Kreativa lösningar på apporteringsproblem

Laponia

Trådstartare
Alltså jag sliter snart mitt hår...

Har en småosäker och väldigt försynt retrievertjej som gärna bär på saker. Stort föremålsintresse men väldigt dåligt grepp, vilket även hela kullen visade på FART-test. Kampar gärna och håller då ett stadigt grepp. Så fort man blir stilla i kampleken släpper hon dock. Hon bär gärna omkring på gosedjur, nycklar, påsar, dummies, apportbockar mm, men problemet kommer till just gripande, hålla kvar och avlämningar. Så länge hon är i rörelse håller hon kvar men så fort hon stannar till så släpper hon. Hon tar för det mesta inte emot föremål jag håller i handen utan plockar helst upp saker jag kastat/gömt/lämnat någonstans, eller något hon hittar "spontant". Om jag lägger ner ett föremål på marken framför henne plockar hon inte upp det utan krafsar med tassarna. Har gått flera kurser i både jaktapportering och tävlingslydnad, där samtliga instruktörer säger att problemet kommer lösa sig om jag fortsätter belöna upp gripanden, köra byteshandel och omvänt lockande.
Och vi tragglar och tragglar, tar något steg framåt ibland men tre steg tillbaka allt för ofta.

Har kommit så långt att hon förstår att hon ska gripa, från att ha fått belöning bara för att titta på, nosa på osv. Mjuka föremål kan hon hålla i någon sekund, hårda föremål tar hon i lite försiktigt med tänderna och håller ev någon halv sekund. Min känsla är att hon förstår vad som ska göras men att hon känner sig osäker/pressad. Hon kan göra flera fina gripanden på raken men det verkar aldrig klicka att hon ska hålla kvar. Försöker höja kriteriet med att hon ska hålla kvar en halv eller en tredjedels sekund men om hon råkar misslyckas och belöningen uteblir så går hon ner sig totalt och blir helt passiv. Även orsaken till varför omvänt lockande inte fungerar, hon tar åt sig oerhört av stängd hand och blir passiv och vågar inte försöka igen. Shaping har vi tragglat hur mycket som helst och då blir det mycket tassar och krafsande. Även där blir hon helt passiv om hon "misslyckas" någon gång och inte belönas (även om jag försöker belöna minsta lilla steg åt rätt håll). Försöker att inte sätta på någon press på henne utan ha inställningen att vi tränar "på skoj" men hon blir ändå tydligt besvärad.

Har någon tips, ideér? Målet är att tävla lydnad i vår. Har genomfört flera startklassapporteringar och det går bra tills hon kommer fram till mig och ska göra en avlämning (detsamma i jaktapporteringen). Gissar att vi skulle behöva börja om från början totalt men vet inte vad jag ska lägga upp för plan, känns som att vi har testat så mycket redan.

Har aldrig utsatt henne för tvångsapportering, blivit arg när hon inte griper eller när hon släpper för tidigt eller liknande. Men upplever henne ändå som pressad. Hon kommer gärna fram och visar saker hon bär på (trycker upp dom rätt i mitt ansikte :D) så hon verkar inte heller rädd för att jag ska stjäla föremål från henne. Är väldigt noga med att inte ta saker från henne när hon bär något, inte böja mig över osv, så hon känner sig ju trygg med att komma ända fram. Kan tillägga att detta som sagt är en försiktig och lite blyg hund som mer och mer har börjat krypa ur sitt skal. Har jobbat jättemycket med hennes självförtroende och få henne att våga testa sig fram och det börjar äntligen ge resultat, förutom i apporteringen där det känns som att det går baklänges.

Långt och rörigt men hoppas att någon kanske kan komma med lite ideér! Annars får det bli privatkurs hos instruktör som tyvärr finns i fel ände av landet och som kommer resultera i tom plånbok, alternativt att vi får börja tävla lydnad ändå men nolla apporteringen :angel:
 
Senast ändrad:
Alternativt så har hon bara inte förstått att det är hålla kvar hon ska göra, men HUR tusan får man en hund att förstå det om hon går ner sig och blir jätteledsen så fort en belöning uteblir????? Kriteriet är just nu "håll så länge att jag hinner ge belöningssignal"dvs några hundradels sekunder. Ibland hinner hon släppa innan, dvs belöning uteblir och då är det kört för resten av passet för att hon inte vågar gripa igen :banghead: Aldrig varit med om en så känslig hund.
 
Jag hade jätteproblem med apporteringen med Nessie, bara att ha intresse nog att springa efter och hämta apporten fanns inte i början och ännu mindre att hålla kvar den tills man kommer fram till matte. Fick jätte-många tips men det som i slutändan fungerade bäst var att bara kasta apportbocken och busa med den en liten stund varje dag. Jag hade med de andra hundarna då också då jag upplevde att hon höll i den bättre när det fanns konkurrens, att det blev lite svårt att få tag i den också. Nu är apporten en av hennes favoritföremål men jag kör fortfarande mest lek och typ en gång i veckan har jag kört själva momentet i startklass typ en eller två gånger och hon fixar det klockrent. Tränar jag seriöst för ofta så "dödar" jag hennes lust för apporten utan annars kör vi bara kravlös apportlek. Nessie släppte den ofta framför mig men jag ignorerade det och lekte vidare och sen de gånger hon höll i den berömde jag extra mycket. Nu kan hon hålla i den över hinder, i fotgående och plocka upp den igen om hon tappar så jag skulle säga att vi har gått väldigt mycket framåt från i våras.
Det är vad som funkat för oss, det behöver inte betyda att det fungerar för nån annan men när du hittar hur du ska göra med din hund så fixar sig säkert apporten. Kanske testa att bara leka med den kravlöst istället ett tag, ni har ju ganska lång tid på er till i vår?
Du är iallafall inte ensam, trodde aldrig apporteringen skulle lösa sig och slet mitt hår i våras men när jag släppte på ambitionerna och bara lekte fram lite apport-glädje så kom resultaten så småningom :p.
 
Kan hon gå vid din sida och hålla apporten?

Och hur nära kommer hon när hon kommer in med apporten, innan hon släpper?

Jag tänker att du, när hon är på väg in med apporten men innan hon släpper, vänder dig bort från henne och går iväg - lämpligtvis till höger, så hon kan sluta upp vid din sida, skulle det funka?
 
Jag hade jätteproblem med apporteringen med Nessie, bara att ha intresse nog att springa efter och hämta apporten fanns inte i början och ännu mindre att hålla kvar den tills man kommer fram till matte. Fick jätte-många tips men det som i slutändan fungerade bäst var att bara kasta apportbocken och busa med den en liten stund varje dag. Jag hade med de andra hundarna då också då jag upplevde att hon höll i den bättre när det fanns konkurrens, att det blev lite svårt att få tag i den också. Nu är apporten en av hennes favoritföremål men jag kör fortfarande mest lek och typ en gång i veckan har jag kört själva momentet i startklass typ en eller två gånger och hon fixar det klockrent. Tränar jag seriöst för ofta så "dödar" jag hennes lust för apporten utan annars kör vi bara kravlös apportlek. Nessie släppte den ofta framför mig men jag ignorerade det och lekte vidare och sen de gånger hon höll i den berömde jag extra mycket. Nu kan hon hålla i den över hinder, i fotgående och plocka upp den igen om hon tappar så jag skulle säga att vi har gått väldigt mycket framåt från i våras.
Det är vad som funkat för oss, det behöver inte betyda att det fungerar för nån annan men när du hittar hur du ska göra med din hund så fixar sig säkert apporten. Kanske testa att bara leka med den kravlöst istället ett tag, ni har ju ganska lång tid på er till i vår?
Du är iallafall inte ensam, trodde aldrig apporteringen skulle lösa sig och slet mitt hår i våras men när jag släppte på ambitionerna och bara lekte fram lite apport-glädje så kom resultaten så småningom :p.
Ja leka mer med apporten är definitivt en bra idé! Det har jag ju gjort med dummies, som till en början inte var så roliga att bära men nu är värda sååå mycket! Haha hoppas det löser sig för oss oxå så småningom. Så frustrerande när jag känner att vi är tävlingsredo förutom apporteringsbiten.

Kan hon gå vid din sida och hålla apporten?

Och hur nära kommer hon när hon kommer in med apporten, innan hon släpper?

Jag tänker att du, när hon är på väg in med apporten men innan hon släpper, vänder dig bort från henne och går iväg - lämpligtvis till höger, så hon kan sluta upp vid din sida, skulle det funka?
Hon kan gå vid min sida, jag kan backa och hon går mot mig, hon kan snurra med apporten i munnen osv. Sätter jag mig på huk eller lägger mig ner så kommer hon mer än gärna upp i ansiktet på mig med apporten.
Problemet blir så fort hon är stilla, sätter sig, ska gå in i en ingång eller stanna framför mig, då släpper hon. Gör jag en handrörelse är hon oxå snabb med att släppa. Instruktörer jag tränat för säger att vi ska träna stadga och omvänt lockande, men om hon släpper innan belöningssignal och belöningen uteblir så vill/vågar hon helt enkelt inte ta apporten igen på resten av passet.
 
Ja leka mer med apporten är definitivt en bra idé! Det har jag ju gjort med dummies, som till en början inte var så roliga att bära men nu är värda sååå mycket! Haha hoppas det löser sig för oss oxå så småningom. Så frustrerande när jag känner att vi är tävlingsredo förutom apporteringsbiten.


Hon kan gå vid min sida, jag kan backa och hon går mot mig, hon kan snurra med apporten i munnen osv. Sätter jag mig på huk eller lägger mig ner så kommer hon mer än gärna upp i ansiktet på mig med apporten.
Problemet blir så fort hon är stilla, sätter sig, ska gå in i en ingång eller stanna framför mig, då släpper hon. Gör jag en handrörelse är hon oxå snabb med att släppa. Instruktörer jag tränat för säger att vi ska träna stadga och omvänt lockande, men om hon släpper innan belöningssignal och belöningen uteblir så vill/vågar hon helt enkelt inte ta apporten igen på resten av passet.

Kan du ta apporten från henne under gång om hon går vid din sida? I så fall kan hon ju få sluta upp vid din sida, så som jag skrev i förra inlägget och så tar du apporten under gång. Det blir en "lättare" avslutning än att hon ska komma rakt in mot dig och dessutom klara av att sätta sig - förmodligen blir det för mycket press - alltså även om du inte sätter press på henne så blir det för henne en pressad situation - blir ju lätt så med väldigt mjuka/veka hundar.

Om det funkar att göra så kan du ju så småningom börja sakta ner tempot lite innan du tar apporten, nästa steg är att "smyga" in i en halt, alltså inte smyga på riktigt men låta det låga tempot bli så långsamt att ni stannar. Kanske ta apporten när hon står vid din sida om hon inte sätter sig självmant.

Och just ja - hon kommer gärna med apporten när du sitter eller ligger ner skrev du... kan du då i den situationen få henne att sätta sig och hon behåller apporten i munnen?
 
Vad är det för ras?
Jag tror att det är svårt att få till shejping på en del hundar, speciellt sådana som är så känsliga som din där ett uteblivet direktiv blir en press för hunden i stället för en uppmuntran att ta för sig. Jag tycker att det ibland är enklare att göra det så tydligt det bara går för hunden - så klart utan något tvång!

Hur fungerar det omvända lockandet i andra situationer? Har du testat att lära in nostarget i handflatan och att på så sätt få till avlämningen?
Är hon väldigt mat-/godisglad?

Jag provade det mesta med min jaktlabbe, han hade svårt att förstå att jag ville att han skulle hålla fast apporten/dummien när han var liten.
Vi körde mycket omvänt lockande eftersom det var så man "skulle" göra, men det som till slut fick polletten att trilla ner var helt enkelt att be honom greppa dummien och sedan lägga två fingrar under hakan på honom för att på så sätt hjälpa honom att hålla kvar den, samtidigt som jag berömde. Det tog kanske 1,5 träningspass för honom att förstå den principen, efter att vi tragglat med omvänt lockande i typ två månader... Han blev väldigt låg och osäker av det omvända lockandet. Genom att i stället hjälpa honom rent fysiskt att förstå att hakan skulle upp och därmed också munnen vara stängd, blev det väldigt tydligt för honom vad jag ville och han förstod supersnabbt.
Han kunde dock gripa på kommando, men så fort jag släppte dummien släppte han den också.

Min erfarenhet är att shejping ändå fungerar bra inom de flesta områdena på en retriever, men är det någonstans som det krånglar så brukar det vara vid det som egentligen ska vara enklast - apporteringen.
 
Kan du ta apporten från henne under gång om hon går vid din sida? I så fall kan hon ju få sluta upp vid din sida, så som jag skrev i förra inlägget och så tar du apporten under gång. Det blir en "lättare" avslutning än att hon ska komma rakt in mot dig och dessutom klara av att sätta sig - förmodligen blir det för mycket press - alltså även om du inte sätter press på henne så blir det för henne en pressad situation - blir ju lätt så med väldigt mjuka/veka hundar.

Om det funkar att göra så kan du ju så småningom börja sakta ner tempot lite innan du tar apporten, nästa steg är att "smyga" in i en halt, alltså inte smyga på riktigt men låta det låga tempot bli så långsamt att ni stannar. Kanske ta apporten när hon står vid din sida om hon inte sätter sig självmant.

Och just ja - hon kommer gärna med apporten när du sitter eller ligger ner skrev du... kan du då i den situationen få henne att sätta sig och hon behåller apporten i munnen?
Ja ibland funkar det att ta apporten under gång, men oftast så spottar hon vid en handrörelse beroende på värdet på föremål. Hon håller definitivt hellre i ett gosedjur än en apportbock.
Det är samma om hon kommer in med ett föremål om jag sitter/ligger ner, beroende på vad hon håller i kan jag få henne att sitta utan att släppa direkt. Får träna med gosedjur tills det klickar och hållandet sitter kanske?
Smyga in långsammare tempo och så småningom halt är nog en bra ide!

Vad är det för ras?
Jag tror att det är svårt att få till shejping på en del hundar, speciellt sådana som är så känsliga som din där ett uteblivet direktiv blir en press för hunden i stället för en uppmuntran att ta för sig. Jag tycker att det ibland är enklare att göra det så tydligt det bara går för hunden - så klart utan något tvång!

Hur fungerar det omvända lockandet i andra situationer? Har du testat att lära in nostarget i handflatan och att på så sätt få till avlämningen?
Är hon väldigt mat-/godisglad?

Jag provade det mesta med min jaktlabbe, han hade svårt att förstå att jag ville att han skulle hålla fast apporten/dummien när han var liten.
Vi körde mycket omvänt lockande eftersom det var så man "skulle" göra, men det som till slut fick polletten att trilla ner var helt enkelt att be honom greppa dummien och sedan lägga två fingrar under hakan på honom för att på så sätt hjälpa honom att hålla kvar den, samtidigt som jag berömde. Det tog kanske 1,5 träningspass för honom att förstå den principen, efter att vi tragglat med omvänt lockande i typ två månader... Han blev väldigt låg och osäker av det omvända lockandet. Genom att i stället hjälpa honom rent fysiskt att förstå att hakan skulle upp och därmed också munnen vara stängd, blev det väldigt tydligt för honom vad jag ville och han förstod supersnabbt.
Han kunde dock gripa på kommando, men så fort jag släppte dummien släppte han den också.

Min erfarenhet är att shejping ändå fungerar bra inom de flesta områdena på en retriever, men är det någonstans som det krånglar så brukar det vara vid det som egentligen ska vara enklast - apporteringen.
Det är en flatte! Ja jag upplever det också så angående shejping. Mina tidigare hundar har varit tuffare och med stort självförtroende och då har det fungerat klockrent, så blev lite snopen av responsen från hunden jag har nu och över att jag inte lyckas få det att fungera. Bara att tänka om och hitta något som passar :)

Omvänt lockande fungerar i princip inte alls. Hon förstår ju vad jag är ute efter men går ner sig enormt och en sluten hand får henne att se ut som att hon vill krypa under jorden typ... Har testat att använda nostarget vid avlämningar men lyckas inte riktigt. Nostarget utan apport fungerar men med apport i munnen släpper hon då så fort handen kommer fram. Vet inte om det är jag som har haft dålig timing på belöningssignal så att hon inte har kopplat riktigt, skulle vara värt att testa igen! Hjälpa till fysiskt genom att stötta under hakan el liknande låter också som en bra idé!

Hon är väldigt matglad men har ändå hittat godisbelöningar med väldigt varierande värde, så går oftast att ha något som är lagom motiverande för situationen. Svårt vid apporteringen då ett godis med för lågt värde inte är värt att gripa för men ett godis med för högt värde verkar bidra till att hon har gärna släpper fort...
 
Min münster har också haft svårt att hålla apporterna, på henne löste det sig med att kampa. Började med mjukt kampludd, gick sedan över till andra saker och sedan dummies. Till att börja med så hade jag två lika leksaker, kampade med den ena - blev passiv med den medan den andra "levde". Jobbade så ganska länge innan jag började kasta iväg den ena av leksaken någon meter bort, så fort hon lyfte den och vände så kom den andra fram och hon fick kampa med den. Blev passiv (bad om loss någon gång) med den hon kampade med, kastade iväg den andra och när hon grep och vände så fick den andra leksaken liv. Här utökade jag avståndet jag kastade, avståndet från gripande till att den andra kampen fick liv och tiden på kampleken - ibland kort ibland längre och tuffare. Min insåg på detta att det var värt att gripa och hålla kampen för det fanns en likadan som man fick leka med när hon hämtat den första. I dragkampen var jag noga med att belöna med röst och fysisk kontakt när hon höll emot - eftersom det var det jag var ute efter, att få henne att förstå att hon måste hålla i leksaken annars blir man av med den.

Samtidigt så har jag även bett henne ta dummies i min hand/plocka upp och hjälpt henne med att hålla under hakan och sedan även där dragit lite i den för att få henne att hålla i den för att inte tappa den.
 
Ja ibland funkar det att ta apporten under gång, men oftast så spottar hon vid en handrörelse beroende på värdet på föremål. Hon håller definitivt hellre i ett gosedjur än en apportbock.
Det är samma om hon kommer in med ett föremål om jag sitter/ligger ner, beroende på vad hon håller i kan jag få henne att sitta utan att släppa direkt. Får träna med gosedjur tills det klickar och hållandet sitter kanske?
Smyga in långsammare tempo och så småningom halt är nog en bra ide!

Ja, om det funkar bättre med något annat än en vanlig apport, tex ett gosedjur, så hade jag kört med det till att börja med och sen så småningom gått över till andra föremål och sen avancerat till en apport när hon börjar känna sig trygg i hela momentet.
 
Det är en flatte! Ja jag upplever det också så angående shejping. Mina tidigare hundar har varit tuffare och med stort självförtroende och då har det fungerat klockrent, så blev lite snopen av responsen från hunden jag har nu och över att jag inte lyckas få det att fungera. Bara att tänka om och hitta något som passar :)

Omvänt lockande fungerar i princip inte alls. Hon förstår ju vad jag är ute efter men går ner sig enormt och en sluten hand får henne att se ut som att hon vill krypa under jorden typ... Har testat att använda nostarget vid avlämningar men lyckas inte riktigt. Nostarget utan apport fungerar men med apport i munnen släpper hon då så fort handen kommer fram. Vet inte om det är jag som har haft dålig timing på belöningssignal så att hon inte har kopplat riktigt, skulle vara värt att testa igen! Hjälpa till fysiskt genom att stötta under hakan el liknande låter också som en bra idé!

Hon är väldigt matglad men har ändå hittat godisbelöningar med väldigt varierande värde, så går oftast att ha något som är lagom motiverande för situationen. Svårt vid apporteringen då ett godis med för lågt värde inte är värt att gripa för men ett godis med för högt värde verkar bidra till att hon har gärna släpper fort...

Då hade jag slutat helt med det omvända lockandet :)
På din beskrivning hade jag absolut testat att hjälpa henne genom att visa med handen under hakan. Typ stötta henne under hakan med ena handen, stryka henne och klappa lugnt på huvud och hals med andra handen (under förutsättning att hon inte tycker att det blir en press så klart), och sakta gå från att lätta på handen under hakan - ta tillbaka den och berömma - och utöka stunderna utan hand successivt.

Även som flera andra tipsar om - kampa mycket! :)
 
Undvik avlämnandet ett tag och belöna att hon håller.
Dvs låt henne släppa föremålet och ta belöningen men endast på ditt frikommando!
Börja i rörelse om det funkar och gör det sedan successivt svårare.
 
Har också fågelhund och jag tror på tragglandet! De är sega som f*n jämfört med många brukshundar, som jag haft tidigare, men jag har bitit mig fast vid mina principer. Det SKA gå.
Vid apporteringsträning har jag haft hjälp av min hunds tiggande. Vi har frukostapporterat, inte så mycket apellplan, inte träningskläder, utan "om du vill ha en bit av mattes skinksmörgås, så måste du hålla" Att ta ner på allvaret funkade för oss. Midas är också en sån hund som snabbt ger upp vid tex innehållen belöning.
 

Liknande trådar

Hundträning Det får bli en tråd till på en gång. Vi roar oss alltså med lydnadsmoment utan tävlingsambitioner. Den svåraste nöten är apport. Det som...
Svar
8
· Visningar
851
Senast: Fruentimber
·
Hundträning Tjohooo! Nu börjar det dra ihop sig sig. Utan att skämmas så snor jag en fotutmaning (gå gärna in och tryck på gilla knappen på...
9 10 11
Svar
200
· Visningar
8 537
Senast: Brie
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 105
Senast: __sofia__
·
  • Artikel
Dagbok Nej, jag tycker inte att det är särskilt ensamt när man bor mitt i spenaten bland vilddjuren… I början av sommaren hade jag ett...
Svar
3
· Visningar
714
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp