Jag tycker inte om min häst

[Problematisk]

För ett litet tag sedan köpte jag en ny häst. Jag hade förhoppningar om att det skulle bli jättekul, men så blev det inte
Det går jättedåligt i ridningen och hästen är stressad och orolig i hanteringen, trots att den visade sig lugn och snäll innan köpet. Jag känner mig som en nybörjare och vill inte rida när mina stallkompisar är i stallet eftersom jag skäms så mycket för hur dåligt det går och att det inte är kul med min nya häst. De andra är positiva och säger att det ordnar till sig, hästen kommer lugna ner sig etc. men för mig känns det bara tråkigt och motvilligt.
Det borde ju vara jättekul att vara i stallet med sin nya häst, men nej. Jag sitter hellre hemma och läser.

Det känns tungt att skriva det här, som ett misslyckande och en besvikelse. Det verkade så bra, det skulle bli så kul, men istället sitter jag här och vill inte rida, fasar inför när höstterminens träningar drar igång och jag måste komma dragandes med den här hästen, och känner mig samtidigt elak som inte tycker om den.
Saknar ponnyerna mest hela tiden och skulle byta tillbaka i ett ögonblick om jag kunde.

Vad ska jag göra? Hur tidigt kan man ge upp och sälja en nyköpt häst? Och hur ska jag sluta skämmas för att känna såhär? Ska jag lugnt konstatera att mina förhoppningar om att kunna tävla i år går åt fanders, och finna mig i det, eller är det okej att vara ledsen och besviken? Och hur ska jag komma till rätta med besvikelsen över att jag inte alls fick den häst jag trodde att jag köpte?

 

[skiesabove]

Hur länge har du haft hästen? Hur mår den i flocken? Hur ser hästens vardag ut?

 

[Mirabilis]

Vår nuvarande häst köpte vi för ett år sen, knappt utbildad alls i dressyren och totalt raka motsatsen till vårt tidigare sto. I höstas (diagnos först i februari) drog han dessutom på sig en gaffelbandsskada, och fram till för en månad sedan under igångsättningen har han varit ett rent helvete (där han tidigare varit världens lugnaste, snällaste) och slängt av mig något så kopiöst att jag för första gången i mitt över 20-åriga hästliv blivit rädd.

...borde med andra ord ha tappat sugen flera gånger om. Men det släppte, och nu är vi på gång.

Rannsaka dig själv till att börja med - om hästen var lugn och trygg förut, är det något i den nya stallmiljön som kan stressa upp den, är det på något sätt du beter dig/inte beter dig eller inte är en tydlig nog ledare som kan stressa upp den? Ha inte för bråttom! Se resten av året som en tränings-/lära-känna-period. Ta hjälp av en tränare från marken och inte bara för ridningen, det har verkligen gjort underverk för oss med flera av våra hästar! Ha som mål att komma ut på en pay and ride/pay and jump innan året är slut i stället för tävling. Släpp pressen, det är varken sjysst mot dig själv eller hästen. Rid bara ut ett tag, ha det mysigt och lär känna varandra. Rykta/mys mycket, tömkör etc. Känns det fortfarande inte rätt om ett halvår - då skulle jag om jag var du fundera över att sälja.

 

[Jordgubben från Skåne]

Saknar ponnyerna mest hela tiden och skulle byta tillbaka i ett ögonblick om jag kunde.

Är det din första storhäst? Hur länge har du haft den?

 

[ameo]

Först!
för att du erkänner problemet, både för dig själv och för att du sätter ord på det här!

Jag skulle nog säga att det är okej att inse att det är fel häst precis just när man inser att man inte trivs med sin häst, oavsett om det går två veckor eller fyra månader innan insikten slår till.
Och jag ser inte vitsen med att nöta ut sig själv och sitt hästintresse för att kämpa sig tillbaka till något som fungerar bra, det finns inte ens någon garanti för att det kommer göra det.
Utan jag skulle nog helt enkelt, om jag vore i dina skor, erkänna mitt misstag för omgivningen. Säg att du har insett att det var fel häst för dig. Och sälj den så snart som möjligt! Även om det blir med förlust!! De förlorade pengarna får du se som läropengar. Det är sånt man får ta ibland.

 

[Lipperta]

Håller verkligen med @ameo.

Ni är nog inte rätt för varandra helt enkelt. Nu vet jag ju inte hur länge du ahr haft den men det låter som långt nog om du har sådana känslor nu.

Skaffa en ponny om det är det du vill ha!

Min var en liten bitch när jag fick hem henne men det tränade vi på och sen blev hon underbar men skillanden är ju att jag verkligen älskade henne från början.

