Jobbade med hästar. Läste miljövetenskap och nationalekonomi, vilket följdes av psykologi, tog en kandidat. Jobbade inom hemtjänsten, och på mejeri. Gick vidare till global studies and human rights, tog en magister. Jobbade med admin. Fick stipendium och lämnade landet. Kom tillbaka och sökte jobb, läste pedagogik. Fick lärarjobb. Läste svenska som andraspråk, skönlitterärt skrivande, och mer pedagogik. Tog lärarexamen. Jobbar på. Läser specialpedagogik.
Trivs helt klar i mitt gebit! Men det var inte där jag började, eller där jag befann mig när jag trodde mig vara färdigutbildad. Allt förändras. Just nu ser jag ingen självklar orsak att byta yrke, men vem vet - som ex:ad specialpedagog sen kanske det är bra att byta arbetsplats ett tag... och i helgen satt jag och drömde om att bli trädgårdsmästare.
Det är nyttigt att hålla dörrarna öppna och se sig själv som del i en bildningsprocess! Aldrig färdig. Lite lagom konstant existentiell ångest.![]()
Jag känner mig ”trist” som följt ett mer rakt spår och trivs med det, men å andra sidan kan jag helt hålla med om att man hela tiden lär sig mer och aldrig blir färdig även om man håller sig inom ett ganska smalt område. Men inte så mycket existentiell ångest. Å andra sidan kanske inte det är helt sant, eftersom jag strängat min lyra med fler strängar även om de inte är lika ”yrkesinriktade”.