Jag vet knappt vart jag ska börja..

[Domino_s]

Bra beslut, och vad skönt att ni endå fått ett bra "avslut" där ni kunnat prata med varandra i lugn och ro.

Nu vet jag inte vart i Sverige du kommer befinna dig, men är du i behov av en fika, prat och bor i Dalarna så finns jag här.

Ja, det var otroligt skönt att vi fick prata igenom hur vi känner och vad vi vill. Det hade känts så otroligt mycket värre om vi hade slutat som ovänner.

Jag kommer befinna mig i Småland, så en bit från Dalarna. Men man vet aldrig ifall jag får vägarna uppåt.
Då tar jag gärna ditt erbjudande

 

[SaraXX]

Finns i Småland. Har brutit upp från långt förhållande där det i slutet var väldigt heligt och bedyrande om att nu skulle det bli bättre. Hör av dig om du behöver spy galla lite eller så.

Sköt om dig.

 

[Domino_s]

Idag är det jobbigt, riktigt jobbigt.. Jag har hjärtklappning och en sådan oro i kroppen att jag vet inte vad jag ska göra med mig själv snart.

Jag vet att min ena medicin kan ge hjärtklappning men det här är extremt. Jag försöker hålla mig sysselsatt och tänka på annat.
Jag har Atarax att ta till när det blir för svårt, men vill ju helst inte behöva ta en massa mediciner om jag kan undgå.

Just nu vet jag inte hur jag ska klara mig ända tills i slutet av Juli, men jag antar att tiden kommer gå fortare på slutet. Och om jag tycker att det är tufft nu så tror jag det blir sju resor värre när jag är påväg till Sverige.

Jag tror inte jag kommer känna någon form av lättnad. Bara smärta, sorg och tomhet blandat i en enda stor röra.

Usch, vad negativt det här blev. Men det är så det är idag.

 

[Domino_s]

Finns i Småland. Har brutit upp från långt förhållande där det i slutet var väldigt heligt och bedyrande om att nu skulle det bli bättre. Hör av dig om du behöver spy galla lite eller så.

Sköt om dig.

Tack

 

[Singoalla]

Idag är det jobbigt, riktigt jobbigt.. Jag har hjärtklappning och en sådan oro i kroppen att jag vet inte vad jag ska göra med mig själv snart.

Jag vet att min ena medicin kan ge hjärtklappning men det här är extremt. Jag försöker hålla mig sysselsatt och tänka på annat.
Jag har Atarax att ta till när det blir för svårt, men vill ju helst inte behöva ta en massa mediciner om jag kan undgå.

Just nu vet jag inte hur jag ska klara mig ända tills i slutet av Juli, men jag antar att tiden kommer gå fortare på slutet. Och om jag tycker att det är tufft nu så tror jag det blir sju resor värre när jag är påväg till Sverige.

Jag tror inte jag kommer känna någon form av lättnad. Bara smärta, sorg och tomhet blandat i en enda stor röra.

Usch, vad negativt det här blev. Men det är så det är idag.

Det är alltid svårast i början Klyscha, men tiden läker alla sår. Ta en dag i taget och sysselsätt dig med saker som känns okej att göra under tiden. Lugn promenad är bra mot ångest.

 

[vallhund]

Idag är det jobbigt, riktigt jobbigt.. Jag har hjärtklappning och en sådan oro i kroppen att jag vet inte vad jag ska göra med mig själv snart.

Jag vet att min ena medicin kan ge hjärtklappning men det här är extremt. Jag försöker hålla mig sysselsatt och tänka på annat.
Jag har Atarax att ta till när det blir för svårt, men vill ju helst inte behöva ta en massa mediciner om jag kan undgå.

Just nu vet jag inte hur jag ska klara mig ända tills i slutet av Juli, men jag antar att tiden kommer gå fortare på slutet. Och om jag tycker att det är tufft nu så tror jag det blir sju resor värre när jag är påväg till Sverige.

Jag tror inte jag kommer känna någon form av lättnad. Bara smärta, sorg och tomhet blandat i en enda stor röra.

Usch, vad negativt det här blev. Men det är så det är idag.

Du behöver inte vara rädd för att ta atarax.
"Symtomatisk behandling av ångest och oro: Normaldos. Vuxna: 10-50 mg dagligen fördelat på 2-3 administreringstillfällen, upp till 100 mg/dag. "
http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=19570405000021

 

[Lovisaleonora]

Idag är det jobbigt, riktigt jobbigt.. Jag har hjärtklappning och en sådan oro i kroppen att jag vet inte vad jag ska göra med mig själv snart.

Jag vet att min ena medicin kan ge hjärtklappning men det här är extremt. Jag försöker hålla mig sysselsatt och tänka på annat.
Jag har Atarax att ta till när det blir för svårt, men vill ju helst inte behöva ta en massa mediciner om jag kan undgå.

Just nu vet jag inte hur jag ska klara mig ända tills i slutet av Juli, men jag antar att tiden kommer gå fortare på slutet. Och om jag tycker att det är tufft nu så tror jag det blir sju resor värre när jag är påväg till Sverige.

Jag tror inte jag kommer känna någon form av lättnad. Bara smärta, sorg och tomhet blandat i en enda stor röra.

Usch, vad negativt det här blev. Men det är så det är idag.

Min egen medicin brukar vara att hålla mig sysselsatt och ta mig igenom timme för timme. Ta Atarax om du behöver, det finns väl ingen anledning att lida i onödan?

 

[Urigurien]

Och om jag tycker att det är tufft nu så tror jag det blir sju resor värre när jag är påväg till Sverige.

Fast det tror inte jag! Efter ett par skilsmässor och någon ofrivillig flytt så tycker jag att det oftast är som värst just när man ska fatta det slutgiltiga beslutet. När detta väl är klart (och sjunkit in och landat i dig) så blir själva förändringen mer som en administration av något som bara ska hanteras, steg för steg. Så min erfarenhet säger mig att det är som värst nu. Flytt och administration av allt blir kanske till och med en relativt positiv process, som kan ge energi och en känsla av att du styr ditt eget liv.

(sen är ju jag inte du, så det kan förstås vara på något helt annat sätt för dig :-) )

 

[Domino_s]

Idag tog jag bilen och körde till en av de större städerna här i Danmark. Fick gå och strosa i affärer inne på ett stort shoppingcenter, köpa lite pysselmaterial så jag har något att hålla mig sysselsatt med.
Köpte även lite nya krukor till mina pelargoner (samlare och förädlare) så har jag något att göra imorgon eller söndag med att plantera om några.

Det var ett avbrott som jag verkligen behövde även om det alltid känns lite vanskligt att åka iväg, men jag känner mig ändå ganska säker inne i affärer med tanke på att toaletter finns överallt.

Jag har fått ringt upp elbolag, bredbandsleverantör och agria i Sverige så nu är allt uppsagt och hundarna blir flyttade 1 augusti.

Men jag är som en levande död, ingen glädje.. inga känslor alls egentligen. Matlusten är helt borta, köpte färdig soppa som bara är att värma. Jag måste ju ha i mig någonting.

Jag vet att det är tidigt, att allt är så färskt. Men när vänder det, när blir man glad igen?

 

[tanten]

Idag tog jag bilen och körde till en av de större städerna här i Danmark. Fick gå och strosa i affärer inne på ett stort shoppingcenter, köpa lite pysselmaterial så jag har något att hålla mig sysselsatt med.
Köpte även lite nya krukor till mina pelargoner (samlare och förädlare) så har jag något att göra imorgon eller söndag med att plantera om några.

Det var ett avbrott som jag verkligen behövde även om det alltid känns lite vanskligt att åka iväg, men jag känner mig ändå ganska säker inne i affärer med tanke på att toaletter finns överallt.

Jag har fått ringt upp elbolag, bredbandsleverantör och agria i Sverige så nu är allt uppsagt och hundarna blir flyttade 1 augusti.

Men jag är som en levande död, ingen glädje.. inga känslor alls egentligen. Matlusten är helt borta, köpte färdig soppa som bara är att värma. Jag måste ju ha i mig någonting.

