JulDEPP.

[nightcrawler]

Men nu är det väl just det att det är en tradition hos julskapare och att det tidigare känts trevligt att fira jul som är grejen? Så är det väl med många? Det finns mängder av saker man inte lider av att vara utan men som kan vara trevliga ändå. De som inte firar jul brukar ju fira något annat istället. Att nån annan låter bli att fira jul hjälper ju inte i just det här fallet?

Nä men man måste ju inte ta det här med jul så himla hysteriskt. Det är ju det som är poängen. Man dör inte av att inte fira jul som en del tycks tro. Det är inte synd om barnen.

 

[iNHALE]

Det jag stör mig mest på ang julstressen är att hyckleriet är totalt under just denna helg. The Spirit of Christmas, man ska vara snäll, varmhjärtad, omtänksam och öppenhjärtad mot nära och kära, folk som har det sämre. Det är en högtid för värme, kärlek och gemenskap. Vi blir mer benägna att skänka till välgörenhet under julen samtidigt som vi stressar, bråkar, trängs i överfulla butiker, skriker på barnen och svär för att det inte blir som vi tänkt oss. Lussekatterna bränns i ugnen, gröten kokar över, skinkan är fortfarande rå i mitten oavsett hur länge man låter den stå inne samtidigt som hunden jagar upp katten i granen så den välter och minstingen drar ned bordsduken med hela julservisen i ett vattenfall av porslin och levande ljus. Partnern får sedermera spendera julaftons kväll på akuten med ungen i fråga för att sy ett jack i pannan medan man själv sitter hemma med huvudvärk och försöker underhålla resten av familjen med glögg och hemma-brända pepparkakor.

Det som julen verkligen innebär tenderar att vara raka motsatsen mot vad den egentligen blir. Ju mindre jag behöver fira jul desto gladare är jag. Det har varit jag och hunden de senaste åren och det har varit alldeles utmärkt.

 

[Fibusen]

Skapa dina egna traditioner med sonen, julafton kan lika gärna firas på juldagen eller annandag jul. Barnen brukar oftast vara överlyckliga över att få två julaftonsfiranden två dagar i rad så de lider garanterat inte. Så gjorde de som jag kände som var skilda och hade barn och andra i tråden skriver ju också att de har bekanta som har det så. Varför dela upp julafton för sonen det blir garanterat bara stressigt för alla inte minst kanske sonen blir stressad av det.

Fast, det är inte själva julafton som gör mig deppig, utan det är hela den här månaden. Vi bor ca 500 m ifrån varandra, så det blir ingen hysteri med "bytet", och vi har löst det på ett bra sätt, utan det handlar nog mer som sagt att det blir så verkligt på något sätt denna månad att det "gick åt skogen", drömmen om familjen som gick i kras, att jag missar halva hans uppväxt, att det inte blir fler barn osv. Just den här månaden känns det tungt och gjorde det även förra året.

Sonen fyller dessutom år på juldagen.

 

[Fibusen]

Att räkna timmar och dela på julafton måste ju ska skapa stress även hos sonen tänker jag.
Tycker förslaget att fira med er på juldagen låter väldigt bra.

Hetsen runt jul är verkligen galen.
Här aldrig så många sura människor på tågen som runt jul. Folk är så galet stressade, reser till folk de egentligen inte vill träffa men bara för att det är jul så måste man ju fara landet runt och träffa hela släkten tydligen.
Förstår verkligen inte grejen alls.

Själva julafton är inte grejen egentligen, utan att det blir jobbigt hela december, och inte jobbigt som i att det är drygt, utan känslomässigt jobbigt. Jag har sonen till kl 15, sen går jag upp med honom till pappan, precis som vilken vecka som helst när vi byter och han ser fram emot att få fira jul på två ställen och tycker själv bara att det är fantastiskt!

Han fyller dessutom år på juldagen, och vi vill att han ska få ha den dagen som bara sin födelsedag.

 

[Fibusen]

Julstämning är i sig lite sentimental tycker jag. Man minns barndomen. Man minns ungdomen. Man minns saker som inte längre finns. Det är slutet på ännu ett år.
Jag gillar julen men jag blir oxå lite märkligt ledsen över att livet inte är precis perfekt och att man inte kan få allt man vill ha här i livet. Att det är långt till släkten.
Att det finns vänner man inte träffar längre.
För mig är det ok att julen är en tid när man tänder ljus och tänker lite vemodiga tankar...
Vemod och Depp är ju skillnad och jag förstår dig TS att som frånskild förälder blir det extra mycket sorg i allt det familjära.
Det får väl vara så. Det är mänskligt
Kom ihåg att man kan sörja och samtidigt vara glad. Det behöver inte vara bara en glad jul... En jul kan väl vara som livet i stort. Allt på en gång och en liten halvhalt innan nyår.

Men EXAKT så här känns det! Glad är jag, mår bättre än på länge, men ju närmare jul och nyår vi kommer så känns det lite... Saknad? Av det som var och kunde ha varit. Nu hade vi det ju inte bra på slutet, så hade vi inte tagit detta beslut så hade jag säkert mått ännu sämre, året runt. Så jag vet att det är rätt, och att det blev det bästa för oss alla tre, men endå, det är inte en skiljsmässa och varannan vecka man hoppas på att det blir när man gifter sig och skaffar barn. Och det är som sagt svårt att prata om det med vänner/familj, för nämner jag det ens så får jag alltid frågan om jag ångrat mig, vill ha tillbaka honom, om jag har känslor kvar, sen går dom runt och verkar tro det. Men vi är så klara med varandra på det sättet som man kan bli, och vi var egentligen klara med varandra långt innan vi beslutade att avsluta också...

 

[Ray]

Men EXAKT så här känns det! Glad är jag, mår bättre än på länge, men ju närmare jul och nyår vi kommer så känns det lite... Saknad? Av det som var och kunde ha varit. Nu hade vi det ju inte bra på slutet, så hade vi inte tagit detta beslut så hade jag säkert mått ännu sämre, året runt. Så jag vet att det är rätt, och att det blev det bästa för oss alla tre, men endå, det är inte en skiljsmässa och varannan vecka man hoppas på att det blir när man gifter sig och skaffar barn. Och det är som sagt svårt att prata om det med vänner/familj, för nämner jag det ens så får jag alltid frågan om jag ångrat mig, vill ha tillbaka honom, om jag har känslor kvar, sen går dom runt och verkar tro det. Men vi är så klara med varandra på det sättet som man kan bli, och vi var egentligen klara med varandra långt innan vi beslutade att avsluta också...

Man kan ju sörja det som inte blev utan att ångra sig. Vissa tider på året kommer säkert alltid kännas. Även om man i sig är nöjd med beslutet att gå skilda vägar.

 

[vallhund]

Någon av dagarna vore det trevligt med sällskap o julmat.

 

[SaraXX]

Hela spinnen fortsätter för att vi spelar med och spinner. Varför inte göra julen till en enda stor stressfri helg istället för motsatsen? Varför fortsätter alla försöka slå rekord i hemgjorda kakor, absurda maträtter och finast julpynt?

Varför inte bara SLUTA med det som t o m gått så långt att det driver folk till självmord? Är det verkligen julens budskap?

Fast alla gör ju inte det. Det finns ju de som tycker att det är mysigt på riktigt. Utan stress.
Att hänga på det där tåget är ju ett eget väl. Har man gjort det förstår jag att man inte gillar jul.

 

[Lovisaleonora]

Fast alla gör ju inte det. Det finns ju de som tycker att det är mysigt på riktigt. Utan stress.
Att hänga på det där tåget är ju ett eget väl. Har man gjort det förstår jag att man inte gillar jul.

Fast hur ofta klagar de mysande och de som trivs över julen?

 

[SaraXX]

Fast hur ofta klagar de mysande och de som trivs över julen?

Men det här var ju inte en "fy vad julen är stressig och hemsk"-tråd. Ändå är det vad många skriver, som något slags pepp till ts för att inte känna sig smådeppig.

 

[Lovisaleonora]

... och nu sitter jag här och stressar och räknar timmar ...

Jag har alltid älskat julen, sett fram emot den hela året, planerat julklappar, handlat och pyntat. Nu skiter jag i vilket typ.

Men det här var ju inte en "fy vad julen är stressig och hemsk"-tråd.

Vi läser uppenbarligen helt olika saker ur trådstarten,