Sv: Jaktinstinkt
Eller så har man turen och får en med sjujäkla jaktinstinkt som drar på allt om läge finns, av rasen cavalier king charles spaniel

. Denna jaktinstinkt har bara varit positiv anser jag, då han har en arbetsmotor för flera och kan träna i timmar. Mycket intensiv liten hund som älskar att jobba. Denna jakten han hade i sig är visserligen under kontroll då hans arbetsglädje även gjorde honom samarbetsvillig. Så han tycker att matte numer är roligare än att jaga ett fånigt rådjur
Min cavalier x pappis är den hund jag haft med absolut störst jaktinstinkt och viltintresse. Och då har vi haft både vorsteh och greyhound.
Sen, som redan sagts - vad är jaktinstinkt? De allra flesta hundar oavsett ras har ju det i någon mån anser jag. Kasta bollen eller dra iväg en trasa och de flesta hundar tänder. Dvs instinkten att förfölja och jaga ett byta som retar just jaktinstinkten. Att ruska kamptrasan är ju också ett beteende kopplat till jakt.
Viltintresse är dock en annan sak, dvs intresser av vilt, och att leta upp och jaga vilt.
Greyhoundarna hade ju HÖG jaktinstinkt, dvs det där att
som svar på retning ta upp jakten, förfölja och helst gripa byte. Men det var retningen som startade det. Dvs en hare som skuttade in i synfället och pling - jaga! Men de hade NOLL intresse av att aktivt leta upp någon hare.
Medan tex pappis/cavaliertiken, och även vorstehn BÅDE svarade på retning (skuttande hare i synfältet) OCH aktivt ansträngde sig för att leta upp vilt genom att spåra efter det (viltintresse).
Viktor, riesenschnauzer, har en extrem jaktinstinkt, men tack och lov noll viltintresse. Dvs rör det sig och han ser det och det retar (sak samma om det är hare, boll, katt, rådjur eller en blåsande plastpåse eller löv - eller för den delen fluga, fjäril eller sparv) så PLING - det ska jagas. Men han letar inte aktivt (spårar) varken katt, fjäril eller rådjur.
Viktors jaktinstinkt är klart besvärande, och i den omfattning han har INGET jag önskar hos en riesen alls. Men samtidigt är den en enorm tillgång i träningen. Synretningen av en boll i mattes hand och han slår knut på sig själv, vetskapen om att bollen och det den innebär för honom i mattes ficka och han slår knut på sig själv. Samtidigt som han utan problem kan vara lös i skogen utan att ta upp ett enda spår. Om vilt/retning skulle dyka upp i hans synfält däremot så.. Och det gör det till en belastning med än så länge. Då en synretning av en katt t ex lätt utklassar bollen i mattes ficka, och någon ANNANS kastade boll lätt utklassar bollen i mattes ficka.
Dock anser jag inte som någon skrev att viltintresset är kopplat till lusten att nedlägga och döda byte. De kan ha noll viltintresse såtillvida att de inte skulle bry sig ett smack om att spåra, men stor jaktinstinkt kombinerad med lusten att nedlägga/döda. Jag tvivlar inte en sekund på att Viktor skulle döda en hare han tagit upp jakten på, om han bara hann ifatt den. Men där är det jakten som VÄCKER lusten att nedlägga. Det är därför jag INTE är förtjust ens i hans lekjagande av katter. För det tar en tiondels sekund en tragisk dag för att lekjakt ska slå över i nedläggandejakt. Oavsett att han inte lägger två strån i kors för att aktivt leta rätt på en katt.
Han bor ju med katter, och de är bara 'roliga' om de rör sig retande, dvs snabbt/ryckigt/etc. Och just med katt iaf leker han även då han jagar, det är jakten som är det roliga. Men den dag han skulle t ex lekbita, det blir för hårt, katten skriker och det blir blodsmak, då tror jag han skulle gå över till något helt annat än jakt. På samma sätt som min grey, som helst sket i våra katter en om de fräste i 320 knyck framför nosen på henne, men jagade andras gjorde, när hon dödade grannens katt. HÖG jaktinstinkt, NOLL intresse av att varken med syn eller nära leta upp varken katt eller vilt, men väck jakten, och målet var att döda.