Ja men folk tycker att "vår" strand (eller såklart allas strand det är den allmänna morgonpromenaden, hundpromenaden och barnpromenaden) är "mitt i ingenstans" och vildcampar eller campar där. Gissar att "folk" definierar strand som en plats med sand, parasoller och en drinkbar.Förlåt, hänger inte riktigt med. Menar du att folk går på toa lite här och var och på en strand?? Att man gör det om man är mitt ute i ingenstans (tänker fjällen, skogen eller liknade) blir ju självklart i och med att toa inte finns inom x timmars avstånd men aldrig där folk kan gå.
Så vi har en jättefin, lång, såklart, det är en ö... strand (definierat som kant mellan hav och land, inte som sand och parasoller) som går som promenad (från Visby om man vill gå någon mil, till vartsomhelst längs med kanten om man vill gå någon mil till. Det är ju en ö.. så man kan säkert komma tillbaka runt.) där man här och var kan bada.
Vatten, sten, stig och ovanför det sceniska jättefina tallar i en gräns och bortom tallarna tex åkrar eller betesmark eller vad som. Den här jättefina tunna tallgränsen är tydligen "mitt ute i ingenstans" antar då att det är- "skogen" och är totalt mosproppad av vildcampare och högar hjälpligt täckta med toapapper. Imponerande att hitta tältplats. Det var så man kunde gråta när man var liten och ville klättra och det är så man kan gråta när man har en fyraåring eller en hund och varelsen vill vika av från stigen någon meter. Jättevidrigt!
(ugh nu låter jag som min gamla faster, men seriöst)
Vill i alla fall konstatera att det är liksom aldrig ute i ingenstans för alla. Alla går inte exakt på just stigen och inom en halvmeter från den.
(och då måste jag erkänna att jag också diskuterar med sagda hunds ägare som också tycker att "ingen" går i "skogen". Utom fyraåringar och hundar då... och jag som dinglar i andra änden av kopplet (frivilligt såklart).)
Senast ändrad: