Men han ska inte äta socker! *irriterad*

[Mirre]

Var hos mina föräldrar och åt för ett tag sedan, serverades glass till efterätt.
Ala envisades med att ge Isak trots att jag sade ifrån. Vill inte att han ska få i sig socker, finns ingen anledning att ge en 6 mån bebis glass eller andra onyttigheter.

Även fast jag sade att det räcker nu så fick han mer.
Varför lyssnar inte folk?
Tycker åtminstone att sambon kunnat lyssnat och stöttat mig i detta.

Fick motargumentet av min mor att det gör inget att han får, det är ju så lite.
Man ska inte vara så försiktig med socker när dem är så små.

Ehh nähä varför inte?
Va 17 gör man licksom?

 

[Bollen]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Jag hade gått och hällt ut glassen hade inte det fungerat hade jag tagit barnet och åkt hem.

Jag kräver respekt...

Jag kommer förövrigt köra på samma linje som dej...

 

[Mirre]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Ja nästa gång gör jag så.
Det jag blir mest irriterad över är att inte sambon stöttar mig i det.
Det är ju för Isaks skull inget annat.
Vill inte ge saft och godis heller även om han bara slickar på det.
Det är onödigt.

Finns det ingen vetenskaplig forskning om bebisar och socker eller något?

 

[Calazirya]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Ta med en nappflaska och fyll med vatten och kanske lite frukt i bitar ( vet ju inte hur stor Isak är om han äter sådant ) och var stenhård.

Familjen vet redan nu vad som gäller för våran bebis, nu har vi inga problem eftersom alla tycker lika när det kommer till att undvika socker till små barn

 

[Björk]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Mina tips:
För det första bör väl du och sambon vara på samma linje vad gäller detta. Prata med honom om vad som gäller för Isak så att ni är överens.

För det andra: KRÄV respekt! Om ni har sagt NEJ så gäller det! Det spelar egentligen ingen roll hur skadligt eller inte som det är: om ni inte vill att han ska ha så ska han inte det. Han är ju så liten att han inte bryr sig om han får eller ej.

Vi har nu börjat låta sonen prova lite grädde på fingret någon gång och jag skulle nog kunna tänka mig ge honom lite glass på fingret också. Men det finns ju egentligen inga skäl att vi "måste" göra det - han efterfrågar det inte och bryr sig inte om han får en majskrok istället. Vår son är dock snart 11 månader gammal. Vid 6 månader hade jag ALDRIG accepterat glassbjudande.

Svärfar sa någon gång "det brukar vara far- och morföräldrar som ger godis första gången" och flinade illmarigt. Han "tjatade" lite om godis i somras (när sonen var 6-7 månader) och vi sa till slut något i stil med att "ja, nu har du ju klargjort att du kommer att ge honom om/när vi inte är med så då kan du ju räkna med att du inte kommer få någon chans att vara ensam med honom förrän vi tycker det är okej med godis". Också lite halvt skämtsamt, men jag tror han förstod "piken".

(Sonen provade förresten godis själv i ICA-butiken när han var kring 8 månader. Jag stod och plockade plockgodis och hörde ett "mmmm" från vagnen; tittade dit och där satt han o sög på en såndär "persika" - tydligen jättemumsig! )

 

[Petruska]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Jag hade gått och hällt ut glassen hade inte det fungerat hade jag tagit barnet och åkt hem.

Jag kräver respekt...

Jag skulle visserligen inte komma på tanken att ge en lite bebis godis, glass etc, men det är ju inte jämförbart med ett världskrig.

Om man gör som du säger visar man ju också att man tycker att detta med glass vid ett enstaka tillfälle är viktigare än att hålla familjerelationerna någorlunda sansade.

Du säger att du kräver respekt, men genom att bete dig som du säger att du skulle göra visar du dig ju ganska respektlös själv.

 

[Mirre]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Varför då?
Det är väl föräldrarnas sak att bestämma vad deras bebis ska och inte ska äta. Ingen annans. Vill man inte ge sitt barn onyttigheter så ska väl det ändå accepteras

 

[Petruska]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Varför då?
Det är väl föräldrarnas sak att bestämma vad deras bebis ska och inte ska äta. Ingen annans. Vill man inte ge sitt barn onyttigheter så ska väl det ändå accepteras

Javisst, i den bästa av världar.

Men om nu inte det sker utan andra gör som de tycker, så är det för mig en konstig prioritering att göra en smärre familjescen av det hela. Jag tycker inte att frågan om glass är värd det, helt enkelt. Jag tycker inte heller att frågan om min makt över besluten rörande mitt barn är värd det, i en så pass liten fråga.

