Målsägare i rättegång

[gul_zebra]

Jag blev utsatt för ett sexuellt ofredande för drygt två år sedan och nu ska det tydligen bli rättegång. Jag har inget målsägarbiträde då det avslogs och jag överklagade inte då det varit sagt att jag inte skulle vara med på rättegången då åklagaren skulle föra min talan (gärningsmannen skulle åtalas för annat också och mitt var bara en liten del sas det). Men poff så fick jag en kallelse nu och det verkar som om det blir en "riktig" rättegång om man kan uttrycka det så.
Jag kommer ha med min sambo iaf så jag kommer inte behöva sitta där själv.

Hur som helst... Har någon här suttit som målsägare i rättegång? Hur har det gått till? Hur har det varit med stödperson, har ni haft hen bredvid er eller har hen fått sitta som åhörare?
Jag ska ringa åklagaren och höra men det känns ändå bra att kunna läsa folks egna erfarenheter för att förbereda mig mentalt. Varenda liten detalj är värdefull!

 

[Islandshästryttare]

Jag blev utsatt för ett sexuellt ofredande för drygt två år sedan och nu ska det tydligen bli rättegång. Jag har inget målsägarbiträde då det avslogs och jag överklagade inte då det varit sagt att jag inte skulle vara med på rättegången då åklagaren skulle föra min talan (gärningsmannen skulle åtalas för annat också och mitt var bara en liten del sas det). Men poff så fick jag en kallelse nu och det verkar som om det blir en "riktig" rättegång om man kan uttrycka det så.
Jag kommer ha med min sambo iaf så jag kommer inte behöva sitta där själv.

Hur som helst... Har någon här suttit som målsägare i rättegång? Hur har det gått till? Hur har det varit med stödperson, har ni haft hen bredvid er eller har hen fått sitta som åhörare?
Jag ska ringa åklagaren och höra men det känns ändå bra att kunna läsa folks egna erfarenheter för att förbereda mig mentalt. Varenda liten detalj är värdefull!

Hej förstår att du kanske är ute efter mer personliga erfarenheter men vill ändå tipsa om att det finns en del bra information på domstolarnas hemsida.

https://www.domstol.se/amnen/kallad-till-domstol/for-dig-som-ar-malsagande/

 

[cirkus]

Ja jag har varit målsägare utan målsägarbiträde.
Vi var flera stycken och åtalpunkten var olaga hot mot grupp.
Jag frågades ut av både åklagare och advokat om händelserna, advokaten hade en massa annat orelevant som hon kom med - det var rena anklagelser mot mig som jag bad domaren om att få motbevisa dagen efter och det fick jag.

 

[Lillgrådis]

Andra kan nog ge målsägandeperspektivet bättre, men som åklagare kan jag ge några upplysningar som kanske kan vara till någon nytta: Du får troligen träffa "din" åklagare innan målet ropas på och småprata lite med hen om hur det känns. Men ibland är det flera åtalspunkter i samma mål och då kan det vara att din del är mitt i rättegången, så att du ropas in när någon eller några punkter är klara.

Sedan sitter du bredvid åklagaren under hela rättegången (om det inte är massor av åtalspunkter då så att det kommer andra målsägande). Stödpersoner brukar vanligtvis sitta på åhörarplats, men det går kanske att lösa om det känns bättre att den sitter på andra sidan om dig. Det går alltid att fråga men det är domaren som avgör.

När själva rättegången börjar behöver du inte göra någonting mer än sitta och lyssna tills åklagaren är klar med en kort sakframställan. Sedan kommer ditt förhör, som i huvudsak går ut på att du får berätta vad som hänt. Om det känns jobbigt att minnas alla detaljer för att det har gått så lång tid, så är det bara att säga det. Åklagaren kan då läsa upp hur dina uppgifter är antecknade i polisförhör, och så får du säga om det stämmer eller inte eller om du är osäker. Men man måste alltid försöka lämna en egen berättelse av vad man minns innan det kan läsas upp sådana uppgifter.

Ditt förhör spelas in med en diskret videoutrustning så om domen blir överklagad spelar man bara upp förhören i hovrätten och behöver inte kalla alla igen när det gått ett år till.

Ofta blir det också följdfrågor om det du har berättat i tingsrättsförhöret och det finns någon detalj som står annorlunda antecknat i polisförhöret. Det kan kännas lite anklagande för många med sådana frågor, men det är helt normalt och det är bara att säga om du tror att det är rätt som det står i polisförhöret eller om du minns det annorlunda nu.

