Humelibumlan
Trådstartare
Jag vet inte om det är varken rätt forum eller rätt använt ord?
Men ibland ställs min häst kunskap på sin spets.
Man pratar om hästpratare, telepati osv.. Jag har alltid trott hästar talar med sin kropp.
Och sen ibland, trots att man är en nykter och hyffsat oflummig person i sitt häst hanternade ställs saker ibland på spets.
Att min morrhoppa som kan uppföra sig ganska ohyffsat, som istället för att som normalt explodera i pigg glädje fnatt när hästarna i hagen brevid busar när vi ska gå in, helt enkelt stannar och vägrar gå fram förrens jag tagit bort det 3-åringa barnet som sitter på hennes rygg, man ser på hela hästen hur det kryper i kroppen, men hon väntar, för att när barnet är borta för att sen totalt explodera och busa.
Samma häst som 2-åring som efter en skentur sitter illa fast och totalt i en vagn som ligger uppochner och i hennes mest förbannade stund försöker slå sig fri, helt plöstligt slappnar av och går från totalt rabiat panik till totalt avslappnad, när jag kommer 10 m ifrån och ropar- Lugna dig gumman, jag hjälper dig.
Och låter mig lyfta ben, flytta ben, göra henne illa (måsten) dra och slita för att få loss henne... för att sedan på ett för oss både helt nytt kommando, NU KAN DU GÅ, helt enkelt lyfta höga ben och helt lugnt ta sig ur härvan av stål och läder hon var intrasslad i.
Samma häst som avskyr hundar, som stannar i box öppningen och väntar tills jag tagit bort den sjuka hunden som somnat i henes box... Normalt hade hon bara satsat på att stampa på hunden. Men nej, lös stannar hon i box öppningen och tittar frågande, väntar tills jag lyft ut hunden innan hon går in till maten?
Samma häst som brukar möta upp med en sur image, men som helt plöstligt gnäggar o kommer i full galopp när man ropar hennes namn, samma dag som som förlorat en annan häst och sörjer?
För att sen en vecka senare återgå till samma image när min sorg mildrats o accepterats?
Eller som hästen idag, knasiga bus hästen som är busigt "rädd" för allt, men som idag går som ledare för en unghäst och som helt plötsligt både står still och väntar, inte är rädd för något alls utan verkligen bara travar på som om inget i livet var farligt, både förbi den farliga stubben, kurvan vi gasar i och vattnet där krokodilerna bor, där vi annars dagligen kollar på?
Eller hästen som brukar vara svår att få in före lunch tid o endast kan bli lockad med lite havre, helt plötsligt stannar från full galopp och låter sig bli tagen när jag säger att det inte är nån träning på gång, vi ska bara till tandläkaren för din muns skull?
Jag är inte frälst, men ibland undrar man....
Men ibland ställs min häst kunskap på sin spets.
Man pratar om hästpratare, telepati osv.. Jag har alltid trott hästar talar med sin kropp.
Och sen ibland, trots att man är en nykter och hyffsat oflummig person i sitt häst hanternade ställs saker ibland på spets.
Att min morrhoppa som kan uppföra sig ganska ohyffsat, som istället för att som normalt explodera i pigg glädje fnatt när hästarna i hagen brevid busar när vi ska gå in, helt enkelt stannar och vägrar gå fram förrens jag tagit bort det 3-åringa barnet som sitter på hennes rygg, man ser på hela hästen hur det kryper i kroppen, men hon väntar, för att när barnet är borta för att sen totalt explodera och busa.
Samma häst som 2-åring som efter en skentur sitter illa fast och totalt i en vagn som ligger uppochner och i hennes mest förbannade stund försöker slå sig fri, helt plöstligt slappnar av och går från totalt rabiat panik till totalt avslappnad, när jag kommer 10 m ifrån och ropar- Lugna dig gumman, jag hjälper dig.
Och låter mig lyfta ben, flytta ben, göra henne illa (måsten) dra och slita för att få loss henne... för att sedan på ett för oss både helt nytt kommando, NU KAN DU GÅ, helt enkelt lyfta höga ben och helt lugnt ta sig ur härvan av stål och läder hon var intrasslad i.
Samma häst som avskyr hundar, som stannar i box öppningen och väntar tills jag tagit bort den sjuka hunden som somnat i henes box... Normalt hade hon bara satsat på att stampa på hunden. Men nej, lös stannar hon i box öppningen och tittar frågande, väntar tills jag lyft ut hunden innan hon går in till maten?
Samma häst som brukar möta upp med en sur image, men som helt plöstligt gnäggar o kommer i full galopp när man ropar hennes namn, samma dag som som förlorat en annan häst och sörjer?
För att sen en vecka senare återgå till samma image när min sorg mildrats o accepterats?
Eller som hästen idag, knasiga bus hästen som är busigt "rädd" för allt, men som idag går som ledare för en unghäst och som helt plötsligt både står still och väntar, inte är rädd för något alls utan verkligen bara travar på som om inget i livet var farligt, både förbi den farliga stubben, kurvan vi gasar i och vattnet där krokodilerna bor, där vi annars dagligen kollar på?
Eller hästen som brukar vara svår att få in före lunch tid o endast kan bli lockad med lite havre, helt plötsligt stannar från full galopp och låter sig bli tagen när jag säger att det inte är nån träning på gång, vi ska bara till tandläkaren för din muns skull?
Jag är inte frälst, men ibland undrar man....