Jag vet att det är tidigt, att allt är så färskt. Men när vänder det, när blir man glad igen?

När det vänder är nog helt individuellt?

Det beror också mycket på hur det skedde. Nu är det du själv som fattat beslutet - du har inte blivit dumpad. Det tror jag är en positiv sak.

Tror också - om jag ska se till egen erfarenhet - att man måste vara aktiv själv. Dvs se till att göra sånt som du nu gjorde. Åka iväg, skingra tankar, försöka hitta saker att göra.

Och framförallt tror jag att man inte ska låsa in sig. Människor är flockdjur och man behöver vara bland andra för att läka. Inte sitta ensam i sin kammare och vänta på att det ska gå över.

En vacker dag inser du att du nte längre saknar, utan kanske bara är arg. Eller inte känner något speciellt alls. Kanske om några veckor. Kanske om några månader.

 

[Domino_s]

Hoppas ni står ut med mina dagliga inlägg om hur det går för mig. Ni har blivit en utsläppsventil för mig.
Något som gör att jag inte förlorar förståndet och bryter ihop helt.

Idag är det en vecka sedan, jag har sovit superdåligt inatt. Vaknat med hjärtklappning flera gånger och hade sån otroligt olustkänsla i hela kroppen när jag vaknade på morgonen.

Igår blev lägenheten uppsagd så idag har jag städat av så hjälpligt jag orkar och tagit bilder. Det är "vi" själva som annonserar, vilket jag tycker är otroligt bra så kan jag välja att ge telefonnummer till hyresvärden till den som vill ta över den 1 augusti (ingen mer hyra för mig).

Så nu håller jag tummarna att det är många som hör av sig. Jag tror att det går fort, lägenheten ligger i ett attraktivt område, har bra hyra och med egen trädgård.
Men det är så otroligt tungt, jag vill ju inte flytta härifrån egentligen, har verkligen älskat att bo här.

 

[monster1]

Idag tog jag bilen och körde till en av de större städerna här i Danmark. Fick gå och strosa i affärer inne på ett stort shoppingcenter, köpa lite pysselmaterial så jag har något att hålla mig sysselsatt med.
Köpte även lite nya krukor till mina pelargoner (samlare och förädlare) så har jag något att göra imorgon eller söndag med att plantera om några.

Det var ett avbrott som jag verkligen behövde även om det alltid känns lite vanskligt att åka iväg, men jag känner mig ändå ganska säker inne i affärer med tanke på att toaletter finns överallt.

Jag har fått ringt upp elbolag, bredbandsleverantör och agria i Sverige så nu är allt uppsagt och hundarna blir flyttade 1 augusti.

Men jag är som en levande död, ingen glädje.. inga känslor alls egentligen. Matlusten är helt borta, köpte färdig soppa som bara är att värma. Jag måste ju ha i mig någonting.

Jag vet att det är tidigt, att allt är så färskt. Men när vänder det, när blir man glad igen?

Det smyger sig på vändningen plötsligt upptäcker man att man är mer glad än ledsen . Vad kul med pelargoner, vart i Småland landar du när du kommit till Sverige?

 

[Domino_s]

Det smyger sig på vändningen plötsligt upptäcker man att man är mer glad än ledsen . Vad kul med pelargoner, vart i Småland landar du när du kommit till Sverige?

Ja, det är det jag hoppas på. Att en dag vakna och faktiskt se positivt på alltihopa.

Jag hamnar hos min mor utanför Nässjö nu till att börja med

 

[Loons]

Första svaret: Varit med om samma, med en vuxen man. Ljög så det rann, vi hade köpt hus ihop, min värld rasade, men jag fick det svart på vitt på fb. Han ändrar sig aldrig. nu 1 1/2 år senare är jag LYCKLIG igen, och har världens bästa kille. Ingen kontakt med exet, han körde ner mig mentalt, stress, depression , ångest etc. och man märker först spårren av det sviket i nästa förhållande med att inte kunna lita på andra. ALDRIG IGEN.

Mitt råd är: Lämna, även om det känns omöjligt, det blir så mycket bättre sen.

