Kan en hund öva upp sitt hundspråk? (Alternativt: hur hanterar jag mina naiva svärföräldrar?)

[Millicent]

Nej, jag gör inte heller det, utan går in och bryter så fort jag ser minsta stresstendens hos min eller när jag tycker att deras går på för mycket. Det är bara så j-vla tröttsamt att alltid få kommentarer från svärföräldrarna att jag är taskig mot deras hund/överdriver/inte låter dem "vara hundar" osv...

Edit: skulle ju egentligen citera ditt andra inlägg, men du hajar nog

Hade nog lessnat mer på svärföräldrarna än deras hund i det läget Om hundarna kan samexistera när lek inte är involverat så är det ju på dem som problemet landar. Skaffa annan hundvakt?

 

[Tiger tok]

Nu är det väldigt länge sedan jag hade valp (hunden fyller 15 år i år) men då hade dom delar om hur man möter andra hundar etc, men har inte koll på hur upplägg ser ut nu i Sverige. Så kanske du har rätt tänker kanske det beror på vilken kurs? Här i närheten har dom kurs privat som hade något liknande:

"För dig som har en valp mellan 3-5 månader!
På vårt valplekis finns möjlighet för frågor, tid att umgås med andra valpar. Samt att vi i mån av väder och att att det finns lämplig lekpartner, släpper valparna i mindre grupper på vår utomhusplan. Där finns möjligheten att titta på hundspråk och vi pratar också om hur valparna integrerar med varandra.
Varje tillfälle kommer att individanpassat efter er och er valp!
Exempel på saker vi kan komma att ta upp:
# Valpsläpp - vi tittar på hundarnas språk och diskuterar vilka som är blyga och kan behöva stöttning, vilka vi behöver hjälpa att inte leka så vilt mm.
# Vi pratar om HUR man själv skall agera vid ett hopsläpp av flera individer.
# Under valptiden uppstår många frågor, tanken är att det skall finnas tid för frågor och att vi skall besvara dom så gott vi kan.
# Vid tid över, testar vi att gå på olika underlag, och att upptäcka nya spännande saker.
Vårt valplekis är framtaget för att vara ett komplement till vår valpkurs, då vi ser att väldigt många haft detta önskemål"

Kollade på det då jag funderade lite på om man evt. skulle skaffa hund igen, så ville se vilka kurser som finns

Tror det är ganska stor skillnad på "valplekis" och valpkurs. Det står ju i slutet att de har valpkurs också.

 

[Linda_A]

Så är det säkert. Då önskar man ju bara att hon hade backat när hon inser att hon inte får det hon vill "ha" av leken, istället för att öka och öka och öka...

Jag tror precis som någon påpekade att deras hund nog blir frustrerad av att det inte blir "rätt" lek och det gör ju att det kan vara svårt att lugna ner sig. Staffarna kan ju vara intensiva hundar som lätt går upp i varv.

 

[tanten]

Min förra hund var en omplacering som hamnade hos oss. Korsning schäfer/irländsk setter.
Gudasnäll och lite klumpig.

en av mina vänner hade då en rottistik som hon kom med så hundarna fick leka. De var lika buffliga och överlyckliga över att få leka. När de blev trötta kunde de ligga på marken och sparka mot varann med frambenen. När de återhämtat sig blev det full rulle igen.

Rottistiken kunde inte leka med andra hundar för att hon var så bufflig men med min hanne gick det alldeles utmärkt. De hade samma nivå av intensitet och bufflighet.

När hon blev skendräktig skojade vännen att de två hade fått en spindel ihop. Ett mjukisdjur rottisen behandlade som sin valp.

 

[Sel]

Låter helt galet att släppa ihop en massa valpar sådär. Valpar behöver lära sig hundspråk från språksäkra vuxna hundar. De få gånger mina valpar har lekt med andra valpar har det alltid gått över styr tillslut.

Däremot har det varit en fröjd att se dem leka med och fostras av trygga vuxna hundar.

Jag gillar verkligen inte det konceptet heller. När jag gick valpkurs med shiban erbjöds det en gemensam promenad i skogen istället, det kändes mycket bättre. Sedan valde ibland en del deltagare att stanna kvar och låta sina valpar leka tillsammans, men det var inte en del av kursen.

 

[Lattematte]

Det enda sätt du kan hantera dina svärföräldrars okunnighet och brist på hunderfarenhet är att inte låta dem ta hand om din hund, och att skydda din hund från brutal lek. Att försöka uppfostra svärföräldrarna är utsiktslöst och knappast bra för er relation. Du som hundägare bör göra ditt bästa för att skydda din hund från obehagliga upplevelser och potentiella skador.

Det finns många hundraser som absolut inte är kompatibla som lekkamrater. Det är alltså helt möjligt att deras hund har lika bra hundspråk som din hund, men är av en ras som vet att lek ska innehålla mycket kroppskontakt och tacklingar, pågå tills båda kontrahenter är helt utmattade och absolut inte avslutas för att den andra parten bangar.

 

[Bison]

Jag hade inte låtit hundarna umgås alls
Ärligt talat hade jag inte umgåtts med svärföräldrarna heller om de är så jobbiga som det låter, hade hellre stannat hemma med hunden.

 

[Linda_A]

Det är alltså helt möjligt att deras hund har lika bra hundspråk som din hund, men är av en ras som vet att lek ska innehålla mycket kroppskontakt och tacklingar, pågå tills båda kontrahenter är helt utmattade och absolut inte avslutas för att den andra parten bangar.

Hög igenkänningsfaktor på den, bra beskrivet.

 

[Happimess]

Vill bara förtydliga att de alltså är av samma ras, inte staffe som någon nämnde (det var nog en referens till någon annans hund) utan av mindre vallhundsras. Upplever att min hund leker ganska rastypiskt, om än försiktigt, och att den andra är mer bulldozerlik.

Men, jag har fått en hel del bekräftelse i att jag ska stå på mig vad gäller att inte låta hundarna hållas fritt och att jag inte tänker ta några risker med min hund. Då får jag väl vara the bad guy, det är inte mer än det.

 

[Lattematte]

Vill bara förtydliga att de alltså är av samma ras, inte staffe som någon nämnde (det var nog en referens till någon annans hund) utan av mindre vallhundsras. Upplever att min hund leker ganska rastypiskt, om än försiktigt, och att den andra är mer bulldozerlik.

Men, jag har fått en hel del bekräftelse i att jag ska stå på mig vad gäller att inte låta hundarna hållas fritt och att jag inte tänker ta några risker med min hund. Då får jag väl vara the bad guy, det är inte mer än det.

Intressant att hundarna är av samma ras. Hur gamla är de?

 

[Happimess]

Intressant att hundarna är av samma ras. Hur gamla är de?

3 år! Skiljer en vecka på dem.

 

[border_kelpie]

Jag har träffat dina svärföräldrarna hund och tyvärr så är det nog så hon är. Hon är väldigt intensiv och hård i sin lek. Där måste egentligen dina svärföräldrar gå in och stoppa henne. Visa henne att en del beteenden inte är okej och ta en paus.

Jag hade inte låtit min hund leka med deras hund, om jag inte själv orkade gå in och bryta. För det kommer slå över till slut och bli rejält bråk.

Vilja gillade inte henna alls! Och vilja kom överens med de flesta hundarna och lekte ofta med större, tuffare hundar.

 

[Lattematte]

3 år! Skiljer en vecka på dem.

Då borde mobbaren ha sansat sig. Många unga hundar har en period när de ska bevisa att de är störst, bäst och vackrast, och leker för att tufsa till motståndaren. Din teori om understimulering känns trovärdig. Antagligen tycker ägarna att det är jätteskönt att hunden får leka ohämmat med din hund som slagpåse, så att den är dödstrött hemma.

Säg till svärföräldrarna att det är i den här åldern hundar börjar slåss på allvar, att du inte vill riskera att de blir dödsfiender när de bor så nära varandra, och att det därför inte är lämpligt att de leker med varandra nu (och kanske för alltid...).

 

[LaMagia]

Det måste ju inte vara så att det är den hunden som vägrar lyssna på den andra som är problemet, utan det kan lika gärna vara den andra hunden som inte lyckas få fram vad denne faktiskt menar.
Vi hade en busig mopsvalp och i familjen fanns då även en 14-årig chow chowtik samt några chowtikar som var yngre. När valpen lekte med gammeltiken så kunde denne morra och verkligen verka säga ifrån åt mopsvalpen, men utan att valpen slutade. När chowtiken sedan sa till på allvar (för mig så såg det ut ungefär som innan) så satt däremot mopsvalpen typ i givakt och bad tusen gånger om ursäkt för att hon hade varit så jobbig.... Valpen märkte alltså direkt skillnad på om gammeltiken verkligen menade vad hon sa eller om hon inte gjorde det.

Just nu har jag en ungtik på 15 månader som under hela sin uppväxt har älskat att leka med husets 7-åriga tik. 7-åringen har försökt säga ifrån när det blivit för mycket men unghunden har aldrig lyssnat på det. Till slut en dag så blev det slagsmål. 7-åringen är inte helt okomplicerad mot de andra tikarna här hemma, men hon är snäll mot valpar och verkar ha svårt att säga ifrån så att de förstår. Hon försöker verkligen, men valpar uppfattar verkligen inte att hon menar allvar, så till slut rinner det över när valparna blivit vuxna och då blir det bråk på riktigt. 7-åringen är egentligen en hund som skulle vara lycklig som ensamhund, men inte i ett annat hem, utan med mig och min man. Hon har inget speciellt behov av de andra hundarna sällskap, även om hon absolut kan leka med dem (de hon inte gjort sig ovän med). Det verkar som att hon inte har de sociala färdigheter som krävs för att leva i en flock utan bråk.

