Sv: Mer fritid eller mer pengar?
Vill peppa hårt för 60%-tjänsten!
Har själv i stort sett alltid jobbat deltid, och vill inte ha det på nåt annat sätt. Även om många höjer på ögonbrynen och man kan betraktas som både "lat gottegris" och "dumdristig med tanke på framtiden, pension osv" så vet jag hur bra jag mår av det, och vad jag faktiskt vinner på det i längden. I stället för att ha ett liv där det mesta handlar om jobb, och en längtan efter helger och semestrar som tar slut alldeles för fort, så har man en trevlig skön halvledig vardag, har tid med en massa saker, behöver aldrig känna sig utarbetad, och har mindre risk att bli sjukskriven.
Det är dock skönt att ha en liten buffert, så jag har ibland vid tillfälle (t.ex. när det varit personalkris på jobbet, eller när det funnits nåt tillfälligt extrajobb på annat håll) tagit ett ryck och under en kort period jobbat mer och sparat undan dessa pengar. Då slipper man den där ekonomiska stressen över oförutsedda grejer som inte månadsinkomsten räcker för.
Att bara köra på och jobba lika mycket som "alla andra" gör, för att man är rädd att få mindre pension i framtiden, är för mig inget hållbart argument. Dels vet jag ju inte vad som händer i framtiden, jag kan bli handikappad eller dö i morgon. Men även om jag skulle leva länge så tror jag att jag har mycket mer att tjäna på att jag levt ostressat, haft tid, och gett mig själv bästa förutsättningarna att må bra. Den dag jag eventuellt går i pension har jag redan vant mig att leva på ganska lite pengar, och kommer att kunna njuta av livet ändå, precis som nu.
Du skriver också att du gärna vill ägna dina katter och din sambo mer tid, och det är ju ytterligare en viktig grej, att känna att man har tid att ge till andra.
Jag har även inspirerat min kära far, som jobbat heltid hela livet, till att gå ner i tid och på fritiden hålla på med musikprojekt han brinner för. En stor omställning för honom, och mycket mindre att leva på, men han har inte ångrat det utan är väldigt tacksam för att han tog det steget. Som han sa, det finns ju ingen universell lag som säger att 40 timmar är det man "ska" jobba, det har bara råkat bli normen i nuläget, och det alla förhåller sig till, och det kan vara en befrielse att inse att man faktiskt inte "måste".