Sv: Men han ska inte äta socker! *irriterad*
Quote på massor av det som oz-joj sagt.
Nu är jag inte förälder, men jag är en av de drabbade av "sockergödningen" eller vad tusan man ska kalla det.
Så länge jag kan minnas, och troligen längre har jag blivit bjuden godis, kakor, bullar, saft you name it, oberoende av veckodag.
Jag är uppväxt med "elva-kaffe"/fika. Varje förmiddag skulle det då drickas kaffe (eller saft till barnen) och ätas minst 3-4 sorters fikabröd. Dessutom fick jag massor med godis, främst av min ena moster.
Så vitt jag vet har mina föräldrar aldrig protesterat något större emot det (eftersom dom levt på samma sätt hela tiden), så jag har växt upp med vetskapen om att det är helt normalt att äta kakor och bullar varje dag, och att äta godis lite som man vill.
Resultatet: Jag är överviktig, har väldigt dåligt förhållande till godis och kakor, och sockerberoende. Jag skäms och mår dåligt över det, men har väldigt svårt att ändra på mig eftersom det varit en så självklar sak så länge.
Jag skulle vara överlycklig som jag var som den sunda killen tidigare i tråden!
Om jag hade förstått, i mellanstadiet eller högstadiet vad som hände, då kanske jag skulle mått bättre nu?!
Jag vet, att när jag blir förälder. Då vill jag undanhålla godis och sånt från mina barn. Jag vill inte att mina barn ska må som jag gör nu.
Okej att bröstmjölk inte är sockerfri, men det betyder väl inte att man måste ge barnen en massa socker eller?
Enligt min åsik är socker allt utom nödvändigt.
Kolhydrater i viss mån, men inte rent socker.
Och frukt ÄR bättre än godis, för det innehåller så mycket mer än bara socker, även om själva sockerhalten kanske är jämförbar!!