Efter målsägandeförhöret hörs den misstänkte och ibland blir det någon kompletterande fråga till målsäganden efter det. Finns det vittnen så hörs de efter den misstänkte och de får inte vara med tidigare under rättegången.

Sedan är det lite om den tilltalades personliga förhållanden om det behövs för att komma fram till rätt påföljd och sedan slutför åklagaren och försvararen sin talan (eller den tilltalade om den inte har en försvarare). Sist får ni reda på när domen kommer att meddelas och så får du en blankett om du haft kostnader för att vara med på rättegången (resa eller utebliven inkomst). Den kan du få hjälp i receptionen med att fylla i.

Om du tycker att det känns jobbigt att vänta i korridoren innan målet börjar och riskera att träffa på den tilltalade där så kan du också säga till i receptionen i tingsrätten när du kommer. Ofta finns det något samtalsrum som de kan ordna eller så kan de visa en annan lämplig plats att vänta på.

 

[Daff]

Jag har varit målsägande i en rättegång som hölls över telefon, det gällde sexuellt ofredande. Vi var flera som hade blivit utsatta och vi bodde i olika delar av landet så antar att det var mest praktiskt att vi var med via telefon.

Jag blev uppringd till typ en telefonkonferens där vi målsägande fick prata med en som förklarade hur der skulle gå till och sen fick vi var och en berätta vad som hade hänt och så ställde åklagaren några frågor. Sen fick vi välja om vi ville lyssna på resten av rättegången eller avsluta samtalet.

Det jag blev mest förvånad över var att jag inte automatiskt fick skadeståndet utbetalat utan några veckor efter domen fick jag ett brev från gärningsmannen där han bad att han få göra en avbetalningsplan, tror han bad om mitt kontonummer också. Men som tur var kunde jag välja att skicka det till KFM istället för att fortsätta ha kontakt med gärningsmannen om delbetalningar och jag fick mina pengar (5 000 kr) ganska fort.

Har du blivit tillfrågad om du vill kräva skadestånd? Jag minns att jag fick frågan någon gång under processen men inte riktigt när.

 

[gul_zebra]

Andra kan nog ge målsägandeperspektivet bättre, men som åklagare kan jag ge några upplysningar som kanske kan vara till någon nytta: Du får troligen träffa "din" åklagare innan målet ropas på och småprata lite med hen om hur det känns. Men ibland är det flera åtalspunkter i samma mål och då kan det vara att din del är mitt i rättegången, så att du ropas in när någon eller några punkter är klara.

Sedan sitter du bredvid åklagaren under hela rättegången (om det inte är massor av åtalspunkter då så att det kommer andra målsägande). Stödpersoner brukar vanligtvis sitta på åhörarplats, men det går kanske att lösa om det känns bättre att den sitter på andra sidan om dig. Det går alltid att fråga men det är domaren som avgör.

När själva rättegången börjar behöver du inte göra någonting mer än sitta och lyssna tills åklagaren är klar med en kort sakframställan. Sedan kommer ditt förhör, som i huvudsak går ut på att du får berätta vad som hänt. Om det känns jobbigt att minnas alla detaljer för att det har gått så lång tid, så är det bara att säga det. Åklagaren kan då läsa upp hur dina uppgifter är antecknade i polisförhör, och så får du säga om det stämmer eller inte eller om du är osäker. Men man måste alltid försöka lämna en egen berättelse av vad man minns innan det kan läsas upp sådana uppgifter.

Ditt förhör spelas in med en diskret videoutrustning så om domen blir överklagad spelar man bara upp förhören i hovrätten och behöver inte kalla alla igen när det gått ett år till.

Ofta blir det också följdfrågor om det du har berättat i tingsrättsförhöret och det finns någon detalj som står annorlunda antecknat i polisförhöret. Det kan kännas lite anklagande för många med sådana frågor, men det är helt normalt och det är bara att säga om du tror att det är rätt som det står i polisförhöret eller om du minns det annorlunda nu.

Efter målsägandeförhöret hörs den misstänkte och ibland blir det någon kompletterande fråga till målsäganden efter det. Finns det vittnen så hörs de efter den misstänkte och de får inte vara med tidigare under rättegången.

Sedan är det lite om den tilltalades personliga förhållanden om det behövs för att komma fram till rätt påföljd och sedan slutför åklagaren och försvararen sin talan (eller den tilltalade om den inte har en försvarare). Sist får ni reda på när domen kommer att meddelas och så får du en blankett om du haft kostnader för att vara med på rättegången (resa eller utebliven inkomst). Den kan du få hjälp i receptionen med att fylla i.

Om du tycker att det känns jobbigt att vänta i korridoren innan målet börjar och riskera att träffa på den tilltalade där så kan du också säga till i receptionen i tingsrätten när du kommer. Ofta finns det något samtalsrum som de kan ordna eller så kan de visa en annan lämplig plats att vänta på.

Det där med att höras, har jag fattat rätt i att jag ska berätta vad som hänt med egna ord innan jag får svara på frågor? Den biten känns nästan jobbigast nämligen

Jag har varit målsägande i en rättegång som hölls över telefon, det gällde sexuellt ofredande. Vi var flera som hade blivit utsatta och vi bodde i olika delar av landet så antar att det var mest praktiskt att vi var med via telefon.

Jag blev uppringd till typ en telefonkonferens där vi målsägande fick prata med en som förklarade hur der skulle gå till och sen fick vi var och en berätta vad som hade hänt och så ställde åklagaren några frågor. Sen fick vi välja om vi ville lyssna på resten av rättegången eller avsluta samtalet.

Det jag blev mest förvånad över var att jag inte automatiskt fick skadeståndet utbetalat utan några veckor efter domen fick jag ett brev från gärningsmannen där han bad att han få göra en avbetalningsplan, tror han bad om mitt kontonummer också. Men som tur var kunde jag välja att skicka det till KFM istället för att fortsätta ha kontakt med gärningsmannen om delbetalningar och jag fick mina pengar (5 000 kr) ganska fort.

Har du blivit tillfrågad om du vill kräva skadestånd? Jag minns att jag fick frågan någon gång under processen men inte riktigt när.

Yes, skadestånd är begärt. Det var i samband med det som polisen ordnade ansökan om målsägarbiträde så jag skulle få hjälp med vad jag skulle begära.

 

[Lillgrådis]

Det där med att höras, har jag fattat rätt i att jag ska berätta vad som hänt med egna ord innan jag får svara på frågor? Den biten känns nästan jobbigast nämligen

Ja man vill ju helst det, men det är så olika hur utförliga de egna berättelserna är eller blir. Ibland är den egna berättelsen cirka två meningar lång och då går det ju automatiskt bara över till frågor (från i första hand åklagaren) sedan. Ibland är den egna berättelsen bara "jag minns inte" och då blir det också direkt lite luskande med frågor för att komma framåt.

Men vill någon leverera alla detaljer utan att avbrytas med frågor, så ska den ju få den chansen också. Det blir ofta en mer sammanhängande utsaga när man bevisvärderar uppgifterna om den inte styrs eller i vart fall inte styrs för hårt av en förhörsledares frågor.

 

[Otherside]

Jag har varit målsägande vid en våldtäktsrättegång. Jag hade inget biträde, minns hur konstigt det var att inte ens åklagaren pratade med mig en enda gång före rättegången! Man tycker han borde ha velat höra min story men nu gick han enbart på mina ord från polisförhöret.

Nu var detta längesedan, jag var 22 tror jag, så saker kan ha ändrats. Positivt var ändå att rättegången hölls ”bakom lyckta dörrar ” så jag slapp se förövaren och inga obehöriga fick vara med under rättegången.

Jag tilldömdes ett mindre skadestånd, för förstörda saker i min lägenhet, men han betalade givetvis inte och jag släppte det. Däremot fick jag aldrig veta att brottsofferfonden betalar ut en slags ”ersättning” vid våldtäkt. Det hade givetvis inte hjälpt mitt mående men definitivt känts ”bra”, ett slags erkännande som jag kunnat göra en fin resa för eller liknande. När jag fick veta att detta fanns, hade det gått för lång tid.

Han blev fö fälld och dömd till sluten psykvård. Släpptes och våldtog ett barn. Jävla skit.

 

[Lillgrådis]

Jag har varit målsägande vid en våldtäktsrättegång. Jag hade inget biträde, minns hur konstigt det var att inte ens åklagaren pratade med mig en enda gång före rättegången! Man tycker han borde ha velat höra min story men nu gick han enbart på mina ord från polisförhöret.

Nu var detta längesedan, jag var 22 tror jag, så saker kan ha ändrats. Positivt var ändå att rättegången hölls ”bakom lyckta dörrar ” så jag slapp se förövaren och inga obehöriga fick vara med under rättegången.

Jag tilldömdes ett mindre skadestånd, för förstörda saker i min lägenhet, men han betalade givetvis inte och jag släppte det. Däremot fick jag aldrig veta att brottsofferfonden betalar ut en slags ”ersättning” vid våldtäkt. Det hade givetvis inte hjälpt mitt mående men definitivt känts ”bra”, ett slags erkännande som jag kunnat göra en fin resa för eller liknande. När jag fick veta att detta fanns, hade det gått för lång tid.

Han blev fö fälld och dömd till sluten psykvård. Släpptes och våldtog ett barn. Jävla skit.

Så länge jag kan minnas så har våldtäkt varit bland de brottstyper där det är helt självklart att det ska förordnas ett målsägandebiträde, inte bara till rättegången utan tidigt i förundersökningen. Det hade varit totalt oacceptabelt idag och jag tycker det låter upprörande och oacceptabelt även om det var en del år sedan. Likaså upprörande om du inte informerades om kränkningsersättning och ersättning från brottsoffermyndigheten? Det borde också ha varit en fullständig självklarhet.

 

[Görel]

@Otherside jag tror inte att brottsofferfonfen fanns för 1994 då brottsoffermyndigheten inrättades.
Jag var nämndeman i Stockholms tingsrätt 1991-2004 och de första åren som jag tjänstgjorde ingick inte pengar till brottsoffermyndigheten i domarna.

 

[Otherside]

@Otherside jag tror inte att brottsofferfonfen fanns för 1994 då brottsoffermyndigheten inrättades.
Jag var nämndeman i Stockholms tingsrätt 1991-2004 och de första åren som jag tjänstgjorde ingick inte pengar till brottsoffermyndigheten i domarna.

Aha, då benämndes det annorlunda. Jag fick reda på det c:a 1985 och då var det tydligen för sent att ”ansöka”.

 

[Lillgrådis]

Ok, allt var förvisso inte bättre förr...! (Min juridiska tideräkning börjar först 1997 när jag började som tingsnotarie.)

 

[gul_zebra]

Ja man vill ju helst det, men det är så olika hur utförliga de egna berättelserna är eller blir. Ibland är den egna berättelsen cirka två meningar lång och då går det ju automatiskt bara över till frågor (från i första hand åklagaren) sedan. Ibland är den egna berättelsen bara "jag minns inte" och då blir det också direkt lite luskande med frågor för att komma framåt.

Men vill någon leverera alla detaljer utan att avbrytas med frågor, så ska den ju få den chansen också. Det blir ofta en mer sammanhängande utsaga när man bevisvärderar uppgifterna om den inte styrs eller i vart fall inte styrs för hårt av en förhörsledares frågor.

Attans, men det är väl bra egentligen. Hur utförlig brukar de vilja att man är?
Jag skulle mycket väl kunna sammanfatta med en mening likväl som att jag kan dra på med en full rant med alla omständigheter och hur hela grejen förföljt mig ända ner till att jag äcklas av en viss fordonstyp liksom. Jag har dock svårt för att sitta och berätta en massa för främlingar och har lätt för att känna mig fånig och vilja "tona ner allvaret" lite vilket jag kommer behöva hålla emot oavsett

 

[gul_zebra]

Kom på en grej, på tal om att sitta där och berätta vad som hänt... Herregud, hur uttalar man sig? Kan man sitta där och säga kuk i en rättegång liksom, eller ska man säga penis som en superkorrekt tant eller snopp som ett barn?! Självklart inser jag att man kan säga vad som helst men... Fan. Alltså fallet rör blottning så det går liksom inte att komma ifrån att jag måste säga det på något sätt och det kommer kännas så jävla pinsamt och dumt bara. Och då känns det i sig pinsamt och dumt.

Nej, jag är inte 14 år gammal, jag är 36...

Det räcker alltså inte med att jag ska känna mig dum som fått en del men av att se en kuk (nu finns det fler omständigheter som spelar in i det, men det han gjort är ju i stort sett det), nu ska jag känna mig dum för att jag kommer bli tvungen att använda något ord för hans kuk i ett sånt här sammanhang också. Vilka jävla bekymmer ändå.

 

[Tuvstarr]

Kom på en grej, på tal om att sitta där och berätta vad som hänt... Herregud, hur uttalar man sig? Kan man sitta där och säga kuk i en rättegång liksom, eller ska man säga penis som en superkorrekt tant eller snopp som ett barn?! Självklart inser jag att man kan säga vad som helst men... Fan. Alltså fallet rör blottning så det går liksom inte att komma ifrån att jag måste säga det på något sätt och det kommer kännas så jävla pinsamt och dumt bara. Och då känns det i sig pinsamt och dumt.

Nej, jag är inte 14 år gammal, jag är 36...

Det räcker alltså inte med att jag ska känna mig dum som fått en del men av att se en kuk (nu finns det fler omständigheter som spelar in i det, men det han gjort är ju i stort sett det), nu ska jag känna mig dum för att jag kommer bli tvungen att använda något ord för hans kuk i ett sånt här sammanhang också. Vilka jävla bekymmer ändå.

Om man ska gå enligt snippa-domen, då lär det, konstigt nog, ha väldigt stor betydelse vilket ord man använder.
Men kanske det inte är ett problem då det gäller en snopp.

 

[LadyCovergirl]

Kom på en grej, på tal om att sitta där och berätta vad som hänt... Herregud, hur uttalar man sig? Kan man sitta där och säga kuk i en rättegång liksom, eller ska man säga penis som en superkorrekt tant eller snopp som ett barn?! Självklart inser jag att man kan säga vad som helst men... Fan. Alltså fallet rör blottning så det går liksom inte att komma ifrån att jag måste säga det på något sätt och det kommer kännas så jävla pinsamt och dumt bara. Och då känns det i sig pinsamt och dumt.

Nej, jag är inte 14 år gammal, jag är 36...

Det räcker alltså inte med att jag ska känna mig dum som fått en del men av att se en kuk (nu finns det fler omständigheter som spelar in i det, men det han gjort är ju i stort sett det), nu ska jag känna mig dum för att jag kommer bli tvungen att använda något ord för hans kuk i ett sånt här sammanhang också. Vilka jävla bekymmer ändå.

Jag personligen hade sagt snopp men ser inget konstigt med penis eller kuk. Använd det ord du normalt använder så blir just det inget som du behöver haka upp dig på

 

[bollen__]

Kom på en grej, på tal om att sitta där och berätta vad som hänt... Herregud, hur uttalar man sig? Kan man sitta där och säga kuk i en rättegång liksom, eller ska man säga penis som en superkorrekt tant eller snopp som ett barn?! Självklart inser jag att man kan säga vad som helst men... Fan. Alltså fallet rör blottning så det går liksom inte att komma ifrån att jag måste säga det på något sätt och det kommer kännas så jävla pinsamt och dumt bara. Och då känns det i sig pinsamt och dumt.

Nej, jag är inte 14 år gammal, jag är 36...

Det räcker alltså inte med att jag ska känna mig dum som fått en del men av att se en kuk (nu finns det fler omständigheter som spelar in i det, men det han gjort är ju i stort sett det), nu ska jag känna mig dum för att jag kommer bli tvungen att använda något ord för hans kuk i ett sånt här sammanhang också. Vilka jävla bekymmer ändå.

Kan du inte säga könsorgan/et?

 

[Philosophia]

Jag blev utsatt för ett sexuellt ofredande för drygt två år sedan och nu ska det tydligen bli rättegång. Jag har inget målsägarbiträde då det avslogs och jag överklagade inte då det varit sagt att jag inte skulle vara med på rättegången då åklagaren skulle föra min talan (gärningsmannen skulle åtalas för annat också och mitt var bara en liten del sas det). Men poff så fick jag en kallelse nu och det verkar som om det blir en "riktig" rättegång om man kan uttrycka det så.
Jag kommer ha med min sambo iaf så jag kommer inte behöva sitta där själv.

Hur som helst... Har någon här suttit som målsägare i rättegång? Hur har det gått till? Hur har det varit med stödperson, har ni haft hen bredvid er eller har hen fått sitta som åhörare?
Jag ska ringa åklagaren och höra men det känns ändå bra att kunna läsa folks egna erfarenheter för att förbereda mig mentalt. Varenda liten detalj är värdefull!

Jag har varit målsägarbiträde i en rättegång i tingsrätten som gällde sexuellt ofredande och det gick mer eller mindre till som @Lillgrådis förklarade. Vi var ett antal målsägare (5-6 stycken). Vi fick gå in en och en under förhandlingen och redogöra för händelsen. Åklagaren träffade oss dock före rättegången för att gå igenom själva processen. Sedan fick vi sitta i ett rum tillsammans och vänta på att bli inhämtade till den sal där förhandlingen pågick.

Åklagaren uppmanade oss till att berätta så mycket som möjligt med egna ord utan att hon ställde frågor. Allt var klart och tydligt och situationen kändes trygg. När jag var klar ställde hon några följdfrågor. Därefter ställde försvaret frågor. Här kan det vara bra att vara beredd på att bli ifrågasatt, vilket kan vara jobbigt. Jag kommer ihåg att jag tyckte att försvararen verkade vara ett riktigt jävla praktarsel, men försökte intala mig att han bara gjorde vad försvaret ska göra.

Jag gick hem direkt efter min redogörelse. Domen kom med posten och han dömdes till psykiatrisk vård. Jag hade inte begärt skadestånd, men en tjej som hade blivit betydligt mer utsatt fick det skadestånd hon hade begärt. Hon blev så påverkad av ofredandet att hon tvingades avsluta sin nyss påbörjade universitetsutbildning för att flytta tillbaka hem till sina föräldrar 60 mil bort.

 

[Lillgrådis]

Attans, men det är väl bra egentligen. Hur utförlig brukar de vilja att man är?
Jag skulle mycket väl kunna sammanfatta med en mening likväl som att jag kan dra på med en full rant med alla omständigheter och hur hela grejen förföljt mig ända ner till att jag äcklas av en viss fordonstyp liksom. Jag har dock svårt för att sitta och berätta en massa för främlingar och har lätt för att känna mig fånig och vilja "tona ner allvaret" lite vilket jag kommer behöva hålla emot oavsett

Poängen med förhöret är att man ska få fram att alla delar i gärningspåståendet är uppfyllda. Det vill säga det jag vill ha utrett är när hände det, var hände det, vem var det (ngt signalement om det är en okänd) och har han "blottat sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag".

Sedan vill jag veta att han hade uppsåt dvs att han förstod när det hände att andra ser blottningen. Vilket kanske kräver några detaljer typ var stod han, hur länge såg du honom, fanns det andra som passerade, tog han ögonkontakt etc. Och kanske hur slutade det hela. Det är ungefär vad jag önskar av en fri berättelse, att täcka in så mycket som möjligt av detta. Dvs i ett typiskt blottningsfall förväntar jag mig inte en så lång redogörelse.

De typiska följdfrågorna är sedan sådant som gäller att reda ut att du är trovärdig dvs att du inte har något motiv för att hitta på alltihop som att du känner personen och har en massa andra konflikter med den eller att det finns motanmälningar. (detta ger sig oftast redan av den fria berättelsen när det är en okänd gm) Så oftast blir det mer fokus på att dina uppgifter är tillförlitliga dvs var du nykter, var det dagsljus/belyst på platsen, var du skymd, var det något annat som påverkade din förmåga att uppfatta situationen rätt. Och sedan även (mest pga skadeståndsfrågan) hur har detta påverkat dig, vilket såklart beror på hur det har påverkat just dig hur utförligt det blir.

Ingen kommer att höja på ögonbrynen om du använder ord som kuk (så länge du inte kallar någon kukhuvud utan använder det som beskrivning för vad som hände då alltså) men man fattar ju vad du menar om du säger att han visade könet (eller valfri synonym) om det känns mer neutralt.

 

[Hermelin]

Jag har suttit i tingsrätten några gånger som målsägare. Det var på tiden jag jobbade som ordningsvakt så det var förstås inte lika jobbiga brott som det du varit utsatt för. Mina upplevelser har varit ungefär som @Lillgrådis beskriver. Någon gång har de bara läst upp från polisförhöret och frågat om jag fortfarande tycker som då. Andra gånger har jag fått berätta lite kort om vad som hände och så har åklagaren och/eller advokaten ställt ett par frågor.

Jag kan förstå att det känns jobbigt att berätta om. Men tänk på att de flesta i rummet är på din sida. Den åtalade sitter i tingsrätten för att han utsatt dig för ett brott. Berätta med ditt eget språk på ett sätt som du är bekväm med. Min erfarenhet är också att det är ok att inte minnas små detaljer. Det kan ha gått lång tid från det att du blev utsatt för brottet och tingsrättsförhandlingen. Jag har någon gång sagt att det som står i förhöret är korrekt eftersom det antecknades samma kväll även om jag inte minns idag vilken färg förövaren hade på jackan.