Lite av varje...

[Tillit]

Hej och hå

Det är inte mycket tid över med en liten bebis i huset, att sitta vid datorn och faktiskt kunna skriva mer än snabba små kommentarer hör numera till ovanligheterna!

Vår lilla Emil är nu snart en månad gammal, och jag har lite funderingar..eller ja, många funderingar!! Ska se om jag kan få ner allt nu innan han vaknar

Så, vi börjar från början..förlossningen var rätt jobbig, det gjorde så mycket mer ont än jag var förberedd på, och avslutades tillslut med sugklocka.
Jag är inte på något sätt missnöjd med förlossningen, men det blev bara..helt annorlunda mot vad jag tänkt!
När sen Emil kom upp på mitt bröst var ju alla smärtor borta, det var utan tveka mitt livs underbaraste stund, och jag har älskat vårt lilla mirakel mer än jag trodde var möjligt ända sen dess

Dagar och veckor har nu gått, och på torsdag är han en hel månad gammal jösses undrar jag, vart tar tiden vägen? Känns som den står still...
Men nu då till mina funderingar...

Amningen har vi lite krångel med...mjölk finns det gott om, men lill-skrutten vill gärna äta ofta!
Så ofta att han inte hinner bli hungrig imellan, utan mest snuttar..det ledde till att jag fick mjölkstockning, usch vad dåligt jag mådde, och med en liten 2 veckors bebis var det inte kul att vara sjuk!!
Nu försöker vi få till att det går minst 2 timmar mellan målen, så han ska hinna bli hungrig och äta upp, och det går ganska bra.
Han blir bara redigt arg vill jag lova, om man inte lyckas underhålla honom eller så..nappen duger ibland, men den är ingen stensäker lösning.
Jag vill ju heller inte vägra honom mat, det har jag alltid tänkt att det ska jag aldrig göra!

Sen till sovandet...han sover ganska korta stunder i sträck, och helst inte själv.
Det går ibland, ibland inte, att lägga honom i vagnen eller sängen, men för det mesta vill han ligga hos mig eller pappa.
Det är ju supermysigt att gå runt och snusa på honom, men jag märker nu att jag ibland behöver lite tid att bara vara, sitta vid datorn eller vila..ja ni fattar säkert, lite egentid.
Sover han några timmar själv, så är jag som en ny människa sen, vare sig jag sovit också, eller om jag bara fått vara lite migsjälv.
Min sambo och jag delar än så länge på allt här hemma, och visst delar vi även på att ta hand om Emil..men jag har så svårt att slappna av om han är vaken...
Det finns ju tusen saker man vill hinna med när sambon myser med Emil!
På natten har Emil sovit i vagnen brevid sängen, men i och med att han ibland inte sover så bra själv testar vi nu att ha honom i sängen med oss.
Hittils har det fungerat bra! Men just att han sover så korta stunder i sträck gör ju att även jag gör det, och jag känner mig så trött jämt!

Bärsjalen var ingen hit alls här hemma, men manducan fungerar bättre...det ända konstiga är att när han suttit en stund, vare sig det har varit i sjalen eller selen, så blir han liksom obekväm och skruvar på sig, och när man sen tar ut honom så skriker han som en stucken gris stackarn i en liten stund, bara kort sådär..någon som upplevt samma? Jag tycker det är så konstigt, och synd om min lilla skrutt..han sover annars så bra i selen! Och vi är noga med att sätta honom rätt också...

Sen rusar hormonerna i kroppen också, ena stunden är jag överlyckligt svävande på rosa moln, nästa är allt så svårt och jobbigt och jag bara gråter..funderar på om jag kanske fått någon liten form av förlossningsdeppression..? Jag får otroligt bra med stöd och hjälp av sambon, han är så bra och tar hand om oss när jag bara virrar runt Och mamma förstås...

Ja, nu har jag ialla fall fått skriva av mig lite...kanske ni har lite tips och råd till en nog så lycklig men lite sliten mamma?

Jag vill ju kunna vara den bästa mamman i världen, men det är så svårt...

(det blev visst lite hattigt, och jag har säkert glömt hälften, men hoppas ni har överseende med det )

 

[Freyja_bus]

Sv: Lite av varje...

Hej!

Jag avr inte heller förberedd på den otroliga smärta som det innebär att föda barn, jag blev nästan lite tagen på sängen! Jag kunde liksom inte föreställa mig att något kunde göra så fruktansvärt ont, trots alla som talat om det för mig innan jag skulle föda =) Men det onda har ju iaf något gott med sig!

Jag kan inte svara på det där om manducan och när han suttit i den en tid och sen blir obekväm, men det är säkert inget att oroa sig för. Du kan ju kanske prova att lyfta ur honom innan han hinner bli obekväm om du lär dig att känna igen signalerna.

Det där med att lägga ifrån sig bebisen och få den att sova själv... Det tog jättelång tid för My att vänja sig vid att sova längre stunder ensam. Hela första månaden sov hon på mitt eller sin pappas bröst, både dagtid och nattid. Sen skaffade vi en ny säng (hade vattensäng innan) och då kunde hon ligga bredvid mig när vi sov på nätterna och så har hon legat sen dess. Det tog dock inte speciellt lång tid innan man kunde börja flytta en bit ifrån henne. Jag började göra så när jag skulle söva henne dagtid också. Då la jag mig på sidan på soffan och hade henne bredvid mig, och ammade henne till sömns där. Sen kunde jag efter ett tag smyga mig därifrån, och då började hon kunna sova lite längre stunder ensam också. Så småningom gick det även bra att sova i vagnen och i våran säng, och nu är det inga som helst problem! Ge det bara lite tid så löser det sig av sig självt. Det är ju inte så konstigt att de har ett stort närhetsbehov =)

//Julia

 

[havreflinga]

Sv: Lite av varje...

Vårt andra barn kunde ligga och sova själv. Så vi får hoppas på att ni får en sån nästa gång.

Den första ville ha närhet hela tiden. Men efter två månader började han acceptera vagnen, om någon fanns inom synhåll, och helst skulle vagnen röra sig. Jag satt en hel del framför datorn och gungade vagnen med foten.

På natten har Emil sovit i vagnen brevid sängen, men i och med att han ibland inte sover så bra själv testar vi nu att ha honom i sängen med oss.

Kanske kommer han kunna sova själv längre stunder på dagen, i och med att han får tanka så mycket närhet under natten, när han nu sover i er säng. Vi gjorde tvärtom. Jag ville ha bebisen i vaggan på natten, för där fanns andningslarmet, och jag var så rädd för plötslig spädbarnsdöd. Otroligt nog accepterade vår närhets-bebis att ligga själv i vaggan, och vi tror att det berodde på att han fick så himla mycket närhet på dagen. Så jag håller tummarna att er bebis funkar likadant (fast ni byter natt mot dag).

 

[Tillit]

Sv: Lite av varje...

Hej!

Jag avr inte heller förberedd på den otroliga smärta som det innebär att föda barn, jag blev nästan lite tagen på sängen! Jag kunde liksom inte föreställa mig att något kunde göra så fruktansvärt ont, trots alla som talat om det för mig innan jag skulle föda =) Men det onda har ju iaf något gott med sig!

Jag kan inte svara på det där om manducan och när han suttit i den en tid och sen blir obekväm, men det är säkert inget att oroa sig för. Du kan ju kanske prova att lyfta ur honom innan han hinner bli obekväm om du lär dig att känna igen signalerna.

Det där med att lägga ifrån sig bebisen och få den att sova själv... Det tog jättelång tid för My att vänja sig vid att sova längre stunder ensam. Hela första månaden sov hon på mitt eller sin pappas bröst, både dagtid och nattid. Sen skaffade vi en ny säng (hade vattensäng innan) och då kunde hon ligga bredvid mig när vi sov på nätterna och så har hon legat sen dess. Det tog dock inte speciellt lång tid innan man kunde börja flytta en bit ifrån henne. Jag började göra så när jag skulle söva henne dagtid också. Då la jag mig på sidan på soffan och hade henne bredvid mig, och ammade henne till sömns där. Sen kunde jag efter ett tag smyga mig därifrån, och då började hon kunna sova lite längre stunder ensam också. Så småningom gick det även bra att sova i vagnen och i våran säng, och nu är det inga som helst problem! Ge det bara lite tid så löser det sig av sig självt. Det är ju inte så konstigt att de har ett stort närhetsbehov =)

//Julia

Nej det konstiga är ju att alla säger hur otroligt ont det gör, men man fattar liksom inte...och ännu konstigare, fast himla tur, är ju hur fort man glömmer smärtan så fort barnet är ute!
Och som du säger, det har ju verkligen något gott med sig

Jo visst är det inte ett dugg konstigt att dom vill vara så mycket nära, och jag vill verkligen att han ska få vara det också..men jag har märkt på mig själv de senaste dagarna att det gör så mycket för mitt humör och tålamod om jag bara får lite egen tid då och då..behöver ju verkligen inte vara långa stunder, men bara en liten halvtimme här och där..första tiden så var jag minst lika nöjd som han med att bara ligga på soffan och mysa hela dagarna

Ja jag antar att jag kanske har lite bråttom, han är ju faktiskt bara en månad än, och det blir ju bara bättre hela tiden!

 

[Tillit]

Sv: Lite av varje...

Vårt andra barn kunde ligga och sova själv. Så vi får hoppas på att ni får en sån nästa gång.

Den första ville ha närhet hela tiden. Men efter två månader började han acceptera vagnen, om någon fanns inom synhåll, och helst skulle vagnen röra sig. Jag satt en hel del framför datorn och gungade vagnen med foten.



Kanske kommer han kunna sova själv längre stunder på dagen, i och med att han får tanka så mycket närhet under natten, när han nu sover i er säng. Vi gjorde tvärtom. Jag ville ha bebisen i vaggan på natten, för där fanns andningslarmet, och jag var så rädd för plötslig spädbarnsdöd. Otroligt nog accepterade vår närhets-bebis att ligga själv i vaggan, och vi tror att det berodde på att han fick så himla mycket närhet på dagen. Så jag håller tummarna att er bebis funkar likadant (fast ni byter natt mot dag).

Ja vi hoppas på det

Jag ville egentligen också ha honom i egen säng på natten, men vår envisa lilla skatt ville något annat!
Spädbarnsdöd är också något jag oroar mig blå över, måste hela tiden kolla så han andas! Men det är ju faktiska lite lättare när han ligger precis brevid, då behöver jag bara öppna en ögat lite och kika efter, istället för att sätta mig upp och kolla in i vagnen.

Ja ja, det ger sig säkert, ju äldre han blir desto lättare blir nog allt det här runtomkring!

 

[vindvissla]

Sv: Lite av varje...

Min radsla for psd var den storsta anledningen till att Sam sover i min sang. Jag vaknade med ett ryck var femte minut hela natten. Och ibland andas de sa forsiktigt att det inte syns att de andas!!! Min mamma sa dock att det ar tillatet att putta lite pa dem sa de ror sig

Att fa tid ensam ar guld vart, din sambo ar val hemma ibland? Bara 20 minuter kanns som semester och man hinner ladda upp alla batterier! Det ar jattebra att ha en hast som "maste tas om hand" for da far man automatiskt tid i stallet.

Forsta tiden AR jattejobbig, samtidigt som den ar helt fantastisk och supervardefull. Du ska bli "livegen" och det kan kannas som att ga baklanges genom puberteten ungefar

Sen nar man har vant sig kanns det jattekonstigt att ha en halvtimme nar man kan gora "vad man vill", alltsa inte laga mat, duscha eller tvatta. Fona haret raknar jag numera till lyx, likasa fila fotterna.

men njut medan du kan, tiden flyger fram och de utvecklas sa otroligt fort!

 

[Tillit]

Sv: Lite av varje...

Jo jag är som sagt också nöjd med att ha honom i sängen, nära mig!
Nu ska vi bara köpa större säng
Skönt att höra att det är okej att putta lite, ibland har jag suttit en bra stund, nyvaken och med paniken växande inom mig och liksom inte sett att han andats! Usch, det är så hemskt!

Jo sambon är hemma nu, en vecka till. Sen blir det jobb! Hur klarar man förresten det, alltså hur klarar jag att tillexempel äta frukost? Gå på toa? Hjälp Nej då, det ska säkert gå bra...men nu än så länge så kan vi ju dela på att ta hand om Emil, och sambon har honom när jag tex duschar, äter och så om han inte sover just då..

Jo för att återgå till ämnet visst hjälps vi åt så även jag kan få lite tid att bara vara, men jag har så svårt att slappna av, och njuta av tiden.
Det finns så mycket jag vill hinna med!
Dumt jag vet, men vad ska man göra??
Jag har nog mest svårt att hitta mig själv här i denna nya roll som mamma, det tar visst lite tid för mig tror jag..men snart så!

Men hur som helst, nu ligger han och sover i soffan, efter att ha sovit på mig i två timmar min duktiga lilla kille!

Och visst njuter jag, han är ju så underbar så hur kan man göra annat? Nu ler han så gott, speciellt när han ligger på skötbordet - det gillar han!
Och han lyfter så fint på huvudet, och kan följa en lite med blicken! Det är verkligen underbart att se alla små framsteg!

 

[vindvissla]

Sv: Lite av varje...

Nar du ater frukost ensam sitter Emil glatt i sin babysitter! Du har val en san? Eller sa ligger han i sitt babygym och kollar laget. Men man loser inte de dar situationerna forran man maste.

Jag minns hur jag tankte att jag ALDRIG mer kommer kunna aka och handla pa Ica, hur gjorde folk egentligen????? Men det gar! Och jag har flugit ensam med honom, vi har akt bil och vi har varit pa en massa konstiga grejjer!

Om du mar daligt av psdtankarna, kop ett respisense. Man kan salja dem sen igen och den modellen kan man samsova med.

(forresten gar det jattebra att bajsa med bebis i sjalen - been there done that )

 

[Tillit]

Sv: Lite av varje...

Nar du ater frukost ensam sitter Emil glatt i sin babysitter! Du har val en san? Eller sa ligger han i sitt babygym och kollar laget. Men man loser inte de dar situationerna forran man maste.

Jag minns hur jag tankte att jag ALDRIG mer kommer kunna aka och handla pa Ica, hur gjorde folk egentligen????? Men det gar! Och jag har flugit ensam med honom, vi har akt bil och vi har varit pa en massa konstiga grejjer!

Om du mar daligt av psdtankarna, kop ett respisense. Man kan salja dem sen igen och den modellen kan man samsova med.

(forresten gar det jattebra att bajsa med bebis i sjalen - been there done that )

Men jösses, vi äger varken babygym eller babysitter! Varför har vi inte tänkt på det? Ska genast införskaffas!
Måste erkänna att jag känner mig mer eller mindre korkad nu, men jag skyller på amningen!

Oj oj oj, handla och gå på stan låter som ett stort projekt, hittils har sambon varit med på de få utflykter vi gett oss ut på, och han har lyft vagn och matkassar och liknande.
Jag tror jag går neråt i åldern som du sa, klarar mig inte själv längre haha
Nej men jag tror också man löser det när man måste, varför knöla med det i onödan?

Skönt att höra att man kan bajsa i alla fall, trots att sambon är borta. Blir lite jobbigt annars

 

[vindvissla]

Sv: Lite av varje...

hehe ja vanta tills han ar ett ar, da kan det bli svarare att fa ro att skita i fred haha.

Ja en enkel babysitter ar verkligen toppen, de kan vara med och titta pa vad du gor och sa gungar den sa mysigt. Och sen ar den jattebra nar du ska borja med smakisar och han inte kan sitta i riktig stol an.

 

[Calazirya]

Sv: Lite av varje...

Sen rusar hormonerna i kroppen också, ena stunden är jag överlyckligt svävande på rosa moln, nästa är allt så svårt och jobbigt och jag bara gråter..funderar på om jag kanske fått någon liten form av förlossningsdeppression..? Jag får otroligt bra med stöd och hjälp av sambon, han är så bra och tar hand om oss när jag bara virrar runt Och mamma förstås...

Jag tycker det du berättar låter fullt normalt..

Jag tror inte det handlar om någon förlossningsdepression utan helt enkelt så är dina känslor en ganska naturlig reaktion på allt som händer/hänt

Har du fått BVC-kontakt ännu, ta i sådantfall upp sådanthär med henne/han för det kan vara skönt att bara få prata om allt..

Om du är orolig över andningen så håller jag helt med vindvissla, köp ett andningsalarm. Guld värt om du frågar mig ..

 

[Tillit]

Sv: Lite av varje...

Jag tycker det du berättar låter fullt normalt..

Jag tror inte det handlar om någon förlossningsdepression utan helt enkelt så är dina känslor en ganska naturlig reaktion på allt som händer/hänt

Har du fått BVC-kontakt ännu, ta i sådantfall upp sådanthär med henne/han för det kan vara skönt att bara få prata om allt..

Om du är orolig över andningen så håller jag helt med vindvissla, köp ett andningsalarm. Guld värt om du frågar mig ..

Ja du har säkert rätt...det känns bra att höra det, för jag får så dåligt samvete mot min underbara lilla son när jag bara sitter och tjuter och tycker allt är pest!
Sen går det ju inte lång tid förren jag är glad igen, löjligt nyförälskad i sambon och svämmar över av lyckokänslor när jag tittar på Emil
Upp och ner, berg och dalbana!

Jo jag har haft kontakt med BVC, hon har varit här några gånger och vägt Emil och kollat att allt går som det ska..men jag har inte kommit mig för att ta upp det med henne, på nåt sätt känner jag mig inte helt bekväm med henne, inte tillräckligt för att prata om det här hur som helst..annars är hon ju bra!
Men som tur är kan jag prata med sambon, vilket känns jättetryggt och skönt, och med min kära mamma också...

Natten som varit nu har varit relativt bra, och sambon gick upp med Emil vid 5 när han ätit och var klarvaken! Då fick jag sova i lite drygt 2 timmar, och det var guld värt!
Sen när Emil ätit igen, sov vi en stund till, så idag har jag kännt mig rätt pigg och glad!
Skönt med sånna dagar

 

[havreflinga]

Sv: Lite av varje...

Skönt med sånna dagar

Sånna dagar kommer med jämna mellanrum. Kom ihåg det! Hos oss kommer det ofta en sån dag (eller till och med en hel period med sånna dagar) när det har varit riktigt tungt en tid och vi känner att vi inte orkar längre.

I början försökte jag lösa problemen konstruktivt och analyserade som sjutton. Nu avvaktar jag hellre och inväntar de där dagarna då det vänder. Bara vetskapen om att det snart kommer att vända, gör att man blir lite piggare och gladare.

 

[Tillit]

Sv: Lite av varje...

Sånna dagar kommer med jämna mellanrum. Kom ihåg det! Hos oss kommer det ofta en sån dag (eller till och med en hel period med sånna dagar) när det har varit riktigt tungt en tid och vi känner att vi inte orkar längre.

I början försökte jag lösa problemen konstruktivt och analyserade som sjutton. Nu avvaktar jag hellre och inväntar de där dagarna då det vänder. Bara vetskapen om att det snart kommer att vända, gör att man blir lite piggare och gladare.

Jo de dagarna kan man leva på ett tag, och se fram emot när allt går åt skogen

Fick mjölkstockning igen, och igår var jag riktigt dålig och kände att jag bara inte orkade mer! Det gjorde ont som sjutton, jag var trött och sjuk och ja, blä helt enkelt!
Vad tror ni lilla prinsen gör då?? Jo, han sover 5 timmar i sträck under natten, 2 ggr!! Så nu mår jag mycket bättre, och älskade lilla Emil och jag börjar få bättre ordning på maten

 

[vindvissla]

Sv: Lite av varje...

Vad jobbigt med alla mjölkstockning, jag har bara haft två riktiga med feber och hela skiten och så ett par halvstockningar som jag under mycket smärta kunnat mjölka ut. Men jag vet hur skit man mår när man har mjölkstockning, ingen hit att ha en liten bebis att ta hand om också.

Sitter bhn som den ska? Är det på samma ställe du får mjölkstockning? Om du känner på dig att den är på väg kan man amma med barnets haka mot stället som känns hårt, de tömmer bäst där. Annars kan man pumpa och massera hårt som fn på knölen. Hoppas du slipper fler i alla fall! Min andra mjölkstockning kom när Sam var ett och jag köpte ny amningsbh.