Jag longerar min häst på tre olika sätt:
1) Löslongering. Då behöver jag ett plastband för att dela in paddocken i två delar, och så har jag hästen lös i den ena "rutan" på 20x20 m. Hästen har då grimma på sig (men det behövs ju egentligen inte...), vi tränar olika gångarter, övergångar, halter, byta varv m.m., m.m.
2) Longering i lina. Då har jag repgrimma + longerlina, och jag vill att longeringen skall fungera på samma sätt som löslongeringen, dvs linan skall hänga löst och hästen skall reagera på MIG. Den här typen av longering använder jag när jag inte kan löslongera för att jag inte har tillgång till någon inhängnad yta, eller jag måste dela paddocken med någon och det då är opraktiskt om jag sätter upp "avspärrningar".
3) Tömkörning. Då har hästen på sig longergjord, träns och två longerlinor som jag använder som tömmar. Eftersom jag tränar mycket löslongering, är hästen van vid att gå runt mig på en volt utan att jag direkt styr honom, så tömmarna är till för att reglera hästens form - en sorts "inspänning" där jag själv kan ge eftergift och reglera hur "hård" inspänningen är.
Ibland kan det ju hända att man longerar som uppvärmning till ridningen, och då har ju hästen förstås mer saker på sig, dvs alltid sadel och träns. Vad gäller benskydd, så tycker jag att man anpassar det efter den enskilda hästen och dess behov. Min utgångspunkt är dock alltid att inte ha skydd om jag inte vet att hästen behöver det.