Korrigeringar på brukshundar

[snurra!]

@Fisherling Jag har en stressad schäfer i området, tränad med hårda koppelryck i helstryp vid minsta olydnad. Den lydig men väldigt obalanserad stackarn.

@Voff Håller med! Tycker mig se att det blir vanligare att man skaffar en malle eller BC utan att ha ambitionerna. Sedan kan man säkert vara en duktig hundtränare ändå men att det ska vara så fräsiga raser som gäller även om man ”bara” vill ha en allroundhund att prova olika grenar med. Jag tror inte heller att korrigeringar funkar alls utan att relationen finns där. Det är det viktigaste när en får hem en valp även om en måste börja med ramar redan då.

Jag säger inte emot er om att det definitivt finns hundägare som är hårdare i sina korrigeringar än brukshundägare. Sedan finns det hundfolk som korrigerar mindre än brukshundfol. Retrieverfolk och de som håller på med rally och lydnad till exempel (vadå generaliserar? ). Men det måste inte innebära något negativt med tanke på att hundarna som syns på bruks-SM, i lydnadseliten och i de högsta retrieverjaktklasserna är helt olika hundtyper med helt olika behov tränings-och uppfostransmässigt.

 

[Raderad medlem 94602]

@Fisherling Jag har en stressad schäfer i området, tränad med hårda koppelryck i helstryp vid minsta olydnad. Den lydig men väldigt obalanserad stackarn.

@Voff Håller med! Tycker mig se att det blir vanligare att man skaffar en malle eller BC utan att ha ambitionerna. Sedan kan man säkert vara en duktig hundtränare ändå men att det ska vara så fräsiga raser som gäller även om man ”bara” vill ha en allroundhund att prova olika grenar med. Jag tror inte heller att korrigeringar funkar alls utan att relationen finns där. Det är det viktigaste när en får hem en valp även om en måste börja med ramar redan då.

Jag säger inte emot er om att det definitivt finns hundägare som är hårdare i sina korrigeringar än brukshundägare. Sedan finns det hundfolk som korrigerar mindre än brukshundfol. Retrieverfolk och de som håller på med rally och lydnad till exempel (vadå generaliserar? ). Men det måste inte innebära något negativt med tanke på att hundarna som syns på bruks-SM, i lydnadseliten och i de högsta retrieverjaktklasserna är helt olika hundtyper med helt olika behov tränings-och uppfostransmässigt.

Jag och maken har två raser. En Dvägschnauzer och så Schäfrar av brukstyp (avlar mot bruks, IPO och tjänst samt tävlar).
Även om grundtänket är samma i uppfostran av samtliga hundar och det mesta av träningsmetoderna lika så finns flera skillnader.
Först och främts så skiljer sig raserna en hel del åt i drifter och behov. Vilket gör att redan här måste träningen både indivd och rasanpassas.

Jag skulle aldrig kunna korregera Dvärgen som på samma sätt som en av Schäfertikarna. Han hade blivit såååå låg och förtroendet för mig skulle bli rejält stukat. Tikarna däremot regagerar med ett "hoppsan" och rättar sig med vifftande svans och ber glatt om mer jobb.

Vi korregerar inte Schäfrarna mer än Dvärgen för att vi är "Bruksfolk" eller "Schäferfolk". Dvärgen är inte alls en hund som behöver korregeringar. Han är så "harmlös". Schäfrarna däremot skulle bli riktiga as om de fick samma uppfostran som Dvärgen.

 

[snurra!]

Jag och maken har två raser. En Dvägschnauzer och så Schäfrar av brukstyp (avlar mot bruks, IPO och tjänst samt tävlar).
Även om grundtänket är samma i uppfostran av samtliga hundar och det mesta av träningsmetoderna lika så finns flera skillnader.
Först och främts så skiljer sig raserna en hel del åt i drifter och behov. Vilket gör att redan här måste träningen både indivd och rasanpassas.

Jag skulle aldrig kunna korregera Dvärgen som på samma sätt som en av Schäfertikarna. Han hade blivit såååå låg och förtroendet för mig skulle bli rejält stukat. Tikarna däremot regagerar med ett "hoppsan" och rättar sig med vifftande svans och ber glatt om mer jobb.

Vi korregerar inte Schäfrarna mer än Dvärgen för att vi är "Bruksfolk" eller "Schäferfolk". Dvärgen är inte alls en hund som behöver korregeringar. Han är så "harmlös". Schäfrarna däremot skulle bli riktiga as om de fick samma uppfostran som Dvärgen.

Det där med ”folk” var en generalisering, syftade mer på olika hundtyper, tänkte inte på att man kan ha hundar av olika raser när jag skrev det.

Chester är nog ganska lik din dvärg. Jag korrigerar aldrig honom men han funkar bra ändå eftersom han inte har några beteenden som man inte kan lösa utan korrigeringar och skulle bli otroligt ledsen och skärrad om jag tog tag i honom och eller röt åt honom.

