt att bara lägga om kosten i så fall? Kanske lägga pengarna på en riktigt bra dietist eller liknande istället för på en operation?

Jag är en sådan som är väldigt skeptisk till läkare, vården och framförallt operationer rent allmänt. Dessutom var det en i min närhet som tidigare var kraftigt överviktig och som skulle operera sig. När hen ville operera sig så var hen för överviktig för att de skulle vilja genomföra operationen, det sades att hen behövde gå ner några kg i vikt först. Vad säger hen då, när allt är bestämt och klart? Jo, ungefär: "Jag behöver bara gå ner x kg för att få operationen! Nu ska jag slänga ut allt chips och godis! Dags att gå ner i vikt!!" Personen i fråga började efter det att gå ner i vikt hur fint som helst, inga konstigheter, men valde ändå att genomföra operationen. Jag är dock övertygad om att personen hade kunnat gå ner i vikt helt utmärkt genom att "bara" lägga om kosten...

Nu har du ju skrivit att mediciner m.m. påverkat hur din kropp fungerar. Jag förstår att det inte är lätt att ändra kostvanor och gå ner i vikt med hjälp av enbart det. Jag vill bara (som resten av buke) att det ska gå bra för dig och att du inte tar några förhastade beslut.

Det är lugnt!
Jag svarar, men ser helst sen att det inte läggs allt för mycket fokus på operation kontra icke operation (det sista är svar till "alla") i tråden här.

Det finns alltid dom som inte tycker det är en bra ide av olika anledningar och erfarenheter.
Det förstår jag och jag respekterar det.
Jag förstår också att det ligger omtanke bakom frågorna till mig om det verkligen är en bra metod för mig.

Jag har haft övervikt sedan jag fick mitt första barn.
Gick upp väldigt mycket i vikt av en orsak jag faktiskt inte begriper själv.
Innan dess var jag väldigt smal (160 lång 52-58 kg) och vältränad eftersom jag hade häst(ar) och red och tränade dagligen. Höll igång aktivt under hela graviditeten.
Tävlade dressyr vecka 18 med mitt stora halvblod med monstergång, till exempel.

Jag gick aldrig ner i vikt ordentligt efter det.
Efter andra graviditeten, samma sak.
Gick ner kanske 7 kg i samband med att jag fick första depressionen.
Efter det har jag gått upp stadigt i vikt (pga medicin, hypothyreos, ålder mm).
Varje gång jag gjort ett seriöst försök till att få ner i vikt så har jag ökat det tredubbla. Har prövat själv och med Viktväktarna.

Efter tio års tid då jag inte prioriterat min egen hälsa så har det börjat gå totalt åt skogen.
Det blir bara fler och fler fysiska "fel" på mig. Jag är så sent ute med att försöka rädda upp mig själv, så jag måste ha en relativt snabb förändring för att jag helt enkelt inte ska bli ännu sjukare fysiskt.

Jag är medveten om riskerna, men riskerna som fetman medför är större än riskerna med att göra en operation

Jag tror mig ha en ganska stor chans att då ett lyckat resultat med operationen av följande anledningar;
Jag har ingen ätstörning i botten överhuvudtaget.
Däremot triggade medicinen jag stod på sötsug och hunger enormt vilket skapade dåliga vanor.
Jag är väl insatt i vad som krävs av mig för att resultatet ska bli så lyckat som möjligt.
Jag har inget beroende, mat, alkohol, nikotin, läkemedel.
Har man beroende av mat till exempel så är det ganska vanligt att man "byter" beroende efter en sån här operation.
Jag gillar sund och näringsrik mat så att välja bort skräpmat är en icke-fråga för mig.

Jag har tänkt igenom det här noga under väldigt lång tid och har egentligen valt att göra detta för ca ett år sedan.
Idag anser jag att jag är tillräckligt "psykiskt stark" för att klara av det.
Det är orsaken till att jag inte gjort det tidigare.
Nu känner jag mig redo mentalt och jag har också börjat prioritera mig själv på flera plan som ju också framgår i tråden här.
För mig känns det som rätt val att göra det här.
Jag har givetvis också pratat med min psykläkare och mina andra behandlare om det här också.

På måndag ska jag träffa dietist, överviktssköteterska och läkare (hela dagen bokad ) för att slutgiltigt bedöma och bestämma om det är rätt metod för mig.
Läkarna som gör det här, gör samma sak för icke-betalande patienter på samma sjukhus, så jag tror att dom är seriösa nog att ta alla risker och fakta med sig i bedömningen och säga nej om dom har minsta tvivel på att det inte skulle funka för mig av olika skäl.

 

[Red_Chili]

Det är lugnt!
Jag svarar, men ser helst sen att det inte läggs allt för mycket fokus på operation kontra icke operation (det sista är svar till "alla") i tråden här.

Det finns alltid dom som inte tycker det är en bra ide av olika anledningar och erfarenheter.
Det förstår jag och jag respekterar det.
Jag förstår också att det ligger omtanke bakom frågorna till mig om det verkligen är en bra metod för mig.

Jag har haft övervikt sedan jag fick mitt första barn.
Gick upp väldigt mycket i vikt av en orsak jag faktiskt inte begriper själv.
Innan dess var jag väldigt smal (160 lång 52-58 kg) och vältränad eftersom jag hade häst(ar) och red och tränade dagligen. Höll igång aktivt under hela graviditeten.
Tävlade dressyr vecka 18 med mitt stora halvblod med monstergång, till exempel.

Jag gick aldrig ner i vikt ordentligt efter det.
Efter andra graviditeten, samma sak.
Gick ner kanske 7 kg i samband med att jag fick första depressionen.
Efter det har jag gått upp stadigt i vikt (pga medicin, hypothyreos, ålder mm).
Varje gång jag gjort ett seriöst försök till att få ner i vikt så har jag ökat det tredubbla. Har prövat själv och med Viktväktarna.

Efter tio års tid då jag inte prioriterat min egen hälsa så har det börjat gå totalt åt skogen.
Det blir bara fler och fler fysiska "fel" på mig. Jag är så sent ute med att försöka rädda upp mig själv, så jag måste ha en relativt snabb förändring för att jag helt enkelt inte ska bli ännu sjukare fysiskt.

Jag är medveten om riskerna, men riskerna som fetman medför är större än riskerna med att göra en operation

Jag tror mig ha en ganska stor chans att då ett lyckat resultat med operationen av följande anledningar;
Jag har ingen ätstörning i botten överhuvudtaget.
Däremot triggade medicinen jag stod på sötsug och hunger enormt vilket skapade dåliga vanor.
Jag är väl insatt i vad som krävs av mig för att resultatet ska bli så lyckat som möjligt.
Jag har inget beroende, mat, alkohol, nikotin, läkemedel.
Har man beroende av mat till exempel så är det ganska vanligt att man "byter" beroende efter en sån här operation.
Jag gillar sund och näringsrik mat så att välja bort skräpmat är en icke-fråga för mig.

Jag har tänkt igenom det här noga under väldigt lång tid och har egentligen valt att göra detta för ca ett år sedan.
Idag anser jag att jag är tillräckligt "psykiskt stark" för att klara av det.
Det är orsaken till att jag inte gjort det tidigare.
Nu känner jag mig redo mentalt och jag har också börjat prioritera mig själv på flera plan som ju också framgår i tråden här.
För mig känns det som rätt val att göra det här.
Jag har givetvis också pratat med min psykläkare och mina andra behandlare om det här också.

På måndag ska jag träffa dietist, överviktssköteterska och läkare (hela dagen bokad ) för att slutgiltigt bedöma och bestämma om det är rätt metod för mig.
Läkarna som gör det här, gör samma sak för icke-betalande patienter på samma sjukhus, så jag tror att dom är seriösa nog att ta alla risker och fakta med sig i bedömningen och säga nej om dom har minsta tvivel på att det inte skulle funka för mig av olika skäl.

Jättebra. Då fortsätter jag hålla tummarna här för att allt ska gå utmärkt på alla sätt och vis! En sak är ju säker: du förtjänar att må bra nu och att göra det som får dig att må bra både fysiskt och psykiskt. Det är underbart att du faktiskt ser till att prioritera ditt mående nu. Fortsätt med det