Livskristråden

[grodan21]

Jag skulle vilja byta jobb/yrke, men hur vet jag till vad? Vet vad jag inte vill och vad som inte skulle passa...

 

[kolblakkur]

Har köpt en lägenhet och det har gjort mig gladare

Har även bestämt mig för att gå ner i arbetstid (om jag inte får jobbet jag sökt) till 60%. Jag vill ha mer energi och tid för skogspromenader, pyssla hemma, läsa böcker, någon pysselhobby och stallet. Så efter sommaren blir livet lite långsammare och lite enklare

Ska även skaffa knapptelefon och lägga ifrån mig smartphonen mer

 

[karamelldrottningen]

Har definitivt kris i livet just nu och vet inte ens hur jag ska vända det till det bättre.

 

[pepp]

Jag är nog också i nån form av kris och vet inte riktigt om jag vill vara i ett förhållande längre....

Borde prata med honom om det, men jag orkar inte, han kommer inte ta det bra.
Istället drar jag mig bara undan

Om nån missat så gjorde jag slut. Det var helt rätt beslut såhär i efterhand, jag mår skitbra!

 

[Tuvstarr]

Hur kan man som vuxen människa vara så velig, och inte veta vad man vill, vad man känner, eller vad man skulle må bra av?
Varför kan jag inte bara säga till särbon typ; vet du, jag ser på dig som en vän, men har inte känslor för dig längre, vi borde göra slut.
Och varför kan jag inte sätta mig ner med den här kvinnan och reda ut att; det är svårt för mig att läsa ditt kroppspråk och jag tycker mig få väldigt blandade signaler från dig, flirtar du? Och om du gör det, vill du ha ett förhållande av något slag?
Vill jag ens få svar på de frågorna? Vill jag leva i något slags limbo? Hur skulle jag känna för henne om jag visste att hon faktiskt var intresserad? Varför vågar jag inte ta diskussionerna?

 

[Palermo]

Hur kan man som vuxen människa vara så velig, och inte veta vad man vill, vad man känner, eller vad man skulle må bra av?
Varför kan jag inte bara säga till särbon typ; vet du, jag ser på dig som en vän, men har inte känslor för dig längre, vi borde göra slut.
Och varför kan jag inte sätta mig ner med den här kvinnan och reda ut att; det är svårt för mig att läsa ditt kroppspråk och jag tycker mig få väldigt blandade signaler från dig, flirtar du? Och om du gör det, vill du ha ett förhållande av något slag?
Vill jag ens få svar på de frågorna? Vill jag leva i något slags limbo? Hur skulle jag känna för henne om jag visste att hon faktiskt var intresserad? Varför vågar jag inte ta diskussionerna?

Det är väl inte konstigt att de diskussionerna är svåra att ta?

(Nu ber du inte om råd, men om du hade gjort det hade jag tyckt att man nog bör hålla isär de båda frågeställningarna helt från varandra.)

 

[Palermo]

Jag har också en livskris, har jag kommit på. Eller, jag har haft samma livskris sedan slutet av tonåren.

Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor. Med ca tio år kvar till pension, kan man tycka att frågan är sent påkommen. Men det är den inte, jag har ältat den sedan jag var sådär 16 år.

Jag är idag universitetsanställd akademiker, och skull mycket gärna göra något annat det här återstående decenniet av yrkeslivet.

Min utbildning är extremt teoretisk. Men jag tänker på något med djur (inte hästskötare) eller något med växter. Kanske något med människor, men väldigt oklart hur och vad i så fall. Saknar helt formella meriter inom de områdena och är ju överårig för tex csn.

Men ändå! Vad skulle jag kunna hitta på? (Jag måste ha lön, min sambo är låginkomsttagare.)

 

[Tuvstarr]

Det är väl inte konstigt att de diskussionerna är svåra att ta?

(Nu ber du inte om råd, men om du hade gjort det hade jag tyckt att man nog bör hålla isär de båda frågeställningarna helt från varandra.)

Jag har inget emot att få råd

Ja, det är helt riktigt två olika frågeställningar. Men frågan om särbons vara eller icke vara blev egentligen aktuell eftersom jag märkte att jag visst kan ha känslor. Jag hade nästan glömt att sådant finns.
Så den delen av frågan är egentligen redigare. Har jag känslor för honom- nej. Ska man ha ett förhållande med någon man inte har känslor för- också nej.

Och det är ju så att det är svåra diskussioner att ta, men jag tycker att jag borde vara modigare.

 

[Ceta]

Jag har inget emot att få råd

Ja, det är helt riktigt två olika frågeställningar. Men frågan om särbons vara eller icke vara blev egentligen aktuell eftersom jag märkte att jag visst kan ha känslor. Jag hade nästan glömt att sådant finns.
Så den delen av frågan är egentligen redigare. Har jag känslor för honom- nej. Ska man ha ett förhållande med någon man inte har känslor för- också nej.

Och det är ju så att det är svåra diskussioner att ta, men jag tycker att jag borde vara modigare.

Asjobbigt samtal att ta, men känns ju rättvisast för er båda i längden. Tror du kommer vara nöjd efter att ha tagit det
Med lite distans till din nuvarande relation så tror jag det blir enklare att se om du vill ta samtalet med kvinnan du upptäckt känslor för eller inte, om jag får gissa

Lycka till!

 

[Palermo]

Jag har inget emot att få råd

Ja, det är helt riktigt två olika frågeställningar. Men frågan om särbons vara eller icke vara blev egentligen aktuell eftersom jag märkte att jag visst kan ha känslor. Jag hade nästan glömt att sådant finns.
Så den delen av frågan är egentligen redigare. Har jag känslor för honom- nej. Ska man ha ett förhållande med någon man inte har känslor för- också nej.

Och det är ju så att det är svåra diskussioner att ta, men jag tycker att jag borde vara modigare.

Det finns inte mycket att säga om det, tänker jag. Men jag vågar tro att det känns bättre när du får det sagt. Oavsett hur det samtalet sedan utvecklar sig.

 

[Ramona]

Jag har också en kris just nu. Eller ja, jag krisar väl mest hela tiden, men just nu är jag stressad över mitt liv. Jag har haft samma jobb i 8 år nu. Det är inte jobbet som är problemet, jag trivs egentligen rätt så bra, men det är verkligen dags för att känna mig mer lyckad i livet. Jag känner mig som en looser! Jag är inte stolt över någonting i mitt liv. Jag är inte stolt över mitt jobb, jag är inte stolt över mitt hem, jag är inte stolt över någonting egentligen. När jag säger det till kompisar och kollegor så tycker de att jag är helt knäpp och förstår inte alls vad jag menar. Att jag ju har så mycket och allting går så bra, men så känner jag det inte alls.

Jag är singel och det gör mig egentligen ingenting, jag trivs bra som singel och att bo själv, men jag känner mig oerhört oattraktiv. Jag har alltid haft lätt att få bra män, men just nu är typ ingen vettig ens en gnutta intresserad. Visst, som 47-åring blir jag ibland raggad på av någon yngre förmåga, men det handlar ju mest om de själva och inte så mycket om att de är intresserade av mig. Någon vettig man i min egen ålder finns inte. Jag tycker inte att jag är hemsk på något sätt, jag ser rätt så bra ut, jag tjänar helt okej även om jag tycker att jag är fattig, jag har egen gård, är snäll, social, glad och öppen, men ändå finns det ingen som gillar mig.

Stundtals tappar jag det helt med hästarna, vilket jag iofs gjort i många år nu. Men så köpte jag och min bästa vän ett dräktigt sto ihop i somras. Och när vi DNA-typar henne, det är en sådan ras man kollar sjukdomar på, så är hon dominant bärare av en muskelsjukdom, dvs inte alls det där roliga avelsstoet vi ville ha. Hon har fått 8 st friska avkommor, så vitt vi vet men här mörkar ju folk också sanningen kan man tro. Den ungen som kom nu i år väntar på DNA-provet så får vi se om han är bärare. Ska vi bara lägga henne i backen om han är bärare? Hon har en gammal skada som gör att hon inte är ridbar och hon är vid 12 års ålder heller inte inriden. Min andra häst hemma är ett 7-årigt sto som förra året fick fång. Då visade det sig på röntgen att hon dessutom har hovbroskförbening, vilket förklarar varför hon inte vill gå fram längre. Hon är superfin att se på, men riktigt dum att rida ut på då hon är väldigt reaktiv och flyktbenägen, så det är ju ingenting man kan sälja som promenadhäst/skogsmulle för ingen som vill ha en sådan häst, vilket jag egentligen vill och som var hela poängen med henne, vill ha en sådan skvättig och jobbig häst. Så lägger jag två hästar i backen, plus eventuellt fölungen och köper någonting annat? Jag vill bara ha en trevlig häst att rida ut på, som går att ta något pass med på ridbanan, kanske någon träning per år osv. Men där är jag ju verkligen inte nu. Och jag har heller inte pengarna att köpa vad jag vill ha.