kommunikationsproblem

[__Stilett__]

nu fick tråden hamna här på denna sida, för igentligen är vårt problem ett problem under flera områden men hur som helst;

Jag är så mentalt trött på min ena häst. Känsomässig tycker jag om honom och beundrar honom på alla sätt en matte gör mot sin vän. Men jag är så lessen och irriterad över hela vår kommunikationssätt.
Jag måste börja med att säga att jag litar på honom, tycker om honom, pysslar om honom, umgås mkt med honom och lagt ner otroligt mkt jobb på honom. Men jag vill bara skrika ibland och skita i precis alltihop.
Jag har haft han i flera år, ridit in, utbildat, sett alla framsteg och bakslag komma. Men som alla andra unghästar är det normalt i utvecklingen. Nu är han dock inte så ung längre och han ska ju bete sig vuxet nu. Han har varit tuff men han har alltid litat på mig och jag på honom.
Han har blivit kollad flertalet ggr om han är frisk och hel och dom säger att han är frisk som en nötkärna, så därför oroar jag mig inte på den punkten.
Allt började med att han vart utlånad, och blivit bra omskött och så, men han var hemsk att rida ut på i ensamtillstånd. Jag trodde det skulle gå över, men nu har det gått 1 år och ca 2 månader och han är fortfarande lika velig. Vi har gått MKT promenader för hand. det är ALDRIG bråk då och han går fram överallt. Jag har ridit ut med sällskap och han är trygg i dom lägerna. Men det går inte att rida ut själv på han längre (vilket jag nästan enbart gjorde förr!) han vägrar gå fram, han vänder om, backar, stegrar, bockar,. han är hela tiden lugn, lixom för om han ska kolla och vänta ut hur jag försöke rlösa problemen. Jag har provat med att göra halt och sitta där länge och tråka ut honom, det funkar inte. har även provat ngn gång att lägga på spö(men det gör det mesta hela värre) jag har provat att backa honom dit jag ska, då blir han förbannad. han har backat ner i elstängsel med ström på, utan att bry sig, han har gått omkull i diken, utan att bry sig. så här kan han hålla på i 2-4 veckor. sedan kan han helt plötsligt få för sig att va helsnäll i kanske 4-5 pass för att sedan försöka sätta mig (och medryttaren som ridit han i några år) på plats igen.
Jag har tömkört han mkt och han beter sig likadant under tömkörning. Men jag får mera kontroll, och får alltid dit honom som jag vill. (han gillar inte att vara den som går först, trallar jag förbi och visar vägen så är allt bråk ur vägen) Jag ger mig aldrig och avslutar aldrig ett pass utan att jag fått dit han som jag velat. vi är ute nästan varje ridpass i både kolmörker, dagsljus, storm, snö, varmt, men han beter sig likadant. Jag berömmer honom riktigt då han skött sig. Jag är så trött på allt.
jag vill inte uggla på en ridbana hela tiden, där han ALLTID är snäll, arbetsglad och lydig. precis lika snäll när man rider ut med sällskap, oavsett om det är en till eller 100 hästar till.(oavsett vem som rider, kan till vissa gränser sätta upp en orutinerad ryttare tom)...
har nu en annan som rider ut på honom som inte riktigt vet hur illa han betett sig, och då funkar allt himla mkt bättre och det går väldigt fint. (man sitter inte mevetet och kanske tänker att han ska börja bråka möjligen).
Han har tidigire år varit så himla snäll att rida ut på, busig men snäll och alltid tänkt framåt! jag har kunnat rida ut utan träns, bettlöst, barbacka, allt. men nu är det bara som en bortflygen dröm. han är dock fortfarande jättesnäll att åka och tävla på, (även för mig!!), träna och allt annat sådant. jag skulle även kunna ställa upp i ja jakter, distans, fälttävlan OM så bara vore om han fick hästkompis med. Men nu kan jag inte bli beroende av sällskap, då det inte finns tillräckligt med resurser för det.

Allt är bara så tråkigt. Finns det ngn annan som haft liknande sitation. Jag skulle behöva lite stöd och höra att jag inte vart ensam. Jag har verkligen gjort allt, men börjar inse att vi verkar aldrig funka ihop igen, och jag förstår inte varför det är precos som han tycker detta är en rolig lek för honom...

från marken lyder han mig alltid och litar på mig till 100%, mer än vad han litar på andra..

 

[Snorpan]

Stackare... det är inte lätt sånthär.
Jag har liknande problem med mitt unghäststo. Hon är dock bara 3.5 år så jag lever på hoppet att hon ska växa ur det.

Jag har tyvärr inte så mycket bra tips att komma med. Finns det kanske någon duktig hästmänniska i din närhet du kan ta hjälp av?

Lycka till!!!

/Snorpan

 

[Rikkan]

Det kan verka som det svåraste av allt, att få fullt förtroende i alla situationer. Att ransaka sig själv och analysera hur man själv påverkar hästens beteede är ett krävande arbete.
Det brukar gå bra till en viss gräns, men att lappa ihop ett förtroende kan kräva att man måste kunna se situationen utifrån och dessutom finna en grund till hästens reaktioner både mentalt och fysiskt så att man har någonstans att börja.

 

[martha]

Jag har en kompis som har en likadan häst, fast det är en travare och det GÅR att köra ensam..Hennes häst var osedvanligt korkad eller kanske klipsk ...en riktig fullblodsegoist...det är svårt att förklara hur han var men han var otroligt jobbig....ALLTID fick hon bråka för att få honom till något, för han var bara sån....han var ALDRIG rädd för något, utan tvekade han så var det för att han inte VILLE...han ides helt enkelt inte

Hon har fött upp denna själv så hon vet ju allt han varit med om från början, och innan han blev kastrerad var han rent farlig ...men då bara för folk han inte kände ...rutinerade hästfolk som hovslagare veterinärer osv var uppiktigt rädda för honom....jag har aldrig sett dess make.......han hade garanterat eliminerat dom om han fått chansen och det var som ögonen vände sig i skallen på honom....men mot hans "familj" var han inte alls elak....

Hästen lever fortfarande men kompisen valde att sälja, hon orkade inte med att bråka för jämnan och ha dåligt samvete varenda kväll hon stängt stalldörren..han är idag 8 år
när hon sålde honom för 1,5 år sedan hade han tjänat 150 000 kr, idag har han ca 450 000 på sig...det är en kapabel rackare, men han vill INTE vinna...märker han att han kommer först så slår han i handbromsen
Han är lika jobbig fortfarande, men den nya ägaren står ut tydligen..... :smirk:

Så det finns fler såna hästar...dom VILL helt enkelt inte var tillags, jag skulle aldrig orka jobba med en sån häst....

 

[__Stilett__]

skönt att höra att jag inte är ensam.
min är inte heller rädd av sig. han är igentligen en väldigt framåt individ, när han vill.
det kan komma jättestora fordon, eller massa andra saker många hästar skulle bli livrädda för, och han bryr sig inte ett dugg, idag när vi va ute, kom en snöplog precis jämte honom och sist en långtradare och han gör inte en min.
Däremot har han full glädje av att jobbas på ridbana, visst har han försökt sätta på plats ett par ggr (främst efter viloperioder) men slutat efter 1-2 ggr eftersom han inser att det får inte att töla lika lätt och istället är han väldigt positiv till träning och tävling. han brinner för det till 110% och fullkomlig älskar att åka ut till nya platser och tävla. han är aldrig stressad på nya ställen och han presterar väldigt bra och försöker alltid sitt bästa.
men i skogen tar det tvärstopp.
Han verkar mera tycka det är tråkigt ute (konstigt!) fast vissa dagar när det passar honom så kan han va riktigt trevlig. Däremot vet jag aldrig vart och när jag har honom.

jag har oxå haft min länge och vet även hans tidigare bakgrund, den lilla han hade innan mig.

min har varit jobbig att hantera, leda, lasta m.m men allt det är bortjobbat. han är kanonsnäll för mig och andra att pyssla om med nu så det är ju himla skönt, men det har varit ålders rätt med trotsperioder och sånt som kan falla naturligt.

 

[Centaur]

en tanke bara.... Han kanske tycker att det är tråkig att gå ute i skogen ensam, så han hittar på saker för att få lite action? Provocerar fram en reaktion från dig?

En annan sak som slår mig... VARFÖR vill han inte leda an?
Kommer vagt i håg att i en hästflock så händer det ibland att man driver den SVAKA individen framfor flocken mot en fara. Vet inte hur mkt sanning det finns där, men om han är väldigt dominant så kanske han tycker att DU ska gå först?

Min unghäst stannar också och vägrar gå fram, och går jag för kraftigt på honom då så resulterar det i stegring. Har kommit på att jag får lirka lite, övertala och käfta om varann, då funkar det. Men du har ju redan provat att vänta ut...

 

[__Stilett__]

han är som du skriver dominant i vissa lägen och han vill gärna vara den som bestämmer, fastän jag aldrig ger upp så gör inte han heller det. Han verkar inte elak heller, utan som du säger så verkar det vara en lek. jag har provat att sysselsätta honom med att rida dressyr och hålla igång honom men det funkar inte, jag har även provat att bara släppa han på fria långa tyglar, det funkar ibland, tillsammans med drivning.
har även provat att kombinerar hoppning eftersom det är det han gillar mest, kombinerat med skogen (hoppa hinder ute) och han hoppar vilket hinder som helst, men vägarna mellan hindrerna blir han uttråkad på och så börjar han. jag börjar undra om det är ngt sätt jag inte provat

tidigare år så red jag alltid han själv och även ibland med sällskap, men då ville han alltid gå först i ledet om vi var fler..han nästan sprang ikapp om han inte fick gå först,,,, vi brukade skämta om att han va så himla orädd och framåt...

 

[the_connemara]

När börjar han göra så här? I skritt, trav galopp? När du gjort hallt, börjat begära lite mera, gör rörelser, byter väg? Efter en minute elelr tio, en timme? Ser du något mönster om du ställer dig dessa frågor?

Min första tanke vara att om du nu kommer ut från stallplanen så är det "bara" att rida framåt. Eftersom han verkar ganska extrem så; vad händerom du fatar galopp direkt och galopperar en kort runda, iväg runt ett fält eller bort på en väg för att ävnda och galoppera hem igen. Liksom aldrig låta honom fundera på att stanna, vad händer då? Självklart så bör du ju rida honmo varm innan, hemma i hagen eller ridbana eller hur du nu har det. Fast tvärnitar han och börjar dumma sig i "fri" galopp så kanske det inte funkar ändå..

Du behöver j uinte göra så här direkt som jag skrev det, menar att du ska på alla vis försöka hitta framåtbjudningen, det kan ju hända att det fungerar bättre att bara skritta ut på långa tyglar och försöka strunta i honom.

Har får mig att du sa att han gick bättre ute med ryttare som inte visste hur han betedde sig? Då beror det nog på dig, kan du inte komma på ngot riktigt distraherande så du inte tänker att det är han du sitter på? Typ lyssna på musik eller ngt, så att du aldrig kommer in i tenkebanorna att "snart blir han dum igen".

Massa flumm, har nog inte nytta av ngt men det var vad jag kom på

Dessutom, vissa hästar är lite udda, dock så har ju din varit "normal".. En klubbkompis häst spec, han kunde inte gå på bete/gå i stora hagar. Har bara stog och var livrädd i ett hörn vid stallet. Han ville helst sått inne eller ha en liiiten hagen med en kompis. Gick inte att vänja honom trots att hennes hagar inte är de största (plan plätt).. Han ville inte heller bli riden i skogen, trivdes bäst i ridhus Behöver jag säga att hon sålde honom till ett stall i skåne med nästintill obefinliga hagar? Hästen trivdes som en gud!

 

[__Stilett__]

sitationerna kan börja var som helst, när som helst och i vilken gångart som helst. vissa dagar kan jag rida helt utan stollerier, andra gånger kan det va skitsvårt att få fram hästen bara i skritt fastän det är en väg han känner till. Lägger jag in fart i det humöret så reser han sig och gör en bockarriär och vänder om i sprången, eller ngt annat han kommer på som passar situationen. Ibland kan det gå lugnt till. han stannar helt enkelt. vägrar gå. ber jag han gå fram (eller ja, säger till) så backar han. Lägger jag på ev. spö så stegrar han eller bockar, ibland backar. Men det kan ändå gå lugnt till. rörelserna kan vara helt sansade från hans sida.
Fält däremot (som vi tyvärr ej har här, eller iaf inte i närheten) går han utan problem på. jag kan rida han på fält. I hans ögon funkar fält precis som en ridbana.
Jag har haft han uppstallad på landet utan en enda paddock i ca 7 månader och var varje pass ute och tyckte han borde lärt sig då att skärpa sig, men icke...
men grusvägar och skog, det går inte (alla gånger)
Ja ibland känner jag att även jag vill ge upp.
varför orka bry sig eller lösa problemen när man i stort sett testat allt som går. Men jag är beredd att kämpa vidare och hoppas han förstår att jag inte ger mig så lätt...

 

[__Stilett__]

Nu har det gått en tid så fortsättning;

det började gå bättre faktiskt, kunde flera ridpass rida ut utan större problem. så fort han började backa så gjorde jag bakdelsvändning, rygga, bakdelsvändning och vände hans backningar till ngt jag begärde (som ett dressyrmönster)
detta funkade bra, tillsist så gjorde han knappt ngt på flera ridpass. (jag rider ut nästan alla mina ridpass och hans rids ut ca 4-5 dagar/vecka regelbundet)
men sen när det har funkat det jag kom på, allt började flyta på problemfritt, så började han med nya saker, denna gång vända rumpan in mot träden, så jag inte kan fortsätta rygga honom och vända om honom.
nu börjar jag bli heless på detta! blä! han är så himla smart, han kommer på nya knep hela tiden och jag börjar mer och mer förstå att han tycker detta är en rolig lek för honom.
Hur som helst funkar det bra (!) med personen jag kontaktat för hjälp tidigare. Dom är ute regelbundet och funkar bra. han har testat lite men inte mkt mer än så.
Men han fortsätter med samma visa för mig, som för medryttaren som ridit han i ett par år och hon verkat ha gett upp, medans jag kämpar vidare.

jag kan inte riktigt förstå vad har ser för roligt med detta. Även fast jag aldrig ger upp, jag kämpar varje ridpass, lyckas få ordning på honom flera ridpass, tror det löst sig, så hittar han på nya knep.
vad ska jag göra. ge upp alltihopa nu?
hur länge till orkar man kämpa?
Kommer vi inte överens längre helt enkelt....

 

[Netted]

Sv: kommunikationsproblem

jag har lite samma problem med min 02:a .. antar att det bara är unghästfasoner han har för sig?

När jag rider ut själv & likadant i paddocken, ska han vända hem, hem och åter hem. spö: allt blir bara värre. Ibland går det bra om jag är lite före honom, håller emot med skänkeln osv. Ibland springer han emot bettet när jag försöker vända hem honom.

Pga detta har vi tappar ALLT, precis ALLT..

men som du säger, blir man riktigt trött på det, jag känner mej jättedålig och det känns som om jag förstör hästen..

//Malin

 

[skuggi]

Sv: kommunikationsproblem

Jag var i PRECIS samma situation för ett par år sedan! Så jag vet hur det känns!
Det gick så långt att jag hade honom ute på annons för att sälja honom till turridning, där han aldrig skulle behöva gå ut ensam. Han är sedan tidigare turhäst. Jag var helt förstörd, han skenade hem, skrämde mig och medryttarna så vi inte ens vågade rida ut tillslut... Jag förstod INGENTING.
Han blev dock inte såld och vi flyttade till ett annat stall pga andra omständigheter.
Jag anlitade en islandstränare som skulle komma och titta på honom och hjälpa mig att sälja honom. Tränaren satt upp och vi red ut tillsammans. Efter turen kunde tränaren bara konstatera att han tyckte att det var en toppenfin och positiv häst och att jag var dum i huvudet om jag skulle sälja honom...
Jag förklarade läget och tyckte att jag argumenterade väl för försäljning. Då tittade tränaren bara på mig och sa att "hästen är din spegel", "hur mår DU egentligen?"
Ja, jag var ju jättedeprimerad och ledsen, tyckte att livet var skit både med hästen och resten av livet...
"Jamen RID inte då!" tyckte tränaren "skit i hästen, låt honom gå i hagen tills DU mår bra! Såklart vill han inte vara ute med dig och du mår sådär!"
Eftersom han inte blev såld lydde jag det rådet, och varje dag är jag tacksam för det

Det visade sig att hästen och jag drabbats av depression samtidigt ungefär, och om jag mått bra hade jag nog fattat att han inte mådde bra. Han blev nämligen av med sina två bästisar från stallet, och fick nöja sig med att dela hage med en bråkig shettis som bara rymde hela tiden och lämnade honom ensam. Hur KUNDE jag inte se hur dåligt han mådde av det?
Hur som helst blev det en ond cirkel som bröts av stallbyte, införskaffning av ny islandshästkompis och en matte som tog ett par månaders paus från ridningen.
När jag sedan mådde bättre började jag längta efter ridningen, och den kloka tränaren sa att jag bara skulle rida ut och ha KUL med hästen! Inga krav, inget gnäll, om hästen vill springa, låt honom springa, han springer inte långt!
Och KUL fick vi! Vi hittade tillbaka till varann, jag älskar ju min häst över allt annat.

Mitt råd är alltså:
1: Ta en ordentlig paus ifrån varann. Mocka, borsta, fixa det nödvändigaste. Rid inte förrän du längtar så mycket att du inte kan stå emot!
2: Fundera på hur du mår i övrigt, kanske är det annat som tynger dig som hästen inte orkar med?
3: Fundera på hur hästen mår i övrigt. Är den glad och lycklig där den bor och med sina kompisar? Gillar den vägarna ni rider på?

Jag är säker på att du kommer hitta tillbaka till din häst, ge det bara lite tid!

 

[Stolermeyer]

Sv: kommunikationsproblem

Då tittade tränaren bara på mig och sa att "hästen är din spegel", "hur mår DU egentligen?"

Vilken klok tränare!

Mitt råd är alltså:
1: Ta en ordentlig paus ifrån varann. Mocka, borsta, fixa det nödvändigaste. Rid inte förrän du längtar så mycket att du inte kan stå emot!
2: Fundera på hur du mår i övrigt, kanske är det annat som tynger dig som hästen inte orkar med?
3: Fundera på hur hästen mår i övrigt. Är den glad och lycklig där den bor och med sina kompisar? Gillar den vägarna ni rider på?

Kloka råd.

Till Stilett: Hempfling menar att när en människa och en häst är tillsammans så skapas en särskild konstellation av just de två. Om människan t.ex. är rädd av sig, rädd att misslyckas, rädd att bli ensam eller liknande, så kommer hästen att spegla den rädslan. Om då hästen också har en hög grad av rädsla inom sig kommer de alltså att öka varandras rädsla. En häst med mindre grad av rädsla kommer att spegla rädsla men inte lika mycket.

Om man ser från det hållet, vad kan ha ökats upp till denna punkt mellan er två? Är DU rädd att röra dig framåt på något plan i ditt liv? Slår du i bromsen när du ska ut på lite osäkra vägar? Är det något nytt du inte vågar ge dig ut i?

 

[Fendi]

Sv: kommunikationsproblem

[Herregud va flummit!QUOTE=Stolermeyer] Vilken klok tränare!



Kloka råd.

Till Stilett: Hempfling menar att när en människa och en häst är tillsammans så skapas en särskild konstellation av just de två. Om människan t.ex. är rädd av sig, rädd att misslyckas, rädd att bli ensam eller liknande, så kommer hästen att spegla den rädslan. Om då hästen också har en hög grad av rädsla inom sig kommer de alltså att öka varandras rädsla. En häst med mindre grad av rädsla kommer att spegla rädsla men inte lika mycket.

Om man ser från det hållet, vad kan ha ökats upp till denna punkt mellan er två? Är DU rädd att röra dig framåt på något plan i ditt liv? Slår du i bromsen när du ska ut på lite osäkra vägar? Är det något nytt du inte vågar ge dig ut i?[/QUOTE]

 

[Fendi]

Sv: kommunikationsproblem

Hej! Var står din häst uppstallad? Privat eller på ridskola. Du kanske skulle se om det finns en möjlighet att ställa honom på en ridskola. Jag är vanligtvis emot detta, men det låter faktiskt som om din häst är uttråkad. Du kanske skall låna ut honom ett tag. Då får du tid för dig själv och kan börja längta efter ridningen. Kanske vore det ide att prova på något annat. En annan typ av ridning. Bort från det klassiska och in på nåt helt annat. Eftersom han är så orädd och det verkar som att du utbildat honom väl så kanske det skulle passa med
Western (jag tänker då på ko-grenar där det krävs en orädd och smart häst som kan arbeta självständigt) eller varför inte working equitation eller tornerspel. Tänk dig själv om du skulle tillbringa hela ditt liv på samma ställe och aldrig få se nåt nytt eller göra nåt skoj. Bara samma gamla vanliga jobb. Ett tips är att prova på att åka på en clinic och testa nya grejer. Du verkar väldigt duktig och jag tycker faktiskt synd om er båda. Lycka till.

 

[mojogirl]

Sv: kommunikationsproblem

Har liknande problem, förutom att min herre som är 11år!! inte stgrar tack och lov. Jag lessnade ur ordentligt efter att vi kommit igång och jobbat bra i närmare 1 år tid, fick ett rejält återfall. Han har hållt på så här tidigare, men då skaffade jag hjälp, som fick ordning både på hästen och skapligt på mitt självförtroende.. Men helt plötsligt kom allt tillbaka pang bom, och då vill man bara skita i allt. Så jag stt ut honom till salu, men envis som man är(man blir förbannad på sig själv många ggr att man är så j-a envis) så tänkte jag att jag måste ändock testa med en n-h kurs. Funkar inte detta då skiter jag i det. Men i och med att jag bestämde mig för att ge detta en ny chans, beslutade jag mig för att bli hård-konsekvent och inte tillåta ngn olat(klia sig, klia m mulen i håret, skrapa i golvet osv) Detta har jag tidigare, inte brytt mig så mkt om. Bara efter det lilla har jag märkt en stor skillnad på hans ett att respektera mig. Dessutom har jag börjat ta med mig spö på ridturerna och använda det (fick för mig förut att han skulle balla ur) men han hoppade bara till, men gick framåt sen och vågade inte trotsa nå mer den ridturen.
Vi får se efter kursen hur det går. Jag förstår precis hur du känner dig!!!! Lycka till!!!!!!

 

[Belliz]

Sv: kommunikationsproblem

Jag kan inte annat än le Vilken smart häst du har! Se det som ett friskhetstecken, han tänker själv! Han försöker säga dig ngt. Se det inte som ett problem, se det som en utmaning. När väl allt fallit på plats, tänk vilken häst du då har/får. Han kommer inte ge sig i första taget kommer hela tiden testa och finna nya saker för att just "utmana" dig. Har själv en sådan häst! Han har promenerat på mitt tålamod många ggr....Det gäller att ligga steget före HELA tiden.
När jag i mitt enfald trott att aha...nu är problemet löst...ja då kommer han bara på ngt nytt . Men som ngn en gång sa..."Välj dina fighter". Jag har ingen elak häst (å det har inte du heller) bara smart!......man får inget gratis! Du har ju testat massor med saker när ni är ute o rider ex. spö osv. Men det har ju inte gått så bra av vad jag förstog...När du sen började "följa med", backa, när han backade...ja då hände det ngt. Du valde alltså att inte ta fighten! Bra!
Nu det senaste att han backar in i ett träd....Vad har du för möjligheter att stoppa honom innan han gör det??! Och om det inte går att stoppa, hur kommer man därifrån?? Det är ett hästjobb (hihi) att tänka ut och hitta lösningarna på vissa situationer. Men jag kan bara säga att när man väl klivit över tröskeln och lyckats, då växer man hur mycket som helst! Jag har verkligen fått satt mig in i hur min häst tänker vilket i sig medfört att vi känner varandra utan o innan....Kommer alltid att sättas inför liknande problem...men nu tycker jag att det är intressant och jag är glad att jag har en häst som verkligen använder hjärnan. Jag tränar PNH o det har verkligen hjälpt mig många gånger. Har blivit snabbare och känsligare o kan snabbare se vad som "kommer att hända". Att han tänker stanna, sticka osv. (Ofta är det sånt som inte fungerar så bra från marken som ej heller funkar från rygg. Kan vara bra att ha i tankarna). Sen om jag alltid hinner med o avstyra saker o ting är en annan femma...men jag jobbar på det och vet att lösningen finns runt hörnet...bara jag tänker till! Lycka till o var glad att du har en levande själ o inte rider omkring på en stel robbot!

 

[mackan]

Sv: kommunikationsproblem

den här tråden är TVÅ ÅR gammal!

 

[Penny_Lane]

Sv: kommunikationsproblem

Ja o hästen har bytt ägare..

 

[__Stilett__]

Sv: kommunikationsproblem

ojoj, en gammal tråd som ploppat upp ser jag.

hästen är såld, jag tröttnade ärligt talat.
men han funkade väldigt bra när vi red med sällskap och hur bra som helst på tävlingar. Fick hur mkt placeringar som helst. Tyvärr vill jag mer än så med min häst. Och han va tuff. Så han fick nytt hem. Han är likadan än idag, fast lite värre. Han bara är sån helt enkelt.