Vår som kastrerades vid 4 års ålder lärde sig aldrig av med att jaga flickor. Han var hingst rakt igenom även efter kastraktion. Dock var hana ldrig bänglig att hantera eller så, varken före eller efter.
Men han slutade aldrig att mullra och visa upp sig när man red förbi en stohage, och han slutade aldrig att betäcka (om han hade chans) brunstiga ston då. Fullt utskaftat..
Min nuvarande valack är kastrerad som tvååring och han har aldrig fattat att han HAFT kulor och kan inte vara mer ointresserad av ston än han är. De kan ställa sig och brunstpissa och blinka framför näsan på honom och han bryr sig inte. Han samlar på ston för att vakta och valla, men riktigt vad han ska ha dem till vet han inte. Till mattes stora glädje och stonas stora sorg. Mååånga ston bruntar inte ens när de går med honom, bortkastad energi typ *s*