Bukefalos 28 år!

Jobberbjudande vs graviditet

Arabesk

Trådstartare
Nu står jag här med ett dilemma som jag behöver all upptänklig input på. Jag har ett jätteroligt jobb idag där jag delvis varit ansvarig för handledning av kollegor och utveckling av vår fortbildning på arbetsplatsen. Den andra delen av arbetet är den ursprungliga tjänsten som jag verkligen brinner för, och som jag inte vill släppa för allt i världen. Sedan vår dotter kom för ett år sedan är det bara ursprungsuppdraget jag utför, och såväl allt väl. Idag kom dock min chef till mig och frågade om jag på deltid vill arbeta vidare med utvecklingsprojektet, och på den andra halvan av tjänsten fortsätta med mitt ursprungliga uppdrag. Detta innebär ett steg uppåt karriärmässigt, nya utmaningar och lärdomar samt förhoppningsvis givande samarbete med en annan kollega som skulle ha en liknande tjänst. Ett drömjobb, alltså.

Problemet är bara det att jag nyligen fått veta att vi väntar barn i höst. Det innebär att jag kommer att vara föräldraledig och bara jobba två månader efter sommarsemestern. Min chef vill egentligen hitta en anställd som kan ha utvecklingsprojektet på heltid, men har inte lyckats rekrytera någon. Nu vill hon att jag och en kollega driver det på halvtid vardera, och ska senare försöka hitta någon på heltid (vilket jag inte är intresserad av). Alltså kommer den här tjänsten förmodligen inte finnas kvar när jag återkommer från min föräldraledighet.

Då är frågan, vad säger jag till chefen? Jag vill ju ha jobbet, men det blir en väldigt kort tid jag kan utföra det. Jag vill också visa att jag verkligen vill utvecklas åt det hållet och visa min uppskattning för erbjudandet.

Samtidigt är jag inte beredd att berätta om graviditeten, och vi ska strax ha lönesamtal där jag inte vill att chefen ska veta att jag är gravid (jag vet att det inte ska påverka lönesättning, men betvivlar att det inte gör det med tanke på hur det varit för föräldralediga kollegor).

Att säga "ja, tack" för att om ett par månader berätta att jag inte ska jobba alls känns inte särskilt schysst. Hur hade ni tänkt?
 
Jättesvårt. Jag var i liknande sits och tackade nej till erbjudandet och sa orsaken. Inte det smidigaste för lönesamtalet men jag resonerade som så att jag hade mer att förlora på om chefen skulle tycka att jag vore knepig och inte intresserad nog osv. I efterhand är jag glad för det eftersom min graviditet blev oväntat krånglig så jag fick jobba deltid en del, men gud att det svidit ibland. Att tacka nej till drömjobbet liksom.. så jag har svårt att råda. Jag hade nog inte superprioriterat lönen (om du inte måste förstås) utan mer tänkt framåt och på det där drömjobbet. Har det nån större effekt om du tar det..? Eller kommer det ändå inte vara nån bra chans att fortsätta på det spåret sen när du är tillbaka?
 
Jag hade tackat ja! Det verkar ju ändå vara ett uppdrag på begränsad tid, så varför inte?
Så har jag inte tänkt- att det kanske är gott nog att jag genomför arbetet under några månader. Ska jag då vara kall och inte säga till chefen att det blir under en mycket begänsad tid, utan berätta det senare? Det känns inte helt schysst...
 
Jättesvårt. Jag var i liknande sits och tackade nej till erbjudandet och sa orsaken. Inte det smidigaste för lönesamtalet men jag resonerade som så att jag hade mer att förlora på om chefen skulle tycka att jag vore knepig och inte intresserad nog osv. I efterhand är jag glad för det eftersom min graviditet blev oväntat krånglig så jag fick jobba deltid en del, men gud att det svidit ibland. Att tacka nej till drömjobbet liksom.. så jag har svårt att råda. Jag hade nog inte superprioriterat lönen (om du inte måste förstås) utan mer tänkt framåt och på det där drömjobbet. Har det nån större effekt om du tar det..? Eller kommer det ändå inte vara nån bra chans att fortsätta på det spåret sen när du är tillbaka?
Det är jättesvårt att veta hur det ser ut med tjänster om ett-två år. Kanske kan jag göra något liknande, men förmodligen inte. Min förra graviditet var väldigt enkel, särskilt mot slutet. Men jag vet ju inte om jag kommer må lika bra denna gång.

Ibland tänker jag att jag bara måste accepetera att vi håller på att bilda familj och att jag inte kan låta alla cylindrar vara igång på alla arenor samtidigt.... å andra sidan är det ju roligt med nya utmaningar och möjligheter.
 
Jag hade sagt som det är och hade det sedan missgynnat mig vid t.ex. lönesamtal hade jag sökt annat jobb. Hos en sådan arbetsgivare vill jag ändå inte jobba.
 
Så har jag inte tänkt- att det kanske är gott nog att jag genomför arbetet under några månader. Ska jag då vara kall och inte säga till chefen att det blir under en mycket begänsad tid, utan berätta det senare? Det känns inte helt schysst...
Alltså - du vet ju att det är på begränsad tid eftersom chefen vill ha någon på heltid så småningom, och du inte är intresserad av att jobba med detta på heltid. Det räcker väl så - båda vet att det inte är ett oändligt långt uppdrag och att saker kan komma att ändras snabbt. Vore jag du, så skulle jag vara noga med att betona att du ser det just så - ett roligt och utvecklande uppdrag som du ser som tidsbegränsat eftersom målet är att hitta någon på heltid. Och tacka ja på de premisserna.

Angående graviditeten, så tycker jag att du berättar om den när det passar dig. Jag hade personligen inte berättat tidigare än jag från början planerat bara för att ta någon sorts extra hänsyn. Din skyldighet är att informera arbetsgivaren senast 2 månader innan planerad föräldraledighet, ingenting annat. Många berättar förstås tidigare än så, men det finns ingen skyldighet att göra det, och jag tycker inte det är oschysst att låta bli att berätta tidigare än du planerat.
 
Det är jättesvårt att veta hur det ser ut med tjänster om ett-två år. Kanske kan jag göra något liknande, men förmodligen inte. Min förra graviditet var väldigt enkel, särskilt mot slutet. Men jag vet ju inte om jag kommer må lika bra denna gång.

Ibland tänker jag att jag bara måste accepetera att vi håller på att bilda familj och att jag inte kan låta alla cylindrar vara igång på alla arenor samtidigt.... å andra sidan är det ju roligt med nya utmaningar och möjligheter.

Du vet bara hur det ser ut just nu, och det är det enda du kan förhålla dig till. Jag ser ingen anledning att låta bli att ta sig an roliga och utmanande uppdrag på jobbet för att man är gravid! När jag själv var gravid (18 år sedan! :D) ledde jag mitt största utvecklingsprojekt någonsin (jobbar som IT-konsult) med driftstart 3 veckor före BF! Har aldrig ångrat att jag tackade ja till det (och ja, jag fick uppdraget när jag redan var gravid, minns dock inte om jag berättat för min chef innan jag fick frågan...).
 
Eftersom det är ganska många månader kvar ändå tills du ska gå hem, och chefen redan nu flaggat för att hen vill ha en på heltid (som inte du vill?) hade jag tackat ja. Utan att nämna graviditeten. Du vet inte hur situationen ser ut när du ska gå på föräldraledighet, då kanske det redan finns en på heltid? Vet du hur din kollega som ska dela den med dig ser på det? Hen kanske vill ta alltihop när ni kört det tillsammans ett tag?
 
Du vill ju uppenbarligen väldigt mycket. Hur hade du gjort om du inte hunnit få reda på graviditeten förrän efter erbjudandet från chefen? Om det känns oärligt så kan du tänka att chefen har faktiskt inget sätt att veta om du själv ens visste om graviditeten när hen pratade med dig om det här.
 
Du vill ju uppenbarligen väldigt mycket. Hur hade du gjort om du inte hunnit få reda på graviditeten förrän efter erbjudandet från chefen? Om det känns oärligt så kan du tänka att chefen har faktiskt inget sätt att veta om du själv ens visste om graviditeten när hen pratade med dig om det här.

Jag är i vecka tio nu, och det har redan börjat synas en liten mage så det hade varit svårt att om någon månad låtsas som att jag inget vetat.

Tack för alla grymma inputs! Eftersom jag kommer jobba endast halvtid fram till semestern och sedan gå upp på 8o% i två månader (där jag i princip är ensamstående med en ettåring eftersom min sambo arbetar oerhört intensivt då samt kommer vara höggravid) så bestämde jag mig för att tacka nej. Det hade säkert fungerat, men eftersom jag vet vilka krav jag ställer på mig själv och hur gärna jag hade velat göra ett bra jobb under de två månader det skulle vara frågan om så känner jag att det finns en överhängande risk att slutet av graviditeten inte skulle vara så rolig, varken för mig eller min ettåriga dotter. Jag är glad om jag överlever att vara själv med henne kvällstid/morgon, vara höggravid och samtidigt jobba 80%.

Jag sade att det hade varit jätteroligt att få ett sådant uppdrag, men att timingen är fel för min del. Då log chefen och sade att hon kanske borde förstå någonting, så hon lär ju inte direkt svimma när jag berättar att jag är gravid om några månader.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
810
Skola & Jobb Jag har strösökt några andra tjänster mest pga. tristess på mitt jobb. Men hur ska man kunna bestämma sig? Där jag jobbar nu är ett...
2
Svar
39
· Visningar
2 480
Senast: Mois
·
Skola & Jobb Kära allvetande buke! Har sökt lite (YH)utbildningar till hösten, som jag såklart hoppas komma in på :) Dock är jag också anställd, och...
Svar
10
· Visningar
1 564
Senast: Lightzone
·
Skola & Jobb Jag behöver hjälp att tänka, står vid ett vägskäl och vet inte var jag ska ta vägen. Jag sökte för en tid sedan två tjänster, både är...
Svar
2
· Visningar
747
Senast: Monkie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp