Men han ska inte äta socker! *irriterad*

[ameo]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Först - ja, jag håller med om att det är urdåligt att din önskan om ingen glass inte respekteras.
Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att sätta mig till bords och äta utan att det lilla barnet också fick något lämpligt att tugga på.

Sen måste jag säja att jag tycker att sockerdebatten generellt har gått minst åtta steg för långt när man medvetet undanhåller minsta lilla sockergnutta från barn. Man behöver inte hälla socker i ett dricksglas och ge dem, men inte sjuttom dör barnen för att de får lite socker även om de är små. Våra barn har fått äta både glass, smultron och choklad mm sen de var tillräckligt stora för att kunna äta det. Det har inte blivit några sockerberoende monster av dem för det!

 

[Björk]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Det intressanta är att de flesta gånger man läser något sådant här så är det svärföräldrar som gör något som de inte borde.

Kan det vara så att det igentligen inte är frågan om så mycket att de gör något utan att man som svärdotter på något sätt måste hävda sin plats?

Det hade varit intressant om en svärson någon gång kunde skriva om något sådant. Fast de kanske inte har de revirtänkandet om barnen som svärdottern har?

Fast i det här fallet var det väl just HENNES egna föräldrar? (eller har jag läst fel...)

Min sambo har fått markera ganska rejält i början av sin fl gentemot sin egen mamma. Hon var hur bra som helst mot mig när jag var hemma, men när sambon blev hemma med sonen kom det fram en massa kritiserande som jag inte hört något av alls.

 

[Gnist]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Ytterligare en fundering som jag har, handlar om relationerna.

Jag anser att man bör låta var och en ha sina egna relationer. Vilket betyder att barnet och förslagsvis mormor/morfar/farmor/farfar osv alla har sina egna relationer till varandra. Endast i undantagsfall anser jag att föräldrarna ska lägga sig i barnets egna relationer till andra människor, av respekt för både barnet och de andra.

Detta knyter an till din idé om revirtänkande. Att man inte klarar att släppa ut barnet ur det egna reviret en liten stund, och in i tex farfars "revir" istället.

Lite glass är för mig inte ett skäl att lägga sig i (men gluten hade varit det om barnet var överkänsligt mot det, tror jag). Det är viktigare med goda relationer mellan barnet och andra människor, än att alla i barnets närhet är något slags nickedockor under föräldrarnas "principer". (Jag tycker inte ens att glassfrågan kan räknas dit, egentligen. Den är för liten.)

Instämmer till fullo

 

[Gnist]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Sen måste jag säja att jag tycker att sockerdebatten generellt har gått minst åtta steg för långt när man medvetet undanhåller minsta lilla sockergnutta från barn. Man behöver inte hälla socker i ett dricksglas och ge dem, men inte sjuttom dör barnen för att de får lite socker även om de är små. Våra barn har fått äta både glass, smultron och choklad mm sen de var tillräckligt stora för att kunna äta det. Det har inte blivit några sockerberoende monster av dem för det!

Och även i ovanstående instämmer jag till fullo

 

[Hiddeous]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Sen måste jag säja att jag tycker att sockerdebatten generellt har gått minst åtta steg för långt när man medvetet undanhåller minsta lilla sockergnutta från barn.

Ja, eller typ 13...

Dessutom innehåller frukter massor av socker, för att inte tala om juicer och smoothies, så jag vet inte om argumentet är så starkt egentligen.

 

[Calazirya]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

*KL*

Lite allmänt, jag tycker väl inte att det är själva sockret som jag reagerade på mest utan att mammans ( mirres ) beslut inte respekterades alls.

Och det kan störa mig lite, inte bara i sockerdebatten utan även om man applicerar det på andra beslut rörande våra barn som inte respekteras av släkten ex.

 

[Sol]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

*KL*

Lite allmänt, jag tycker väl inte att det är själva sockret som jag reagerade på mest utan att mammans ( mirres ) beslut inte respekterades alls.

Och det kan störa mig lite, inte bara i sockerdebatten utan även om man applicerar det på andra beslut rörande våra barn som inte respekteras av släkten ex.

Håller med. Kärnan i diskussionen är att mammans beslut inte respekterades. Hon sade nej, men folk sket i det. Det om något är respektlöst! Det hade lika gärna kunnat handla om att låta barnet leka med en fickkniv eller liknande. Föräldern/föräldrarna har sagt nej, omgivningen struntar i det.

