Stormcast
Trådstartare
För en tid sedan fick jag bekräftat det som jag och mina närmaste länge tänkt: att jag har bipolär sjukdom. Vården har "fångat upp" mig jättebra och "ser till mig" ordentligt vilket känns tryggt. Min familj märker också stor skillnad på mig nu när medecinerna börjar sätta in. Jag märker också skillnad.
Jag har varit sjuk i så gott som hela mitt liv, och det har givetvis fått stora konsekvenser vad gäller både det ena och det andra ...
Till saken:
Jag har nu fått en terapeut som jag går till med två veckors mellanrum. Hen arbetar med KBT och det står mig upp i halsen ....
Jag har effektiv tid gått i terapisamtal i totalt i fem år. Med några olika personer. Den första som jag gick längst hos skrattade ofta bort mina små ansatser till att berätta att jag "tror att det är något fel på mig".
Den andra avbröt hastigt vår utan att lämna över mig, då hen slutade på sitt jobb- vilket är helt sjukt eftersom vårt sista samtal var det då jag började öppna mig om mina självmordstankar och planer.
Jag har även gått hos en KBT-expert hos företagshälsovården och lärt mig alla de där "tanke-trixen". Jag kan de utantill. Jag har haft jättemycket hjälp av dem. Men eftersom jag hela tiden har haft en underliggande sjukdom så har det slutat fungera efter "ett tag".
Jag vill inte gå i terapi.
På sin höjd vill jag bearbeta idiotiska saker som jag gjort när jag varit manisk och psykotisk. Men jag är inte redo för det än. Det är så mycket skit som jag "skopat in under mattan" som jag inte orkar ta i - än.
Måste man gå i terapi?
Jag har varit sjuk i så gott som hela mitt liv, och det har givetvis fått stora konsekvenser vad gäller både det ena och det andra ...
Till saken:
Jag har nu fått en terapeut som jag går till med två veckors mellanrum. Hen arbetar med KBT och det står mig upp i halsen ....
Jag har effektiv tid gått i terapisamtal i totalt i fem år. Med några olika personer. Den första som jag gick längst hos skrattade ofta bort mina små ansatser till att berätta att jag "tror att det är något fel på mig".
Den andra avbröt hastigt vår utan att lämna över mig, då hen slutade på sitt jobb- vilket är helt sjukt eftersom vårt sista samtal var det då jag började öppna mig om mina självmordstankar och planer.
Jag har även gått hos en KBT-expert hos företagshälsovården och lärt mig alla de där "tanke-trixen". Jag kan de utantill. Jag har haft jättemycket hjälp av dem. Men eftersom jag hela tiden har haft en underliggande sjukdom så har det slutat fungera efter "ett tag".
Jag vill inte gå i terapi.
På sin höjd vill jag bearbeta idiotiska saker som jag gjort när jag varit manisk och psykotisk. Men jag är inte redo för det än. Det är så mycket skit som jag "skopat in under mattan" som jag inte orkar ta i - än.
Måste man gå i terapi?