Jag ligger på andra sidan "skalan" d v s lång och mager utan former, inte bröst, inte rumpa och ingen direkt midja, m a o telefonstolpe. Så jag är kanske inte rätt person att gå in i debatten. Men jag känner också att jag har problem med kläder. Allt hänger som en städrock med två pinnaben som sticker fram där under. Så jag önskar jag hade lite av dina former. Men jag har lärt mig att jag ska "kapa av" mig genom att byta färg, mönster, material. T ex tröja som slutar vid midjan, kjol i annan färg strax ovanför knäna, strumpor i annan färg och stövlar. Jag undviker också att ha ärmlöst för det tycker jag också drar ut mig utan har liten ärm eller markerade axlar för att bredda ut där. Nog om mig men jag tänker att den som är min motsats kanske ska tänka tvärt om, inte för tvärt "kapa av" sig utan låta det mer flyta i vart annat? Att markera axlarna tycker jag att vi har lika eftersom vi inte har någon direkt markerad midja att visa fram. Breddar man axlarna minskar man automatiskt midjan.Jag har tyvärr gått upp ca 25 kg på 2 år och klarar inte psykiskt att börja gå ner än. Men vad 17 har man på sig när man ser ut som den högra (förstås) i kroppsformen?
![]()
Jag tycker det är jättesvårt att hitta kläder eftersom jag bara är 160 cm kort. Jag skäms så otroligt över mig själv så tankeverksamheten stannar upp när det gäller kläder och jag blir totalt nollställd.
Hjälp!!