 

[Mitra]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Sen måste jag säja att jag tycker att sockerdebatten generellt har gått minst åtta steg för långt när man medvetet undanhåller minsta lilla sockergnutta från barn. Man behöver inte hälla socker i ett dricksglas och ge dem, men inte sjuttom dör barnen för att de får lite socker även om de är små. Våra barn har fått äta både glass, smultron och choklad mm sen de var tillräckligt stora för att kunna äta det. Det har inte blivit några sockerberoende monster av dem för det!

 

[Mitra]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Ytterligare en fundering som jag har, handlar om relationerna.

Jag anser att man bör låta var och en ha sina egna relationer. Vilket betyder att barnet och förslagsvis mormor/morfar/farmor/farfar osv alla har sina egna relationer till varandra. Endast i undantagsfall anser jag att föräldrarna ska lägga sig i barnets egna relationer till andra människor, av respekt för både barnet och de andra.

Detta knyter an till din idé om revirtänkande. Att man inte klarar att släppa ut barnet ur det egna reviret en liten stund, och in i tex farfars "revir" istället.

Lite glass är för mig inte ett skäl att lägga sig i (men gluten hade varit det om barnet var överkänsligt mot det, tror jag). Det är viktigare med goda relationer mellan barnet och andra människor, än att alla i barnets närhet är något slags nickedockor under föräldrarnas "principer". (Jag tycker inte ens att glassfrågan kan räknas dit, egentligen. Den är för liten.)

 

[Mitra]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Håller med. Kärnan i diskussionen är att mammans beslut inte respekterades. Hon sade nej, men folk sket i det. Det om något är respektlöst! Det hade lika gärna kunnat handla om att låta barnet leka med en fickkniv eller liknande. Föräldern/föräldrarna har sagt nej, omgivningen struntar i det.

Vuxna människor kan skilja på att låta ett barn smaka glass och leka med knivar

 

[jarakamandan]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Men det spelar väl fortfarande inte någon roll om föräldrarna har bestämt att barnet inte ska ha nåt socker? Om det kommer barn hit vars föräldrar inte vill att de ska ha socker, så respekterar jag naturligtvis det. Allt annat vore fantastiskt fånigt. Oavsett vad jag tycker om deras beslut.

 

[Hoppla10]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Jag tycker att TS ska stå på sig och kräva att omgivningen respekterar hennes önskan. Om de inte respekterar denna "lilla" grej, som de flesta säger det är, varför skulle de då respektera en annan "större" åsikt? Allt börjar någonstans, varför är det TS som ska hålla god min och låta ungen äta glass och inte mormor eller nån annan släkting? Och detta är ett 6 månaders barn, varför måste han ha glass???? Vad spelar det för roll om han inte får???

Det som är intressant i dessa diskussioner är att många ofta tycker att föräldern ska se mellan fingrarna på olika saker så att mor-och farföräldrar får göra lite som de vill. Varför???

 

[Calazirya]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Vuxna människor kan skilja på att låta ett barn smaka glass och leka med knivar

Det var ju bara en överdriven liknelse, du förstod väl poängen?

 

[Hyacinth]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Ja, eller typ 13...

Dessutom innehåller frukter massor av socker, för att inte tala om juicer och smoothies, så jag vet inte om argumentet är så starkt egentligen.

Hur mycket socker innehåller bröstmjölk?

Bröstmjölkens sammansättning

Bröstmjölken är spädbarnets bästa föda. Din mjölk är gjord speciellt för ditt spädbarn. Bröstmjölkens näringssammansättning är unik och passar perfekt det snabbt växande spädbarnets behov. Bröstmjölken genomgår olika stadier: Råmjölk, övergångsmjölk och mogen mjölk.

Råmjölk

Under de första dagarna efter födseln producerar en kvinna en speciell mjölk som verkar tjock, klibbig och gulaktig. Denna speciella mjölk kallas råmjölk och innehåller en stor mängd antikroppar och tillväxtfaktorer. Den ökar utvecklingen av spädbarnets mag- tarmsystem och dess anti-infektiösa ämnen verkar som en första immunisering.

Råmjölken har en laxerande verkan. Den hjälper spädbarnet att bli av med mekoniet (den första avföringen) och hjälper till att förebygga neonatal gulsot genom att bilirubin avsöndras med avföringen. Även om mängden är liten, så är råmjölken vanligtvis allt ditt spädbarn behöver under de första dagarna.

Övergångsmjölk

Under de följande två veckorna ökar mängden av mjölk och den ändrar utseende och sammansättning. Innehållet av immunoglobuliner och protein minskar under det att innehållet av fett och socker ökar. Under den tiden kan brösten kännas fulla, hårda och tunga. Den normala förhårdnaden av mammans bröst – som ibland kallas att mjölken rinner till – kan lindras genom att amma ofta.

Mogen mjölk

Mogen mjölk ser tunnare och vattnigare ut än komjölk, vilket ibland kan verka förvillande. Men den innehåller alla näringsämnen som behövs för att spädbarnet ska utvecklas hälsosamt. Bröstmjölk är aldrig "för tunn". Mogen mjölk ändrar sig under en amning för att exakt passa till spädbarnets behov.

Mjölken som rinner i början av en amning kallas förmjölk. Förmjölken har en låg fetthalt och en hög halt av laktos, socker, proteiner, vitaminer, mineralämnen och vatten. Under amningen ändras mjölken till eftermjölk som har en högre fetthalt. Vanligtvis är skillnaden mellan förmjölk och eftermjölk endast ett ämne för universitetet. Fetthalten minskar gradvis från början till slutet av amningen.

Bullens slutsats: alla små barn som ammas är sockerjunkies

Visst att man inte ska proppa i barn socker, men för det behöver man inte vara fullkomligt rigid.
Jag håller med Ameo och Petruska i allt

 

[Sol]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Vuxna människor kan skilja på att låta ett barn smaka glass och leka med knivar

Du missar poängen.

 

[doglover]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Var det vanlijglass?

Det är inte farligt, och inte överdrivet sött heller.

Det spelar väl ingen roll, då hon ändå sa nej?

 

[Mitra]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Du missar poängen.

Nä det gjorde jag inte

Men föräldrar som ska överdriva allt riskerar att inte bjudas in för man orkar helt enkelt inte med dom. Ofta brukar dom skaffa nya vänner som tycker exakt som dom annars är man respekt lös.

Varför ens fundera på att resa sig och åka hem om någon skulle bjuda barnet på ex glass. Och ja det fanns någon i tråden som skulle tänka sig att göra det.

 

[doglover]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Fast i det här fallet var det väl just HENNES egna föräldrar? (eller har jag läst fel...)

Min sambo har fått markera ganska rejält i början av sin fl gentemot sin egen mamma. Hon var hur bra som helst mot mig när jag var hemma, men när sambon blev hemma med sonen kom det fram en massa kritiserande som jag inte hört något av alls.

Vad dålig stil att gå genom din sambo att säga det. Kunde hon inte ha sagt det till dig personligen?

 

[doglover]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Håller med. Kärnan i diskussionen är att mammans beslut inte respekterades. Hon sade nej, men folk sket i det. Det om något är respektlöst! Det hade lika gärna kunnat handla om att låta barnet leka med en fickkniv eller liknande. Föräldern/föräldrarna har sagt nej, omgivningen struntar i det.

Det var också det jag reagerade på, inte om själva sockret. Jag blir skitsur när dem ger min son bullar. Jag känner ju mig som värsta elaka monstertanten som tar ifrån honom det goda.

 

[Stinaelin]

Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*

Vuxna människor kan skilja på att låta ett barn smaka glass och leka med knivar

Mina svärfäräldrar har ganska svårt för att respektera våra regler, men vi låter dem hållas inom rimliga ramar, så barnen får glass varje gång vi är där, men det är oftast på söndagsmiddag, så det passar ju ganska bra.

Illafall, min svärmor älskar att medicinera, och hon har gett mina barn Mollipect och Cocilana etyfin (som är receptbelagt, utskrivna till henne) flera ggr, fast jag sagt att jag inte vill det, utan att de ska få andra hosdämpade och slemlösande, som finns receptfritt och som är rekommenderat till barn. Dessutom läste hon fel på flaskan och försökte tuta i sonen 20 ml (det stod på flaskan 5 år; 20 kg, 5 ml, och hon läste fel).

Detta är ganska så jämförbart med fällkniv tycker jag...

Dessutom hällde hon alkoholhaltig (2,1 % eller vad det är, lättvarianten) kopparbergscider i pipmuggen då sonen var 1,5 år...

Annars är hon vettig och mycket bra med barnen, men hennes säkerhetstänk är noll och intet ibland.

Ändå gillar jag henne och föröker att lita på henne, hon passar ofta barnen när de är sjuka. Efter överdoseringsfadäsen (sonen drack det inte, så det gick bra!) ger hon inte mediciner mer iallafall, tror hon fattade hur dum hon var.