Så, kanske är det så att problemet ligger hos din tik, som inte lyckas få fram vad hon faktiskt menar, så att din mammas hund därför fortsätter att leka? För dig kan det verka som att din tik är supertydlig, men kanske lyckas hon bara inte få fram det så att den andra hunden förstår? Jag skulle alltså hålla de två isär, så att det inte blir bråk.

 

[sorbifolia]

Om de är av samma ras, dvs. jämnstora utöver att vara jämngamla, så är det sannolikt ingen av dom som är tydligt starkare eller har mera "pondus" än den andra. Då öker risken betydligt att det kan bli rätt allvarliga slagsmål om de ryker ihop.

Lätt att vara efterklok, men känns som lite dålig planerat att skaffa två tikar istället för en av varje kön, när ni verkar umgås såpass mycket med svärföräldrarna. (Ja, en av varje är jobbigt just när det är löp på gång, men otroligt smidigt annars)

 

[Fruentimber]

Om de är av samma ras, dvs. jämnstora utöver att vara jämngamla, så är det sannolikt ingen av dom som är tydligt starkare eller har mera "pondus" än den andra. Då öker risken betydligt att det kan bli rätt allvarliga slagsmål om de ryker ihop.

Lätt att vara efterklok, men känns som lite dålig planerat att skaffa två tikar istället för en av varje kön, när ni verkar umgås såpass mycket med svärföräldrarna. (Ja, en av varje är jobbigt just när det är löp på gång, men otroligt smidigt annars)

Nu hänger jag inte alls med. Varför ska man se till att ha hund av vardera kön för att man umgås mycket? Det finns inget som säger att en tik och en hane per automatik hade kommit bättre överens. Det kan likväl ha varit en bufflig tik och en mjukare hane som blir överkörd. "Pondus" och "tydligt starkare" förstår jag inte heller vad det kommer ifrån - hundar kan ryka ihop ändå.

 

[sorbifolia]

Nu hänger jag inte alls med. Varför ska man se till att ha hund av vardera kön för att man umgås mycket? Det finns inget som säger att en tik och en hane per automatik hade kommit bättre överens. Det kan likväl ha varit en bufflig tik och en mjukare hane som blir överkörd. "Pondus" och "tydligt starkare" förstår jag inte heller vad det kommer ifrån - hundar kan ryka ihop ändå.

Visst kan de, men tycker det är enormt mycket vanligare att två av samma kön har svårt att komma överens, än en av varje. Ytterst sällan som det blir riktigt allvarliga slagsmål mellan tik och hane (typ försöka ha ihjäl varandra).

 

[Fruentimber]

Visst kan de, men tycker det är enormt mycket vanligare att två av samma kön har svårt att komma överens, än en av varje. Ytterst sällan som det blir riktigt allvarliga slagsmål mellan tik och hane (typ försöka ha ihjäl varandra).

Givetvis existerar könsaggressivitet men att det skulle vara så väldigt vanligt att man skulle föredra tik+hane håller jag inte med om. Det beror självklart också på ras eftersom det kan vara mer utbrett i vissa raser än andra. Nu är det ju inte slagsmål-till-döden som tråden handlar om heller, utan om en bufflig och en mjukare hund. Att påstå att det var "dåligt planerat" av TS är otroligt överdrivet. Slagsmål kan utlösas och bero på en mängd olika faktorer. Det finns som sagt inget som säger att det skulle vara bättre med olika åldrar heller, det låter bara som en föråldrad stereotyp.

 

[Red_Chili]

Visst kan de, men tycker det är enormt mycket vanligare att två av samma kön har svårt att komma överens, än en av varje. Ytterst sällan som det blir riktigt allvarliga slagsmål mellan tik och hane (typ försöka ha ihjäl varandra).

Sånt där beror ju väldigt mycket på ras. Skulle det öht bli slagsmål mellan salukis tex så blir jag förvånad, även om det tex är en hel hög av nyligen könsmogna hanhundar i samma bostad. Avlar uppfödarna på hundar som generellt sett fungerar bra med andra, då brukar valparna också bli okomplicerade.

 

[sorbifolia]

Jodå, varierar nog en hel del inom raser. Är själv uppvuxen med bl.a. doberman och rottis, och är noggrant indokrinerad att man inte ens ska försöka ha jämngamla individ av samma kön tillsammans.