 

[Loons]

ah, bra beslut. Det kommer kännas bättre sen, även om det känns helt jävla omöjligt just nu. Jag känner igen mig i det du skriver, då det va exakt samma som för mig. Jag bodde långt bort (Sverige) och min familj i Danmark. Mådde så fruktansvärt dåligt. Kände ingenting, kunde inte äta eller sova.

Det är cheesy, men det stämmer "what doesnt kill you makes you stronger". Man kan växa av att bli trampat på. Man lär sig sin egen styrka, och tänka "jag tänker fan inte stanna med en person som behandlar mig så"- En person som gör saker, fast dom vet deras partner blir oerhörd ledsen av det. Såna människor skall man ta sig bort ifrån. Håll fast vid din framtid, och blicka framåt. Det känns omöjligt nu, men där kommer finnas en annan bättre kärlek i framtiden.

 

[Lingon]

Ja, det är det jag hoppas på. Att en dag vakna och faktiskt se positivt på alltihopa.

Jag hamnar hos min mor utanför Nässjö nu till att börja med

Jag har egentligen inget annat att säga än att jag tycker att du låter klok och stark.

 

[Domino_s]

Uppdatering från mitt lilla privata helvete, mår riktigt dåligt och mina mediciner hjälper inte till. Tack och lov har jag en telefontid till läkaren imorgon.

Igår fick jag ialla fall röjt lite och tagit bilder, skrev en annons på lägenheten som jag la upp imorse.
Jag har redan 2 visningar imorgon och en på lördag. Så det verkar tack och lov gå ganska snabbt att få en lösning på det problemet.

Mitt största kval just nu är hur mycket jag ska ta med mig och hur mycket jag ska sälja här nere? Det kommer bara bli möjlighet att köra 1 omgång med flyttsläp + min bil (som dock inte är så stor).

Jag vet att det bara är saker, men de har otroligt sentimentalt värde för mig

 

[Cattis_E]

Uppdatering från mitt lilla privata helvete, mår riktigt dåligt och mina mediciner hjälper inte till. Tack och lov har jag en telefontid till läkaren imorgon.

Igår fick jag ialla fall röjt lite och tagit bilder, skrev en annons på lägenheten som jag la upp imorse.
Jag har redan 2 visningar imorgon och en på lördag. Så det verkar tack och lov gå ganska snabbt att få en lösning på det problemet.

Mitt största kval just nu är hur mycket jag ska ta med mig och hur mycket jag ska sälja här nere? Det kommer bara bli möjlighet att köra 1 omgång med flyttsläp + min bil (som dock inte är så stor).

Jag vet att det bara är saker, men de har otroligt sentimentalt värde för mig

Gör en lista med kommentar om de saker som är viktiga för dig?
Om du skriver ned varför de olika sakerna är viktiga för dig kanske det är lättare att välja?

Jag sätter inte så mycket sentimentalt värde i saker så egentligen är jag kanske inte rätt person att svara, en de flesta tankar brukar vara lättare att reda ut om man skrivit ned dem.
Jag hade velat släpa så lite som möjligt, så om jag hade råd att köpa många möbler på plats hade jag lämnat allt sådant. Men man är ju olika och jag har förstått att alla inte klarar det.

 

[Loons]

Uppdatering från mitt lilla privata helvete, mår riktigt dåligt och mina mediciner hjälper inte till. Tack och lov har jag en telefontid till läkaren imorgon.

Igår fick jag ialla fall röjt lite och tagit bilder, skrev en annons på lägenheten som jag la upp imorse.
Jag har redan 2 visningar imorgon och en på lördag. Så det verkar tack och lov gå ganska snabbt att få en lösning på det problemet.

Mitt största kval just nu är hur mycket jag ska ta med mig och hur mycket jag ska sälja här nere? Det kommer bara bli möjlighet att köra 1 omgång med flyttsläp + min bil (som dock inte är så stor).

Jag vet att det bara är saker, men de har otroligt sentimentalt värde för mig

Vart är det någonstans i danmark?

 

[mandalaki]

Vad bra du är på att hantera det praktiska trots att du mår så dåligt! Det tyder på styrka, och goda förutsättningar att klara resten också.