Måste sport innebära tävling?

[Inte_Ung]

Hästsport, hundsport, löpning o.s.v. är ju trevliga saker att ägna sig åt, men måste man absolut tävla för att det skall vara värt besväret?i
Duger det verkligen inte med bara själva känslan av ett bra dressyrpass, en härlig promenad med hunden eller en skön löprunda?
Nej det skall tävlas i allt, högt och lågt och sällskapsdjur skall ställas ut. Det tävlas i musik, matlagning och allt annat både möjligt och omöjligt.
Varför fungerar vi så?

 

[Lingon]

Folk tycker väl om att utmana sig själv. Då är tävling ett sätt.

 

[Petronilla]

Det är så skönt att ha tagit beslutet att tävling är inte grejen för mig. Det är viktigare med nöjet att fy fan vad vi är bra hemma när vi tränar! Eller fasiken vad jag är bra när jag pysslat, bakat, sytt. Att våga vara nöjd i vardagen

 

[Snurrfian]

Hästsport, hundsport, löpning o.s.v. är ju trevliga saker att ägna sig åt, men måste man absolut tävla för att det skall vara värt besväret?i
Duger det verkligen inte med bara själva känslan av ett bra dressyrpass, en härlig promenad med hunden eller en skön löprunda?
Nej det skall tävlas i allt, högt och lågt och sällskapsdjur skall ställas ut. Det tävlas i musik, matlagning och allt annat både möjligt och omöjligt.
Varför fungerar vi så?

För att människor är olika, en del behöver tävlingsmomentet för att orka träna, för andra är träningen målet. Den stora frågan är varför människor ständigt måste ifrågasätta andras motivation.

 

[Red_Chili]

Jag tycker att vissa typer av tävling är peppande. Tex så gillar jag rallylydnadstävlingar med hundarna. Dels gör det att jag kan ha ett utpekat mål med träningen vilket gör det lättare för mig att alls träna och veta vad jag ska träna på (min fantasi annars är inte den bästa när det gäller hundträning), dels kan jag kolla om vi verkligen gör framsteg. När jag tävlar rallylydnad så struntar jag i var på resultatlistan vi hamnar. Jag kollar på poängen, försöker få filmat så att jag kan kolla även på det osv för att på så sätt "tävla mot mig själv".

Jag har även skällt ut funktionärer på tävling som vid prisutdelning uttryckt sig med att de som inte nått upp till kvalificerande poäng "inte riktigt lyckats" den dagen. För någon kanske det är att ha lyckats med sitt livs största utmaning att alls gå in på tävlingsplanen. Då ska man inte få höra sådant vid en prisutdelning.

Så länge det inte blir hysteriskt på något sätt, så att det blir kravfyllt och skapar dåligt mående, då kan jag inte se något dåligt alls med tävlingar. Däremot skulle jag vilja ha bort möjligheten att vinna pengar på djur då det i de allra flesta fall verkar leda till enorm ökad risk för just att djuren behandlas illa.

 

[Gimlan]

Hästsport, hundsport, löpning o.s.v. är ju trevliga saker att ägna sig åt, men måste man absolut tävla för att det skall vara värt besväret?i
Duger det verkligen inte med bara själva känslan av ett bra dressyrpass, en härlig promenad med hunden eller en skön löprunda?
Nej det skall tävlas i allt, högt och lågt och sällskapsdjur skall ställas ut. Det tävlas i musik, matlagning och allt annat både möjligt och omöjligt.
Varför fungerar vi så?

Jag har två jättefina hästar, tränar för en som dömer VM - tävlar inte. Minst en av mina tre katter är utställningsbara - ställer inte ut. Har flera omkring mig med liknande förutsättningar och som inte tävlar.

 

[Inte_Ung]

Den stora frågan är varför människor ständigt måste ifrågasätta andras motivation.

Den är ju en spännande fråga, den om vad som ger människor drivkraft.
Det är också intressant att fundera över när djur övergår till att bli sportredskap/tävlingsrekvisita i stället för kompisar och familjemedlemmar.

 

[Breaktown]

Det blir konstigt att först konstatera att hästsport, hundsport och löpning är aktiviteter som "är trevligt" att ägna sig åt. För att sedan ifrågasätta på vilket sätt folk ägnar sig åt aktiviteten.

För det första finns det ju en väldans massa människor som inte tycker att det är ett dugg trevligt att ägna sig åt hästar, hundar eller löpning. Sen tror jag att den överväldigande majoriteten av de som tycker att det är trevligt rider, går ut med hunden eller joggar helt utan tävlingsmoment.

 

[Snurrfian]

Den är ju en spännande fråga, den om vad som ger människor drivkraft.
Det är också intressant att fundera över när djur övergår till att bli sportredskap/tävlingsrekvisita i stället för kompisar och familjemedlemmar.

Den spännande frågan är vad är det som motiverar folk. Om det är det du vill ha svar på så fungerar inte din frågeställning. Du ställde frågan på ett sånt sätt att den blir: vad är det för fel på folk som behöver tävling som motivation. Du kan antagligen få svar av människor med samma inställning som dig men det svarar inte på vad som motiverar människor.

Du gör allt väldigt svart eller vitt, varför kan inte ett djur både vara den man tävlar med och familjemedlem?

 

[Snubbelfot]

Sen tror jag att den överväldigande majoriteten av de som tycker att det är trevligt rider, går ut med hunden eller joggar helt utan tävlingsmoment.

Jag förstår hur du menar, men mitt intryck är att det ändå skiljer sig rejält mellan olika sporter. Löpning t ex ägnar sig var och varannan människa åt helt utan tävlingsintresse eller -ambitioner. Hundliv likaså. Eller varför inte motorcykelkörning. Medan ridning... mitt intryck är att normen tveklöst är att tävla, jag uppfattar tydligt och ofta att andra hästmänniskor ser mig som mer eller mindre avvikande eftersom jag i stort sett inte tävlar. Inte nödvändigtvis negativt laddat, men helt klart avvikande.

 

[Lingon]

Jag förstår hur du menar, men mitt intryck är att det ändå skiljer sig rejält mellan olika sporter. Löpning t ex ägnar sig var och varannan människa åt helt utan tävlingsintresse eller -ambitioner. Hundliv likaså. Eller varför inte motorcykelkörning. Medan ridning... mitt intryck är att normen tveklöst är att tävla, jag uppfattar tydligt och ofta att andra hästmänniskor ser mig som mer eller mindre avvikande eftersom jag i stort sett inte tävlar. Inte nödvändigtvis negativt laddat, men helt klart avvikande.

Mitt intryck är inte att normen inom ridning är att tävla.

 

[Brassneck]

Hästsport, hundsport, löpning o.s.v. är ju trevliga saker att ägna sig åt, men måste man absolut tävla för att det skall vara värt besväret?i
Duger det verkligen inte med bara själva känslan av ett bra dressyrpass, en härlig promenad med hunden eller en skön löprunda?
Nej det skall tävlas i allt, högt och lågt och sällskapsdjur skall ställas ut. Det tävlas i musik, matlagning och allt annat både möjligt och omöjligt.
Varför fungerar vi så?

Jag tävlade (Häst) en hel del under en period då jag under många år tidigare inte haft möjlighet. Det var nog lite nyhetens behag och att alla i min nya omgivning tävlade. Jag erkänner såhär i efterhand att det kanske inte var helt bra för mig. Att det blev för mycket krav från mig själv på mig själv. Nu har jag inte möjlighet att tävla och försöker hitta tillbaka till stunden och nuet.
Men ibland blir jag tävlingssugen, speciellt dressyr. Tycker det är roligt att ha något att träna inför och små mål att hänga upp det på. Men skulle inte ha energi nog att hålla på och lasta, åka, putsa och fixa inför det. Eller gå upp jättetidigt i mörker, blåst och regn.

 

[strawberrysylt]

För att människor är olika, en del behöver tävlingsmomentet för att orka träna, för andra är träningen målet. Den stora frågan är varför människor ständigt måste ifrågasätta andras motivation.

Jag springer, åker skidor, simmar och cyklar och träningstillfällena är absolut härliga, men jag hade inte velat vara utan tävlingarna. Fast jag tävlar aldrig mot någon annan än mig själv, dvs bryr mig bara om mina egna tidigare tider osv.

Jag tycker att vissa typer av tävling är peppande. Tex så gillar jag rallylydnadstävlingar med hundarna. Dels gör det att jag kan ha ett utpekat mål med träningen vilket gör det lättare för mig att alls träna och veta vad jag ska träna på (min fantasi annars är inte den bästa när det gäller hundträning), dels kan jag kolla om vi verkligen gör framsteg. När jag tävlar rallylydnad så struntar jag i var på resultatlistan vi hamnar. Jag kollar på poängen, försöker få filmat så att jag kan kolla även på det osv för att på så sätt "tävla mot mig själv".

Jag har även skällt ut funktionärer på tävling som vid prisutdelning uttryckt sig med att de som inte nått upp till kvalificerande poäng "inte riktigt lyckats" den dagen. För någon kanske det är att ha lyckats med sitt livs största utmaning att alls gå in på tävlingsplanen. Då ska man inte få höra sådant vid en prisutdelning.

Så länge det inte blir hysteriskt på något sätt, så att det blir kravfyllt och skapar dåligt mående, då kan jag inte se något dåligt alls med tävlingar. Däremot skulle jag vilja ha bort möjligheten att vinna pengar på djur då det i de allra flesta fall verkar leda till enorm ökad risk för just att djuren behandlas illa.

Precis så ja, tävlar bara mot mig själv.

Så dåligt sagt av domarna! Ingen har sagt nåt sånt till mig, men finns säkert många som tycker att mina tider på vissa lopp inte alls är något att vara stolt över/hänga i julgranen, men det är jag! För mig är de jättebra.

 

[Stefffie]

Mitt intryck är inte att normen inom ridning är att tävla.

Samma har - det finns definitivt ett stort hastcommunity som inte alls ar sarskilt intresseraade/fokuserade av tavling.

Just nu springer jag bara, och jag ar jatteglad over att jag slar nya personrekord varje manad, men jag har absolut inget intresse av att tavla. Det ar endorfinerna och den skona kanslan som jag ar ute efter, inte att spendera en halvdag av att packa, forberedelser, resa, springa, resa, packa upp osv.
SAmma nar jag holl pa med hastarna - att forbattra ridningen var intresset, var inte sarskilt intresserad av hur andra jamforde sig - men som med allt annat sa har det val bara med personlighetstyp att gora

 

[Stinaelin]

Jag är en sådan person som blir mycket peppad av tävlingar, och om jag inte känner att jag kan vinna, blir jag överpeppad. Dvs nervös, stressad och mår dåligt.

Jag "tävlade" i skolan med mig själv, om att få bra betyg. Hade aldrig kämpat så utan motivationen att få bra betyg.

Inom andra områden har jag aldrig känt att jag har så mycket att komma med, så då har jag istället blivit hämmad av tävlingsmomentet.

Tränar i dagsläget rallylydnad, men vill inte tävla. Både jag och hunden blir stressade av det. Skönt att vara vuxen nog att bara kunna säga att "Nä, tävling är inget för mig!".

 

[Kadi]

Tävlingsmomentet driver utövare att utvecklas och bli skickligare i sin sport. Skickligare hundtränare, skickligare ryttare och det är ju bra. Och roligt, det är ju roligt att vara duktig på något!
Om man tittar t.ex. på hundsporten har det utvecklats enormt de senaste t.ex 10-15 åren och de tävlande är mycket skickligare hundtränare. Och de gynnar ju hunden också Den utvecklingen hade definitivt inte skett utan tävlingsmoment.

 

[Snurrfian]

Jag springer, åker skidor, simmar och cyklar och träningstillfällena är absolut härliga, men jag hade inte velat vara utan tävlingarna. Fast jag tävlar aldrig mot någon annan än mig själv, dvs bryr mig bara om mina egna tidigare tider osv.

Och jag är tvärs om, jag åker gärna skidor, simmar, cyklar osv men skulle någon förslå tävling skulle jag lägga ner helt och hållet. Det är liksom det som är grejen, vi är olika och motiveras av olika saker. Tävlingsmomentet är jätteviktigt för vissa och den största skräcken för andra. Men inget av det är bättre eller sämre än det andra.

 

[Red_Chili]

Så dåligt sagt av domarna! Ingen har sagt nåt sånt till mig, men finns säkert många som tycker att mina tider på vissa lopp inte alls är något att vara stolt över/hänga i julgranen, men det är jag! För mig är de jättebra.

"Som tur var" så var det funktionär och inte domare som sa så, men ja, det var dåligt. Just den tävlingen hade jag kämpat hårt med att motivera svårmotiverad hund att alls jobba med mig, hade lyckats bättre än väntat, det hade varit kul och vi hade fått vår dittills bästa poäng. Att höra att vi "inte riktigt lyckas" fick mig mest att tänka "Vilken jävla idiotsport det här är". Men ja, funktionären skulle ta till sig det och uttrycka sig på annat sätt nästa gång...

 

[strawberrysylt]

"Som tur var" så var det funktionär och inte domare som sa så, men ja, det var dåligt. Just den tävlingen hade jag kämpat hårt med att motivera svårmotiverad hund att alls jobba med mig, hade lyckats bättre än väntat, det hade varit kul och vi hade fått vår dittills bästa poäng. Att höra att vi "inte riktigt lyckas" fick mig mest att tänka "Vilken jävla idiotsport det här är". Men ja, funktionären skulle ta till sig det och uttrycka sig på annat sätt nästa gång...

Åh, det var jag som läste slarvigt, sorry!
Vad bra att hen skulle tänka på det!

 

[Elo]

Det beror nog på om man drivs av inre eller yttre motivation. Dvs, gör jag det för min skull eller för att andra skall kunna se min prestation?

Jag gör det för min egen skull. Jag tävlar ibland men det är mest för min egen skull, dvs de senaste åren har jag startat ca 4ggr/år. Träning räcker för mig, jag kan se framsteg där, och känna mig duktig för att jag/vi idag* klara sådant som vi inte klarade förra året.

Med caveat att häst kanske kunde sluta skada sig...