Jag vet knappt vart jag ska börja..

Jätte tråkigt att din mamma inte kan säga ifrån överför honom heller. Nu vet jag ju inte hur det är, men låter inte så trevligt med en person som honom som kör över henne och dig? :(

Det är ingen lätt situation och jag vet att min mamma har funderat på att lämna många gånger. Men nu har hon gett upp. Hon tror att hon är för gammal för att börja om och jag kan ju inte tvinga henne. Men det är så tråkigt att se. Han är väldigt speciell, helt sympatilös och som ett stort barn som blir irriterad och sur för minsta lilla.
 
Det är ingen lätt situation och jag vet att min mamma har funderat på att lämna många gånger. Men nu har hon gett upp. Hon tror att hon är för gammal för att börja om och jag kan ju inte tvinga henne. Men det är så tråkigt att se. Han är väldigt speciell, helt sympatilös och som ett stort barn som blir irriterad och sur för minsta lilla.
Jag förstår nog inte riktigt. Är hon inte i skick för att bo själv borde hon kanske ha hemtjänst eller nåt. Att leva själv är ju annars många gånger bättre än att leva i en dålig relation. Eller menar hon att hon måste ersätta karln med en annan karl? Mycket tragiskt i så fall.
 
Tack :heart Jag är både spänd och lite nervös inför måndag. Men ser mest fram emot att se om det hjälper.
Vore så skönt att få ett mer normalt liv igen. Just nu lever ja på toaletten igen. :(
Har ju haft sjukdomen i många år, men tror aldrig jag vänjer mig vid när det är som värst.

Jag vet alltför väl hur du känner dig :cry: *stor kram*
 
Jag förstår nog inte riktigt. Är hon inte i skick för att bo själv borde hon kanske ha hemtjänst eller nåt. Att leva själv är ju annars många gånger bättre än att leva i en dålig relation. Eller menar hon att hon måste ersätta karln med en annan karl? Mycket tragiskt i så fall.

Hon skulle absolut klara att bo själv. :) Men hon vill inte lämna huset och det måste hon om de delar på sig då han står på halva och hon har ingen möjlighet att köpa ut honom.
Så tyvärr handlar en stor del om pengar (skitdålig ursäkt jag vet).
Sen orkar hon helt enkelt inte ta tag i det (hon har haft det jobbigt psykiskt i många år just med "ta tag i saker" biten).

Hon vet att jag skulle stötta henne till 100 % men jag tror aldrig hon kommer ta det steget.
 
Tack :heartheart
Det är så skönt med folk som förstår. Ofta får man höra "jamen, lite dålig i magen är väl alla ibland" :meh:

Jo, och en fis på tvären är ju en baggis (och lätt humoristiskt) eller hur? :meh: Jag har åkt in till akuten (på läkares order) pga ohyggliga magsmärtor. Det var i början när de höll på att diagnosticera mig och jag var rätt dålig. Det visade sig att det "bara" var gaser men smärtan var verkligen hemsk och då är jag verkligen inte den som känner efter så mycket. Läkaren var glad att jag åkt in också, det kunde ha varit något värre...
 
Här kommer en liten uppdatering från mig.

Jag ligger på sjukan, legat här sedan i fredags. Hade tid till kameraundersökning av tarmen, de släppte inte hem mig igen.
Trots två behandlingar med Remsima (cellgifter) så ser tarmen fortfarande ut som en krigszon inuti och de finner ingen övre gräns för inflammationen.
Jag har legat på tarmvila och alla försök till att införa mat igen (flytande) går åt skogen.
Läkaren som var inne idag kliade sig bara i huvudet och gav mig piller som tillför goda tarmbakterier och visste väl inte riktigt vad han skulle göra.

Imorgon ska jag förhoppningsvis få träffa min ordinarie läkare, vi pratade om operation redan i fredags om nu inte detta hjälpte. Jag får kortison rätt in i blodet och dropp. Ingen förbättring alls.

Just nu känns allt hopplöst. Jag saknar mina två små hundar. Särskilt den äldre då hon låg på operationsbordet för 3 tandfrakturer när jag blev inlagd i fredags så jag har inte ens fått träffa henne sedan hon kom hem. :cry:
 
Här kommer en liten uppdatering från mig.

Jag ligger på sjukan, legat här sedan i fredags. Hade tid till kameraundersökning av tarmen, de släppte inte hem mig igen.
Trots två behandlingar med Remsima (cellgifter) så ser tarmen fortfarande ut som en krigszon inuti och de finner ingen övre gräns för inflammationen.
Jag har legat på tarmvila och alla försök till att införa mat igen (flytande) går åt skogen.
Läkaren som var inne idag kliade sig bara i huvudet och gav mig piller som tillför goda tarmbakterier och visste väl inte riktigt vad han skulle göra.

Imorgon ska jag förhoppningsvis få träffa min ordinarie läkare, vi pratade om operation redan i fredags om nu inte detta hjälpte. Jag får kortison rätt in i blodet och dropp. Ingen förbättring alls.

Just nu känns allt hopplöst. Jag saknar mina två små hundar. Särskilt den äldre då hon låg på operationsbordet för 3 tandfrakturer när jag blev inlagd i fredags så jag har inte ens fått träffa henne sedan hon kom hem. :cry:
1537819749089.png
 
Här kommer en liten uppdatering från mig.

Jag ligger på sjukan, legat här sedan i fredags. Hade tid till kameraundersökning av tarmen, de släppte inte hem mig igen.
Trots två behandlingar med Remsima (cellgifter) så ser tarmen fortfarande ut som en krigszon inuti och de finner ingen övre gräns för inflammationen.
Jag har legat på tarmvila och alla försök till att införa mat igen (flytande) går åt skogen.
Läkaren som var inne idag kliade sig bara i huvudet och gav mig piller som tillför goda tarmbakterier och visste väl inte riktigt vad han skulle göra.

Imorgon ska jag förhoppningsvis få träffa min ordinarie läkare, vi pratade om operation redan i fredags om nu inte detta hjälpte. Jag får kortison rätt in i blodet och dropp. Ingen förbättring alls.

Just nu känns allt hopplöst. Jag saknar mina två små hundar. Särskilt den äldre då hon låg på operationsbordet för 3 tandfrakturer när jag blev inlagd i fredags så jag har inte ens fått träffa henne sedan hon kom hem. :cry:
Hoppas verkligen att de kan hjälpa dig så du snart är hemma med dina hundar igen.

Krya på dig kramar :heart
 
Här kommer en liten uppdatering från mig.

Jag ligger på sjukan, legat här sedan i fredags. Hade tid till kameraundersökning av tarmen, de släppte inte hem mig igen.
Trots två behandlingar med Remsima (cellgifter) så ser tarmen fortfarande ut som en krigszon inuti och de finner ingen övre gräns för inflammationen.
Jag har legat på tarmvila och alla försök till att införa mat igen (flytande) går åt skogen.
Läkaren som var inne idag kliade sig bara i huvudet och gav mig piller som tillför goda tarmbakterier och visste väl inte riktigt vad han skulle göra.

Imorgon ska jag förhoppningsvis få träffa min ordinarie läkare, vi pratade om operation redan i fredags om nu inte detta hjälpte. Jag får kortison rätt in i blodet och dropp. Ingen förbättring alls.

Just nu känns allt hopplöst. Jag saknar mina två små hundar. Särskilt den äldre då hon låg på operationsbordet för 3 tandfrakturer när jag blev inlagd i fredags så jag har inte ens fått träffa henne sedan hon kom hem. :cry:
Usch, börjar nästan grina för din skull (i mitt nyvakna, uppgivna tillstånd med en trotsig 1,5 åring som går bärsärk). Hoppas för allt i världen du får hjälp snart! 💕
 
Här kommer en liten uppdatering från mig.

Jag ligger på sjukan, legat här sedan i fredags. Hade tid till kameraundersökning av tarmen, de släppte inte hem mig igen.
Trots två behandlingar med Remsima (cellgifter) så ser tarmen fortfarande ut som en krigszon inuti och de finner ingen övre gräns för inflammationen.
Jag har legat på tarmvila och alla försök till att införa mat igen (flytande) går åt skogen.
Läkaren som var inne idag kliade sig bara i huvudet och gav mig piller som tillför goda tarmbakterier och visste väl inte riktigt vad han skulle göra.

Imorgon ska jag förhoppningsvis få träffa min ordinarie läkare, vi pratade om operation redan i fredags om nu inte detta hjälpte. Jag får kortison rätt in i blodet och dropp. Ingen förbättring alls.

Just nu känns allt hopplöst. Jag saknar mina två små hundar. Särskilt den äldre då hon låg på operationsbordet för 3 tandfrakturer när jag blev inlagd i fredags så jag har inte ens fått träffa henne sedan hon kom hem. :cry:

Näe, så trist. :( Stor kryakram!
 
Här kommer en liten uppdatering från mig.

Jag ligger på sjukan, legat här sedan i fredags. Hade tid till kameraundersökning av tarmen, de släppte inte hem mig igen.
Trots två behandlingar med Remsima (cellgifter) så ser tarmen fortfarande ut som en krigszon inuti och de finner ingen övre gräns för inflammationen.
Jag har legat på tarmvila och alla försök till att införa mat igen (flytande) går åt skogen.
Läkaren som var inne idag kliade sig bara i huvudet och gav mig piller som tillför goda tarmbakterier och visste väl inte riktigt vad han skulle göra.