 

[kryddelydd]

För ett litet tag sedan köpte jag en ny häst. Jag hade förhoppningar om att det skulle bli jättekul, men så blev det inte
Det går jättedåligt i ridningen och hästen är stressad och orolig i hanteringen, trots att den visade sig lugn och snäll innan köpet. Jag känner mig som en nybörjare och vill inte rida när mina stallkompisar är i stallet eftersom jag skäms så mycket för hur dåligt det går och att det inte är kul med min nya häst. De andra är positiva och säger att det ordnar till sig, hästen kommer lugna ner sig etc. men för mig känns det bara tråkigt och motvilligt.
Det borde ju vara jättekul att vara i stallet med sin nya häst, men nej. Jag sitter hellre hemma och läser.

Det känns tungt att skriva det här, som ett misslyckande och en besvikelse. Det verkade så bra, det skulle bli så kul, men istället sitter jag här och vill inte rida, fasar inför när höstterminens träningar drar igång och jag måste komma dragandes med den här hästen, och känner mig samtidigt elak som inte tycker om den.
Saknar ponnyerna mest hela tiden och skulle byta tillbaka i ett ögonblick om jag kunde.

Vad ska jag göra? Hur tidigt kan man ge upp och sälja en nyköpt häst? Och hur ska jag sluta skämmas för att känna såhär? Ska jag lugnt konstatera att mina förhoppningar om att kunna tävla i år går åt fanders, och finna mig i det, eller är det okej att vara ledsen och besviken? Och hur ska jag komma till rätta med besvikelsen över att jag inte alls fick den häst jag trodde att jag köpte?

Vad trist!
Jag köpte mig ett SWB för två år sedan, en i stort sett grundinriden fyraåring.
Jag har stor ridvana och är hyfsat utbildad inom dressyr och western, ganska bra på "problemhästar" och tänkte då att det skulle bli kul att träna och tävla en SWB i dressyr.
Jo, hejsan!

Häst reagerade helt annorlunda än de typer jag är van, skitsvårt och skitjobbigt och lite läskigt (hopp och skutt, stoooora skutt, fort kunde det gå).
Inte jättekul med andra ord.

Fick backa till skritt i paddock, inte det roligaste man kan hitta på. Efter några veckor "vågade" jag trava och ytterligare senare vågade jag galoppera också.

Några tävlingar har vi inte startat än; resan har varit mycket längre än jag väntat mig, eftersom jag måst lära mig att rida den typen av häst.

Det satt länge i min skalle, hur i hela friden jag skulle rida den här hästen. Och jo, det skiljer mot fjordingarna som jag är van, och travarna.

Nu, två och ett halvt år senare, börjar det bli dags att fundera på tävling. Nu har jag börjat hitta rätt i ridningen för att inte skrämma den här hästen eller störa hans balans.
Nu har han blivit en jätterolig häst att rida och utbilda, men det har tagit tid.

Om du har tålamodet, kan din häst och du hitta varandra men då ska man nog förstå att det kan ta tid.
Om du inte har lusten och tålamodet att vänta ut dig själv och hästen: skaffa en häst som passar dig bättre redan från början.

 

[PrinceFair]

För ett litet tag sedan köpte jag en ny häst. Jag hade förhoppningar om att det skulle bli jättekul, men så blev det inte
Det går jättedåligt i ridningen och hästen är stressad och orolig i hanteringen, trots att den visade sig lugn och snäll innan köpet. Jag känner mig som en nybörjare och vill inte rida när mina stallkompisar är i stallet eftersom jag skäms så mycket för hur dåligt det går och att det inte är kul med min nya häst. De andra är positiva och säger att det ordnar till sig, hästen kommer lugna ner sig etc. men för mig känns det bara tråkigt och motvilligt.
Det borde ju vara jättekul att vara i stallet med sin nya häst, men nej. Jag sitter hellre hemma och läser.

Det känns tungt att skriva det här, som ett misslyckande och en besvikelse. Det verkade så bra, det skulle bli så kul, men istället sitter jag här och vill inte rida, fasar inför när höstterminens träningar drar igång och jag måste komma dragandes med den här hästen, och känner mig samtidigt elak som inte tycker om den.
Saknar ponnyerna mest hela tiden och skulle byta tillbaka i ett ögonblick om jag kunde.

Vad ska jag göra? Hur tidigt kan man ge upp och sälja en nyköpt häst? Och hur ska jag sluta skämmas för att känna såhär? Ska jag lugnt konstatera att mina förhoppningar om att kunna tävla i år går åt fanders, och finna mig i det, eller är det okej att vara ledsen och besviken? Och hur ska jag komma till rätta med besvikelsen över att jag inte alls fick den häst jag trodde att jag köpte?

Klart man kan sälja en häst om man kommer till insikten om att man inte är rätt människa för den!
Det är sånt som händer, bra av dig att erkänna det för dig själv!

Men jag tänker ändå också lite såhär: Vad var det som fick dig att köpa hästen? Något måste du ha gillat med den, eller hur? Om det är så att det är ridningen som är problemet - har du någon tränare som kan hjälpa dig att få fram det som du gillade med hästen när du köpte den, och som du kan träna för enskilt?
Kan du få hjälp av förra ägaren att komma igång? Eller har du någon kompis som skulle kunna hjälpa dig att rida hästen ett tag?
Ridningen kan påverka ganska mycket hur hästen är annars, så om du kan få hjälp med att rida hästen avspänd så är det mycket möjligt att hästen blir behagligare i hanteringen också.
Hästar blir ju i hög grad, for better or for worse, vad man gör dem till

 

[Wembley]

Jag brukar säga att det tar 1 år att lära känna en ny häst. Hur länge har du haft hästen? Försök att ta hjälp av en tränare då kommer förmodligen det hela att lossna, du kommer att återfå motivationen och får uppgifter att träna på som gör att du fokuserar mer på er själva och mindre på vad omgivningen tycker. Det kan ta en tid för hästen att landa i en ny miljö. Bara ett stallbyte tog för min häst ett par månader innan han stod lugnt och stilla när jag hade honom uppbunden. Varför är det så bråttom att komma ut och tävla? Är det även där din omgivning som sätter/ger dig den pressen? Ge dig själv och hästen tid att växa ihop utan krav först då kommer ni att få roligt ihop. Personligen tycker jag att alldeles för många har alldeles för bråttom att komma ut i tävlingssvängen och prestera innan det känns rätt. Känns det slutligen ändå fel om en tid, kanske det är läge för både din och hästens skull att skiljas åt. All lycka!

 

[Habina]

Du har inte skrivit hur länge du haft hästen. Men jag skriver det här ändå, för att ge dig lite perspektiv.

Jag har haft mitt sto Ariel i 9 1/2 år. Vi känner varandra utan och innan. För tre veckor sedan flyttade vi. Nytt ställe, men samma flock och samma ryttare.

Hon har varit helt hysterisk den första veckan. Som en helt annan häst. Andra veckan var hon bättre, men fortfarande tittig och nervös. Nu först börjar hon lugna sig och komma in i rutinerna.

Hon är normalt en oerhört cool häst som kan sova även när vi är på tävling. Så ett miljöombyte är ofta väldigt jobbigt för hästar.

Mitt andra sto Sunny är av en annan typ av häst. Hon är endast hagprydnad, ändå tog det ungefär ett år innan jag kände att hon litade på mig och var trygg med mig.

Så jag är mer fascinerad av de hästar som säljs och INTE är helt annorlunda än vid provridningen. Vid försäljning ändras ju allt för hästen; miljö, foder, hästkompisar, rutiner, utrustning, underlag, ryttare. Vem vet, kanske även gräset smakar annorlunda?

Känner du att du inte klickar med hästen, eller är det att hästen beter sig annorlunda nu jämfört med provridningen?

 

[Lipperta]

Du har inte skrivit hur länge du haft hästen. Men jag skriver det här ändå, för att ge dig lite perspektiv.

Jag har haft mitt sto Ariel i 9 1/2 år. Vi känner varandra utan och innan. För tre veckor sedan flyttade vi. Nytt ställe, men samma flock och samma ryttare.

Hon har varit helt hysterisk den första veckan. Som en helt annan häst. Andra veckan var hon bättre, men fortfarande tittig och nervös. Nu först börjar hon lugna sig och komma in i rutinerna.

Hon är normalt en oerhört cool häst som kan sova även när vi är på tävling. Så ett miljöombyte är ofta väldigt jobbigt för hästar.

Mitt andra sto Sunny är av en annan typ av häst. Hon är endast hagprydnad, ändå tog det ungefär ett år innan jag kände att hon litade på mig och var trygg med mig.

Så jag är mer fascinerad av de hästar som säljs och INTE är helt annorlunda än vid provridningen. Vid försäljning ändras ju allt för hästen; miljö, foder, hästkompisar, rutiner, utrustning, underlag, ryttare. Vem vet, kanske även gräset smakar annorlunda?

Känner du att du inte klickar med hästen, eller är det att hästen beter sig annorlunda nu jämfört med provridningen?

Du har absolut inte fel men jag tror Ts känner helt annorlunda.
Hon ser ju inte ens fram emot att gå till stallet.
Sen uttrycker hon att hon bara vill tillbaka till ponnysarna och det får mig att tro att hon är ganska ung och bytt upp sig till storhäst för att hon ''måste'' när man blir gammal nog.
Men det är bara en känsla jag har.

 

[Habina]

Du har absolut inte fel men jag tror Ts känner helt annorlunda.
Hon ser ju inte ens fram emot att gå till stallet.
Sen uttrycker hon att hon bara vill tillbaka till ponnysarna och det får mig att tro att hon är ganska ung och bytt upp sig till storhäst för att hon ''måste'' när man blir gammal nog.
Men det är bara en känsla jag har.

Ja, så kan det förstås vara också.

Själv har jag ju aldrig lämnat ponnyerna, snarare har jag skaffat mig mindre storlekar ju äldre jag blivit.

 

[Lipperta]

Ja, så kan det förstås vara också.

Själv har jag ju aldrig lämnat ponnyerna, snarare har jag skaffat mig mindre storlekar ju äldre jag blivit.

Föredrar också mindre hästar, absolut max 160. Kommer ju inte upp barbacka i skogen när man plockar bär och svamp annars Sorry OT

 

[Habina]

Föredrar också mindre hästar, absolut max 160. Kommer ju inte upp barbacka i skogen när man plockar bär och svamp annars Sorry OT

160!

Jag är arg på min fyraåring för att han redan är 145...

 

[Lavinia]

Hej!
1. Det är inte ett misslyckande att inte trivas med sin nya häst.
2. Om du känner att det är fel häst för dig så sälj den. Det ska i huvudsak vara kul med häst. Jag hade aldrig orkat ha en häst om det alltid kändes som det var tråkigt (i perioder suger det att ha häst, men det ska kännas mest bra!).

Jag förstår att du är besviken men ibland går saker inte som man tänkt. Om du känner att det inte är hästen för dig så är det den känslan du ska gå på. Det finns så många människor där ute och så många hästar och kanske är det så att du och din häst behöver några andra än varann?

Själv köpte jag 2 hästar som inte funkade innan jag hittade min förra, som var alldeles perfekt. Jag ser inget misslyckande i att sälja med tanke på hur kort tid man oftast har på sig att bestämma sig och lära känna hästen innan man köper den.

Slappna av, läs en bok och om det känns lika hemskt efter det, ge efter för känslan och hitta en häst som passar dig bättre :-)

Lycka till!

/Lavinia

 

[DressageNerd]

@Problematisk Det finns inget som helst stigma i att sälja en häst om man inte passar ihop. Det är ett förhållande mellan två individer, och bevisligen går det bättre för de som trivs ihop.

Däremot kan det ske saker när en häst byter hem, människor och miljöer som gör att de behöver lite tid på sig. Du talar inte samma språk som den utan ni måste hitta andra vägar för att finna trygghet och förståelse för varandra.
Känn efter noga om det verkligen är hästen du inte trivs med, eller om det är er kommunikation och det rent praktiska som inte flyter bra. Det senare kan man jobba på

 

[Sporthorse]

För ett litet tag sedan köpte jag en ny häst. Jag hade förhoppningar om att det skulle bli jättekul, men så blev det inte
Det går jättedåligt i ridningen och hästen är stressad och orolig i hanteringen, trots att den visade sig lugn och snäll innan köpet. Jag känner mig som en nybörjare och vill inte rida när mina stallkompisar är i stallet eftersom jag skäms så mycket för hur dåligt det går och att det inte är kul med min nya häst. De andra är positiva och säger att det ordnar till sig, hästen kommer lugna ner sig etc. men för mig känns det bara tråkigt och motvilligt.
Det borde ju vara jättekul att vara i stallet med sin nya häst, men nej. Jag sitter hellre hemma och läser.

Det känns tungt att skriva det här, som ett misslyckande och en besvikelse. Det verkade så bra, det skulle bli så kul, men istället sitter jag här och vill inte rida, fasar inför när höstterminens träningar drar igång och jag måste komma dragandes med den här hästen, och känner mig samtidigt elak som inte tycker om den.
Saknar ponnyerna mest hela tiden och skulle byta tillbaka i ett ögonblick om jag kunde.

Vad ska jag göra? Hur tidigt kan man ge upp och sälja en nyköpt häst? Och hur ska jag sluta skämmas för att känna såhär? Ska jag lugnt konstatera att mina förhoppningar om att kunna tävla i år går åt fanders, och finna mig i det, eller är det okej att vara ledsen och besviken? Och hur ska jag komma till rätta med besvikelsen över att jag inte alls fick den häst jag trodde att jag köpte?

Sälj den och köp en du trivs med.
Det är inte bra för den hästen att du rider den om du inte klarar av den. Sälj den innan den blir för negativt påverkad av fel hantering och ridning. Det låter som en häst som inte passar ihop med dig samt är för svår.

 

[TheRedLightning]

För ett litet tag sedan köpte jag en ny häst. Jag hade förhoppningar om att det skulle bli jättekul, men så blev det inte
Det går jättedåligt i ridningen och hästen är stressad och orolig i hanteringen, trots att den visade sig lugn och snäll innan köpet. Jag känner mig som en nybörjare och vill inte rida när mina stallkompisar är i stallet eftersom jag skäms så mycket för hur dåligt det går och att det inte är kul med min nya häst. De andra är positiva och säger att det ordnar till sig, hästen kommer lugna ner sig etc. men för mig känns det bara tråkigt och motvilligt.
Det borde ju vara jättekul att vara i stallet med sin nya häst, men nej. Jag sitter hellre hemma och läser.

Det känns tungt att skriva det här, som ett misslyckande och en besvikelse. Det verkade så bra, det skulle bli så kul, men istället sitter jag här och vill inte rida, fasar inför när höstterminens träningar drar igång och jag måste komma dragandes med den här hästen, och känner mig samtidigt elak som inte tycker om den.
Saknar ponnyerna mest hela tiden och skulle byta tillbaka i ett ögonblick om jag kunde.

Vad ska jag göra? Hur tidigt kan man ge upp och sälja en nyköpt häst? Och hur ska jag sluta skämmas för att känna såhär? Ska jag lugnt konstatera att mina förhoppningar om att kunna tävla i år går åt fanders, och finna mig i det, eller är det okej att vara ledsen och besviken? Och hur ska jag komma till rätta med besvikelsen över att jag inte alls fick den häst jag trodde att jag köpte?

Hur länge är ett tag sedan?
Jag vet att min häst blev orolig och stressad när jag tog hem henne, det var miljöombytet som påverkade. Om jag inte minns fel tog det ca 6 månader innan hon landat helt på. Nu vet jag inte alls hur det är för dig, men tänker på om det gått kort tid kanske inte hästen fått landa i sin nya miljö i och med att du skrev att den var lugn och snäll innan köp.

Har du ridit den för någon tränare? De brukar vara bra på att hjälpa till med de problemen man har. Jag ger dom här råden ifall du vill prova en andra chans innan du säljer.

Om den är orolig i hanteringen är det viktigt att du är lugn, så hästen har en trygghet. Jag fick själv gå den vägen att få hästen att lite på mig. Det är värt resan. Lycka till med vad du än beslutar dig för.

 

[Problematisk]

Försöker svara alla här.

Jag vill inte säga exakt hur länge jag haft hästen, vill inte att nån ska kunna lista ut vem jag är genom det. Men det är inte länge.

Det är både i ridningen och hanteringen det inte känns bra. Jag har inte ridit för tränare än och vågar typ inte göra det heller, vilket är jättedumt, jag vet. Men känner mig så dum.

Det är inte att jag inte klarar av hästen, jag är inte rädd och hamnar inte i några farliga situationer eller så. Den är bara inte som jag trodde och det är inte kul.

Det är min första storhäst, det stämmer. Jag har sålt och lämnat ut ena ponnyn på foder, för att skaffa stor häst. Har blivit för stor för att fortsätta tävla med ponnyerna och vill dessutom kunna åka på tävling tillsammans med stallkompisarna, men nu har ju det skitit sig helt.

 

[Fiorano]

@Problematisk Du har två alternativ i detta läget-antingen lämnar ni tillbaka hästen och letar efter en annan eller så biter du ihop och rider och ger det säg tre månader och så bestämmer du det efter det vad du vill göra. Min jag köpte i höstas var helt hopplös de första tre månaderna, superstressad både i ridhus och vid utreitt. Flytten till mig var en enorm förändring i hennes liv. Nu har hon landat och är en av de härligaste hästarna jag haft! Men där i vintras trodde jag faktiskt inte en sekund på att vi skulle vara tävlingsklara till hösten ens. Men redan i juni kom vi ut och red iaf godkänt även om hon blev spänd.

Det som är svårt när en köper ny häst är precis som du beskriver att en har så mycket drömmar och förväntningar hur det ska bli. Och när det då inte blir så får en känslan att världen rasar. Försök att stålsätta dig, lägg förväntningarna åt sidan och bara ta tag i grejerna.