Sv: men allvarligt talat!!
Min gudson fick en "egen" hamster för några månader sedan. Hans föräldrar hade kommit överens om att köpa en hamster till honom så att han får ta lite ansvar, kela och leka med den under uppsyn. Det är ju bevisat att barn i den åldern kan lära sig mycket av att få ta hans om ett litet djur.
Hans mamma bär dock såklart huvudansvaret, killens intresse räcker ju inte så länge per gång. Hittills har det gått bra, han har varit med varje gång och hjälpt mamma städa buren (han tvättar matskålen och vattenflaskan och fyller på spån tillsammans med henne) och är snällt med och matar varje kväll när mamma säger. MEN att göra detta ensam, skulle aldrig gå. Att sätta ett sånt ansvar på ett barn är för mycket och det borde varje förälder veta! Min gudson fyllde fyra i januari. Han hjälper till med hamstern för de har en regel som säger att om han inte hjälper till att ge mat till den och fylla vatten osv får han inte kela med den på kvällen.
Skulle intresset svalna (vilket det antagligen gör) så sköter föräldrarna om den.
Ett bevis på hur lite han inser allvaret med att ta hand om ett levande djur:
Sebastian sitter på golvet och kelar med hamstern. Han håller om den lite väl hårt och mamman säger att så kan man inte göra för då kan hamstern dö.
"Men mamma det göör inget fast han dör, då köper vi en ny!"
Eller när han kom bärandes på buren en dag och sa "titta mamma, min bur!"
"är det inte din hamster som är däri då?"
Sebastian funderar.. "Näjj, men buren är fin!"