 

[Migo]

Jag har inte koppel på mina så ofta, så kan ärligt stoltsera med att koppelryck är sällsynta här Däremot så använder jag mig av förbudsord, viss social press och ljudavledningar i vardagen med mina (tio) border collies. Har några torra godisar i fickan att dela ut när jag kommer ihåg, men oftast jobbar de för social förstärkning eller arbetet i sig (vallning).

Vallning är nog den hundgren (kanske skyddet också) som tar fram mest frustration i hundförare, och därmed också en del riktigt kass hund"träning" och fula bestraffningar. "Där kunskapen tar slut tar våldet vid". Tyvärr tror jag att vi ofta känner oss otillräckliga när vi arbetar med hundar med lite mer motor och drift i - därav den ökade risken för oacceptabelt beteende från förarna.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har inte koppel på mina så ofta, så kan ärligt stoltsera med att koppelryck är sällsynta här Däremot så använder jag mig av förbudsord, viss social press och ljudavledningar i vardagen med mina (tio) border collies. Har några torra godisar i fickan att dela ut när jag kommer ihåg, men oftast jobbar de för social förstärkning eller arbetet i sig (vallning).

Vallning är nog den hundgren (kanske skyddet också) som tar fram mest frustration i hundförare, och därmed också en del riktigt kass hund"träning" och fula bestraffningar. "Där kunskapen tar slut tar våldet vid". Tyvärr tror jag att vi ofta känner oss otillräckliga när vi arbetar med hundar med lite mer motor och drift i - därav den ökade risken för oacceptabelt beteende från förarna.

Jag skulle säga att lydnad tar fram mycket mer frustration hos de flesta förare än skyddet för det kräver mycket mer av hen i detaljer.

 

[Fruentimber]

Det där med ”folk” var en generalisering, syftade mer på olika hundtyper, tänkte inte på att man kan ha hundar av olika raser när jag skrev det.

Chester är nog ganska lik din dvärg. Jag korrigerar aldrig honom men han funkar bra ändå eftersom han inte har några beteenden som man inte kan lösa utan korrigeringar och skulle bli otroligt ledsen och skärrad om jag tog tag i honom och eller röt åt honom.

Jag har ju två av samma ras nu där den ena är betydligt hårdare än den andra. Man får anpassa träning och eventuella korrigeringar. Den yngre kunde kissa på sig när jag korrigerade den andre, han är en sån som tar åt sig av allt, medan den äldre kan behöva en nagel i ögat emellanåt (bildligt alltså ).

 

[Tonto]

Jag har ju två av samma ras nu där den ena är betydligt hårdare än den andra. Man får anpassa träning och eventuella korrigeringar. Den yngre kunde kissa på sig när jag korrigerade den andre, han är en sån som tar åt sig av allt, medan den äldre kan behöva en nagel i ögat emellanåt (bildligt alltså ).

Mina är extremt olika och svarar på ”nej det är fel” på olika sätt. Floki är egentligen en ganska mjuk hund men som verkligen kan ta nästan hur mycket ”Du är skitdålig gör om och gör rätt” utan att sluta jobba eller ta allt för illa vid sig och min andra är som en stenhård gråsugga som säger ”jaha, då skiter jag väl i det” och går och lägger sig när han blir tillsagd, lite butter liksom.

 

[Linda_A]

Jag funderade mest kring hur ni som har högtempade brukshundar korrigerade era hundar och om korrigering är nödvändigt. Korrigering är ju såklart ett vääääldigt brett ord, jag syftade på koppelryck etc men tolkar det som att de flesta här använder korrigeringar ibland, men aldrig koppelryck. Så ett ”ge fan i det där!” kanske räcker när hunden redan vet att den gör något den inte får?

Det finns ju också koppelryck och koppelryck. Ett snärtigt ryck som typ när man rycker i ett metspö för att få agnet att röra på sig (inte världens bästa jämförelse, men åt det hållet) kan jag absolut använda mig av när herr boxer flyter iväg för att titta på annat eller börjar stirra på en hund. Däremot inte både händerna på kopplet och vräk hunden åt sidan som du försöker slita huvudet av den. Sen har jag ju en hund som gärna drar även i strypkoppel tills han stupar, så att "segdra" är lönlöst, det måste vara en kort, kvick snärt.

Jag använder också vatten i vissa lägen -- låsning på annan hund, när han förut vägrade släppa föremål 9 av 10 gånger (har stått i 20 minuter för att montera ut en hittat boll ur ett dödsgrepp ;P) och om han skulle få för sig att matte är en kampleksak. Allt sånt föregås (om inte matte gör fel) av ett nej, vilket sakta men säkert har gjort att ett skarpt nej faktiskt betyder nåt idag.

Innan dess såg det ut så här:

Matte: Breeze, fot.
Breeze: Tyvärr, upptagen med att glo på schäferhanen 50 meter bort.
Matte: Nej. Fot.
Breeze. Sa du nåt? Jag är upptagen.

Nu ser det mer ut så här:

Matte: Breeze, fot.
Breeze: Det rörde sig nån där borta, måste kolla.
Matte: Nej. *snabb snärt i kopplet*. Fot.
Breeze: Ja just det! Fot var det.

För en del hundar är "nej" i sig en tillräcklig konsekvens ("Åh nej, matte sa åt mig!"), men jag har inte träffat särskilt många boxerhanar (dock en tik i alla fall ;P) som bryr sig särskilt mycket om bara nej utan att man befäst det med någon annan form av konsekvens.

 

[Migo]

Jag skulle säga att lydnad tar fram mycket mer frustration hos de flesta förare än skyddet för det kräver mycket mer av hen i detaljer.

Ah. Lydnad är en jäkla walk in the park i jämförelse med vallning

 

[Raderad medlem 94602]

Ah. Lydnad är en jäkla walk in the park i jämförelse med vallning

I skyddet går hunden på sina drifter och får pysa ut. Om den "lever rövare" och är extrem desto bättre. Mycket i skyddet bygger på naturliga anlag. För föraren är det tacksamt.
I lydnaden ska den packas ihop och detaljstyras på ett för hunden onaturligt sätt. Eventuell frustration eller missförstånd mellan hund och förare kan ge rejäla missar och poängras.
Nu skiljer sig lydnadsprogrammen och även momenten en hel del mellan tex startklass och IPO men i IPO så är lydnaden helt klart det svåraste momentet för både hund och förare. Tror aldrig jag sett låga hundar pga nervös/frustrerad förare i spåret eller skyddet men absolut i lydnaden

 

[Stjärnklar]

Jag känner lite olika uppfödare av både sällskap och av brukshund. De hundar som sällskapshundsuppfödarna oftast får tillbaka är hundar vars ägare dött eller blivit sjuka, medan de hundar som bruksuppfödarna får på returen är oftast hundar som har gått ägarna ur hand.

Detta är som sagt en generalisering – och självklart kan hundar returneras av andra orsaker. Men jag tycker att det är en intressant iakttagelse.

 

[Fruentimber]

Jag känner lite olika uppfödare av både sällskap och av brukshund. De hundar som sällskapshundsuppfödarna oftast får tillbaka är hundar vars ägare dött eller blivit sjuka, medan de hundar som bruksuppfödarna får på returen är oftast hundar som har gått ägarna ur hand.

Detta är som sagt en generalisering – och självklart kan hundar returneras av andra orsaker. Men jag tycker att det är en intressant iakttagelse.

Jag förstår nog inte riktigt din poäng? Klart att hundar med höga drifter inte är för vem som helst.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag känner lite olika uppfödare av både sällskap och av brukshund. De hundar som sällskapshundsuppfödarna oftast får tillbaka är hundar vars ägare dött eller blivit sjuka, medan de hundar som bruksuppfödarna får på returen är oftast hundar som har gått ägarna ur hand.

Detta är som sagt en generalisering – och självklart kan hundar returneras av andra orsaker. Men jag tycker att det är en intressant iakttagelse.

Vi har bara fått tillbaka en enda hund pga "gått ur hand" och den var förmodligen inte som den skulle i skallen pga komplicerad förlossning och syrebrist. Övriga har varit pga livets nycker. Och jag tycker nog att det i stora drag är genomgående för mina uppfödarkollegor också.
Är man kräsen bland valpköparna och medveten om vad man säljer så får man få returer.

 

[Jadzia]

I skyddet går hunden på sina drifter och får pysa ut. Om den "lever rövare" och är extrem desto bättre. Mycket i skyddet bygger på naturliga anlag. För föraren är det tacksamt.
I lydnaden ska den packas ihop och detaljstyras på ett för hunden onaturligt sätt. Eventuell frustration eller missförstånd mellan hund och förare kan ge rejäla missar och poängras.
Nu skiljer sig lydnadsprogrammen och även momenten en hel del mellan tex startklass och IPO men i IPO så är lydnaden helt klart det svåraste momentet för både hund och förare. Tror aldrig jag sett låga hundar pga nervös/frustrerad förare i spåret eller skyddet men absolut i lydnaden

Det har jag. Framförallt i spåret, men enstaka gånger även i skyddet. Det finns en anledning till att det infördes i reglerna att tryckt hund i spåret ska ge rejäla poängavdrag.

 

[Raderad medlem 94602]

Det har jag. Framförallt i spåret, men enstaka gånger även i skyddet. Det finns en anledning till att det infördes i reglerna att tryckt hund i spåret ska ge rejäla poängavdrag.

Visst är det så. Gäller ju även i lydnaden. Jag tycker det är jättebra att domarna primerar attityd och glädje i lydnaden. Numera ser man inte stukade hundar på högre nivå i lydnaden som man gjorde förr.