Lilla My och könsmaktsordningen

det känns som att det inte spelar någon som helst roll vad fan jag gör.
Men det gör det.
Jag har alltid varit värst.
En kombination av brist på hämningar och en naken uppväxt.

De kommer helt av sig av det.
Det slutar att vara roligt för dem när de får ännu fräckare svar.
Men jag är inte säker på att det är en bra metod utan det blir så bara för att jag inte kan hejda mig.
 
Precis. Det är det jag menar med att arbetsplatsen behöver få ett helt annat klimat, gärna ett som känns uppdaterat sedan 1952. Går det till som TS säger så undrar jag dessutom hur ledarskapet ser ut. Verkar finnas chefer som sticker huvudet i busken här.
Helt enig. Alltså, jag kan inte nog understryka hur allvarligt det är om klimatet på en statlig myndighet ser ut som TS beskriver. Illa nog inom privat sektor, men våra myndigheters verksamhet styrs av regeringen genom regleringsbrev, och de har återrapporteringskrav. Vi har för tillfället en feministisk regering, vars uttalade mål är att verka för jämställdhet på internationell, nationell, regional och lokal nivå. Det FÅR med andra ord inte se ut på det här sättet.

TS, jag lägger till några länkar som jag inte fick med i mitt första inlägg då jag satt lite tight till, så att du om du vill kan få ytterligare uppbackning i att det du upplever inte är lagligt:

www.regeringen.se/regeringens-politik/feministisk-regering/ (här kan du även leta dig vidare)
www.do.se/framja-och-atgarda/arbetsgivarens-ansvar/
www.do.se/framja-och-atgarda/arbetsgivarens-ansvar/arbetsgivarens-atgarder-vid-trakasserier/
 
Till @mandalaki mfl.

Jag ser inte att det skulle vara ett problem att angripa det på flera sätt. Jag menar inte uppslaget som ett alternativ till att prata med ansvarig. Bara som ett kompletterande verktyg för att mer kvickt reducera den egna påverkan.
 
Jag håller helt med och det skulle vara fel att pressa alls. Däremot är det ett uppslag man helt enkelt kan ta ställning till - helt utan skyldigheter.
Problemet är att om man "säger ifrån" så kommer man bli betraktad som surkärringen för att uttrycka det fint,
Plus att man bekräftar för männen att deras beteende är okej och det är någon annans ansvar att säga ifrån,
Därför tycker jag det behöver komma från chef. Ett väldigt svagt ledarskap skulle jag säga.
 
Problemet är att om man "säger ifrån" så kommer man bli betraktad som surkärringen för att uttrycka det fint,
Plus att man bekräftar för männen att deras beteende är okej och det är någon annans ansvar att säga ifrån,
Därför tycker jag det behöver komma från chef. Ett väldigt svagt ledarskap skulle jag säga.

Så det är bättre att säga till chefen, stå ut i 3 månader till innan polletterna trillat igenom systemet? Istället för att säga till chefen, därefter (om man vill) prata med sina kollegor och få en acceptabel situation under 3 månader tills polletten trillat igenom systemet och blivit bättre mer allmänt?

Jag skriver tydligt att jag INTE menar att det är två disjunkta alternativ.
 
Så det är bättre att säga till chefen, stå ut i 3 månader till innan polletterna trillat igenom systemet? Istället för att säga till chefen, därefter (om man vill) prata med sina kollegor och få en acceptabel situation under 3 månader tills polletten trillat igenom systemet och blivit bättre mer allmänt?

Jag skriver tydligt att jag INTE menar att det är två disjunkta alternativ.
Varför ska det ta 3 månader?
En bra chef tar tag i detta direkt.
Jag säger bara att jag tycker synsättet är fel att det är personen som ska säga ifrån. Jag vet hur det kan låta i såna grupper. Det är inte så att männen självklart kommer säga "tack TS- då kommer vi sluta."
 
Varför ska det ta 3 månader?
En bra chef tar tag i detta direkt.
Jag säger bara att jag tycker synsättet är fel att det är personen som ska säga ifrån. Jag vet hur det kan låta i såna grupper. Det är inte så att männen självklart kommer säga "tack TS- då kommer vi sluta."

Fast då har du inte läst hela mina inlägg. Jag vill inte lägga något som helst "ska" på personen. Det är bara en möjlighet som finns på kartan.

Eftersom det ser ut som det gör på detta ställe antar min pessimistiska sida att det kommer att krävas flera månader och kanske flera led uppåt innan nåt händer. En bra chef hade sett problemet och dödat det redan.
 
Fast då har du inte läst hela mina inlägg. Jag vill inte lägga något som helst "ska" på personen. Det är bara en möjlighet som finns på kartan.

Eftersom det ser ut som det gör på detta ställe antar min pessimistiska sida att det kommer att krävas flera månader och kanske flera led uppåt innan nåt händer. En bra chef hade sett problemet och dödat det redan.
Jag vände mig emot ditt prat om individen
 
Hugger sista och svarar flera

Svagt ledarskap.. Nja, jo.. Detta beteende verkar uppvisa sig enbart i situationer då chef eller någon annan i ledande position inte är i närheten (och då de här "småpojkarna" kommer ihop sig. Var och en för sig kan de vara riktigt trevliga). Även chefen är relativt ny och ung och tycks inte ha allt för mycket att säga till om gentemot dessa gubbar, vad det låter som på dem. Jag är ändå lite inne på den teorin någon kläckte - att de är väldigt små var och en för sig - och att detsamma kanske gäller även när det kommer till attityden mot chefen.

Har dividerat fram och tillbaka med mig själv hur jag kan hantera dem där och då. Till en början var jag på väg att haka på (bara för att passa in), men blev bara arg på mig själv att jag höll på att sjunka till deras nivå. Det resulterade i att jag bara var tyst och kopplade bort dem istället. Och var arg inombords. Tredje och hittills oprövade alternativet har varit att ställa dem mot väggen och helt enkelt fråga om de tycker att det är ett sjysst beteende.

Jag är så väldigt mycket "kan själv", efter att tidigare ha blivit lämnad åt mitt öde av både chef och fack när jag jobbade på en arbetsplats där det förekom ren mobbing mot både mig och andra. Så... jag har en väldigt bra chef nu och tror jag skulle bli lyssnad på, men det tar emot att gå dit pga jag blivit bränd tidigare när jag behövt hjälp. Det är en sak jag tänker bolla med min terapeut för att låsa upp de där mentala spärrarna.
 
Facket vet om ni har jämställdhetsplan och -ombud. Du ska inte behöva dra i det här, bara slå larm till facket.

Det här är inget problem för dig personligen som du ska lösa, det är ett arbetsplatsproblem. Därför måste facket ta tag i det.

Facket har emellanåt sin egen unkna kvinnosyn att fundera över. Så - jag vill inte låta cynisk - men det finns fack och fack, om man säger så...
 
Vi har för tillfället en feministisk regering, vars uttalade mål är att verka för jämställdhet på internationell, nationell, regional och lokal nivå. Det FÅR med andra ord inte se ut på det här sättet.
Vilket är underbart. Det är när uttalade krav kommer från högsta nivå som vi kan få se riktiga förändringar omkring oss.
 
Hugger sista och svarar flera

Svagt ledarskap.. Nja, jo.. Detta beteende verkar uppvisa sig enbart i situationer då chef eller någon annan i ledande position inte är i närheten (och då de här "småpojkarna" kommer ihop sig. Var och en för sig kan de vara riktigt trevliga). Även chefen är relativt ny och ung och tycks inte ha allt för mycket att säga till om gentemot dessa gubbar, vad det låter som på dem. Jag är ändå lite inne på den teorin någon kläckte - att de är väldigt små var och en för sig - och att detsamma kanske gäller även när det kommer till attityden mot chefen.

Har dividerat fram och tillbaka med mig själv hur jag kan hantera dem där och då. Till en början var jag på väg att haka på (bara för att passa in), men blev bara arg på mig själv att jag höll på att sjunka till deras nivå. Det resulterade i att jag bara var tyst och kopplade bort dem istället. Och var arg inombords. Tredje och hittills oprövade alternativet har varit att ställa dem mot väggen och helt enkelt fråga om de tycker att det är ett sjysst beteende.

Jag är så väldigt mycket "kan själv", efter att tidigare ha blivit lämnad åt mitt öde av både chef och fack när jag jobbade på en arbetsplats där det förekom ren mobbing mot både mig och andra. Så... jag har en väldigt bra chef nu och tror jag skulle bli lyssnad på, men det tar emot att gå dit pga jag blivit bränd tidigare när jag behövt hjälp. Det är en sak jag tänker bolla med min terapeut för att låsa upp de där mentala spärrarna.
Det låter lite som om även du gör det till ett individuellt problem. Både för dig och för dem. Du ska bolla spärrar med din terapeut och de där männen är nog små var och en för sig.

Och du kan säkert ha rätt i båda fallen.

Men jag tror att det är mer konstruktiv problemlösning att ta det den formella vägen. Läs in dig på @Manza s länkar och sedan gå till facket eller chefen eller båda. Du behöver nog inte vara så påläst att du stoppar paragrafer i halsen på nån, det kanske räcker om du "Jo, här på jobbet går till det så till här att" och så beskriver du det du beskrivit för oss föjt av "så jag undrar vad vad vi har för jämställdhetsarbete här, t ex hur jämställdhetsplanen ser ut och det här uppförandet rimmar med den? Dessutom tycker jag rent personligen att det är mycket obehagligt att bli utsatt på det här sättet, det är ett arbetsmiljöproblem".
 
@LillaLillaMy åh vad jag känner igen mig från min första arbetsplats :( jag var då 18 år och helt ovan från den typen av uttalanden av män innan, så långt ifrån min pappas sätt att prata och andra män jag haft som förebild som barn så jag blev närmast chockad och hade svårt att försvara mig. Stod ut i fyra år på den arbetsplatsen innan jag flydde in i komvux istället. Sen har jag aldrig upplevt den typen av arbetskamrater/chefer igen.

Jag förstår att du inte känner tilltro till facket om du blivit bränd tidigare men jag hade nog ändå gett det ett försök. Det är svårt att ta den fighten själv...de är väl kanske inte medvetna om hur fel ute de är?

Åh jag blir orolig för mina döttrars framtid.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp