Tack!
Jag blev så jävla arg över det här som jag såg igår kväll att jag hade svårt att sova. Jag tog lite diskussion men kände sen att jag inte ville ta det offentligt på Facebook. Men vi ska absolut ha samtal om det här då vi ses.
Jag blev så förvånad över inskränktheten, egosimen, det barnsliga etc i beteendet.
Jag och min kille har diskuterat det som sker nu mycket. Han är ju inte felfri. Han säger att han tycker det är "lite jobbigt" att vara man nu. Inte så att han beklagar sig utan mer så att han märker saker i sig själv som inte är helt kul att veta om. Han tycker bara män ska sitta ner i båten och att det som sker är så jävla bra och nödvändigt. Han kanske dock har funderat mer kring sexualitet/sexism iom att han dels jobbat inom vård och dels inom hästbranschen i många år. Men också iom att han sysslat med dans/shower och haft många vänner som inte varit cis-personer.
Han har två döttrar och försöker ju så gott han kan ta in de berättelser som nu kommer fram, fundera över sin roll i det hela(i strukturerna etc).
Jag trodde liksom att det var en rätt normal inställning bland de som är mig nära. Men tydligen inte.
Jag blev så jävla besviken över att man var tvungen att dra "men niii rååå"-kortet över att den kom EN artikel om en EN kvinna som uppträtt som ett as.
Och sen skriva att det är orättvist hur det skrivs nu, att man måste göra det till en individfråga och inte en könsfråga utan att man bara ska säga att såna här övergrepp är fega, dåliga, etc.
Han har ju liksom inte hajat någonting alls av det som rör sig nu känner jag.
hoppas du får bra tips!