 

[Mirre]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

kanske det men tycker ändå folk ska respektera föräldrarnas önskemål gällande deras eget barn

 

[Calazirya]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Fast jag vill att mina regler respekteras och visst jag håller med om att det inte är ett världskrig, men samtidigt om man ska tänka så jämt så blir det inte mycket man kan ta fasta på för det finns ju alltid något värre och som gör händelsen liten i en jämförelse.

Förstår du?

Men jag skulle aldrig ställa till en scen ( är inte sådan som person ), hos min familj står jag upp för våra (sambon och mina) åsikter och regler och hos hans familj får han föra talan

 

[Tora]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Javisst, i den bästa av världar.

Men om nu inte det sker utan andra gör som de tycker, så är det för mig en konstig prioritering att göra en smärre familjescen av det hela. Jag tycker inte att frågan om glass är värd det, helt enkelt. Jag tycker inte heller att frågan om min makt över besluten rörande mitt barn är värd det, i en så pass liten fråga.

Jag håller med dig där. Rent spontant så känns det som om lite glass inte spelar någon större roll. Jag antar att det inte var ett helt glasspaket de försökte få i barnet.

Det intressanta är att de flesta gånger man läser något sådant här så är det svärföräldrar som gör något som de inte borde.

Kan det vara så att det igentligen inte är frågan om så mycket att de gör något utan att man som svärdotter på något sätt måste hävda sin plats?

Det hade varit intressant om en svärson någon gång kunde skriva om något sådant. Fast de kanske inte har de revirtänkandet om barnen som svärdottern har?

Slutsatsen är att jag hade inte orkat bråka om en sådan liten sak. Hade antagligen kanske bara sagt att "Ge honom inte för mycket bara" och sedan inte brytt mig mer.

Mvh

Tora

 

[Pirat]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Stå på dig, Mirre!

Jag kan tyvärr inte redovisa någon källa, men jag har läst att det man ger barn när de är riktigt små styr deras preferenser under lång tid.

Om ett litet barn får vindruvor som snacks kommer de att tycka att vindruvor är gott. Om de får glass kommer de att tycka att glass är godare.

Så gott som alla barn som dricker coca cola älskar det och vill ha mer. Så varför introducera det innan det är absolut ofrånkomligt?

Jag (om min graviditet fortlöper) kommer att tänka precis som du. Ingen glass. Finns ingen anledning. Det kommer ändå en dag när det blir svårt att undvika då det blir barnkalas etc. Men en sexmånaders baby kommer att vara precis lika nöjd med något nyttigt och sannolikt har man då styrt in barnets referensram åt rätt håll från början.

Det är verkligen inte synd om barnet som blir utan, inte i den åldern.

 

[doglover]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Du, sådan är min pappa och min sambos pappa med!
Jag får ta ifrån sonen bullar etc.

Särskilt nu när han ska ha glutenfritt är jag extra petig. Men jag medger att jag glömde av det igår när han fick smaka en bit av en kexchoklad.

Jag blir så förbannad för en 1åring behöver inte ha en hel, stor kanelbulle för sig självt.

Smaka lite grann är ok, men inte så mycket.

När han får utav mig, får han verkligen inte en hel kanelbulle åt gången. De som köps och serveras till honom är inte direkt små..

Jag tycker att det är ok att han får smaka lite grann eftersom att han är 1 år och inte 2 månader. Men när han var mindre då var det totalt nej.

Smaka för mig är en liten bit eller två, inte en hel stor bulle. Eller en hel skål med glass. Saft får han inte heller. Har fått smaka pyttelite, men jag kör med den sockerfria varianten man kan köpa till 1 åringar.

 

[TinyWiny]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Det spelar ju egentligen ingen roll vad det är du inte vill att han ska äta, det är ju ditt barn och de bör respektera vad du säger.

Här hemma har vi nu två små som kommer till våra kalas

Första kalaset visste jag inte riktigt vad jag vågade bjuda på men var lite mer förberedd inför nästa.

Så förutom tårta serverades även diverse frukter i bitar och smörgåsrån med en färskost (som en av mammorna tidigare godkänt) jag kan ju säga att det inte bara var de små som gärna tog för sig utan även de lite äldre

Jag ville inte heller ge mina barn vad som helst när de var små, jag ville att de hellre fick smak för frukt än för godis, nyttig mat istället för donken, och det har faktiskt fungerat, mina barn äter gärna frukt istället och när de var små kunde vädja att de skulle få fisk och remoladsås när de fick välja mat till fredags myset, jag fick lite konstiga blickar från folk i affären

Likadant med grönsaker, de tycker inte att en måltid är komplett utan.

Så visst går det att påverka sina barn i rätt riktning.

 

[Bollen]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Jag skulle visserligen inte komma på tanken att ge en lite bebis godis, glass etc, men det är ju inte jämförbart med ett världskrig.

Om man gör som du säger visar man ju också att man tycker att detta med glass vid ett enstaka tillfälle är viktigare än att hålla familjerelationerna någorlunda sansade.

Du säger att du kräver respekt, men genom att bete dig som du säger att du skulle göra visar du dig ju ganska respektlös själv.

Självklart är det inte att jämföra med ett världskrig.

Anledningen till att jag skulle gå hem, är just av den anledningen att jag vill hålla det sansat. Inte börja bråka om det.

I mina ögon är det inte respektlöst att ta sitt barn och gå hem, när "värdinnan/värden" inte kan acceptera ens ideal. Varför ska jag som förälder behöva svälja och göra ett undantag för att det är "lite glass".

Dessutom skulle inte våra familjeförhållanden rubbas på grund utav detta, snarare skulle vi få MER respekt för varandra när vi är ärliga med varandra.

Nu var det ju så att TS i fråga hade upprepade gånger sagt ifrån om att sonen skulle få äta glass. Jag skulle självklart först förklara att vi inte ville att barnet skulle äta glass. Att hälla bort och därefter åka hem är inte min första lösning på problemet.

Om mitt beteende skulle vara respektlöst eller inte, kan bara den som "råkar ut" för mig avgöra, inte du.

 

[Bollen]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Det intressanta är att de flesta gånger man läser något sådant här så är det svärföräldrar som gör något som de inte borde.

Kan det vara så att det igentligen inte är frågan om så mycket att de gör något utan att man som svärdotter på något sätt måste hävda sin plats?

Det hade varit intressant om en svärson någon gång kunde skriva om något sådant. Fast de kanske inte har de revirtänkandet om barnen som svärdottern har?

Men i det här fallet var det ju hennes föräldrar det handlade om.

 

[doglover]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Så är det för mig med för det mesta. "svärfar" ger honom inte lika mycket som min pappa. Det första han frågar är: har du fått någon bulle idag loke?"

Men nu när han ska ha glutenfritt är det annorlunda.

 

[Petruska]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Om mitt beteende skulle vara respektlöst eller inte, kan bara den som "råkar ut" för mig avgöra, inte du.

Jo. Jag kan tycka att någon behandlar någon annan respektlöst, oavsett vad den andra själv tycker. Vi kan ha olika uppfattningar om respekt. Det är inget konstigt med det.

Det finns tex misshandlade kvinnor som inte ser (fullt ut och realistiskt, i alla fall) att de är respektlöst behandlade, men det anser jag att de är ändå.

 

[Petruska]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Kan det vara så att det igentligen inte är frågan om så mycket att de gör något utan att man som svärdotter på något sätt måste hävda sin plats?

Det hade varit intressant om en svärson någon gång kunde skriva om något sådant. Fast de kanske inte har de revirtänkandet om barnen som svärdottern har?

Ytterligare en fundering som jag har, handlar om relationerna.

Jag anser att man bör låta var och en ha sina egna relationer. Vilket betyder att barnet och förslagsvis mormor/morfar/farmor/farfar osv alla har sina egna relationer till varandra. Endast i undantagsfall anser jag att föräldrarna ska lägga sig i barnets egna relationer till andra människor, av respekt för både barnet och de andra.

Detta knyter an till din idé om revirtänkande. Att man inte klarar att släppa ut barnet ur det egna reviret en liten stund, och in i tex farfars "revir" istället.

Lite glass är för mig inte ett skäl att lägga sig i (men gluten hade varit det om barnet var överkänsligt mot det, tror jag). Det är viktigare med goda relationer mellan barnet och andra människor, än att alla i barnets närhet är något slags nickedockor under föräldrarnas "principer". (Jag tycker inte ens att glassfrågan kan räknas dit, egentligen. Den är för liten.)

 

[Hiddeous]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Var hos mina föräldrar och åt för ett tag sedan, serverades glass till efterätt.

Var det vanlijglass?

Det är inte farligt, och inte överdrivet sött heller.