Krossade hästdrömmar – en ekonomisk självrannsakan av ridsporten

Så länge ridfakturorna är dyrare än fotbollsträningarna kvarstår frågan hur många kan se ridsporten som en inkluderande sport. Nu behövs en öppen debatt och självrannsakan, menar debattören och grundskoleläraren Fanny Engström.
 
Så länge ridfakturorna är dyrare än fotbollsträningarna kvarstår frågan hur många kan se ridsporten som en inkluderande sport. Nu behövs en öppen debatt och självrannsakan, menar debattören och grundskoleläraren Fanny Engström.

Nu vet jag inte om ridsport faktiskt har ett så allmänt inkluderande rykte, åtminstone internationellt ses ridsport som en överklassport. Undersökningen visar också att ishockey är dyrare än ridsport och att gymnastik är billigare än fotboll. Så det är väl bättre att jämföra fotboll och gymnastik då, eller ska det skrivas en artikel om stackarna som får hockeydrömmarna krossade också och hur orättvist det är när gymnastik är så billigt? Olika sporter kostar olika mycket, det är väl ingen hemlighet att det gör att inte alla har råd att rida på ridskola, än mindre ha egen häst. Sen likt ishockey där en del kan lira hockey på en frusen damm vissa delar på året så hittar en del människor mindre stall/gårdar där nån bonde/ägare låter en pyssla om och rida deras hästar utan kostnad.
 
Frågan om hur inkluderande ridsport är kanske helt enkelt inte skall besvaras av befintliga utövare...

Jag uppfattar den länkade undersökningen som ett haltande diskussionsunderlag. Ambitionen är berömvärd men jag är tveksam till många av resultaten. Det jag saknar mest är resonemang kring nivån på utövandet. Ridsport även i tonåren går ju att utöva i ett brett spann av ambitionsnivå och kostnadsläge, milt uttryckt. Tävlingsambitioner öht förutsätter ju i praktiken egen häst, jag har flera skolbarn med egna hästar bara i "mitt" stall, och där försvinner naturligtvis den redovisade totalkostnaden 10 405 kr/år i en rosa rökpuff - medan kostnaderna för hårdsatsande basket- eller fotbollsbarn inte stiger lika exponentiellt.
Som jag ser det är ridsport i praktiken inte bara litet, utan rejält mycket, dyrare än t ex fotboll vilket oundvikligen får konsekvenser ifråga om inkludering.
 
Ridsporten är inkluderande. Och ridsporten är inte inkluderande. Det beror bara på vilken faktor som vi bedömer avgörande.

Det är inkluderande på så sätt att det inte är uppdelat på kön, ålder eller fysisk förmåga.

Det är inte inkluderande på det sättet att det är en förhållandevis hög tröskel för att komma in. Många barn får någon gång rida ponnyridning på en marknad, färre får börja på ridskola, ännu färre får en egen häst. Dels av ekonomiska skäl, dels av andra aspekter.

Men är det verkligen så att folk vägrar tala om det här?
Är det så att hästfolk säger anklagar barn som inte har ekonomiska förutsättningar för ekonomiska felprioriteringar?

Jag känner inte igen den bilden.
 
Jag upplever att det är allmänt känt bland hästfolk att ridsport kostar. Även på någon sorts godtagbar "lägstanivå" kommer man ju inte ifrån att en häst kräver mer skötsel än en boll, och att övandet måste ske under uppsikt av kompetent personal för att inte bli farligt.

Sen kan man såklart diskutera skillnader i kommunalt stöd, där hockeyn hålls med fin hall inklusive vaktmästare och elräkning, medan ridskolan i bästa fall får driftsbidrag.
 
Jag ser inte att somliga generellt ser ner på eller skuldbelägger andra, men hela hästvärlden är oundvikligen en markör som tydliggör ekonomiska skillnader. Och det kan naturligtvis vara jobbigt på flera sätt.
 
Jag upplever att det är allmänt känt bland hästfolk att ridsport kostar. Även på någon sorts godtagbar "lägstanivå" kommer man ju inte ifrån att en häst kräver mer skötsel än en boll, och att övandet måste ske under uppsikt av kompetent personal för att inte bli farligt.

Sen kan man såklart diskutera skillnader i kommunalt stöd, där hockeyn hålls med fin hall inklusive vaktmästare och elräkning, medan ridskolan i bästa fall får driftsbidrag.

Men där lyfte du något intressant. Skulle ridsporten kunna bli mer inkluderande om man hade fått samma ekonomiska förutsättningar från kommunen som t ex fotboll och ishockey får? Det kostar massor att hålla igång en ridskola men med ekonomiska bidrag på samma nivå hade fler kunnat börja rida på åtminstone ridskola.
 
Jag upplever att det är allmänt känt bland hästfolk att ridsport kostar. Även på någon sorts godtagbar "lägstanivå" kommer man ju inte ifrån att en häst kräver mer skötsel än en boll, och att övandet måste ske under uppsikt av kompetent personal för att inte bli farligt.

Sen kan man såklart diskutera skillnader i kommunalt stöd, där hockeyn hålls med fin hall inklusive vaktmästare och elräkning, medan ridskolan i bästa fall får driftsbidrag.
Jag undrar hur det skulle se ut om kommuners ridskolor fick lika mycket i bidrag per elev/kommuninvånare eller någon annan måttstock som kunde jämna ut förutsättningarna?
Att levande varelser som kostar för uppehåll och omsorg inte går att jämföra med ett dött sportredskap tycker jag gör att jämförelsen haltar. Hon kunde ha valt någon annan dyrare sport som hockey för att jämföra. Jag har haft kollegor som inte haft råd att låta sitt barn fortsätta med hockey p g a de höga kostnaderna.
 
Undersökningen visar också att ishockey är dyrare än ridsport och att gymnastik är billigare än fotboll.
Skillnaden enligt artikeln är dock försumbar. En kollega vars son spelade hockey och jag gjorde en privat jämförelse av kostnaderna. När de var barn var kostnaderna ganska likvärdiga, men av olika slag. För hockeyn så var det framförallt skridskor och resor som kostade. Speciellt om det var övernattningar p g a matcher långt bort och föräldrarna ville följa med. Genom att spela i ett sämre lag hade kostnaderna för resor minskats. (Har också jämfört med hockeyspelande brorsöner i USA, de har inte haft råd att spela i de juniorlag som velat rekrytera dem p g a höga kostnader för matcher långt bort). För oss var det löpande kostnader för ponnyer som var det stora. Oavsett tävlande eller nivå på det var det en hög grundkostnad. En stor skillnad inträffade dock den dagen barnen blev 16. Hockey-sonen flyttades då upp till seniorlag vilket innebar att kostnaderna minskade radikalt och för spel i A-lag gav det t o m en inkomst (spel i rel låg serie). Skillnaden är förstås att sponsorer och andra kommersiella intäkter (matchbiljetter) kommer in. Någon sådan minskning av kostnader har jag inte märkt inom ridsporten.
Jämför man med två andra sporter som är dyra; utförsåkning och segling, så har de helt annat stöd från sponsorer än vad ridsporten har. Minsta lilla slalomtävling för barn och ungdomar och de stora sponsorerna såsom bilmärken, telecom etc är på plats med utställningar mm och de har sponsrat evenemanget. Trots att det inte är fler åskådare än närmast sörjande. Samma med segling. Den förutsätter sponsring (enligt en annan kollega). Utan insyn så misstänker jag att vissa andra materialsporter gör detsamma.
Det går alltså att locka sponsorer även till tävlingar med relativt lite publik. Här tror jag att ridsportförbundet har en del att göra med att ändra imagen från "flickor på ridskola" till att även inkludera "sport där föräldrarna har råd att lägga 100' på barnens intresse (förutom inköp av dragbil mm)". Att ridsporten är intressant för sponsorer och företag som inte alls har med hästar att göra märker man om man är på tävlingar utomlands. Företagen inser att de som är intresserade av/sysslar med ridsport är en köpstark grupp. Jag tror att om ridsporten skulle lära sig av utförsåkning och segling så skulle det även gynna dem som rider på ridskola.
Detta motsäger inte att kommunerna bör fördela sina bidrag så jämnt som möjligt.
 
Idrottsminister Blomman, ställde på sin tid, en retorisk fråga om vad ridsportförbundet gör för att öka jämnställdheten innom sporten.
Inkluderande behöver inte handla om rik eller fattig. Det kan lika gärna handla om att de som har förutsättningar och möjligheter faktiskt får vara med. Där är det si och så med det.
 
Skillnaden enligt artikeln är dock försumbar. En kollega vars son spelade hockey och jag gjorde en privat jämförelse av kostnaderna. När de var barn var kostnaderna ganska likvärdiga, men av olika slag. För hockeyn så var det framförallt skridskor och resor som kostade. Speciellt om det var övernattningar p g a matcher långt bort och föräldrarna ville följa med. Genom att spela i ett sämre lag hade kostnaderna för resor minskats. (Har också jämfört med hockeyspelande brorsöner i USA, de har inte haft råd att spela i de juniorlag som velat rekrytera dem p g a höga kostnader för matcher långt bort). För oss var det löpande kostnader för ponnyer som var det stora. Oavsett tävlande eller nivå på det var det en hög grundkostnad. En stor skillnad inträffade dock den dagen barnen blev 16. Hockey-sonen flyttades då upp till seniorlag vilket innebar att kostnaderna minskade radikalt och för spel i A-lag gav det t o m en inkomst (spel i rel låg serie). Skillnaden är förstås att sponsorer och andra kommersiella intäkter (matchbiljetter) kommer in. Någon sådan minskning av kostnader har jag inte märkt inom ridsporten.
Jämför man med två andra sporter som är dyra; utförsåkning och segling, så har de helt annat stöd från sponsorer än vad ridsporten har. Minsta lilla slalomtävling för barn och ungdomar och de stora sponsorerna såsom bilmärken, telecom etc är på plats med utställningar mm och de har sponsrat evenemanget. Trots att det inte är fler åskådare än närmast sörjande. Samma med segling. Den förutsätter sponsring (enligt en annan kollega). Utan insyn så misstänker jag att vissa andra materialsporter gör detsamma.
Det går alltså att locka sponsorer även till tävlingar med relativt lite publik. Här tror jag att ridsportförbundet har en del att göra med att ändra imagen från "flickor på ridskola" till att även inkludera "sport där föräldrarna har råd att lägga 100' på barnens intresse (förutom inköp av dragbil mm)". Att ridsporten är intressant för sponsorer och företag som inte alls har med hästar att göra märker man om man är på tävlingar utomlands. Företagen inser att de som är intresserade av/sysslar med ridsport är en köpstark grupp. Jag tror att om ridsporten skulle lära sig av utförsåkning och segling så skulle det även gynna dem som rider på ridskola.
Detta motsäger inte att kommunerna bör fördela sina bidrag så jämnt som möjligt.
Men i det resonemang du för är sponsorernas intresse baserat på att det INTE är en inkluderande sport (utan intresset bygger på att föräldrarna är intressanta som kundunderlag för t.ex. Mercedes).
 
Idrottsminister Blomman, ställde på sin tid, en retorisk fråga om vad ridsportförbundet gör för att öka jämnställdheten innom sporten.
Inkluderande behöver inte handla om rik eller fattig. Det kan lika gärna handla om att de som har förutsättningar och möjligheter faktiskt får vara med. Där är det si och så med det.
Jag blir alltid så fascinerad av att ridsporten (och hundsporten) är så vit - ca 20% av befolkningen har utomeuropeisk bakgrund, men det är mycket få ridskolor där det avspeglas. Men det samma gäller även t.ex. travsporten (där dock spelet är mer utbrett)
 
Men alltså, hästar är dyra att hålla... hur ska man kunna göra det lika billigt att rida som att spela fotboll? Hästar kostar mycket. Det är inget ridsporten kan ändra på. Om samhället bestämmer att man tycker att det är viktigt att ridsporten är lika tillgänglig som fotbollen så får ju samhället pumpa in pengar. Nu måste ju ryttaren göra det själv. Då blir det inte tillgängligt för alla. Jag förstår inte vad ridsporten ska självrannsaka? Vill skribenten att vita jobb inom ridsporten ska bli svarta igen så att avgifterna på ridskolan ska bli mindre? Vad tycker skribenten att ridsporten egentligen skulle kunna göra för att göra det tillgängligt för alla? En rätt obegriplig artikel.
 
Jag blir alltid så fascinerad av att ridsporten (och hundsporten) är så vit - ca 20% av befolkningen har utomeuropeisk bakgrund, men det är mycket få ridskolor där det avspeglas. Men det samma gäller även t.ex. travsporten (där dock spelet är mer utbrett)

Ja, det är frågan. Jag undrar också varför. Ridskolan jag gick på hade en del invandrare på min tid men jag tror att de flesta kom från f.d. Jugoslavien. Jag minns inte nån som inte var europé.
 
Men alltså, hästar är dyra att hålla... hur ska man kunna göra det lika billigt att rida som att spela fotboll? Hästar kostar mycket. Det är inget ridsporten kan ändra på. Om samhället bestämmer att man tycker att det är viktigt att ridsporten är lika tillgänglig som fotbollen så får ju samhället pumpa in pengar. Nu måste ju ryttaren göra det själv. Då blir det inte tillgängligt för alla. Jag förstår inte vad ridsporten ska självrannsaka? Vill skribenten att vita jobb inom ridsporten ska bli svarta igen så att avgifterna på ridskolan ska bli mindre? Vad tycker skribenten att ridsporten egentligen skulle kunna göra för att göra det tillgängligt för alla? En rätt obegriplig artikel.
Så du menar att alla med resurser är välkomna? Är det verkligen så? Hur många kommer in nya i ridsporten och hur många kommer in via mammas intresse eller pappas profession (det kan finnas krav på ett kulturellt kapital för att komma in)? Känner sig alla barn som går in genom dörren till en ridskola välkomna?

Tillgänglig har många olika aspekter (kön, ålder, funkis, social tillhörighet, etnicitet, resurser)
Det är också intressant vad vi avser med ridsporten (i vilken roll är det viktigt att människor inkluderas: hobbyryttare, tävlingsryttare, yrkesmänniska...alla roller kräver inte samma resurser)
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Jag tycker inte om den här sortens jämförelser. Jämför istället ridsport med hockey och konståkning, så får man en bättre diskussion. Levande djur kommer alltid komma med en hög grundkostnad.

Jag håller själv på med konståkning och det är en dyr sport att utöva på låg nivå. Där har du olika skridskor (endast skon) som börjar på ca 1200kr för barn och 1600kr för vuxna och som kan gå upp till 7000kr bara på skon. Sen tillkommer kostnaden för skenorna som går mellan 1200-12000kr beroende på vad du vill ha. Dessutom slits skridskorna olika fort beroende på nivå. För elitåkare räknar man ca ett par skridskor/år. Sedan tillkommer träningskostnader på ca 3000kr/termin och extra kostnader för träningsläger.

Hockeyn får enorma sponsringar, mer istid och mer medialt intresse. Konståkningen får lika mycket sponsring och intresse som ridsporten på lägre nivå och det är tråkigt. Verkar vara som att sporter där du har en stor majoritet tjejer och kvinnor är inte värda att satsa på. Se bara på hur damallsvenskan i fotboll ses ned på av många som är engagerade i fotboll och att damlag alltid jämförs med herrfotboll. Det finns en generell uppfattning i samhället om att kvinnor inte ska ägna sig åt elitidrott. Det är ett problem som regeringen borde ta tag i och försöka höja statusen i kvinnodominerade sporter. Kanske genom mer ekonomiskt stöd och verkligen lägga fokus på att göra sport mer jämställt.
 
Så du menar att alla med resurser är välkomna? Är det verkligen så? Hur många kommer in nya i ridsporten och hur många kommer in via mammas intresse eller pappas profession (det kan finnas krav på ett kulturellt kapital för att komma in)? Känner sig alla barn som går in genom dörren till en ridskola välkomna?

Tillgänglig har många olika aspekter (kön, ålder, funkis, social tillhörighet, etnicitet, resurser)
Det är också intressant vad vi avser med ridsporten (i vilken roll är det viktigt att människor inkluderas: hobbyryttare, tävlingsryttare, yrkesmänniska...alla roller kräver inte samma resurser)

Jag tänker ridskola. Man måste inte ha egen häst för att vara en ryttare och rida. Jag är inte så fokuserad på tävlingsverksamhet då det inte alls lockar mig som ryttare. Elitverksamhet är rätt ointressant i min värld. Ridskolan jag gick på satte upp elever som ville börja rida på en lista och sen kontaktades den som stått på listan längst när en plats blev ledig. Jag ar aldrig upplevt att man måste ha ett kulturellt kapital för att få en plats på en ridskola. Men man måste ju förstås överhuvudtaget komma på idén att man vill börja rida. Den måste ju komma någonstans ifrån.

Ja, det är många som går igenom dörren på en ridskola som inte är välkomna. Jag stötte på mycket mobbing där. Både jag själv utsattes för det och andra. Det är definitivt en grej som ridskolorna behöver bli bättre på att se och motverka.
 
Jag tänker ridskola. Man måste inte ha egen häst för att vara en ryttare och rida. Jag är inte så fokuserad på tävlingsverksamhet då det inte alls lockar mig som ryttare. Elitverksamhet är rätt ointressant i min värld. Ridskolan jag gick på satte upp elever som ville börja rida på en lista och sen kontaktades den som stått på listan längst när en plats blev ledig. Jag ar aldrig upplevt att man måste ha ett kulturellt kapital för att få en plats på en ridskola. Men man måste ju förstås överhuvudtaget komma på idén att man vill börja rida. Den måste ju komma någonstans ifrån.

Ja, det är många som går igenom dörren på en ridskola som inte är välkomna. Jag stötte på mycket mobbing där. Både jag själv utsattes för det och andra. Det är definitivt en grej som ridskolorna behöver bli bättre på att se och motverka.
I min önskevärld vet alla ungar att ridskolan finns och känner sig välkomna dit för att hänga eller borsta häst även om de inte skulle ha råd att rida.

I min önskevärld så finns åka islandshäst och ffa pyssla med hästar med som förslag på teambyggande på alla arbetsplatser. Utsidan av en häst är bra för insidan av en människa
 
Jag tycker att hela upplägget med ridskola, att kunna få rida utan att behöva köpa och ta hand om en egen häst, är så fantastiskt förmånligt. Sen skulle kommunerna kunna lägga så mycket mer bidrag på anläggningar och avgifter osv (helt enig i diskussionerna om att det är bedrövligt hur olika kvinnodominerade sporter nedprioriteras), men att alla skulle ha råd att rida, det tycker jag nog inte är ridsportens ansvar att fixa? Vem är det då som ska sponsra med gratis hästar liksom? Det är väl mer samhället i stort som behöver förändras för att alla barn ska kunna ha råd att utöva den sport de vill.

Jämför med hundsport (ursäkta för noll insatt! bara som exempel), det är väl ingen som förväntar sig att alla föreningar ska stå och låna ut gratis hundar till alla barn som vill satsa på agility men inte har en egen hund?
 
Borde en sport som bygger på att ett djur är med och deltar verkligen vara lätt-tillgängligt och "inkluderande"?

Ridsporten borde jämföras med hundsporten. Det finns mig veterligen inga hundskolor dit man kommer och lånar en hund för att träna inför att tävla med den lånade hunden.

Och jag tycker faktiskt inte att man ska göra det med hästar heller. Att få träna ridning är en sak - men att tävla i det, en helt annan. Jag tycker inte att barn ska uppmuntras till det. Jag är faktiskt emot tävlingar med djur generellt, där tävling går in, går empatin ut, hos alltför många.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp