Bukefalos 25 år!

Kvinnosynen hos SD

Många vet och väljer det aktivt, men under de åren jag pratat med många SD-väljare så har jag också träffat på många många som egentligen inte är emot invandring eller nationalistiska, som egentligen inte alls har särskilt stark åsikt om dessa saker (trots att det är SD:s kärnfrågor). De delar inte alls tanken att det finns en "nedärvd essens" hos olika folkgrupper och har inte uppfattat att det är grunden till SD:s politik. De har ofta inte särskilt stort intresse för partipolitik över huvud taget, men tycker att det är viktigt att göra sin röst hörd vid val.

Återkommande hos dessa personer, som i övrigt har väldigt olika bakgrund, är att de har en bild att Sverige har blivit sämre. Det är inte som förr, och inte då som att de önskar svartvit TV igen utan att de inte känner att de är en del av det nya Sverige. En upplevelse av att det ställs andra krav på individen idag, mer otryggt med arbete, bostad, pension, man måste skaffa egna försäkringar för allt osv. Man har mindre kontakt med grannarna, släkt och vänner bor mer utspridda och man ska sköta sig själv mer, typ. Min bild av dessa är att de politiskt egentligen ofta står mer hos S och KD (det gamla S och framför all det gamla KD då), men har fastnat för SD för att "de säger hur det är", dvs att landet har gått utför medan övriga partier skönmålar utvecklingen i deras ögon.

En annan väldigt återkommande sak, som till viss del går ihop med ovanstående, men som många gånger inte gör det alls är missnöjesröstandet. En del av de med ovanstående förklaring säger sig också missnöjesrösta, men i mina öron hör jag en stor skillnad mellan dem och de som röstar på SD för att protestera "mot det politiska etablissemanget". Den förra kategorin går vanligtvis att resonera med och även om de säger sig vara ointresserade av politik så har de ofta tankar om samhället om man väl frågar och ställer följdfrågor, och undviker att kalla det politik...Medan den senare kategorin oftare säger sig vara ointresserade av politik och lägger locket på för all fortsatt dialog. Oftare i den gruppen framhåller man motiveringar som att "man vill röra om i grytan", att man vill "skicka ett budskap till eliten", men finns inga svar på vad man tänker sig ska hända när grytan är omrörd, eller hur länge man kan missnöjesrösta på ett parti som växt från att stå utanför riksdagen till att vara ett av de största och som styr i flera av landets kommuner. Man ser det inte heller som sitt ansvar att ha några förslag på lösningar, utan det är politikernas ansvar att ordna så att det blir bra.

Ytterligare en kategori av väljare, som delvis överlappar med missnöjesröstare är de som framhåller att de minsann ser och förstår sånt som den stora massan inte gör. För mig har dessa personer framstått som att deras tillhörighetskänsla också grundats i SD:s image att säga det som ingen annan säger, men från lite annorlunda utgångspunkt än de som rent missnöjesröstar. Denna kategori upplever jag dock minskat med åren, men antagligen beror det helt enkelt på att SD blivit mer etablerat.

Ursäkta en uppsats, men det är ett ämne jag engagerat mig i under lång tid och jag tror det är väldigt kontraproduktivt med den svartvita syn på SD:s väljarbas som ofta antas.

Och med detta inlägg menar jag alltså inte att ursäkta deras okunskap om vad de röstar på, jag ville bara förklara vad jag grundar det i när jag menar att många SD-väljare egentligen inte hör hemma där och att jag önskar att fler av dem skulle upptäcka det själva.
Jag tror inte på att försöka demonisera väljargrupper för att på det sättet försöka "vinna". Det jag vill se är att sakpolitiken, de reella besluten, får mycket mera utrymme och betydelse i den politiska debatten, det är besluten som behöver diskuteras, vad de innebär och vilka konsekvenser de får.
 
Återkommande hos dessa personer, som i övrigt har väldigt olika bakgrund, är att de har en bild att Sverige har blivit sämre. Det är inte som förr, och inte då som att de önskar svartvit TV igen utan att de inte känner att de är en del av det nya Sverige. En upplevelse av att det ställs andra krav på individen idag, mer otryggt med arbete, bostad, pension, man måste skaffa egna försäkringar för allt osv. Man har mindre kontakt med grannarna, släkt och vänner bor mer utspridda och man ska sköta sig själv mer, typ. Min bild av dessa är att de politiskt egentligen ofta står mer hos S och KD (det gamla S och framför all det gamla KD då), men har fastnat för SD för att "de säger hur det är", dvs att landet har gått utför medan övriga partier skönmålar utvecklingen i deras ögon.
Håller med om synen på denna grupp inom väljarkåren. Det är "gamla sortens" socialdemokrater som känner sig svikna av det parti som socialdemokraterna utvecklats till och i praktiken saknar någon som delar deras syn. Före SD kunde de på sin höjd bli soffliggare för både "borgare" och "kommunister" var otänkbara som alternativ.

Det sätt som välfärdssamhället har urholkats är en stor del av det man reagerar på. (vården fungerar inte, kommunen drar ner på allt, pensionen går inte att leva på, sjuka och arbetslösa krävs på mer prestationer än de förmår leverera, det krävs ett helt annat socialt kapital för att klara myndighetskontakter och faktiskt få ut de rättigheter som är lagstiftade, den som dugt på sitt jobb i 50 år får intet nytt när Bruket stänger för de aldrig gick gymnasiet osv.)
När det talas om att "fuskande invandrare" missbrukar systemen så att de som "borde få" blir åsidosatta så köper man den orsaksförklaringen framför att analysera det som ett mycket mer komplext systemskifte.
 
Jag tror inte på att försöka demonisera väljargrupper för att på det sättet försöka "vinna". Det jag vill se är att sakpolitiken, de reella besluten, får mycket mera utrymme och betydelse i den politiska debatten, det är besluten som behöver diskuteras, vad de innebär och vilka konsekvenser de får.
Det finns ingen motsättning i att dels diskutera de politiska sakfrågorna, dels diskutera vilka väljargrupper som olika partier har och varför.
Olika frågeställningar som båda har sin poäng. Är man någorlunda saklig så finns ingen anledning att kalla det för demonisering.
 
Håller med om synen på denna grupp inom väljarkåren. Det är "gamla sortens" socialdemokrater som känner sig svikna av det parti som socialdemokraterna utvecklats till och i praktiken saknar någon som delar deras syn. Före SD kunde de på sin höjd bli soffliggare för både "borgare" och "kommunister" var otänkbara som alternativ.

Det sätt som välfärdssamhället har urholkats är en stor del av det man reagerar på. (vården fungerar inte, kommunen drar ner på allt, pensionen går inte att leva på, sjuka och arbetslösa krävs på mer prestationer än de förmår leverera, det krävs ett helt annat socialt kapital för att klara myndighetskontakter och faktiskt få ut de rättigheter som är lagstiftade, den som dugt på sitt jobb i 50 år får intet nytt när Bruket stänger för de aldrig gick gymnasiet osv.)
När det talas om att "fuskande invandrare" missbrukar systemen så att de som "borde få" blir åsidosatta så köper man den orsaksförklaringen framför att analysera det som ett mycket mer komplext systemskifte.
Men hur når vi ut till SD-väljare om att SD:s politik i verkligheten fortsätter att montera ner välfärden? De kör ju ofta helt på privatisering, new public management, och så vidare när det kommer till kritan.
 
Men hur når vi ut till SD-väljare om att SD:s politik i verkligheten fortsätter att montera ner välfärden? De kör ju ofta helt på privatisering, new public management, och så vidare när det kommer till kritan.
Hur kan det vara SDs fel att välfärden kollapsar? Rimligtvis så är det minst deras fel av de större partier vi har idag eftersom de aldrig suttit i regeringen.
 
Men hur når vi ut till SD-väljare om att SD:s politik i verkligheten fortsätter att montera ner välfärden? De kör ju ofta helt på privatisering, new public management, och så vidare när det kommer till kritan.
Jag ägnar mig åt att avslöja och visa upp deras dumheter så mycket som jag kan.
Jag gräver t.ex. i deras dokumentet på Kommunal nivå där de största dumheterna står.
Och så inbillar jag mig att det gör skillnad.

Om alla vi andra lyckas med att omvända en SD-väljare var, så har vi löst problemet.
 
Men hur når vi ut till SD-väljare om att SD:s politik i verkligheten fortsätter att montera ner välfärden? De kör ju ofta helt på privatisering, new public management, och så vidare när det kommer till kritan.
Jag vet inte. Tyvärr verkar många av deras väljare vara totalt faktaresistenta. Det är väldigt många som är på nivån att "nähä var det inte så men det är förjävligt i alla fall"
 
Jag ägnar mig åt att avslöja och visa upp deras dumheter så mycket som jag kan.
Jag gräver t.ex. i deras dokumentet på Kommunal nivå där de största dumheterna står.
Och så inbillar jag mig att det gör skillnad.

Om alla vi andra lyckas med att omvända en SD-väljare var, så har vi löst problemet.

Jag tänker också att jag kan vädja till mina medmänniskors förmåga att tänka. Då kommer inte SD växa sig så mycket större, då blir det de kunskapsfientliga, de misogyna och rasisterna kvar. Då hade de runt 7% tror jag.

Men jag håller egentligen med. Jag har arbetat med det sedan början på 90-talet. Misslyckat projektresultat.

Känner mig lite som Henrik Schyffert i sketchen om Robert Gustavssons tant emellanåt.

Det spelar liksom ingen roll hur glasklart vridet och fel det är; rösten ska in ändå. Det är något annat som lockar.
 
Hur kan det vara SDs fel att välfärden kollapsar? Rimligtvis så är det minst deras fel av de större partier vi har idag eftersom de aldrig suttit i regeringen.
Var skrev jag att det var SD:s fel? Jag skrev att deras politik inte på något sätt går emot utvecklingen eller försöker stoppa den, deras förslag och hur de röstar går hand i hand med utvecklingen. De är inte orsaken, men de är långt ifrån lösningen om en vill ha bättre välfärd.
 
Intressant! Jag har inte riktigt några människor nära mig som röstar på SD (även om jag bor i väldigt SD-tät bygd) så jag får inte riktigt till några diskussioner om varför. Inte precis det en tar upp med ytligt bekanta, liksom - och jag vet inte om jag hade vågat, med tanke på att alla som röstar SD åtminstone indirekt inte vill ha sådana som mig i landet/världen. Även om de inte egentligen tycker så är det ju svårt för mig att veta innan diskussionen är tagen, och att jag är "oönskad" är inte något jag själv vill påminna mig om sådär i kön på ICA eller så:laugh:

Men jag håller ju med om grunden, att de flesta partier skönmålar sig själva och utvecklingen i Sverige. Men en undrar ju lite varför inte fler av de som röstar SD nu inte röstar på V då, som inte heller skönmålar, och som i princip för samma politik som S gjorde innan. Jag menar, en kan ju inte helt bortse från vad som faktiskt sägs. Det ungår väl ingen att SD skyller på invandringen, så ett korn av medhåll måste ju finnas? Eller?

Jag känner inte heller så många som röstar på SD, och som jag och hen är bekväm med att prata politik (på jobbet undviker jag det t ex, även om jag är betydligt mer explicit i att jag ser SD som en fara för samhällsutvecklingen än vad jag är i andra politiska frågor). De flesta av de diskussioner jag haft med SD:are har jag faktiskt haft på nätet, och det tror jag varit fördelaktigt för båda parter i att kunna vara mer öppen i en så känslig fråga, än med en granne, vän, kollega, släkting. Sen har jag följt partiföreträdare väldigt mycket också, lyssnat på öppna torgmöten och seminarier m.m. men det har inte gett så mycket diskussion med väljare eller medlemmar, utan det har mest varit i syfte att skaffa mig kunskap om vad de faktiskt säger och skriver, att förstå deras strategier vid intervjuer etc. Har fått en massa kunskap men också blivit väldigt frustrerad på vägen, bland annat över medier som så enkelt dansat efter deras pipa eftersom den som intervjuar inte gjort sin research.

Tyvärr gick jag in i väggen för några år sedan och sedan fått lägga det mesta av min energi på att överleva själv, så just nu känner jag mig rätt ouppdaterad och följer egentligen bara partiledarstriden. Gällande väljarstöd och den samhälleliga utvecklingen har jag nog tappat hoppet. Precis som med klimatproblemet. Människan kommer att ta kål på både sig själv och andra, det är bara en fråga om hur snabbt det går och i vilken ordning vi tar saker och ting - om det blir ett nytt världskrig som orsakar klimateffekter som punkterar vårt liv på jorden, eller om det blir klimateffekterna som drar igång ett nytt världskrig. Men jag hoppas jag kommer på bättre tankar.
 
Jag känner inte heller så många som röstar på SD, och som jag och hen är bekväm med att prata politik (på jobbet undviker jag det t ex, även om jag är betydligt mer explicit i att jag ser SD som en fara för samhällsutvecklingen än vad jag är i andra politiska frågor). De flesta av de diskussioner jag haft med SD:are har jag faktiskt haft på nätet, och det tror jag varit fördelaktigt för båda parter i att kunna vara mer öppen i en så känslig fråga, än med en granne, vän, kollega, släkting. Sen har jag följt partiföreträdare väldigt mycket också, lyssnat på öppna torgmöten och seminarier m.m. men det har inte gett så mycket diskussion med väljare eller medlemmar, utan det har mest varit i syfte att skaffa mig kunskap om vad de faktiskt säger och skriver, att förstå deras strategier vid intervjuer etc. Har fått en massa kunskap men också blivit väldigt frustrerad på vägen, bland annat över medier som så enkelt dansat efter deras pipa eftersom den som intervjuar inte gjort sin research.

Tyvärr gick jag in i väggen för några år sedan och sedan fått lägga det mesta av min energi på att överleva själv, så just nu känner jag mig rätt ouppdaterad och följer egentligen bara partiledarstriden. Gällande väljarstöd och den samhälleliga utvecklingen har jag nog tappat hoppet. Precis som med klimatproblemet. Människan kommer att ta kål på både sig själv och andra, det är bara en fråga om hur snabbt det går och i vilken ordning vi tar saker och ting - om det blir ett nytt världskrig som orsakar klimateffekter som punkterar vårt liv på jorden, eller om det blir klimateffekterna som drar igång ett nytt världskrig. Men jag hoppas jag kommer på bättre tankar.
Känner igen mig i sista stycket. Det pendlar en del. Ibland är jag hoppfull och försöker så gott jag kan att förändra, och ibland (som nu, när jag läser om förintelsen igen) skapar jag lösa planer på hur jag ska gömma mig när SD börjar med sina utrensningar :meh:
 
Känner igen mig i sista stycket. Det pendlar en del. Ibland är jag hoppfull och försöker så gott jag kan att förändra, och ibland (som nu, när jag läser om förintelsen igen) skapar jag lösa planer på hur jag ska gömma mig när SD börjar med sina utrensningar :meh:

Så länge jag lever kommer jag i alla fall att försöka bidra till en bättre värld, alternativet att strunta i det känns ännu tristare imo.
 
Ska bli spännande att läsa deras vitbok!
De har tydligen hittat en forskare de är bekväma med, så det ska även bli spännande att följa den efterföljande debatten...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vackra vinterord
Upp