Längan efter barn

[DetDu]

Är det fler än jag som längtar ihjäl sig efter barn...ser barnvagnar överallt hör om magar som växer dagarna i ända...blir tokig snart
ska det vara såhär finns det fler som känner som lilla jag?
När började ni längta efter barn, hur gammla var ni då? var det med eller utan partner, tyckte h*n detsamma?

Jag blir så frusterarad behöver prata om detta men min fästman bara igonerar det och tänker väl nåt i stil med att vi som är så unga ska ju endå inte skaffa barn förns om 5år eller nåt

Vad ska man göra när man blir tokig? tänker på det hela tiden och blir bara lessen. känns som att det aldrig kommer bli nåt för när jag väl tänker att jag ska föda ett barn(om jag skulle bli gravid) så blir jag livrädd och tänker att jag inte skulle våga.
hur tusan går det ihopa sig???

Det känns verkligen som att alla omkring en föder barn hit o dit och pratar om ungar och jag bara känner att jag har ingen att prata om det med...killen igonerar det som sagt, han tycker väl bara att jag larvar mig eller något.
Föräldrar öh nej, vänner..nja känns heldumt att prata om det med dom, mina närmsta vänner är lååångt ifrån dom tankarna, när jag är med dom känns det som en heldum tanke att vilja ha barn...

Kan man känna såhär när man är så ung som jag?, Men jag är ju inte så himlskans ung eller?
folk föder ju barn som 14åringar utan problem nuförtiden...tror ni det finns många som skaffar barn vid åldrarna 16-20år med mening alltså?

men tänk om man bara "råkade" bli gravid...som alla verkar "råka" bli hela tiden runtomkring en...*snyft* står inte ut. Hur tusan råkar man bli gravid? tips...

behövde nog bara skriva av mig men kom gärna med tankar och åsikter.

 

[Tokmaja]

Sv: Längan efter barn

Hur gammal är du då?
Under 20?

Vad är det du längtar efter med barn?
Kanske en dum fråga, men ofta ser man bara set söta gulliga lilla barnet.
Inte vaknätter, blöjbyten och att man är enormt låst.

Det är många unga föräldrar som är BRA föräldrar, inget snack om saken, men att planerat skaffa barn när man är under 20 tex känns inte så genomtänkt... hur ska man kunna försörja sig och barnet? Barn kostar pengar.
Bor du ihop med din kille?
Hur länge har ni varit ihop?
Har han något fast jobb så att ni är säkra på en inkomst? Klarar ni er på det i så fall?

Bara lite funderingar att ha med sig.
Barn hinns med .

Min riktiga längtan efter barn kom egentligen inte förrens jag blev med barn , ett ärligt misstag som var önskat framför allt av min sambo.
MEN vi hade bägge fasta jobb och bott ihop nått år så vi visste att vi skulle klara oss fint. Jag var för övrigt 23 när jag blev gravid... idag känns det jätteungt :smirk: det tyckte jag ju då inte då .

Men jag förstår att det måste vara jättejobbigt med en så stark längtan.
Men du, om du har så många runt dig som får barn, se till att få passa barnen! Då får du ju lite av din längtan mättad!
Sitt barnvakt, även åt äldre barn, för bebisen blir ju större sen och då kan det ju vara bra att få erfarenheten även av större barn!!
Enda tipsen jag kommer på för att lugna din längtan lite !

 

[ulda]

Sv: Längan efter barn

Jag måste erkänna att jag nästan blir lite avundsjuk på dig och er som känner en sån häftig bebislängtan. Trots att jag är extremt höggravid nu känner jag fortfarande ingen sådan bebislängtan. Förut tänkte jag att det nog skulle ge sig när man väl blev gravid, nu tänker jag att det nog ger sig när jag fått barn. Hoppas det gör det... annars ligger jag nog risigt till nu Nej, för mig kändes det snarare som att timingen var rätt nu (alla förutsättningar, både ekonomiskt, yrkesmässigt, partnermässigt var helt rätt), och jag ville inte riskera att inte skaffa barn ifall det är något jag skulle ångra att jag inte gjort i framtiden. Så var stolt och glad över att du känner som du gör!

Innan jag blev gravid tyckte jag också det där med förlossningar verkade läskigt, men jag tror att för många löser det sig av sig själv, för när man väl blir gravid finns det ju liksom ingen återvändo...... Ut ska den, på ett sätt eller annat!

Och du... att råka bli gravid mot din fästmans vilja är INGEN bra idé. Ärlighet varar längst!

 

[Mammadutt]

Sv: Längan efter barn

jag hade ett sug när jag var 19-20 nånting som jag snabbt insåg inte var sug efter barn utan annat... sug efter någon som är beroende av mig, aldrig lämnar mig etc. ganska vanligt sätt att missta för sug efter barn....

Nu när jag som 24-åring vaknade upp och längtade efter barn var det en helt annan känsla... och i mina ögon betydligt mer moget tänkande kring det hela.... är oerhört tacksam att jag inte lät första "suget" slå in.... även om det bara är 4-5 år sen så känns det som i ett annat liv.

Nu känns det bara så rätt och jag är även väl medveten i att en bebbe växer upp och blir en vuxen så småningom... tidigare "suget" hade jag rosaskimrande tankar om bebisar som små söta hundvalpar....

Nu säger jag inte att det är så för dig... men jag tror i regel är det bra att vänta och analysera suget i första hand... planera, diskutera och tänka långsiktigt

 

[annae]

Sv: Längan efter barn

Jag har oxå samma sug, vill gärna ha barn och har utbildning, jobb, "bra" ekonomi (kan alltid bli bättre ). Ibland tänker jag som så att om han inte vill snart så kan jag inte vara tillsammans med honom. Men å andra sidan så tänker jag att man hinner, suget är jobbigt men man måste tänka på det andra man har i livet. Att man inte är låst och kan göra saker spontant utan att tänka på att man måste planera så mycket. Resor, bio och sånt, bara att göra!
Men sen kan man inte vänta i all evighet heller.
Bli med barn utan att din kille vill eller vet är nog inte den bästa lösningen, då kanske du står där själv med ditt barn och det vill du väl inte?
Allt löser sig tillslut och du kommer att få barn senare, är jag säker på!

 

[doxrainyjune]

Sv: Längan efter barn

Min sambo(nu mera min man) och jag bestämde oss för att nu ska det bli ett barn det tog några månader sen var vi gravida.Gravideteten var jobbig med bäcken besvär blev sjukskriven redan i v 9,men jag var så lycklig och harmonisk.Så inträffade det olyckliga jag fick akut havandeskapsförgiftning och moderkakan lossnade och våran älskade dotter dog.Nu efter mår jag skit,jag är mamma, har kännslorna drömmer på nätterna att jag har ett barn som jag ammar när jag vaknar är allt bara tomt.Orkar inte gå vidare med mitt liv förren det finns en ny bebis hos mig fast det går inte att ersätta min älskade Saga.Man ser gravida överallt och par med barn vagnar jag är så avundsjuk på dem.Nu vill jag bara bli gravid igen .