Men han ska inte äta socker! *irriterad*

[Mitra]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Ett exempel från min familj.
Mina syskonbarn de får inte dricka juice eller saft till måltid på vardagen och inte käka godis/kakor på vardagen pga de blir helt "sockerhöga" alltså de mår inte bra av det...om jag eller mormor passar dem så gäller det även här hos mormor - inget socker. Om jag/mormor ändå skulle ge dem juice el godis så skulle syrran bli typ skit sur, och då anser jag att det är den som gett dem sockret som gjort fel och inte värnat om relationen till syrran och hennes familj. Men då anser alltså du att det är syrran som är maktgalen och inte värnar om familjerelationerna?

Du har inte förstått skillnaden på att de inte mår bra eller att man tycker att det ska vara så.

Samma är det ju om man skulle ge dom mat dom inte tåler == barnet mår inte bra.

 

[Scorpan]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

*kl*

Nu har jag inte läst hela tråden men jag har hamnat i liknande sits som TS. Jag är sockerberoende och därför känner vi att vår son inte behövs utsättas för onödigt socker i form av godis och liknande. Det kommer komma i sinom tid iaf. Släkt och vänner har väl accepterat det relativt enkelt men på dagis fick jag stånga mig blodig när jag inte ville att han skulle få varm choklad till frukost varje dag. "Vad ska vi ge honom istället?" fick jag till svar varvid jag och sambon storögt tyckte "Mjölk?". Vår son är 17 månader. Vid speciella tillfällen får han smaka lite glass eller en halv kaka men i det stora hela försöker vi undvika det onödiga sockret till honom. Vet inte om det gör att han slipper ett sockerberoende i äldre ålder eller ej men för oss känns det bra iaf.

 

[havreflinga]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Det måste man inte. Men alla fighter är inte mödan värda att ta, det är väl den synpunkten som har förts fram här.

Jag tycker precis tvärtom. Konflikträdda människor kommer man aldrig nån vart med. Relationen står och stampar på samma ställe och alla är halvnöjda.

Jag tycker det är bättre att ta tag i småsaker, för man vinner så mycket mer.

Som jag ser det handlar det inte alls om vem som har makt, eller regler. Det handlar om att man lyssnar på varandra. Kanske till och med frågar en gång extra. Kommunikation.

Jag älskar kommunikation där man når samförstånd. Man behöver inte tycka likadant, men man är intresserad av att förstå hur den andre tycker/känner/fungerar. Sånt funkar inte om man sitter och tiger fast man egentligen inte gillar läget.

 

[Hoppla10]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Du har inte förstått skillnaden på att de inte mår bra eller att man tycker att det ska vara så.

Samma är det ju om man skulle ge dom mat dom inte tåler == barnet mår inte bra.

Jodå, det gör jag verkligen.

Men eftersom rekommendationerna säger att man ska vänta så länge som möjligt att introducera socker OCH mjölkprodukter är inte heller något som rekommenderas innan 6mån-1år så hur kan då mormor/farmor veta att barnet tål det?????

Och jag som förälder har alltid det yttersta ansvaret för mitt barn, inte mormor/farmor, då anser jag att det också är jag som har rätten att "bestämma".

 

[Hoppla10]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Jag tycker precis tvärtom. Konflikträdda människor kommer man aldrig nån vart med. Relationen står och stampar på samma ställe och alla är halvnöjda.

Jag tycker det är bättre att ta tag i småsaker, för man vinner så mycket mer.

Som jag ser det handlar det inte alls om vem som har makt, eller regler. Det handlar om att man lyssnar på varandra. Kanske till och med frågar en gång extra. Kommunikation.

Jag älskar kommunikation där man når samförstånd. Man behöver inte tycka likadant, men man är intresserad av att förstå hur den andre tycker/känner/fungerar. Sånt funkar inte om man sitter och tiger fast man egentligen inte gillar läget.

 

[Rina]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Det måste man inte. Men alla fighter är inte mödan värda att ta, det är väl den synpunkten som har förts fram här.

Den fighten är helt klart mödan värd att ta. Det är bättre att ta fighten om en så bagatellartad sak och visa att man inte accepterar att bli överkörd.
Blir man ovänner för livet för en så bagatellartad sak så är det nog mycket som är fel i relationen.
Det är inte fel att sätta gränser gentemot sina föräldrar. Oftast blir relationen bättre när föräldrarna lär sig respektera sina barn, alla mår bra av det.

 

[Rina]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

E-ämnen (särskilt vissa) är skadliga hela livet, och även under graviditeten. Personligen skulle jag aldrig ge mina barn bananer - giftigare vara finns inte!

Vi köper bara ekologiska bananer.
Glass är en ganska onödig vara till så små barn.
Bara för att det ena är skadligt måste man inte äta allt annat som är skadligt.
Som sagt glass innehåller mjölk, ägg och E-ämnen rekomendationerna är att vänta med dessa produkter. Varför ge ett barn som knappt vant sig vid annan mat glass?

 

[TinyWiny]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

*kl*

Nu har jag inte läst hela tråden men jag har hamnat i liknande sits som TS. Jag är sockerberoende och därför känner vi att vår son inte behövs utsättas för onödigt socker i form av godis och liknande. Det kommer komma i sinom tid iaf. Släkt och vänner har väl accepterat det relativt enkelt men på dagis fick jag stånga mig blodig när jag inte ville att han skulle få varm choklad till frukost varje dag. "Vad ska vi ge honom istället?" fick jag till svar varvid jag och sambon storögt tyckte "Mjölk?". Vår son är 17 månader. Vid speciella tillfällen får han smaka lite glass eller en halv kaka men i det stora hela försöker vi undvika det onödiga sockret till honom. Vet inte om det gör att han slipper ett sockerberoende i äldre ålder eller ej men för oss känns det bra iaf.

Jag tyckte också att det var helt vansinnigt att ge barn oboy på dagis.
Varför ge barn saker de inte efterfrågar som inte ens är nyttigt?


Men på mina barns dagis var det märkligt, de fick inga grönsaker heller efter mycket tjafsande fick de morot eller gurkstavar innan lunch
Dessutom skulle allt vara i light variant med följd att många barn fick fett brist.

Barn är inte små vuxna, de är växande individer.

 

[Hiddeous]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Vi köper bara ekologiska bananer.
Glass är en ganska onödig vara till så små barn.
Bara för att det ena är skadligt måste man inte äta allt annat som är skadligt.
Som sagt glass innehåller mjölk, ägg och E-ämnen rekomendationerna är att vänta med dessa produkter. Varför ge ett barn som knappt vant sig vid annan mat glass?

Rekommendationer är, gissar jag, till för att hindra totalt olämpliga föräldrar från att föda sina barn dagligen med fel mat.

Handlar det om enstaka tillfällen är det knappast skäl att bli nojig.

Jag menar inte att man måste äta saker som är skadliga, utan att frukter också kan vara skadliga - det är en väldigt svart-vit syn som framförs mot socker just nu.

 

[Petruska]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Som jag ser det handlar det inte alls om vem som har makt, eller regler. Det handlar om att man lyssnar på varandra. Kanske till och med frågar en gång extra. Kommunikation.

Men allt det där kan man ju utan vidare uppnå utan att ens vara i närheten av en lösning på problemet.

Tex: Du och ditt barn hälsar på hos mig. Jag bjuder på glass till alla. Du säger att du tycker att glass är olämpligt för ditt barn. Jag säger att ditt barn är gäst hos mig, du har valt att göra dig själv och barnet till mina gäster och jag har nu valt att bjuda på glass (däremot inte något som barnet är allergiskt mot, tex).

Jag menar, vi kan ju kommunicera i oändlighet och bara komma fram till att vi tycker olika om kombinationen glass och småbarn.

Om det hela inte handlar om makt, då är det väl helt enkelt också så att ingen av oss får rätt gentemot den andre, ingen av oss kan genomdriva sin syn på saken. För den som gör det har ju makten!

Vart för det oss?

 

[Calazirya]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

*KL*

Men om jag nu tolkat Mirre rätt så gav hon med sig och lät Isak smaka glass, men när hon tyckte att det var nog så forts mormor? att ge ?

Och jag tycker fortfarande att det är det som är så skevt i historien ( och många andra ).
När det nu handlar om en 6 månaders bebis ( som inte känner avund om den får något som mamman tilllåtit istället för glass ) och mamman inte ville att barnet skulle äta mer glass, så struntades det i vad mamma sa.

Att man sedan isolerar barnen från fika när dom faktiskt förstår att andra barn vid samma bord får en bulle men att dom själva fick en morot, ja då har det gått för långt enligt mig.

Men nu handlade det om en 6 månader gammal bebis.

 

[doglover]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Tar du ifrån honom saker han har blivit bjuden?

Vad ska jag annars göra när han får bullar med gluten i när han inte riktigt verkar tåla det?

 

[doglover]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Jo, för hennes argument haltar.

Ska man skriva principer i sten, kan det väl i så fall vara välmotiverade, genomtänkta sådana?

Har jag sagt nej, så är det nej. Mitt barn, inte deras. Jag är mamman.

Så tänker jag om Mirre också.

 

[Rina]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Rekommendationer är, gissar jag, till för att hindra totalt olämpliga föräldrar från att föda sina barn dagligen med fel mat.

Handlar det om enstaka tillfällen är det knappast skäl att bli nojig.

Jag menar inte att man måste äta saker som är skadliga, utan att frukter också kan vara skadliga - det är en väldigt svart-vit syn som framförs mot socker just nu.

Jag håller med om att det är en svart-vit syn på socker men om du läser mina tidigare inlägg så säger jag att det inte är sockert i glassen som gör glassen olämplig för en 6 månaders bebis.
Här handlar det inte om enstaka tillfällen utan om ett tillfälle då föräldern inte blev respekterad.
Åsikten att en 6 månaders bebis inte ska ha glass är sund enligt rådande rekomendationer.

 

[tinissen]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

på tal om onyttigheter till småbarn var hos min mans kusin igår och vi åt pizza ihop med dem och deras barn på 1 och 2,5.. givetvis får de smaka i måttliga mängder av allt, dock inget socker i onödan... men vad sitter ungarna o gapar om??? jo - mer, mer, mer.... och pekar på salladen haha... pizzan var inte så intressant

 

[Hiddeous]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Har jag sagt nej, så är det nej. Mitt barn, inte deras. Jag är mamman.

Så tänker jag om Mirre också.

Därmed är vi tillbaka på resonemanget som Petruska förde, makten över reglerna.

Vilket måste bottna i någon form av starkt kontrollbehov.

 

[Hiddeous]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Vad ska jag annars göra när han får bullar med gluten i när han inte riktigt verkar tåla det?

Det verkar från din andra tråd som att det är ganska oklart vad han reagerar på. Så jag skulle personligen inte börja utesluta grupper av livsmedel själv, utan att testa medicinskt vad som är orsaken. Fullkorn är dock ingen bra småbarnsföda, men det finns ju inte i bullar.

 

[californication]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Det här påminner om en fd. bekant till mig. Han är nu 20år, och har aldrig ätit godis eller druckit cola. Hans föräldrar satte nämligen upp tydliga matregler för honom när han var liten, vad han fick äta och inte. Han fick bestämma själv när han fyllde 15år, men då var han så van vid sitt sätt att äta och hade så god koll på kost att han inget onyttigt åt.

Så, vid 20års ålder så;

*Har han fortfarande inte ätit kött (men fisk och fågel)
*Äter enligt tallriksmodellen, med mycket blandade grönsaker
*Har aldrig ätit smågodis och liknande, enbart choklad
*Äter han onyttigheter, bakverk och dyl endast 1ggr/v i måttliga mängder.
*Har aldrig druckit cola
*Äter fisk 3-4ggr/v

Resultat? En oerhört sund kille som inte ser något intressant i att smaka cola. Han har ingen anledning till att göra det. Och det är tack vare "strikta regler" fram till hans 15års-dag. Och han har inte lidit ett dugg av det.

 

[Bollen]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Men allt det där kan man ju utan vidare uppnå utan att ens vara i närheten av en lösning på problemet.

Tex: Du och ditt barn hälsar på hos mig. Jag bjuder på glass till alla. Du säger att du tycker att glass är olämpligt för ditt barn. Jag säger att ditt barn är gäst hos mig, du har valt att göra dig själv och barnet till mina gäster och jag har nu valt att bjuda på glass (däremot inte något som barnet är allergiskt mot, tex).

Jag menar, vi kan ju kommunicera i oändlighet och bara komma fram till att vi tycker olika om kombinationen glass och småbarn.

Om det hela inte handlar om makt, då är det väl helt enkelt också så att ingen av oss får rätt gentemot den andre, ingen av oss kan genomdriva sin syn på saken. För den som gör det har ju makten!

Vart för det oss?

Om vi tar ditt resonemang och fortsätter det, så känner jag att det ni uttrycker här, Hiddeous och Pertruska, är ett kontrollbehov. Behovet att kontrollera era gäster. Kalla det makt om ni vill.

Om ni anser att det föräldrarna här vill ha är makt över sina barn så är det rätt tydligt att ni vill ha makt över era gäster.

Der jag inte förstår är varför det skulle vara bättre.

Det känns dessutom som ni har glömt att denna tråd handlade om en 6 månader gammal bebis.

Var det möjligtvis så att vi träffade en öm punkt i relationen gente mot era barnbarn....

 

[Sol]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Nä det gjorde jag inte

Men föräldrar som ska överdriva allt riskerar att inte bjudas in för man orkar helt enkelt inte med dom. Ofta brukar dom skaffa nya vänner som tycker exakt som dom annars är man respekt lös.

Varför ens fundera på att resa sig och åka hem om någon skulle bjuda barnet på ex glass. Och ja det fanns någon i tråden som skulle tänka sig att göra det.

Det är totalt irrelevant om det handlar om sockerförbud, knivförbud eller något annat. Föräldrars regler ska respekteras. Hur svårt är det? Om det sedan leder till att folk slutar bjuda hem dem, so be it. Jag hoppas bara att de som slutar bjuda hem dem förklarar varför. Att de säger att de inte kan med att respektera föräldrarnas beslut angående barnet. Personligen förstår jag inte det svåra i att respektera föräldrarna.

Man behöver inte tycka lika och ha samma regler, allt som behövs är ömsesidig respekt. Skulle någon konsekvent strunta i vad jag säger skulle jag nog lämna sällskapet.

En diskussion om eventuella reglers rimlighet kan man givetvis ta, men i slutänden är det ändå föräldrarnas regler som gäller och de ska respekteras även om man tycker att de är kocko.