Imorgon ska jag förhoppningsvis få träffa min ordinarie läkare, vi pratade om operation redan i fredags om nu inte detta hjälpte. Jag får kortison rätt in i blodet och dropp. Ingen förbättring alls.

Just nu känns allt hopplöst. Jag saknar mina två små hundar. Särskilt den äldre då hon låg på operationsbordet för 3 tandfrakturer när jag blev inlagd i fredags så jag har inte ens fått träffa henne sedan hon kom hem. :cry:

Men fy så jobbigt, stackars dig! :heart

Ge inte upp hoppet om kortisonet än bara, det tog rätt lång tid när jag var inlagd innan det kickade in (jag fick öht inte prova att äta något på 5 dagar, det var bara dropp och kortison).

*stor kram* PM:a om du vill :)
 
Tack för alla era uppmuntrande svar :heart
Ni ska verkligen veta att ni är guld värda.

Efter samtal med min ordinarie läkare idag är det nu bestämt att det blir operation. Har jag tur finns det tid för mig redan på torsdag denna veckan.
Jag har fått prata med stomiterapeuten idag och ska få träffa kirurgen imorgon då jag är lite orolig inför smärtorna efter operationen.

Imorgon vet jag mer.
 
Tack för alla era uppmuntrande svar :heart
Ni ska verkligen veta att ni är guld värda.

Efter samtal med min ordinarie läkare idag är det nu bestämt att det blir operation. Har jag tur finns det tid för mig redan på torsdag denna veckan.
Jag har fått prata med stomiterapeuten idag och ska få träffa kirurgen imorgon då jag är lite orolig inför smärtorna efter operationen.

Imorgon vet jag mer.

Håller tummar, tår och tassar för att allt går bra :heart
 
Jag är ledsen för att detta mer har blivit en tråd om min sjukdom just nu än om relationer. Men jag vill ändå ge er en liten uppdatering.

Imorgon är jag inbokad för akut operation av min tjocktarm. Hela tjocktarmen ska tas bort och jag ska få stomi.

Jag är inte ledsen över detta, tvärtom ser jag fram emot att få börja på nytt och få ett friskare liv.
Jag har legat inne på sjukhuset sedan den 21:a september och endast fått vara hemma lite på permission emellan.
Jag har otroligt ont, är svag och mår på det stora hela riktigt pissigt men nu försöker jag att se framåt.

Hur det går med jobbet vet jag inte, chefen har jag inte hört ett ljud från på snart en vecka. Han meddelar bara genom min kollega att jag ska ringa och det finns bara inte energi till att sitta och diskutera något med honom just nu. Särskilt när han inte verkar förstå. Min gissning är att jag inte har något jobb kvar..
Han vill bara inte skriva något till mig då saker som står på papper måste han ju stå för senare (jag vill själv ha allt på papper, har blivit blåst så många gånger av arbetsgivare tidigare).
Själv har jag varit noga och uppdaterat honom (med hjälp av min mor) om vad som händer när jag fått ny information. Men alltså ingen respons.

Nu försöker jag dock fokusera på min kommande operation och läkningen / återhämtningen som kommer därefter.
Jag ska försöka uppdatera er, om ni orkar läsa mer om mitt eländiga liv :heart
 
Jag är ledsen för att detta mer har blivit en tråd om min sjukdom just nu än om relationer. Men jag vill ändå ge er en liten uppdatering.

Imorgon är jag inbokad för akut operation av min tjocktarm. Hela tjocktarmen ska tas bort och jag ska få stomi.

Jag är inte ledsen över detta, tvärtom ser jag fram emot att få börja på nytt och få ett friskare liv.
Jag har legat inne på sjukhuset sedan den 21:a september och endast fått vara hemma lite på permission emellan.
Jag har otroligt ont, är svag och mår på det stora hela riktigt pissigt men nu försöker jag att se framåt.

Hur det går med jobbet vet jag inte, chefen har jag inte hört ett ljud från på snart en vecka. Han meddelar bara genom min kollega att jag ska ringa och det finns bara inte energi till att sitta och diskutera något med honom just nu. Särskilt när han inte verkar förstå. Min gissning är att jag inte har något jobb kvar..
Han vill bara inte skriva något till mig då saker som står på papper måste han ju stå för senare (jag vill själv ha allt på papper, har blivit blåst så många gånger av arbetsgivare tidigare).
Själv har jag varit noga och uppdaterat honom (med hjälp av min mor) om vad som händer när jag fått ny information. Men alltså ingen respons.

Nu försöker jag dock fokusera på min kommande operation och läkningen / återhämtningen som kommer därefter.
Jag ska försöka uppdatera er, om ni orkar läsa mer om mitt eländiga liv :heart

Vill bara ge en kram!!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 332
Senast: tuaphua
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 885
Senast: Whoever
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 380
Senast: Nixehen
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 274
Senast: Shaggy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp