Jag vet knappt vart jag ska börja..

@Domino_s: Skönt att höra att du börjar landa igen och att det går bra med jobbet. Givetvis är det jobbigt ibland, du måste ju få sörja det som inte blev. Gör så mycket du orkar, ibland är det bra att pusha sig själv lite för att komma iväg (har hög igenkänning där ;) :D) men givetvis inte så det blir för mycket :)
 
Jag har gjort min första vecka på mitt nya jobb och jag trivs. Jag får chansen att vara med att utveckla stället och kollegorna har hittills varit otroligt söta :)

Hundarna verkar trivas och jag har kommit igång med våra långpromenader igen, förra helgen gick vi runt sjön. 8,5 km i rogivande smålandsskog. Jag hade hörlurar med och tanken var ljudbok runt, har haft det i öronen när jag gått promenader i Danmark sista tiden för att bättre kunna slappna av. Men hörlurarna förblev i fickan, jag njöt av skogen och sällskapet av 4 små hundar :heart

Men jag känner mig ofta ledsen, ibland har jag svårt att se framåt. Jag saknar sambon något fruktansvärt.

Ikväll är jag inbjuden att följa med min mor på kräftskiva hos grannarna, jag har lovat att baka västerbottenpaj och göra desserten. Jag är inte superpigg på att följa med egentligen, allra helst vill jag krypa upp under täcket och titta på en film tillsammans med hundarna. Men det är väl viktigt att göra andra saker också.
Jag får se hur jag känner mig till kvällen helt enkelt.

Hoppas ni alla har det bra :heart
Skönt att höra att det är så pass bra.

Ledsen ibland kommer du nog tyvärr att vara länge, men kanske tar det längre mellan gångerna eller så kanske det känns mindre intensivt med sorgen.

Låter bra med kräftskivan, men se till att det inte blir för mycket sådant framöver också..
Känn efter vad du vill!
Du behöver "läka" i din takt.
Det är okej att säga ifrån, oavsett om någon skulle tycka du är tråkig (och i så fall kan de slänga sig i väggen).
 
En liten uppdatering från mig.
Tyvärr inte en speciellt rolig sådan.. :(

Jag mår skit, riktigt skit. Min sjukdom bröt ut helt brutalt igen cirka en vecka efter att jag slutat med kortisonet.
Nu springer jag skytteltrafik fram och tillbaka till toaletten och jag äter nästan ingenting. Allt gör så att jag får kramper, vattendiarre, blod, slem och illamående i en jävla salig röra.
Jag har fått tid till läkaren på mag och tarm den 10:e september, men det känns väldigt långt dit just nu.

Kollegorna fortsätter att vara gulliga på jobbet. Dock har min chef visat sig vara ett sexistiskt svin som kommer med gliringar om min vikt (är inte speciellt stor, men det tycker tydligen han) och behandlar både personal och gäster väldigt illa med jämna mellanrum.
Ska jag nu behöva söka nytt jobb.. :(

Utöver det så letar jag lägenhet, bor ju tillfälligt hemma hos min mor och henne sambo då de har ett stort hus.
Men det fungerar inte, mammas sambos hund är fruktansvärt elak mot mina (och min mammas) så hundar och det har gått så långt att jag vågar inte ha mina ute i resten av huset när den hunden är hemma. Tack och lov är hon iväg på "dagis" de dagar han jobbar och då blir det lite mer frihet. Men en dag som denna sitter vi instängda i mitt lilla rum.
Vad värre är att mammas sambo verkar ha bestämt sig för att både jag och mina hundar är en otrolig börda och helst ska vi varken synas eller höras. Detta visar han tydligt.

Utöver det så känner jag mig så fruktansvärt ensam. Låter hemskt att säga, men jag tycker verkligen synd om mig själv. :cry: Jag försöker hålla modet uppe, men det är verkligen inte lätt.
 
En liten uppdatering från mig.
Tyvärr inte en speciellt rolig sådan.. :(

Jag mår skit, riktigt skit. Min sjukdom bröt ut helt brutalt igen cirka en vecka efter att jag slutat med kortisonet.
Nu springer jag skytteltrafik fram och tillbaka till toaletten och jag äter nästan ingenting. Allt gör så att jag får kramper, vattendiarre, blod, slem och illamående i en jävla salig röra.
Jag har fått tid till läkaren på mag och tarm den 10:e september, men det känns väldigt långt dit just nu.

Kollegorna fortsätter att vara gulliga på jobbet. Dock har min chef visat sig vara ett sexistiskt svin som kommer med gliringar om min vikt (är inte speciellt stor, men det tycker tydligen han) och behandlar både personal och gäster väldigt illa med jämna mellanrum.
Ska jag nu behöva söka nytt jobb.. :(

Utöver det så letar jag lägenhet, bor ju tillfälligt hemma hos min mor och henne sambo då de har ett stort hus.
Men det fungerar inte, mammas sambos hund är fruktansvärt elak mot mina (och min mammas) så hundar och det har gått så långt att jag vågar inte ha mina ute i resten av huset när den hunden är hemma. Tack och lov är hon iväg på "dagis" de dagar han jobbar och då blir det lite mer frihet. Men en dag som denna sitter vi instängda i mitt lilla rum.
Vad värre är att mammas sambo verkar ha bestämt sig för att både jag och mina hundar är en otrolig börda och helst ska vi varken synas eller höras. Detta visar han tydligt.

Utöver det så känner jag mig så fruktansvärt ensam. Låter hemskt att säga, men jag tycker verkligen synd om mig själv. :cry: Jag försöker hålla modet uppe, men det är verkligen inte lätt.
Det låter jättetufft, vad säger din mamma om sambon? Häromkring finns det många privata hyresvärdar där köerna är kortare än hos allmännyttan, så jaga lite så kanske du kan få en egen bostad inom några månader.
 
En liten uppdatering från mig.
Tyvärr inte en speciellt rolig sådan.. :(

Jag mår skit, riktigt skit. Min sjukdom bröt ut helt brutalt igen cirka en vecka efter att jag slutat med kortisonet.
Nu springer jag skytteltrafik fram och tillbaka till toaletten och jag äter nästan ingenting. Allt gör så att jag får kramper, vattendiarre, blod, slem och illamående i en jävla salig röra.
Jag har fått tid till läkaren på mag och tarm den 10:e september, men det känns väldigt långt dit just nu.

Kollegorna fortsätter att vara gulliga på jobbet. Dock har min chef visat sig vara ett sexistiskt svin som kommer med gliringar om min vikt (är inte speciellt stor, men det tycker tydligen han) och behandlar både personal och gäster väldigt illa med jämna mellanrum.
Ska jag nu behöva söka nytt jobb.. :(

Utöver det så letar jag lägenhet, bor ju tillfälligt hemma hos min mor och henne sambo då de har ett stort hus.
Men det fungerar inte, mammas sambos hund är fruktansvärt elak mot mina (och min mammas) så hundar och det har gått så långt att jag vågar inte ha mina ute i resten av huset när den hunden är hemma. Tack och lov är hon iväg på "dagis" de dagar han jobbar och då blir det lite mer frihet. Men en dag som denna sitter vi instängda i mitt lilla rum.
Vad värre är att mammas sambo verkar ha bestämt sig för att både jag och mina hundar är en otrolig börda och helst ska vi varken synas eller höras. Detta visar han tydligt.

Utöver det så känner jag mig så fruktansvärt ensam. Låter hemskt att säga, men jag tycker verkligen synd om mig själv. :cry: Jag försöker hålla modet uppe, men det är verkligen inte lätt.
Håll i, håll ut.

Det är en övergående period - även om det känns hopplöst nu.
Det blir bättre. Du hittar eget boende, du blir OK i kroppen och du kommer på fötter mentalt.
Jag lovar!
 
Det låter jättetufft, vad säger din mamma om sambon? Häromkring finns det många privata hyresvärdar där köerna är kortare än hos allmännyttan, så jaga lite så kanske du kan få en egen bostad inom några månader.

Det är en lång historia. Men enkelt förklarar, hon har gett upp. Hon tycker att det är fel men ser att den enklaste utvägen är att jag flyttar så snabbt jag kan. För husfridens skull.

Jag har varit i kontakt med en privat hyresvärd idag som kommer få lediga radhus framöver, lagom stora med egen ganska stor trädgård. Närmsta granne blir några vänner till mig där det i princip alltid är någon hemma så jag kan säkert få lite rastningshjälp med mina hundar också. Så nu håller jag tummarna att de som ska flytta ut får annat boende snabbt.
 
Håll i, håll ut.

Det är en övergående period - även om det känns hopplöst nu.
Det blir bättre. Du hittar eget boende, du blir OK i kroppen och du kommer på fötter mentalt.
Jag lovar!

Ja, jag hoppas att det blir ledigt snart. För den här situationen är inte trevlig någonstans. Särskilt inte för mina små hundar. Just nu har jag 4 små i mitt rum (mina 2 + mammas 2 små), alla flyr undan den äldre, lite större hunden. Hon är verkligen inte snäll mot någon av dem.

Kroppen har lång väg kvar och bra blir det aldrig. Jag har tid till läkaren om 2 veckor. Nu pratas det om cellgifter eller operation igen. Och det är det sista jag vill just nu, ialla fall operation. Då kommer jag med säkerhet förlora mitt jobb och det är inte lätt att klara sig själv precis efter. Så det ser lite mörkt ut just nu.
 
Jag finns i Småland, utanför Nässjö och har jobbet utanför Bodafors.
ah, en bit bort. Bor utanför Göteborg :) Finns en del privata hyresvärdar runt omkring här med.

Ang. chefen, kan du bita ihop ett tag och skita i honom? va trevlig och försök strunta i hans skit. Då kanske när du orkar kan blanda in facket i detta, inte okej någonstans han beter sig så, men förstår med allt du varit igenom just nu att du inte orkar!
 
Ja, jag hoppas att det blir ledigt snart. För den här situationen är inte trevlig någonstans. Särskilt inte för mina små hundar. Just nu har jag 4 små i mitt rum (mina 2 + mammas 2 små), alla flyr undan den äldre, lite större hunden. Hon är verkligen inte snäll mot någon av dem.

Kroppen har lång väg kvar och bra blir det aldrig. Jag har tid till läkaren om 2 veckor. Nu pratas det om cellgifter eller operation igen. Och det är det sista jag vill just nu, ialla fall operation. Då kommer jag med säkerhet förlora mitt jobb och det är inte lätt att klara sig själv precis efter. Så det ser lite mörkt ut just nu.

Fy så tufft du har det på så många fronter! Men håll ut, det kommer en ljusning.

En praktisk grej: fem hundar, en är elak, fyra blir inlåsta? Det är väl den elaka som borde begränsas om ägaren inte har koll på den.
 
Ja, jag hoppas att det blir ledigt snart. För den här situationen är inte trevlig någonstans. Särskilt inte för mina små hundar. Just nu har jag 4 små i mitt rum (mina 2 + mammas 2 små), alla flyr undan den äldre, lite större hunden. Hon är verkligen inte snäll mot någon av dem.

Kroppen har lång väg kvar och bra blir det aldrig. Jag har tid till läkaren om 2 veckor. Nu pratas det om cellgifter eller operation igen. Och det är det sista jag vill just nu, ialla fall operation. Då kommer jag med säkerhet förlora mitt jobb och det är inte lätt att klara sig själv precis efter. Så det ser lite mörkt ut just nu.

En snabb input vad gäller magen... cellgifter är da shit för mig, jag har Mb Crohn och tar Imurel (azatioprin) och Humira. Ja, det finns ruggiga biverkningar men utan de medicinerna har jag inget liv för då sitter jag på toa, bokstavligen. För mig är det värt risken med dem eftersom jag mer eller mindre är "normalfrisk" när jag tar dem. Dessutom kickade de in rätt snabbt, dvs ger de effekt märker man det snabbt. PM:a om du vill fråga något.
 
Kroppen har lång väg kvar och bra blir det aldrig. Jag har tid till läkaren om 2 veckor. Nu pratas det om cellgifter eller operation igen. Och det är det sista jag vill just nu, ialla fall operation. Då kommer jag med säkerhet förlora mitt jobb och det är inte lätt att klara sig själv precis efter. Så det ser lite mörkt ut just nu.
Jag vet inte vad det är för operation det handlar om, men när jag tänker "besvärlig tarm" + operation så ser jag framför mig en stomi. Och om det kan jag säga att det kan fungera alldeles utmärkt att leva ett normalt liv med stomi. Det gör jag själv, sedan ca 4 år...
 
ah, en bit bort. Bor utanför Göteborg :) Finns en del privata hyresvärdar runt omkring här med.

Ang. chefen, kan du bita ihop ett tag och skita i honom? va trevlig och försök strunta i hans skit. Då kanske när du orkar kan blanda in facket i detta, inte okej någonstans han beter sig så, men förstår med allt du varit igenom just nu att du inte orkar!

Jag har varit i kontakt med en hyresvärd bara någon mil ifrån mitt jobb (och även om jag skulle byta jobb så är det nära till flera större byar). Radhus med egen trädgård. Så nu väntar jag bara på att de som bor där nu ska säga upp den (de letar ny och har letat ett tag) sen står jag först i kön.

Ja, det är inte mycket annat att göra. Denna veckan har han inte varit inne så mycket. Så det har varit lugnt. :)
 
Fy så tufft du har det på så många fronter! Men håll ut, det kommer en ljusning.

En praktisk grej: fem hundar, en är elak, fyra blir inlåsta? Det är väl den elaka som borde begränsas om ägaren inte har koll på den.

Ja du, om jag och min mor fått bestämma så hade det varit så. Allra helst skulle den större, äldre ha munkorg när hon är med dem andra. Häromdagen hann hon inte mer än komma innanför dörren, fick syn på min minsta och flög på henne. Tack och lov lyckades jag vara snabb och fick tag i den äldre och hiva iväg henne.

Ägaren (mammas sambo) verkar inte vilja förstå allvaret i situationen och säger att de mindre retar hans hund och hon har rätt att säga ifrån. Men hon kan flyga på dem helt oprovocerat, bl a om två av de mindre leker med varandra så kommer hon helt plötsligt på att "nu ska det mördas småhund". :mad:
Hunden börjar bli till åren och har lite krämpor (bl a nervskada i ryggen), men det ska inte vara en ursäkt för hennes beteende.
Egentligen borde hon inte finnas mer, för hennes del hade det varit bättre om hon fått somna in, tror hon har ont i sin kropp och mår inte bra. Men försök säga det till ägaren. :crazy:
 
En snabb input vad gäller magen... cellgifter är da shit för mig, jag har Mb Crohn och tar Imurel (azatioprin) och Humira. Ja, det finns ruggiga biverkningar men utan de medicinerna har jag inget liv för då sitter jag på toa, bokstavligen. För mig är det värt risken med dem eftersom jag mer eller mindre är "normalfrisk" när jag tar dem. Dessutom kickade de in rätt snabbt, dvs ger de effekt märker man det snabbt. PM:a om du vill fråga något.

Jag ska börja på Rensima på måndag. Och började på Imurel igår.
Var inne och gjorde en kameraundersökning idag och tarmen är kraftigt inflammerad och han kunde inte se något "stopp" på inflammationen den biten han var uppe. Så nu är jag sjukskriven 2 veckor.

Hoppas jag får samma effekt som du!
 
Jag vet inte vad det är för operation det handlar om, men när jag tänker "besvärlig tarm" + operation så ser jag framför mig en stomi. Och om det kan jag säga att det kan fungera alldeles utmärkt att leva ett normalt liv med stomi. Det gör jag själv, sedan ca 4 år...

Operationen innebär borttagande/bortkopplande av en del av tarmen. Jag har sagt till min läkare att de får göra det de tycker är bäst. Jag vill ha livskvalitet tillbaka. Nu är jag så trött på att låta sjukdomen styra mitt liv.

Men först nu ska vi prova med cellgifter och Imurel. Får första dosen Rensima på måndag och hoppas verkligen att det hjälper.
 
Jag ska börja på Rensima på måndag. Och började på Imurel igår.
Var inne och gjorde en kameraundersökning idag och tarmen är kraftigt inflammerad och han kunde inte se något "stopp" på inflammationen den biten han var uppe. Så nu är jag sjukskriven 2 veckor.

Hoppas jag får samma effekt som du!

Jag håller tummarna för dig, jag fick verkligen mitt liv tillbaka :up: Sedan kan det ju vara så att de måste prova olika mediciner och olika doser innan de får till en cocktail som funkar för en. Jag tog tex Cimzia innan jag fick Humira och den fungerade inte alls.
 
Ja du, om jag och min mor fått bestämma så hade det varit så. Allra helst skulle den större, äldre ha munkorg när hon är med dem andra. Häromdagen hann hon inte mer än komma innanför dörren, fick syn på min minsta och flög på henne. Tack och lov lyckades jag vara snabb och fick tag i den äldre och hiva iväg henne.

Ägaren (mammas sambo) verkar inte vilja förstå allvaret i situationen och säger att de mindre retar hans hund och hon har rätt att säga ifrån. Men hon kan flyga på dem helt oprovocerat, bl a om två av de mindre leker med varandra så kommer hon helt plötsligt på att "nu ska det mördas småhund". :mad:
Hunden börjar bli till åren och har lite krämpor (bl a nervskada i ryggen), men det ska inte vara en ursäkt för hennes beteende.
Egentligen borde hon inte finnas mer, för hennes del hade det varit bättre om hon fått somna in, tror hon har ont i sin kropp och mår inte bra. Men försök säga det till ägaren. :crazy:
Jätte tråkigt att din mamma inte kan säga ifrån överför honom heller. Nu vet jag ju inte hur det är, men låter inte så trevligt med en person som honom som kör över henne och dig? :(
 
Jag håller tummarna för dig, jag fick verkligen mitt liv tillbaka :up: Sedan kan det ju vara så att de måste prova olika mediciner och olika doser innan de får till en cocktail som funkar för en. Jag tog tex Cimzia innan jag fick Humira och den fungerade inte alls.

Tack :heart Jag är både spänd och lite nervös inför måndag. Men ser mest fram emot att se om det hjälper.
Vore så skönt att få ett mer normalt liv igen. Just nu lever ja på toaletten igen. :(
Har ju haft sjukdomen i många år, men tror aldrig jag vänjer mig vid när det är som värst.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 318
Senast: tuaphua
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 825
Senast: Whoever
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 372
Senast: Nixehen
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 264
Senast: Shaggy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp