Mammor söder om Stockholm

[CrazyPiggelin]

Sv: Mammor söder om Stockholm

Japp har häst själv men känner att jag inte har tid då barnets pappa inte är med i bilden längre och inte heller kommer och "hjälper till" så att jag kan få egen tid. Så därför ska jag sälja hästen. De kommer flera tåg brukar jag tänka.

Liten skiten brukar få vara med i stallet. För d mesta går det bra men just rida biten är jobbig. Man kan aldrig koncentrera sig helt på bara ridandet.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Mammor söder om Stockholm

ser att du bor i haninge, vart i haninge? har du även hästen någonstans i haninge? du behöver inte berätta om du inte vill. själv bor jag i vh.

 

[Mabuse]

Sv: Mammor söder om Stockholm

Sån is i magen med ridningen skulle jag nog inte kunna ha, min bebis är en och en halv månad ungefär, och jag räknar redan dagarna tills jag kommer börja rida igen nästa månad. Och då har jag inte ens egen häst - i så fall hade jag nog redan börjat.

Visst är bebisen viktig och gullig och allt det där, men hästabstinensen botas inte tycker jag.

Räknar med att kunna börja träna lite mer seriöst framåt september-oktober, ska bli otroligt roligt!

 

[CrazyPiggelin]

Sv: Mammor söder om Stockholm

Jag började rida ganska snart efter förlossningen tror jag va uppe på hästen ca 3 veckor. Men de va ingen ordentlig ridning utan mera bara sitta och skritta lite. Men sen började jag mer å mer ganska snabbt. Å de gick bra som tur va

Man aktiverar ju musklerna lite i ridningen men ja man ska ju itne överanstränga heller vad jag förstått.

 

[eyz]

Sv: Mammor söder om Stockholm

Jag har inte heller hästen kvar. Eller ja, han har pensionerats och står hos mina föräldrar 20 mil bort, men jag saknar ridningen och framför allt individen.

Visst hade jag kunnat haft hästen kvar här om jag verkligen velat men jag kände redan innan graviditeten att det dåliga samvetet låg och tryckte hela tiden. När jag var hemma och bara tog det lugnt med sambon hade jag dåligt samvete för att hästen stod och hade tråkigt i sin box, när jag var i stallet hade jag dåligt samvete för att sambon och jag hade så lite tid tillsammans i och med mitt jobb som var både dag- och kvällstid. Att dessutom ha ett barn att dela fritiden med, det skulle bli för mycket...

Halvvägs in i graviditeten kunde jag inte rida längre och då kändes det verkligen värdelöst att hästkraken skulle stå inne från 15 till 9 (de mörkaste månaderna) när han kunde få frigång och hästvänliga hagar hos mamma och pappa. Är så glad att de vill ha honom så jag i alla fall kan mysa och ta lugna små ridturer när vi är där på besök!

Hästeriet tänkte jag ta upp när jag har pluggat färdigt om sisådär 5-7-10 år.