ElinMariaMatilda
Trådstartare
Hej!
Ny i bukefalos och har sett en lång engagerande tråd om cancer i lymfan. MIn snart 13-åriga (i november) Siberian Husky har nu fått diagnos elakartad juvertumör. Plötsligt från ingenstans upptäckte jag en konstig böld i huden hos henne och vi kollade upp hos veterinär som tog vävnadsprov.
Veterinären säger att det inte är operabelt pga att det spitts till et så pass stort område. Hon har som en kakig hud bakom frambenet och en knöl som är som ett plommon mellan frambenen.
Hon har inga metastaser i lungor och andning är ua samt blodprover för övriga inre organ.
Min hund har alltid varit en pigg och energisk hund och hon är det fortfarande. Hon vill helst att vi går ut och går jämt och hon vill leka och gräva och helst springa. Ofta ligger hon och skrattar.
Hon har fått kortisonbehandling och äter även en antibioticakur nr 2.
En vän till min mamma säger att "låt henne inte plågas". Men jag tycker inte mig se att hon gör det. Då skulle hon väl inte vilja vara så pigg och vilja leka och hoppa?
Jag är så ledsen för min hund, det gör verkligen ont i hjärtat med detta besked och jag önskar att det fanns något att göra...har frågat om strålbehandling men veterinären säger att det är för smärtsamt.
Är det någon mer som har bra erfarenheter av elakartade juvertumörer? Det som oroar mig är att det är på ett ganska stort område så det är ingen liten "ärta" som folk pratat om. Men jag ser ingen förändring i hennes mående (dock kan hon ju inte prata så hon kan ju inte berätta helt och fullt. En del säger att hundar är så lojala så de visar inte att de har ont...). Jag tänker att jag är uppmärksam på hennes mående men hoppas på att vi har en tid kvar tillsammans framför oss...hur har ni upplevt?
från Elin
Ny i bukefalos och har sett en lång engagerande tråd om cancer i lymfan. MIn snart 13-åriga (i november) Siberian Husky har nu fått diagnos elakartad juvertumör. Plötsligt från ingenstans upptäckte jag en konstig böld i huden hos henne och vi kollade upp hos veterinär som tog vävnadsprov.
Veterinären säger att det inte är operabelt pga att det spitts till et så pass stort område. Hon har som en kakig hud bakom frambenet och en knöl som är som ett plommon mellan frambenen.
Hon har inga metastaser i lungor och andning är ua samt blodprover för övriga inre organ.
Min hund har alltid varit en pigg och energisk hund och hon är det fortfarande. Hon vill helst att vi går ut och går jämt och hon vill leka och gräva och helst springa. Ofta ligger hon och skrattar.
Hon har fått kortisonbehandling och äter även en antibioticakur nr 2.
En vän till min mamma säger att "låt henne inte plågas". Men jag tycker inte mig se att hon gör det. Då skulle hon väl inte vilja vara så pigg och vilja leka och hoppa?
Jag är så ledsen för min hund, det gör verkligen ont i hjärtat med detta besked och jag önskar att det fanns något att göra...har frågat om strålbehandling men veterinären säger att det är för smärtsamt.
Är det någon mer som har bra erfarenheter av elakartade juvertumörer? Det som oroar mig är att det är på ett ganska stort område så det är ingen liten "ärta" som folk pratat om. Men jag ser ingen förändring i hennes mående (dock kan hon ju inte prata så hon kan ju inte berätta helt och fullt. En del säger att hundar är så lojala så de visar inte att de har ont...). Jag tänker att jag är uppmärksam på hennes mående men hoppas på att vi har en tid kvar tillsammans framför oss...hur har ni upplevt?
från Elin
