Sv: Långa tyglar!
Jag har provat ett par gramantyglar på 5 m...de funkade bra så länge vi höll oss till skritt. Liten Svart-Vit är 130 cm hög och väldigt kort. Men det blev för kort när vi provat mer fart och det blir mer åt dubbel-longerings-hållet, så nu har jag använt mina körtömmar - men de är för långa. Vill ha såna som Psycho har, tunna lätta rundsydda lädertyglar. Längden är jag osäker på, men TROR inte jag behöver mer än 6 m i alla fall.
Med min gamle Bandit så provade jag några gånger att jobba på långa tyglar, för lääänge sedan - på stång. Inga långa skänklar visserligen. Upplevde det inte som något problem med honom så länge vi jobbade med skritt & travskolor. Men när vi provade jobba med piaffen så var det ett klart minus att ha stången - han backade undan från handen för mycket. Man kan inte beskylla mej för att inet ha PROVAT i alla fall
Något jag tycker blir extra uppenbart när man jobbar på långa tyglar är hur viktigt det är med tajmingen i hjälperna. Visst är ju detta lika viktigt när man sitter på, men då är det lättare att känna in rörelsen och ta det lite mer "på känn" på nåt sätt. Nu måste man ju verkligen trassla ut alla ben och tänka till!
Jag tycker det allra svåraste när det gäller tajmingen är att allt man gör i tömmen blir något fördröjt. Och vice versa, känslan från hästen blir senare. Jag har SÅ lätt att bli kvar liiite för länge för att jag tycker att jag inte får gensvar = pannkaka. Men arbetet på långa tyglar är bättre på det viset än att tömköra, ju kortare tygel desto lättare är det att bli exakt.
Kan inte hjälpa med skritten. Jag har väl liknande "grejer" att jobba med på islandshästen men med honom är det mer en kroppsspråks-fråga än inverkansfråga, tror jag...
Och så travigångsättningar. Jag har ju förstått att det är bra att ta det via skolskritt. Men jag lyckades verkligen inte trassla ut alla ben igår. När är det egentligen som hjälperna ska komma?
Inverkan just när hästen ska till att lyfta bakbenet (det man kan inverka på - oftast inner, men ibland ytter, beroende på var man är placerad - men nu när jag tänker efter så inverkar jag nog framförallt med rösten genom ett smack, så helt "consistent" är jag ju inte

). Detta för att så att säga "snabba på" den diagonala rörelsen. Gör så med ALLA hästar. Förstärker med spöet precis vid svansen på rumpan eller över bakknäet, möjligtvis längre ner beroende på häst & hur situationen "bjuder" möjlighet att inverka.
Övergången blir bäst om hästen är kvar över bakdelen när den "växlar upp", men det kan man ju inte kräva med en oskolad häst, en sådan får "falla in" i traven men med målet att tids nog ha en såpass sviktig skritt innan att hästen bara "lyfter in" i traven.
Med islandshästen så finns ju ett stort bekymmer med traven och en viktig AHA för mej var att travrörelsen hänger ihop med öppna-rörelsen, så bäst resultat får jag om jag i själva övergången har hästen placerad lite över inner bak - dvs bogarna något in. Men det är ju litegrann korrigering av ett problem, tror inte man "behöver" tänka så med andra hästar?
Och samma med galopp. När i rörelsen är det som fötterna ska byta gångart? I vilken ordning sätter hästen egentligen ner fötterna just i övergången till galopp? När ska man ge hjälpen? Från skritt då. (Nej, vi har inte övat på piaff men vi tänker galoppera ändå

)
Galoppen "börjar" alltid över ytter bak. Det är den man inverkar på. Prova notera hur du gör när du till exempel rider och "går på känn" när du ska lägga galopphjälpen. Det sitter i ryggmärgen att "Nu" är just när hästen har eller ska till att lyfta sitt ytter bak. Nästan alla jag pratat med har den känslan i kroppen när de sitter på!

Min galopphjälp är två smackningar snabbt efter varandra. Smackningarna syftar till vardera bakben. Hästar är taktfulla djur - de förstår!
Galopprörelsen hänger ihop med sluta-rörelsen, det kan vara enklare för hästen att fatta om den "är över ytter bak". På islandshästen har jag använt mej av den fiffiga galoppövningen jag fått från min tränare.... På en volt med "3 stängda" sidor och "1 öppen" (dvs man befinner sej längs en kortsida på banan) så gör man helt enkelt så att mitt på den öppna sidan så flyttar man hästen utåt, dvs bogarna utåt (hästen kommer över ytter bak = slutarörelse i kroppen), i bibehållen böjning i skritten - och något steg innan staketet/väggen så lägger man galopphjälpen. Det är fiffigt för man får "hjälp" av staketet att "fånga upp" yttersidan (det tycker jag kan vara svårt i övergången - på långa tyglar - annars

) och samtidigt så har man alldeles strax efter ett hörn och ett hörn till som gör att hästen balanserar upp sej och inte öser iväg i full fart.
Vilken takt ni går i själva!? Kliver ni som hästens framben eller bakben eller går ni bara på i otakt?
Jag har försökt medvetet att gå i samma takt som bakbenen. Men jag hamnar precis HELA tiden i samma takt som frambenen i skritten! Att jag medvetet försökt gå i samma takt som bakbenen är för att jag tänkt att jag lättare kan påverka hans "driv" i dem, men det stämmer inte, för det blir bara knasigt och konstigt.
Försöker också medvetet att variera vilket ben jag gör förhållningar på - det påverkar ju en hel del, speciellt när man jobbar på långa tyglar - för jag vill helst göra förhållningar när jag "står" över vänsterbenet och det gör att jag har mycket svårare att reda upp högervarvet än vänstervarvet...
Enda gången som jag hamnar i takt med bakbenen är i galoppen, då galopperarj ag ju

Vet inte vad som är att föredra liksom
