Lördag (gårdagen) bjöd på så fina härliga bilder så den förtjänar ett eget inlägg även om det är en dag försent nu.
Liten börjar bli stor. Man ser så tydlig skillnad när man jämför med bilder som tagits för bara ett par veckor sedan. Trygg har han också blivit - nu ligger han kvar när man kommer och gosar med honom. Kul tycker jag!
Under tiden jag pysslade i stallet och på gården fick Aragorn ta extrajobb som gräsklippare vilket han stormtrivdes med. Fördelen med hästar är att man alltid vet vart dem sticker ifall dem skulle bli rädda för något. En hund eller katt kan ju liksom springa rakt in i skogen men en häst springer alltid till dem andra hästarna. Aragorn upptäckte efter ett litet tag att han var lös och drog några bocksprång på gårdsplanen men återgick sedan till att käka igen. Jag blev glad att han valde att stanna där och lugnt äta vidare trots att dem andra hästarna var utom synhåll och stod och gnäggade på honom. Storkillen!
Det blev åtminstone nytta förenat med nöje. Aragorn som faktiskt är lite tunn trots närmare 12 kg analyserat hö om dagen och träckprov utan avmaskningsbehov mår bara bra av att få i sig den mest energirika födan som finns för växtätare; nygräs. Dessutom blev det plättvis så pass nerbetat så det inte behövs klippas där. Till helgen åker han på bete och då blir det förhoppningsvis motsatt "problem" dvs. att han lägger på sig lite väl mycket. Men hellre en aning kraftig än tunn för min del.
Och sedan avslutades dagen på bästa vis. Jag, mamma och Märta åkte ut till en skogstjärn och fiskade. Dock utan något napp. Men det var mysigt ändå. Man måste passa på nu innan mygghelvetet börjar för då går det knappt att vara i skogen. Jag var beredd på att få smörja in mig med myggmedel för det är redan en del blodsugare hos hästarna. Imorgon blir det en tur in till stan för att handla myggmedel till pållarna.
Jag försökte fånga gårdagens vackra fisketur på bild men Jämtlands natur måste upplevas för att få se den verkliga skönheten. Så är det bara.
Liten börjar bli stor. Man ser så tydlig skillnad när man jämför med bilder som tagits för bara ett par veckor sedan. Trygg har han också blivit - nu ligger han kvar när man kommer och gosar med honom. Kul tycker jag!
Under tiden jag pysslade i stallet och på gården fick Aragorn ta extrajobb som gräsklippare vilket han stormtrivdes med. Fördelen med hästar är att man alltid vet vart dem sticker ifall dem skulle bli rädda för något. En hund eller katt kan ju liksom springa rakt in i skogen men en häst springer alltid till dem andra hästarna. Aragorn upptäckte efter ett litet tag att han var lös och drog några bocksprång på gårdsplanen men återgick sedan till att käka igen. Jag blev glad att han valde att stanna där och lugnt äta vidare trots att dem andra hästarna var utom synhåll och stod och gnäggade på honom. Storkillen!
Det blev åtminstone nytta förenat med nöje. Aragorn som faktiskt är lite tunn trots närmare 12 kg analyserat hö om dagen och träckprov utan avmaskningsbehov mår bara bra av att få i sig den mest energirika födan som finns för växtätare; nygräs. Dessutom blev det plättvis så pass nerbetat så det inte behövs klippas där. Till helgen åker han på bete och då blir det förhoppningsvis motsatt "problem" dvs. att han lägger på sig lite väl mycket. Men hellre en aning kraftig än tunn för min del.Och sedan avslutades dagen på bästa vis. Jag, mamma och Märta åkte ut till en skogstjärn och fiskade. Dock utan något napp. Men det var mysigt ändå. Man måste passa på nu innan mygghelvetet börjar för då går det knappt att vara i skogen. Jag var beredd på att få smörja in mig med myggmedel för det är redan en del blodsugare hos hästarna. Imorgon blir det en tur in till stan för att handla myggmedel till pållarna.
Jag försökte fånga gårdagens vackra fisketur på bild men Jämtlands natur måste upplevas för att få se den verkliga skönheten. Så är det bara.
