JulDEPP.

[Fibusen]

Jag har sen jag skiljdes haft så svårt för julen. Och jag har svårt att sätta ord på varför. Och har lite svårt att prata om det med mina nära, för rädd att det ska uppfattas som om jag skulle ångra skiljsmässan, vilket jag INTE gör. Det handlar nog mer om besvikelsen över att det inte blev som jag trodde och tänkte att det skulle bli. Att jag har valt att splittra familjen, och såhär runt jul blir det tungt.

Julen är ju alltid så familjär, och nu sitter jag här och stressar och räknar timmar hur vi ska dela sonen mellan oss på julafton så det blir så bra som möjligt för alla. Och jag känner en sorg och tomhet på något sätt. Både jag och exet har gått vidare med nya, och vi har inget otalt med varandra, och vi är nog båda nöjda att det blev som det blev, men endå... Just vid jul så känns det bara som ett stort misslyckande på något sätt. Jag kan som sagt inte själv sätta ord på vad det är. Idag när jag dammtorkade tavlorna så blev jag alldeles tårögd över en bild på sonen när han var bebis, att jag missar halva hans uppväxt nu när vi har varannan vecka. Och jag vet att förra året var likadant, jag gick runt som ett tomt skal hela december.

Jag har alltid älskat julen, sett fram emot den hela året, planerat julklappar, handlat och pyntat. Nu skiter jag i vilket typ. Köper såklart julklappar och firar jul, och pyntar och sånt, för sonens skull, men för mig själv så kvittar det. Skulle inte sätta upp en endaste adventsljusstake om jag inte haft honom. Vill bara att det ska vara över och klart. Kunna få packa ner allt och stuva ut det i uthuset igen.

Fler än jag som blir så här deppiga runt jul?

 

[SaraXX]

Jag är inte deppig men jag förstår precis vad du menar. Det här blir min första jul utan barnen och det känns väl....sådär. Ingen lust att sätta upp julgran.
Ja det är värdelöst med känslan av allt man missar, även om det för mig är mindre än hälften.
Kram på dig.

 

[Sonic76]

Varför stressa med just julafton
Ta juldagen och gör till er dag.
Jag får varken ha min dotter eller familj till jul så jag sitter själv.
Men jag gör ingen grej av det

 

[athena_arabians]

Jag håller med @Sonic76, varför dela upp julafton @Fibusen? Det är väl bättre att fira jul varsin dag istället, jag vet flera som är skilda med barn som gör så. Eller firar jul tillsammans fast man är skilda, min mosters exman var alltid med oss på jul.

Sedan tycker jag att det är så hysteriskt med jul generellt (jag är uppvuxen med en rätt hysterisk jul...). Jag kommer som @Sonic76 med största sannolikhet fira jul med katten, av egen fri vilja (jag är alltid välkommen hos särbon med familj). Jag hälsar på pappa i lunden och ser till att inte göra något vettigt. Jag fixar den julmat jag själv vill ha som jag tycker är god och sedan tittar jag på någon nyinköpt serie på DVD.

 

[Lovisaleonora]

Jag förstår helt ärligt inte den här hysterin runt julen. Och särskilt inte när man som förälder lämnar vidare hysterin till sina barn, att allt runt julafton är så himla VIKTIGT. Var man är, med vem man är, vad man gör. De andra dagarna är ju så många fler och så mycket viktigare. Vad vi fyller dem med.

Julen handlar om att umgås, med familj, vänner, bekanta. Nya och gamla. Goda samtal, med vänner vi känt länge, med familj vi aldrig träffar och/eller de vi stöter på i affären, i kyrkbänken eller på promenaden.

Varva ner, ta det lugnt och inse att julen aldrig någonsin kommer att leva upp till NÅGONS förväntningar.

 

[Amha]

Det är väl just alla andras hysteri som gör att det känns extra ensamt när man ska vara själv på julen. Jag hade försökt ordna så man firar jul varsin dag så man kan lägga upp det som man själv vill utan stressen med mat osv. Lika mycket för sin egen skull som för barnets skull. Om du inte är ovän med exet kanske det vore trevligt att fira med dem också, vad vet jag? Annars är det bara att ordna sina egna traditioner

 

[Red_Chili]

Jag förstår helt ärligt inte den här hysterin runt julen. Och särskilt inte när man som förälder lämnar vidare hysterin till sina barn, att allt runt julafton är så himla VIKTIGT. Var man är, med vem man är, vad man gör. De andra dagarna är ju så många fler och så mycket viktigare. Vad vi fyller dem med.

Just den här hysterin gjorde att jag slutade fira jul så fort jag blev gammal nog att välja bort det. Det jag minns från julfirande är stress och stök, folk som ska "ha allt så perfekt" och folk som är konstant besvikna, stressade eller kommer med smått hånfulla kommentarer till andra som inte lyckas göra något så perfekt som de själva lyckats få till det... Jag förstår att mina föräldrar bara ville väl, bara ville att allt skulle vara mysigt, fint, traditionellt osv... Men det blev fel, väldigt fel.

 

[nickan1]

Skapa dina egna traditioner med sonen, julafton kan lika gärna firas på juldagen eller annandag jul. Barnen brukar oftast vara överlyckliga över att få två julaftonsfiranden två dagar i rad så de lider garanterat inte. Så gjorde de som jag kände som var skilda och hade barn och andra i tråden skriver ju också att de har bekanta som har det så. Varför dela upp julafton för sonen det blir garanterat bara stressigt för alla inte minst kanske sonen blir stressad av det.

 

[åke]

Har slutat fira den där skiten. Har inget pynt eller något. Varför ska jag fira en födelse jag inte tror på??
Har köpt lite bra o ha grejer till ungarna som precis har flyttat.
På julafton blir det plankstek till middag med gubben.

 

[Sumsum]

Har slutat fira den där skiten. Har inget pynt eller något. Varför ska jag fira en födelse jag inte tror på??
Har köpt lite bra o ha grejer till ungarna som precis har flyttat.
På julafton blir det plankstek till middag med gubben.

Men det är väl lite trist om man har barn och de vill fira jul? Det är ju ett ställningstagande som inte tillför nåt i just det här fallet?
Jag köper inte julklappar till många, jag får kanske inte julklappar av nån. Men ljuset, värmen, ledigheten, gemenskapen kan man ju ta tillvara på om man har som tradition att fira jul. Det behöver ju inte vara religion och konsumtion, det kan man ju vara utan.. men en tid av eftertanke och kanske lite mer medmänsklighet.

 

[nightcrawler]

Men det är väl lite trist om man har barn och de vill fira jul? Det är ju ett ställningstagande som inte tillför nåt i just det här fallet?
Jag köper inte julklappar till många, jag får kanske inte julklappar av nån. Men ljuset, värmen, ledigheten, gemenskapen kan man ju ta tillvara på om man har som tradition att fira jul. Det behöver ju inte vara religion och konsumtion, det kan man ju vara utan.. men en tid av eftertanke och kanske lite mer medmänsklighet.

Det finns många kulturer som inte firar jul och dom barnen lider inte för det. Det handlar ju bara om vad man är van vid. Gör man ingen grej av det så lär inte ungarna tycka det heller.

 

[åke]

Men det är väl lite trist om man har barn och de vill fira jul? Det är ju ett ställningstagande som inte tillför nåt i just det här fallet?
Jag köper inte julklappar till många, jag får kanske inte julklappar av nån. Men ljuset, värmen, ledigheten, gemenskapen kan man ju ta tillvara på om man har som tradition att fira jul. Det behöver ju inte vara religion och konsumtion, det kan man ju vara utan.. men en tid av eftertanke och kanske lite mer medmänsklighet.

Fast tid av eftertanke och medmänsklighet kan man ha hela året.

 

[åke]

Men det är väl lite trist om man har barn och de vill fira jul? Det är ju ett ställningstagande som inte tillför nåt i just det här fallet?
Jag köper inte julklappar till många, jag får kanske inte julklappar av nån. Men ljuset, värmen, ledigheten, gemenskapen kan man ju ta tillvara på om man har som tradition att fira jul. Det behöver ju inte vara religion och konsumtion, det kan man ju vara utan.. men en tid av eftertanke och kanske lite mer medmänsklighet.

Måste barn fira jul och dras in i denna hysterin??

 

[Krystalline]

Måste barn fira jul och dras in i denna hysterin??

Nej de måste de inte, men jag minns mina närmsta vänner i grundskolan som var Jehovas vittnen. De var alltid sorgsna kring jul för att de inte fick fira, inga julklappar och fick inte julpyssla med resten av klassen. Om "alla andra" firar är det lätt att känna sig utanför och förbisedd, särskilt i ung ålder.

 

[Laa]

Har inga barn, men min familj (med syskonbarn) bor 150mil från sambons familj (med syskonbarn). Jag kommer fira jul med "min" familj nu på lördag. Dels för att jag ska kunna vara med (jobbar runt jul och hinner inte flyga fram och tillbaka), och dels för att de med barn inte ska behöva stressa med firande hos båda sina familjer. Mamma är inte hundra procent nöjd, men det är bäst lösningen vi kom på.
@Fibusen Fira jul på en egen dag med sonen, det blir så mycket enklare (och mysigare! Helt egna traditioner som kan byggas upp).
Angående depp-känslan får jag den också av och till under december (ffa), missar massor av tid med syskonen och syskonbarnen och det känns inombords när man bombarderas av "lyckliga familjer firar jul tillsammans och allt är perfekt" konstant i form av reklam och prat på jobbet och Facebook och överallt. Jag har accepterat känslan för vad den är: sorg. Men också insett att jag inte kan påverka grundproblemet, och då blev jag av med alla kringkänslor av misslyckande och så vidare. Då gör det inte lika ont och är inte lika deppigt längre. Kanske kan funka för dig också?

 

[Sumsum]

Det finns många kulturer som inte firar jul och dom barnen lider inte för det. Det handlar ju bara om vad man är van vid. Gör man ingen grej av det så lär inte ungarna tycka det heller.

Men nu är det väl just det att det är en tradition hos julskapare och att det tidigare känts trevligt att fira jul som är grejen? Så är det väl med många? Det finns mängder av saker man inte lider av att vara utan men som kan vara trevliga ändå. De som inte firar jul brukar ju fira något annat istället. Att nån annan låter bli att fira jul hjälper ju inte i just det här fallet?

 

[Bison]

Att räkna timmar och dela på julafton måste ju ska skapa stress även hos sonen tänker jag.
Tycker förslaget att fira med er på juldagen låter väldigt bra.

Hetsen runt jul är verkligen galen.
Här aldrig så många sura människor på tågen som runt jul. Folk är så galet stressade, reser till folk de egentligen inte vill träffa men bara för att det är jul så måste man ju fara landet runt och träffa hela släkten tydligen.
Förstår verkligen inte grejen alls.

 

[monster1]

Jag har sen jag skiljdes haft så svårt för julen. Och jag har svårt att sätta ord på varför. Och har lite svårt att prata om det med mina nära, för rädd att det ska uppfattas som om jag skulle ångra skiljsmässan, vilket jag INTE gör. Det handlar nog mer om besvikelsen över att det inte blev som jag trodde och tänkte att det skulle bli. Att jag har valt att splittra familjen, och såhär runt jul blir det tungt.

Julen är ju alltid så familjär, och nu sitter jag här och stressar och räknar timmar hur vi ska dela sonen mellan oss på julafton så det blir så bra som möjligt för alla. Och jag känner en sorg och tomhet på något sätt. Både jag och exet har gått vidare med nya, och vi har inget otalt med varandra, och vi är nog båda nöjda att det blev som det blev, men endå... Just vid jul så känns det bara som ett stort misslyckande på något sätt. Jag kan som sagt inte själv sätta ord på vad det är. Idag när jag dammtorkade tavlorna så blev jag alldeles tårögd över en bild på sonen när han var bebis, att jag missar halva hans uppväxt nu när vi har varannan vecka. Och jag vet att förra året var likadant, jag gick runt som ett tomt skal hela december.

Jag har alltid älskat julen, sett fram emot den hela året, planerat julklappar, handlat och pyntat. Nu skiter jag i vilket typ. Köper såklart julklappar och firar jul, och pyntar och sånt, för sonens skull, men för mig själv så kvittar det. Skulle inte sätta upp en endaste adventsljusstake om jag inte haft honom. Vill bara att det ska vara över och klart. Kunna få packa ner allt och stuva ut det i uthuset igen.

Fler än jag som blir så här deppiga runt jul?

Om du saknar din julstämning kanske det är en bra ide att gå och prata med någon om det, en kurator eller så. Det kan ju finnas enkla verktyg för att vända tankarna lite. Ur ett psykologiskt perspektiv är det ju intressant att det kommer upp just vid jul med tanke på att du missar "halva hans liv" resten av året också.

 

[Lovisaleonora]

Hela spinnen fortsätter för att vi spelar med och spinner. Varför inte göra julen till en enda stor stressfri helg istället för motsatsen? Varför fortsätter alla försöka slå rekord i hemgjorda kakor, absurda maträtter och finast julpynt?

Varför inte bara SLUTA med det som t o m gått så långt att det driver folk till självmord? Är det verkligen julens budskap?

 

[Ray]

Julstämning är i sig lite sentimental tycker jag. Man minns barndomen. Man minns ungdomen. Man minns saker som inte längre finns. Det är slutet på ännu ett år.
Jag gillar julen men jag blir oxå lite märkligt ledsen över att livet inte är precis perfekt och att man inte kan få allt man vill ha här i livet. Att det är långt till släkten.
Att det finns vänner man inte träffar längre.
För mig är det ok att julen är en tid när man tänder ljus och tänker lite vemodiga tankar...
Vemod och Depp är ju skillnad och jag förstår dig TS att som frånskild förälder blir det extra mycket sorg i allt det familjära.
Det får väl vara så. Det är mänskligt
Kom ihåg att man kan sörja och samtidigt vara glad. Det behöver inte vara bara en glad jul... En jul kan väl vara som livet i stort. Allt på en gång och en liten halvhalt innan nyår.