Ja, mycket av det utförs av Jägareförbundet, på Naturvårdsverkets uppdrag. Men
ansvaret ligger hos Naturvårdsverket.
På dig låter det som att Jägareförbundet egenmäktigt bestämmer precis hur viltvård och jakt ska bedrivas i Sverige - och det stämmer inte. Senaste exemplet på det är t ex beslutet om skyddsjakt på kron- och dovkalvar, som Jägareförbundet är starkt kritiska till.
>
http://www.regeringen.se/pressmedde...ovhjort-ska-minska-skador-pa-skog-och-grodor/
>
https://jagareforbundet.se/aktuellt/forbundsnyheter/2017/11/olyckligt-beslut-om-hjortkalvar/
Det vore intressant att se hur viltinventeringen skulle göras och bekostas utan det ideella arbetet som alla jägare gör
Jag tillhör dom som välkomnar beslutet om jakt på dov- och kronkalvar.
Vi har haft något slags generell skyddsjakt de senaste två åren här i våra trakter som fungerat ungefär i enlighet med det beslutet.
Den mängd dovhjort som finns här i trakten skulle förvåna dig. Det går inte att åka bil här i trakten, oavsett tid på dygnet eller årstid, utan att behöva stanna bilen, eller åtminstone sakta in till nära stillastående, eftersom det finns hjortar PÅ vägen. Att det finns hjortar längs vägen, är inget som förvånar. Bara den döve och blinde, förflyttar sig här utan att se hjort.
Flockarna kan bestå av flera hundra djur, men vanligast är flockar på 15-40 djur i taget. De gör föga skada på försommaren, då håller hindarna till på skyddade platser, som ingenväxande betsemarker med sina kalvar, men framåt slutet av juli, början av augusti, kommer hindarna ut från de skyddade områdena med sina numera gräs- och örtätande kalvar och fungerar som "egyptens gräshoppor" på vallar och åkrar.
Varför finns det då så extremt mycket dovhjort här? Det finns ett svar: vårt område ligger mellan två gods, som bägge har jakt som en av sina främsta inkomstkällor. De gör ungefär som LBB föreslår att alla ska göra...
Bägge godsen fodrar dovhjorten med många hundra ensilagebalar varje vinter (oavsett hur svår vintern är), vilket ökar vinteröverlevnaden drastiskt. Matningen talas det öppet om, och godsens egen uppfattning är att deras matning gör att hjortarna håller sig på deras egen mark. Vilket inte stämmer.
Vi som då finns mitt emellan, får ett överskott på dovhjortar från båda godsen.
Vår enda chans till att klara våra grödor, är att försöka jaga så mycket dovhjort som möjligt, eller stängsla våra marker med viltstängsel. Dovhjort är mycket svår att stängsla ut, rovdjursavvisande stängsel räcker inte, stägslen behöver vara högre, men 20 cm mellan marken och nedersta tråden räcker.
Sedan förstår jag inte riktigt hur du tänker: varför skulle t.ex. jägare sluta att inventera vilt, bara för att det är en annan huvudman som är mottagare av materialet?
Sedan så är det så, att iom att Jägareförbundet sitter med de kunniga konsulterna, så sitter de också med trumf på hand när det gäller att föreslå vilken forskning som bör bedrivas, och hur man ska närma sig olika frågor som berör viltstammar.
I normala fall så skulle upphandling ske av viltforskning, i enlighet med "vanliga" (lagen om offentlig upphandling) upphandlingsregler. Detta frångås i Sverige, och har så gjorts sedan 1938...