Lärare man aldrig kan glömma.

  • Skola & Jobb
  • Trådstartare Trådstartare avslutat medlemskap
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 81
  • Visningar Visningar 6 566
Just ja... biologiföreläsaren (jättegullig liten gotländsk farbror) fastnade på evertebraterna (hans forskningsområde var havsmaskar...) och kom på någon vecka innan tentan att vi kanske skulle få lära oss lite om ryggradsdjuren också! :rofl: Hans pappa hade också forskat på havsmaskar och jag tror hade hade fått en uppkallad efter sig. När vi frågade varför det blivit havsmaskar radade han upp en massa om dem, strikt vetenskapliga saker, pausade... smilade litegrann och sa på bredaste gotländska: "... och så har di ju så fine farger" :love:
 
Värsta måste vara klassföreståndaren i 3:an på lågstadiet. Han svarade bara på tilltal om man sa magistern eller magister P. Varje morgon skulle man niga och ta honom i hand, och säga ”God morgon kära magister P”. Usch! Bytte skola efter några månader bara.
Min klassföreståndare var lite åt det halvreligiösa hållet så varje morgon under 6 års tid skulle det läsas morgonbön och sjungas "Din klara sol" och ytterligare en psalm ackompanjerat av tramporgel och frökens "ljuva" stämma som gleeeed på tonerna som en hel tondöv pensionärsgrupp som sjunger fast dom inte kan. :wtf: Kristendomskunskap var väääldigt viktigt att kunna, jag tror hon stannat lite i utvecklingen för nu snackar vi 1968 och inte 1868. :meh:
 
Musikläraren som sa till mig, 9 år, att jag var tondöv och skulle vara tyst när de andra sjöng. Det sitter kvar, har nog inte sjungit när nån annan hör sen dess. :meh:
 
Ja vad har ni för "original" till lärare ni aldrig kan glömma? Jag hade en slöjdlärare som fick smeknamnet Trä-Hitler, spelade ingen roll vad man valde att slöjda så nog kom gubben med nåt helt annat man inte var det minsta intresserad av att förfärdiga. Spelade ingen roll hur mycket man slipade med sandpapperet, gubben blev aldrig nöjd, "du får slipa lite mer med nollans sandpapper" var den stående kommentaren, gick ju skitbra när sandpapperet tappat sandkornen så det var bara papperet kvar :banghead: och man fick aldrig ta ett nytt, nädå, "dom duger" sa alltid gubben. :mad:

Urtypen för att bli slöjdlärare när jag växte upp var att dom antingen jobbat som snickare eller inom industrin, var 55+, hatade killar men gillade tjejer och saknade minst 2 fingrar. :crazy:

Är det fler som drabbats av lärare som egentligen skulle haft ett annat jobb?
Hade en syslöjdslärare i fyran som var hemsk, hon hette Ulla men kallades för Drakula. Slöjdsalen kallades för gravkammaren :D Hon var jätteotrevlig, hittade fel på allt och bara klagade på alla.

Min klassföreståndare i fyran sade att jag var efterbliven för att jag var tystlåten. Rakt i ögonen på mig.
 
Min teknologilärare var väl inte alltid så bra. Om man bad om hjälp så kunde svarat vara "det där är väl inte att inte kunna" eller när jag sa att jag inte kunde "det gör inget, det kan jag inte heller"
Eller den gången vi höll på med hållfasthetslära och stod med en fjärdegradsekvation på slutet. Då lämnade han oss med orden "Nu är det bara negergöra kvar".
 
Jag har nog nästan bara haft okej lärare, det är bara en föreläsare på universitetet som jag minns att jag tyckte var dålig. Han hade den mest monotona röst jag någonsin hört och pratade tystare i slutet av meningarna - så utöver att man höll på att somna hörde man aldrig riktigt vad han sa.

Den läraren som jag absolut aldrig kommer att glömma är dock min mellanstadielärare (början av 2000-talet) - hon är den bästa läraren jag någonsin haft :love: Och utöver att hon var bäst så var det även en bonus att hon hade sina två labradorer med sig varje dag de sista två åren ;) Hon skulle skaffa en ny valp som hon var tvungen att hämta någon vecka innan första sommarlovet och då hade hon med den eftersom den inte kunde vara ensam. Och sedan när hösten kom fortsatte hon att ha med både valpen och den äldre hunden, så de låg och sov bredvid katedern på lektionerna och på rasterna fick eleverna gå ut och gå en runda med dem om man ville :D
 
Jag har haft lärare som jag minns bara för att dom var guld-:heart.

Men så finns det dom jag minns av heeelt annan anledning, som t.ex vår klassföreståndare på högstadiet som vi såg till sammanlagt 3-4 månader av de 3 åren pga att hen låg inne på psyk resten av tiden :meh: Av hen fick jag en 4a i slutbetyget svenska för att jag hade läst och recenserade Kallocain av Karin Boye (att jag fortfarande inte kan ordklasser räknades inte) ;)
Av vår gympalärarinna fick jag en 3a i slutbetyg trots att de enda lektionerna jag var närvarande på var på skridskoåkningen, men jag kunde göra "krumelurer" såsom piruetter och skjuta hare... behöver jag tala om att hon var 67 år och hade varit isprinsessa i unga år (duktig sådan t.o.m.) :p
 
Kom på en till, moderna språk läraren i 9an. En lektion frågade han om någon konstig böjning som ingen hade hört talas om tidigare men han tyckte att vi skulle kunna. Så när inte någon visste nästan skrek han "men ni är ju fan mentalt efterblivna hela högen" och lämnade salen, såhär i efterhand är reaktionen lite rolig men just där och då var det inte lika kul.

Dessutom var han alltid minst 10min sen och den enda gång han faktiskt var i tid var dagen de som hade matte precis innan någon minut sen för att matteläraren glömt av att avsluta i tid. Moderna språk läraren skällde ut de eleverna efter noter, för det var ju sen ankomst... att han själv alltid var minst 10min sen (av lektioner på 30min) spelade tydligen inte någon roll alls.
 
MEN glömde ju Göran:love:...vår underbare matte och kemilärare från gymnasiet. Vi var inte så många tjejer på teknisk så han "busade" ofta med oss och tog reda på vilken kille i den högre T klassen jag var intresserade av, kan kalla han A och kunde hålla kvar mig i klassrummet samtidigt som han sagt att han vill träffa "A" , så när A kom stängde han helt enkelt dörren och gick ut och där stod man generad inför skolans snygging och rodnade :o. Finns hur många storys som helst från den tiden....saknar !!!!!
 
Jag minns min tysklärare, inte för att han var dålig utanför att han var den lärare som alla elever hade respekt för. Han gick under namnet Stålmusen och var egentligen en liten ganska tunn man. Men oj vilken pondus han hade. Ryktet sa att han hade svart bälte i någon kampsport.
 
Vår mattelärare i högstadiet kom från en annan kultur och gjorde misstaget att visa siffran två med båda långfingrarna. Han hade det rejält kämpigt med vår klass efter det. Visade sig dock vara en riktigt bra pedagog när skolan senare delade upp klasserna efter nivå i matte.

Sen hade jag en fransklärare som inte förstod skillnaden mellan prov och läxförhör. En SO lärare som visade diabilder från sina motorcykelsemestrar. En handledare på universitet som använde dyrbar handledartid till att läsa upp sina egna facebookinlägg högt för oss. En föreläsare som vägrade svara på frågor. En drös lärare som var helt öppna med vilka elever de föredrog. Och en kemilärare som gav betyg efter vad hon tänkte att eleven kunde, helt oberoende av resultat.

Det låter väldigt negativt såhär. Jag har haft en väldig massa fantastiska lärare också. Framför allt i högstadiet och på universitetet.
 
Hade en lärare i mellanstadiet som tog mig till sidan efter en lektion och gjorde narr av mig för att jag tydligen gjorde omedvetna ljud när jag läste högt inför klassen som de andra eleverna skrattade åt. "Hör du inte själv hur du låter?". Har tom förträngt vad hon hette, riktig praktf*tta till kärring med anger issues som kunde slå böckerna i bordet och skrika så det hördes in i salen bredvid... Föraktar henne fortfarande.
 
När det kommer till skräckexempel är en väldigt stor andel av lärarna jag mött just sådana. Främst pga. försökte sopa mobbningen under mattan och tyckte läxbefrielse och i vissa fall t.om. extra långa lov var jättebra lösningar på att jag alltid var smart och klar med uppgifterna före alla andra. Eller varför inte den gympaläraren som tyckte det var en jättebra idé att befria mig från idrotten och ge mig F i betyg pga. min knäskada som gjorde att jag inte kunde vara med på vissa saker, men ändå var bra på andra? :meh:

Men om vi ska prata om mer "roliga original" på ett eller annat sätt (vilket ju är roligare än ovanstående!):
- Svenska/engelskalärare i 6an. Kvinna i runt 45 års åldern med mycket eldigt temperament. Hotade alltid med att såväl elever som inte "höll käften" som icke-fungerande teknik skulle åka ut genom oöppnade fönster. (Notera: Vi satt på 3e våningen!). Tämligen effektivt. Klädde sig även som oss 12 åringar och skulle alltid följa med i våra senaste mode-trender. :D

- Svenskalärare i 7an. Mycket auktoritär kvinna i kanske 60 års åldern. Totalt insnöad på medeltida litteraturhistoria, och speciellt den delen av litteraturen som beskrev medeltida tortyrhistorier. Tydligen var nyss nämnda, i kombination med hennes mycket auktoritära stil, en mycket effektiv metod för att få exakt alla att sitta som tända ljus och lyssna på henne. På hennes lektioner var det tystare än i en kyrka, och då var alltså vår klass extremt gapig överlag. Inte nog med att jag alltid gillat svenska som ämne, hon verkade dessutom gilla mig och hon är/var en av mina favoritlärare under min skoltid! :up:

- Tyskalärare i 7an. Samma skola som ovan nämnda. Man i då 70 års åldern. Hade jobbat på aktuell skola sedan typ 1972, och jobbar kvar än idag (!). Hade en egen parkeringsplats med tillhörande skylt precis utanför dörren. :D Var förövrigt en mycket entusiastisk lärare som verkligen fick alla, även de som egentligen inte gilla tyska, att uppskatta lektionerna!

- Inte lärare, men väl en rektor. I en annan skola, som jag gick i ett tag i 8an. Såg skolan som sitt livsverk (eller något), och var självutnämnd förste-vikarie oavsett vilket ämne det än gällde, och även om det så gällde mattant, städare eller administratör. Det var faktiskt härligt att se dennes engagemang för skolan! :up:

-Tyskalärare i 1a ring. Man i ca. 30 års åldern. Orginalens orginal! :p Var tysk och hade pluggat i Sverige några år tidigare. Verkade dock uppenbarligen inte gilla att bo i Sverige, för han veckopendlade från Tyskland (!) och åkte hem varje fredag em för att sedan återkomma på måndag morgon. Trots att han bott i Sverige i typ 5 år hade han inte förmått sig att lära sig svenska. Sa han iaf. :p Han förstod svenska flytande i tal och till 99% i skrift, men vägrade prompt att själv skriva eller prata svenska. (Nu spelade det väl visserligen inte så stor roll då han bara hade tyskan, och var inhoppande akut-vikarie i andra ämnen!). Som lärare var han otroligt entusiastisk, med häftig mimik/gestikulation och inte sällan väldigt roliga exempel. Åtminstone för mig (som förvisso är 25% tysk, enligt bl.a. honom så gott som modersmålstalande fast det aldrig var mitt modersmål, och såklart fick A utan att lyfta ett finger bokstavligen!) var hans lektioner alltid rena roliga timmen! Skrattade inte sällan så att jag vek mig. Även de andra tyckte allt som oftast att han var otroligt rolig. Samtidigt var han mycket noga med disciplinen och att det alltid skulle vara ordning och reda! Definitivt en av mina absoluta favoritlärare under min skolgång. :up:

- Föreläsare på högskolan. Man i ca. 35 års åldern (?). Utbildad hippolog i grunden, men som kom på att han nog ändå ville bli ekonomilärare på högskolan. :laugh: Vilket väl är en lite udda kombination bara det. En av de mest pedagogiska lärarna, och personerna, jag öht har stött på! :up: Samtidigt en person som verkligen brinner för att det ska vara disciplin, ordning och reda. Tänk lite "gammaldags militär ridlärare". Många uppfattar honom som väldigt hård och sträng, men jag tycker han är superbra och en av mina absoluta favoritföreläsare/seminarielärare! :up:
 
Svenska- och tyskaläraren i högstadiet. Vi var två klasser som hade honom och det var väldigt speciellt. Till att börja med så var det en lärare som jobbat så länge att han hade haft båda mina föräldrar när de gick i högstadiet, min årgång var hans sista.
-Militärtyp, marscherade runt och gillade disciplin.
-I svenskan hade vi inga läroböcker utan vi skulle läsa ett givet antal sidor per termin och lämna in recensioner. -Han skrev alltid på fönstren med whiteboardpennorna när tavlorna inte räckte till.
-Han var väldigt glad i uppsatsskrivande, vi hade "aulauppsats" ett par gånger per termin och då satt vi (båda klasserna som hade honom) och skrev i 3-4 timmar.
-Antingen så fick man skriva fritt på uppsatserna eller så fick man skriva en Leipzig-uppsats. Vad är då det? Valde man det så fick man ett A4 med ord, olika ord och namn som man skulle väva in i texten. Leipzig fanns alltid med.
-Efter dessa uppsatser plockade han ut olika grammatiska fel, konstiga meningar osv och satte upp på overhead inför klasserna så skulle man peka ut vad som var fel.
-Han kunde bli vansinnigt arg och det var elever som gick till rektorn då han hotade dem.

I tyskan hade vi läroböcker men annars var det snarlikt svenskaundervisningen. Uppsatsskrivande även i tyskan. Någon gång per termin beställde vi pizza(!) och åt på tyskalektionen. Jag och en kompis jobbade väldigt snabbt och mer än en gång behövde vi inte vara med på lektionerna då vi redan jobbat ikapp det han skulle gå igenom på dagens lektion.

Detta var under tiden betygssystemet var IG-MVG, denna lärare lade dock till B (berömligt) som användes på prov och uppsatser. B var bättre än MVG.

--
Engelskaläraren i gymnasiet. Jätterolig kvinna som älskade Bruce Springsteen (vi hade en plansch med honom i klassrummet). Vid grammatiklektioner kunde hon springa längs tavlan och dra ett långt streck medan hon ropade; det här är sååååååååååå trååååååkigt!
Hade ett par klasskompisar som lyssnade på gammal proggmusik och framförallt ett gammalt kommunistiskt, svenskt band som var aktivt på 70-talet. Började fatta misstankar och mycket riktigt - vår engelskalärare var sångerskan i bandet :p
 
Jag har haft till största del väldigt bra lärare, men några konstigare typer har man stött på.

Hade en lärare i textilslöjd som var lite speciell. Jag är inte speciellt intresserad av att sy och är inte nån stjärna inom området om vi säger så. Skulle sy nån enkel tygpåse med motiv (tror jag gick på femman då) och det blev fel ibland förstås och gick lite långsamt. Hade knappt sytt något på symaskin tidigare och de andra på klassen var snabbare. Fick som läxa att ta hem och sy klart motivet på påsen så att jag skulle hinna ikapp de andra till nästa gång. Tog hem, fick sitta hemma och sy med mammas symaskin och var så nöjd när jag klarat av det och motivet dessutom blivit rätt snyggt. Visade stolt upp mitt alster för läraren nästa lektion, hon tittade på påsen, sen på mej och sa ”jaha, har du sytt det här själv eller är det mamma som sytt åt dej?”. O_o

Tack för den, det gjorde inte precis att man fick större självförtroende till ämnet. Har aldrig tyckt om att sy efteråt när man direkt blev totalsågad för något som man knappt hunnit lära sig.
 
Tack för den, det gjorde inte precis att man fick större självförtroende till ämnet. Har aldrig tyckt om att sy efteråt när man direkt blev totalsågad för något som man knappt hunnit lära sig.
Just det där att totalsåga det andra gör är så dåligt så det finns inte och speciellt en lärare som bör veta bättre, undrar om vissa blev lärare bara för att dom verkar gilla att trycka ner andra? :meh:
 
Oh, jag glömde SYSLÖJDSLÄRAREN! :turd::crazy: På högstadiet! Herregud, precis som du skriver försökte man allt själv innan man gick till henne. Jag ser illa och gjorde ofta fel, jag såg alltså illa redan då. "Jag har ju visat dig 350 gånger, hur KAN du envisas med att göra fel hela tiden?! Vad ÄR det du inte förstår, flicka!" Tja, att brodera de olika små stygnen på rätt ställe var bland annat ett problem upplevde jag. Kärringjävel! Det är tack vare mamma jag kan sy, inte din förtjänst, kärring! Mamma pratade till och med med henne om att det inte alltid är så lätt att göra rätt när man inte ser så bra så att hon kanske inte skulle döma ut mig alldeles.

Tack vare mamma kan jag sy i knappar, sy med maskin (ser inte snyggt ut dock), sy för hand och liknande, men brodera, sticka och virka fungerade aldrig....

Jag kan inte trä en synål, än mindre hantera en symaskin. Allt som har med sy att göra är ett trauma för mig :cautious:
 
Jag minns matteläraren i åttan och nian. Jag var hopplös på matte och hon hjälpte mog aldrig. Räckte jag upp handen sa hon ”jag tar dig sist” och så fick jag vänta tills lektionen var slut. Hon delade ut det nationella provet till alla utom mig, ”det är ingen idé”. På den tiden var jag en ganska stökig elev och tyckte bara att hon var dum i huvudet men med vuxna ögon skulle jag kalla det mobbning.
 
Musikläraren som sa till mig, 9 år, att jag var tondöv och skulle vara tyst när de andra sjöng. Det sitter kvar, har nog inte sjungit när nån annan hör sen dess. :meh:
Vad är det med musiklärare? Min musiklärare sa åt mig att om jag var tyst så lät luciatåget bättre. :cautious: Jag har inte sjungit mycket sen dess heller. :meh:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp